Bildurval från exkursionen

Som sagt, detta är ett urval! Möjligen kommer det några fler när jag bytt bilder med E och så vidare.. men ja. Håll till godo! Vem sa att arkeologer var tråkiga? xD

Professor Kyhlberg pratar om hospitalskyrkan

Medeltidskyrkan i Kristianopel...

...med sin väldigt underdimentionerade dörr.

Vandrarhemmet i Ronneby. E, K och J har rökpaus

E och megalitgraven i Fjälkinge

Näsums gudahage. Vilken plats.. Åk dit!

M och lite av utsikten från gudahagen

E och jag kl nio (!) på morgonen

Professor Carlsson i kraterröset

Hällristningar. Jag gillar hällristningar!

J i fotografitagen! Vad gör man inte för den perfekta gravfältsbilden?

Slutligen jag i the house of doom på bilkyrkogården i Ryd, på väg hem och ganska trött.

Året var nittonhundra tvåtusensju.

En grupp arkeologer från uppsala och sthlm åkte på exkursion till blekingetrakten med höga förhoppningar om veckan som låg framför dom. Varför, det vet varken du eller jag. (läses högt med hans vilnius-dialekt och stort allvar)

Igår kväll kom jag hem igen efter blekingeexkursionen. Det har varit en upplevelse utöver det vanliga kan man väl säga. Tack och lov för K och E som varit mina ständiga följeslagare under dessa fyra dagar! :) Vi har haft sjukt kul emellanåt! Det kommer ett inlägg med bara bilder från veckan så fort jag har lagt över dom på datorn, men just nu får ni nöja er med textversionen.. Jag tror att jag kommer ihåg sakerna i rätt ordning men vi har tittat på så mycket på så kort tid att det är möjligt att jag blandat ihop dagarna/sevärdheterna lite på nåt ställe. Men hur som helst.

Vi åkte alltså iväg i tisdags morse. Jag måste erkänna att jag sov större delen av bussresans första halva, eftersom jag bara hade fått ungefär fem timmars sömn natten innan. E hade dessutom dygnat så vi var på ungefär samma nivå när vi klättrade ombord. På vägen neråt landet tittade vi så på Stegeholms slottsruin i Västervik där vi även åt lunch. Sen for vi vidare till Kronobäcks kloster/hospitalsruin, platsen för freden i Brömsebro (en ful mycket modern sten hade dom rest på platsen oxå) och slutligen den lilla, från början danska, medeltidsstaden Kristianopel. På varje plats stannade vi en stund och lyssnade på en mer eller mindre sammanhängande miniföreläsning av en av våra två medföljande professorer. Dom tyckte oxå det var roligt att agera bussguider på vägen och pratade i mikrofonen stup i ett om vad vi åkte förbi på höger och vänster sida ("ett jättefint gravfält med resta stenar ser ni om ni tittar på vänster sida nu", "titta på det stora bronsåldersröset precis vid vägen nu på höger sida", osv). Vi kom hur som helst fram till Ronneby och vandrarhemmet i "brunnsparken" som var vår bas resten av veckan vid sjutiden ungefär, och sen så gick vi och åt middag på en liten pizzeria/grekisk resturang (!) med en otroligt otrevlig servitris, dyra priser och långa väntetider. Vad göra när man inte har nåt alternativt ställe att gå till? Jag åt pizza, det billigaste huset hade. Jag, E, K och den tjeckiska erasmus-studenten delade sedan rum. Vi var så trötta att vi bara satt uppe på rummet för oss själva och pratade och väntade på att klockan skulle bli så mycket att vi kunde gå och lägga oss. Mitt i samtalet fick tjeckiskan, J, för sig att vi skulle dricka tjeckisk plommonvodka oxå. Need I say that vi somnade vid typ tiotiden och sov djupt ända tills klockorna ringde på morgonen? :)

Frukosten på vandrarhemmet var jättebra! Det var inga problem att ta sig ner till den i tid direkt, och klockan nio åkte bussen ut. På onsdagen tittade vi på Siretorps stenåldersområde (där man kunde hitta stenålderskeramik mitt ute i skogen! helt galet!), Höga rör - bronsåldersröset högst upp på berget i Mörby, megalitgraven i Fjälkinge och till sist åkte vi på vinst och förlust på jakt efter Näsums Gudahage; vilken vi oxå hittade och vilken plats det var! Jag hoppas verkligen att det ska synas på bilderna sen, det är en varm rekomendation från min sida om någon av er rör sig åt det hållet (men ta skylten med en nypa salt, den är rätt fantasifull om man säger så). Lunch blev det i Sölvesborg efter ett rätt besviket besök på "Sölvesborgs slott" som var så dåligt 'återuppbyggt' att man bara ville skratta åt det! Vi kom tillbaka till brunnsparken i Ronneby ganska tidigt på kvällen och våra vördade professorer bestämde sig därför för att vi skulle promenera upp på ett närliggande berg och titta på fornborgen som låg där, och även ett bronsåldersröse på en annan bergsknalle i parken. Mycket klättrande blev det alltså på onsdagen. Kvällen blev lite mer social, men nästan helt nykter för min del (vilket inte kan sägas för större delen av sällskapet). E och jag gick till Willys och handlade middagsmat för två dagar (inga fler dyra dåliga resturanger för vår del!) och lagade middag i gemensamma köket på vandrarhemmet. En upplevelse det med :) Allt eftersom så droppade typ hela sällskapet in och alkoholen flödade. Det hela slutade med att jag blev så trött på ljudnivån och trängseln och de tafatta kontaktförsöken från de blyga människorna (varför dom nödvändigtvis måste välja MIG att prata med övergår mitt förstånd, kanske ser jag för snäll ut eller nåt) att jag gick och la mig. Vi hade ju tänkt spara festandet till torsdagen oxå, och jag hade inga planer på att sitta bakfull en hel dag i en buss!

På torsdagsmorgonen pallrade jag mig upp i tid för att hinna duscha och tvätta håret före frukost. Vi åkte ut och tittat på ett jättemaffigt kraterröse (aldrig sett ett på riktigt förut!), vidare till Hjortsberga järnåldersgravfält med massa skeppssättningar, vi tittade på brobyhusen i Agdatorp och på Björketorpsstenen (coolaste nidstenen nånsin! 1 av 3 i sverige), på "hästahallen" - Möcklerydsristningen med sitt medelhavsskepp, och så slutligen på en "kastal" som faktiskt var mindre spännande. Men det som gjorde störst intryck på torsdagen var faktikst karaoke-baren som vi hade sett fram emot så! Någon hade på tisdagen luskat ut att det var karaokebar med bartömning på det där stället, och vi var laddade till tusen. Döm vår förvåning när vi kom dit vid niotiden och stället bestod av "DJ Mats" (vars största dröm uppenbarligen var att bli radiopratare), 8-9 snorfulla lumpare, ett av traktens original (en kortklippt, blonderad och kraftigt sminkad kvinna i 45-årsåldern som var där helt själv och var så packad att hon inte kunde prata), samt sänkta priser i baren (inte särskilt billigt alltså). Behöver jag nämna att låtlistan till kareokemaskinen inte var speciellt inspirerande? Jag höll rätt låg profil och gick hem tidigt :) Tråkigt, jag vet, men det var det där med bakfyllan, det där med pengarna och det där med sällskapet. Vissa kvällar kan man ha hur kul som helst oavsett om man dricker något eller inte: detta var inte en sådan kväll! Citatet för kvällen kom från K efter att hon druckit två drinkar och sedan suttit tyst en lång stund: "asså... jag vill fan inte flytta till ronneby.." XD Andra stannade till stängning, men inte jag som sagt.

Fredagen gick egentligen bara åt att åka hem. Vi stannade knappt alls på vägen förutom för lunch vid Brahehus-ruinen som låg granne med en lunchresturang precis vid motorvägen. Jag passade på att köpa en liten souvenir till hjärtat: en äkta grännapolkagris kokad på platsen :) Köpte en till P oxå, som födelsedagspresent. Vi var hemma i sthlm tidigare än väntat, och eftersom E och jag fick den brillianta idén att köpa take-away thaimat på stationen så hann vi med första tåget till uppsala oxå!

Resten av kvällen blev inte riktigt som jag hade trott. Vi var ju bjudna på födelsedags slash inflyttningsfest hos P och jag tänkte att jag skulle gå dit och ha trevligt och sen gå hem när dom drog ut. Icke, säger jag! Vi hamnade på Värmlands och hade hur livat som helst, dansade och shotade och gud vet vad :D Vi blev fångade på bild oxå, hjärtat och jag, och fick frågan om någon av oss gjort bort sig under kvällen. Vårt svar var "vi dansade på högtalarna där nere förut, det var rätt pinsamt" XD Tydligen ska vi vara med i Uppsalatidningen.. galen avslutning på en galen kväll! Nattamat blev mcdonalds och sen krashade vi. Idag är hjärtat JÄTTEbakis, men jag mår finemang. Så orättvist kan det vara ibland :) Nu ska jag ner och käka lite lördafika tror jag. Eller nej fasen, det är inget idag. Aja, jag hittar nog på nåt.

Tjing på er! Jag återkommer med bilder från exkursionen så fort jag kan..!

Vilket ställe...

Lillasyster, Lotta, Johanna och ni eventuellt andra som läser det här och förstår lite häst och sånt.. detta är för er!! Ni som förstår!

Herregud säger jag bara! Idag har jag varit på mitt första av en mängd framtida besök på akademistallet. Jag har träffat gruppen, ridläraren, fått förklarat hur själva stipendiet funkar, fått stora rundturen på anläggningen osv. Overall impression: Wow...! Seriöst. WOW! Jag tror att lyrisk är det ord som passar bäst in på mig just nu xD

Jag har liksom inte ord nog att förklara hur imponerad, fascinerad och verkligen lyrisk jag är över denna uppenbarelse! Gruppen verkar trevlig och väldigt blandad åtminstone åldersmässigt (fast bara tjejer) vilket ju alltid är roligt. Ridläraren har en fantastisk pondus och humor, verkar helstabil och duktig som fasen. Stipendiet funkar som så att vi stipendiater har en lektion tillsammans i veckan, på tisdagar, och sedan placerar hon ut oss på en lektion till, fast i en vanlig ridgrupp som vem som helst bara att vi inte betalar själv, någon annan dag i veckan. Jag vet inte hur mitt ridschema kommer se ut än så länge dock. Det kommer i nästa vecka. Alla dom andra ska ju rida första gången i morron, men inte jag för jag ska på exkursion tisdag-fredag. Typiskt! Hur som helst så kommer tisdagslektionerna att ha teoretiska inslag oxå, om gångarter och hjälper och sånt där. Oxå, liksom. ("det dör ni inte av!") Plus att hon ska hitta någon särskild häst som hon tycker vi utvecklas trevligt med och så ska vi rida den oftast så att vi känner att vi kommer nånvart!

Le grand tour i stallet var... fantastisk. Allt är helt nybyggt och ritat av klubben, vilket betyder Stort, Luftigt.. jag kan liksom inte beskriva hur ljust och gott om plats det var! Stora spiltor, stora boxar, breda mittgångar med tjockt spånlager, varken mer eller mindre än 27 lektionshästar - inga ponnyer. Privat- och ridlärarhästar i samma byggnad som ridskolehästarna. Två katter som smyger runt och spinner.. och ingång till manegen direkt från stallet! Separat spolspilta och specialritat hovslagarbås, likaså foderberedningsrum och en stor uppvärmd sadelkammare... Ett rum med tävlingsskåp (jag har nyckel till ett av dom - så att jag slipper släpa ridskor och hjälm och byxor fram och tillbaka på bussen varje gång! Och så har dom ett tvättrum med två sjukt stora tvättmaskiner! Och tillhörande torkrum! Dom krossar havre och korn själva inför varje fodring och jag kan fortsätta hur länge som helst xD Jag tror att jag måste ta lite kort och lägga upp dom här. Nångång. Jag undrar om det går att fånga på bild. Jag kanske måste ta med mig hjärtat vid något tillfälle :)

Och hör på det här! Vi får jättegärna fika efter tisdagslektionerna, och har då fri tillgång till ett av (!) samlingsrummen med tv och diverse andra roliga saker. Som typ ett tjog med dyra informationsvideos! Heeelt galet..

Det har hänt en massa andra saker idag oxå, men allt annat har kommit i skymundan för detta. Milda Matilda, jag tror jag måste börja rida för egna pengar i vår. Man får nämligen bara ha ridstipendiet en gång..

Nu måste jag hur som helst packa till imorron. Jag var bara tvungen att berätta..! :D

All is fair?

Det känns som om det är ett nytt självinsiktsfullt inlägg på gång här. Jag har funderat mycket på tävlingsinstinkt idag; det och vad som gör och kännetecknar en bra/dålig förlorare/vinnare.

Idag spelade vi lasergame. Vi var hela 14 stycken goa folk, hälften killar och hälften tjejer, ergo: tjejerna mot killarna. Jag har inte spelat på många år, senast var i sthlm för jag vet inte hur länge sen. Innan jag blev ihop med hjärtat i alla fall. Jag var väl aldrig nån stjärna på lasergame-himlen, men vi spelade såpass regelbundet att man började lära sig lite taktik och sådär. Det var sjukt roligt! Redan innan vi började idag så fick jag dock lite onda aningar. Vi hade med oss både en och två personer (behöver jag säga att det är killar?) med sjukt stor tävlingsinstinkt, välkända dåliga förlorare båda två. Så fort killar propsar på killarna mot tjejerna så är det oftast i något som killarna anser sig vara bättre på än tjejerna. Rätta mig om jag har fel, men enligt mina erfarenheter är det så. Resultatet talade väl för sig självt oxå, -31p till tjejlaget och 600p till killaget. Så kan det gå, och jag skulle säkert kunna rada upp fem anledningar till varför det blev så men det tänker jag inte göra :) 600 är ju ingen fantastisk poäng heller iofs.. Jag måste verkligen understryka igen att jag hade grymt roligt, även om det gick uselt för mig :) Jag förväntade mig liksom inget annat, det är som med ridningen: huvudet vet men kroppen hänger inte med. Hjärtat, däremot, som spelade för andra gången i sitt liv blev överlägsen tvåa! Måååånga tusen poäng före trean och bara hundra poäng efter ettan.. Jag var, är, jättestolt!!

Men i eftersnacket så dök det upp en hel del grejer som gjorde att jag liksom blev mer negativ till spelet och hela den här tankeprocessen satte igång. Vissa av killarna körde nämligen jäkligt fult, vilket gör mig upprörd! Annat som upprör mig är nedlåtenhet från vinnarlaget. Varför, liksom? Vad får man ut av lilla-gumman-attityden egentligen?!

Parantes. Jag är i vanliga fall en rätt ödmjuk förlorare, det är sällan jag tycker det är jättejobbigt när någon vinner över mig. Det är liksom inte det som är grejen. Jag hade inte fått bättre poäng om dom hade kört snyggt spel, eftersom det inte var deras tricks som gjorde att jag kom så långt ner i poänglistan. Det är principen. Jag tycker att man ska kunna gå in i en match eller ett parti och veta att den duktigaste spelaren vinner, eller den som hade turen med sig för dagen. Inte den som kom på flest fula tricks!

Alla var väldigt överens om att vi måste göra om det, och jag antar att jag kommer se ut som världens sämsta förlorare men jag tänker inte vara med om inte gruppen kan komma överens om lite fair-play-regler som folk faktiskt följer. Det är inte särskilt konstiga saker jag tänker på, men uppenbarligen är det inte självklarheter för alla.. Man undviker att skjuta på folk som redan är träffade och följer inte heller efter dom: låt dom komma undan och komma tillbaka när dom är med i spelet igen. Man undviker kroppskontakt: inga kroppstacklingar alltså. Det är osnyggt spel att medvetet hålla för träffytor med armar/händer: alla ska ha samma förutsättningar. Men kanske viktigast av allt: man skjuter inte blint in i motståndarlagets energizer-bås och man campar inte i det heller. Det är fan fusk! Och inte bara fusk, det är dålig stil! Det måste finnas EN frizon för varje lag på banan, särskilt när det är två våningars spelplan. Någonstans bör man kunna regruppera och andas ett par sekunder innan man ger sig ut igen. Dessutom är det omöjligt att skjuta tillbaka. Dels för att du oftast inte har några skott när du är på väg in och dels för att du inte har någon möjlighet att se personen som skjuter, som då är helt skyddad bakom väggen. Kan inte folk gå med på det så vill jag faktiskt inte vara med för jag kommer bara bli på sjukt dåligt humör och det har jag ingen lust att betala pengar för.

Jag har som sagt inga större problem med att folk vinner över mig i spel av olika slag. Vad jag inte klarar av är fult spel! Ojämt spel. Och banne mig om inte dåliga vinnare är snäppet värre än dåliga förlorare. Att hela tiden testa gränserna för vad motståndarna går med på eller gå in i varje match med inställningen 'allt som inte är uttryckligen förbjudet är tillåtet', det tycker jag är att förstöra spelet för allihop. Meningen ju är att man ska ha roligt tillsammans! Nä usch va upprörd jag blir!

Är det förresten inte roligare att vinna en jättejämn match, än att vinna en som är helt ojämn? Vad är det egentligen med den här 'vinna till varje pris'-inställningen?!

Miraklet

Ja, miraklet, skedde inte förrän jag slutade bry mig. Det är sant! Det finns ett särskilt stipendium jag har sökt mer eller mindre varje termin sedan jag kom hit till uppsala och nu, NU idag, har det hänt!

JAG FICK DET! xD

Jag fick ridstipendiet! Två (fattar ni? TVÅ!) lektioner i veckan i 16 veckor är nu mina utan att det kostar mig mer än busspengarna! Jag var så övertygad om att jag inte skulle få det att jag funderade på att inte bry mig om att söka i år, ja jag lyckades till och med förtränga att jag verkligen lämnade in ansökan.. och idag för en timme sen ungefär, när jag promenerade hem från gästföreläsningen uppe på institutionen, så ringde telefonen och en dam meddelade mig att jag fått det! Shit...

xD *vårskrik* xD

"Helgdag"

Många av er som eventuellt läser den här bloggen vet ju att jag den 25/5 varje år firar The International Towelday. Det är en fantastisk helgdag och ingen dålig isbrytare heller vill jag lova. Senast var det blodbad på nationen och jag hade bara lilla väskan med mig, alltså fick jag lov att knyta en kökshandduk runt remmen på väskan eftersom den inte fick plats inuti. Den var fläckad med näringslösning oxå, jättefint blå och vit-randig! Massor med folk jag inte känner kände att dom var tvungna att kommentera den och en och annan saluterade mig faktiskt - eftersom dom själva inte hade tyckt att det var riktigt appropriate att fira handduksdagen på en finare större fest men nu ångrade sig när dom såg att jag hade med mig min. Internationella handduksadagen är inte så okänd som man kanske kan tro! Jag hoppas att ni blir mina fellow-medfirare nästa gång..!

Såna små obskyra helgdagar tycker jag är en fantastisk uppfinning, och guess what?! Nu råkar jag veta att det är en annan sån där fin helgdag idag: Talk like a pirate Day. Inte fullt lika intressant kanske, men precis lika knäppt och därför tycker jag att den borde nämnas och kanske även firas litegrann!

Yarr! Swash swash buckle buckle! Up is down and I see dead people on ships! Ahoy, me harties!

Åh, förresten kanske ni vill kolla vad ert Piratnamn är, dagen till ära och allt! My name be Red Mary Rackham.

Ja herregud.. xD

Tomt =/

Det är alldeles tomt här hemma nu. Lillasyster har åkt hem för den här gången.. tänk att två veckor kan gå så fort ändå! Vi har ju hunnit hitta på en del, promenerat en massa, hälsat på kusin+familj, fikat, haft helkvällar framför youtube och så vidare. Nu försvinner hon snart iväg på praktik i Helsingborg dessutom, så det kommer dröja innan vi ses 'som vanligt' igen. Jag ska försöka hälsa på, hör du det lillasysterkanin?! :) Men glöm inte att ringa oxå!

Annars rullar det på som vanligt här. Vi förbereder föreläsningar och seminarier, tar det lugnt och njuter när det är tyst i huset om kvällarna (vilket inte är ofta nu för tiden). Det skulle inte förvåna mig om det varit sen tillställning fem av veckans sju dagar varje vecka den senaste månaden. Helt sjukt är det och vi börjar tröttna nu, hjärtat och jag. Och jag som är så himla ljudkänslig sover ju inte jättebra då kan jag tillägga... 'suck' räcker liksom inte riktigt för att illustera min frustration emellanåt. Men det verkar tyst idag, peppar peppar. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite när ekonomnollningen och allt det andra blir klart.

Lab-arken är fortfarande lika spännande, förra veckan handlade det om kemiska analyser av organiskt material och om metallkonservering. Idag hade vi föreläsning om 3D-scanning. Grymt intressant, och hon visade oss hur det funkade i labbet oxå! Fastän jag var 'ensam' och E inte var med så gick det rätt smärtfritt. Gnället börjar avta lite, äntligen, och folk har börjat acceptera 5minutersuppsatserna verkar det som. Jag håller fast vid att det är en jättebra examinationsform!

Jo, sen så har jag skickat in min allt annat än positiva (eller anonyma) kursutvärdering för magistern med. Ingen kommentar än så länge men jag hoppas verkligen att institutionen tar till sig och börjar fundera på ett och annat.

Nu undrar jag om det inte är dags för en gammal favorit i repris! Jag tror jag ska installera Zoo Tycoon igen :D

ett gott skratt förlänger livet

(Om det stämmer kommer jag bli uråldrig!)

- jag skulle vilja ha en matta.
- min bror är från marocko..?
- jag har en syster i tangayika!

Länge leve galenskaparna! XD

Jag har blivit med fisk...

Igen. Betta Splendens. Men jag vet inte vad han heter än. I affären var han helt blå, mörkblå med ljusare fenor, men här hemma är han rödblå precis som Kapten Korkad var. Ganska lik den på bilden faktikst (tro mig, det är mer eller mindre omöjligt att ta en bra bild på fisken i mitt sexkantiga akvarium. Ni får tro mig på mitt ord) Vi får se vad det blir av det hela.. Ni som känner mig vet att jag lägger stor vikt vid vad mina skyddslingar heter. Förslag på fisknamn, någon?

"rätt upptagen"

Jo, jag har nog inte insett på riktigt hur upptagen jag verkligen kommer vara första halvan av terminen.. Idag när jag satt och synkade mina almanackor (jag har en desktop calender på datorn och en pappersdito i väskan. Oftast finns bara den ena i närheten och alltså måste jag synka ihop dom ett par gånger i veckan så jag inte missar nåt) så blev jag helt överväldigad över hur mycket det egentligen är jag har på gång samtidigt.

¤Stockholmskursen eller "lab-arken" som den oxå börjat kallas i folkmun, som går två dagar i veckan på Arkeologiska Forskningslaboratoriet på Sthlms Universitet. Den är helt galet spännande och givande. Jag är så nöjd! Det enda som har blivit lite av ett frustrationsmoment är att många av mina kursare tycker att den är för svår och har en urdålig examinationsform. Hallå!? Vi läser på avancerad nivå på universitet. Det ska inte vara helt lätt! Detta går dom och gnäller om i tid och otid, senast på tåget i måndags morse fick jag en skrapa för att jag inte höll med.

¤Uppsatsstödjande kurs med tillhörande exkursion. Tanken är att vi ska träffas en gång i månaden men nu i slutet av september ska vi dessutom på exkursion till skåne (resmålet är inte helt spikat vad jag förstår - mailadresserna funkar inte som dom ska så ryktena går varma bland masterstudenterna). Hela nästan fyra dagar ska vi vara borta! I september! :D

¤SI-undervisningen. Jag har ju ställt upp på detta nya: supplemental instruction, dvs jag skall under A-kursens moment 2-4 vara "studiehjälp". Jag ska (som ickeauktoritär person) vara diskussionsledare för en mindre grupp studenter och hjälpa dom att ta sig igenom kursen - inte genom att kunna alla svar utan genom att hjälpa dom förstå och lära sig hur dom själva kan hitta svaren i kurslitteraturen, anteckningarna från föreläsningarna, och genom diskussion med sina kursare. Det är info- och planeringsmöten med SI-ansvarige doktoranden och sedan förstås träffar med själva gruppen. Ett par gånger per moment - och varje moment är fem veckor.

¤Fadderiet med reccarna. Jag lovade ju vid ett svagt tillfälle att jag skulle hjälpa recceförmännen den här terminen och det har jag gjort. Jag är fadder. Det slutar inte förrän 5:e oktober och har hållit på sen jag kom hit efter sommaren. Ett par tre aktiviteter i veckan blir det allt. Pubrundor, fikor, fördrinkar, spelkvällar, billiga bufféer på nationen osv.. Jag går ner på expen emellanåt och hjälper till att ringa runt och sådär med..

¤Nationsengagemanget. Jag är ju ledamot i KN (kulturnämnden) på nationen och där har det blivit ett par möten sedan vi kom tillbaka från sommarlovet. Jag är även Senior och sitter med i seniorskollegiet. Det är möte ungefär en gång vart tredje vecka eller så. Då avhandlar vi massa viktiga saker som ombyggnationens framåtskridande, ändringar som ska göras (typ införa kortbetalningsmöjlighet) och såna grejer. För att inte tala om att jag går på så många tillställningar jag kan, Göteborgskalas and such.

¤Studentföreningsengagemanget. Jag är ju trots allt medlem i Fjölnir, arkeologernas och antikarnas studentförening. Alltså försöker jag gå på så många av deras aktiviteter jag kan. Men jag brukar strunta i pubrundorna. Dom orkar jag aldrig med.

¤Sen är det ju diverse annat som måste hållas ordning på. Sista inlämningsdatum för stipendier till exempel. Texter som behöver läsas före föreläsningar. Luncher, fikor, biobesök och andra mer eller mindre officiella möten..

Allt detta finns i mina almanackor. Snacka om skillnad mot förra terminen med en föreläsning i månaden och egen disponering av resten av tiden. Jag måste faktiskt erkänna att jag gillar det. Nu kanske du undrar varför i hela fridens namn jag sitter och radar upp det här av alla ställen, men jag har i flera veckors tid gått och tänkt att "jag har så mycket att göra". Jag har dock aldrig funderat över vad det är jag gör. Så detta var nog mest för min egen skull.

Jag är elak.

Ja alltså inte jämt. Men jag har en tendens att

1. Ha dåligt tålamod (aka 'kort stubin')
2. Störa mig omåttligt på saker/personer
3. Bli lätt cynisk/ironisk/sarkastisk på både min egen och andras bekostnad

Missförstå mig rätt. I mångt och mycket är jag snäll, för snäll egentligen, men jag har faktiskt temperament oxå. Tro det eller ej. Och när det temperamentet blixtrar till så kan jag bli riktigt bitsk. Oftast handlar det om ventilation i efterhand förstås, det är sällan jag är otrevlig rakt ut om det inte är den enda utvägen.. Eller ja, i sanningens namn är det sällan jag är direkt otrevlig i största allmänhet. Konflikträdslan är djupt rotad. Men den som tror att jag alltid är genomsnäll har fel. Tyvärr.. Det är väl såna personer som alla gillar om jag inte minns fel?

Eller nä förresten, jag tar tillbaka det där. Jag vet om åtminstone EN person som alla säger "men hon är ju så snäll" om och henne står jag inte ut med i fyra minuter utan att ovan nämnda process går igång. Alltså tycker inte alla nödvändigtvis om en bara för att man är snäll. Fast det kanske är enklare? För en själv menar jag. En helt genomsnäll person tenderar väl att tycka bra om alla? Det måste vara enklare än att vara som jag, som stör ihjäl mig på en del människor i min bekantskapskrets.

Kanske måste man bara acceptera hur man är som person, fila på de mindre charmanta personligehetsdragen, och vara nöjd med dom andra? På något sätt tilltalar det mig att man inte nödvändigtvis är statisk i sin personlighet. Utveckling ftw, eh? Om jag klarar av att vara artig och trevlig mot människor som inte gjort något fel förutom att de råkat komma ivägen för min jobbighetsradar så mår ju ingen egentligen sämre av det. Och jag kanske till och med kan vara lite stolt över mig själv oxå.

Nej, jag lever helt enkelt efter följande principer:

Man kan inte tycka om och komma överens med alla.

Det är bara att acceptera. Det är kanske inte jättetrevligt av mig men jag tänker att om jag accepterar det så kan jag göra åtminstone göra något för att mildra effekten, ungefär. Och:

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Jag tror inte på att vara elak för sakens skull. Inte heller uppskattar jag folk som är störiga bara för att störa andra. Nä. Man får faktiskt respektera sina medmänniskor även om dom är sjukt jobbiga ibland. Problemet är att inte alla andra tänker likadant... Vad göra?

Jag är övertygad om att det finns folk som inte står ut med mig. Jag är mycket medveten om att det finns folk som jag inte står ut med. Jag vet dessutom att hjärtat stör ihjäl sig på mig när jag stör ihjäl mig på andra. Men om alla är så toleranta och trevliga dom kan mot varandra så funkar det ändå.

Vidare fundering:
Är jag en dålig människa för att jag behöver ventilera saker med mina närmaste? Jag har några människor som liksom förstår vad det handlar om och tar det för vad det är: ventilation. För det är ju den ventilationen som gör att jag står ut med att vara trevlig och artig även mot dom jag egentligen inte står ut med. Jag tänker lite som så att så länge man inte typ sprider påhittade rykten, smutskastar och skyltar offentligt med sin motvilja så är det ok. Den som 'lider' mest då är ju faktiskt jag. Eller?

Äsch vad jag snurrar till det..

På tiden!

Jag är häftig! Tror ni mig inte? Kolla in den här länken då, det är nämligen resultatet av hela förra årets studier. Nämnde jag att jag fick högsta betyg? Det är fan på tiden att den dyker upp på hemsidan oxå ska jag be att få tala om. Den har varit färdig sedan juni ffs!

Shit va trött jag är för övrigt. Brist på sömn för många dagar i rad gör mig helmosig och halft ofunktionell i största allmänhet. Jag har inte sovit ordentligt på tre dygn av diverse olika anledningar. Om en halvtimme stänger släppet till reccemottagningen. Då ska jag sova igen. Äntligen.

En annan tanke jag umgåtts med på sistone är att mina framtida barn kommer att bli fantastiska. Jag är helt säker. Moder Jord är fan skyldig mig det med tanke på vad jag står ut med varje månad! Hjärtat är inte säker på att moder jord ser det på samma sätt som jag, men jag tror hon förstår precis. Alla som haft besök av mensmonstret, den andra närvaro som tar plats i kroppen en gång i månaden och som då helt plötsligt har allt möjligt att säga till om, torde förstå precis. Eller?

kursstart och bullbak

Idag hade vi upprop i sthlm på lab-arken. Det är, hör och häpna, 13 studenter från uppsala och 2 från sthlm som läser kursen. Den verkar spännande som sjutton även om upplägget och betygsättningen är lite annorlunda från vad man är van vid. "Universitet som universitet" stämmer alltså inte.

I morse skulle hela mastergruppen köpa pendlarkort, ladda det med tio resor och komma iväg med rätt tåg i tid. Herregud vilken jävla cirkus. Det hela liknade mest en mycket förvirrad dagisgrupp utan fröken. Jag och E kände oss lite lätt distanserade från mängden, men vi hade hemskt roligt. Vilken otroolig tur att vi lyckades pricka in så att vi började samtidigt! Annars hade det varit snudd på omöjligt. Men hur som helst så hamnade alla rätt tillslut.

Det är tydligen omöjligt att få allt att funka smärtfritt när man är pionjärer vilket vi tydligen är. Aldrig tidigare har arkeologiska institutionerna i sthlm och uppsala samarbetat på detta vis. [yada yada yada] Det betyder att vi inte har fått rätt information om scheman, inte om lektionsupplägg och inte heller vet hur vi ska översätta betygsystemen.. Och vi ska förhoppningsvis få passerkort så småningom. Man får väl anta att det kommer lösa sig. Döm vår förvåning när det visade sig att vi har nästa föreläsning imorron, inte på måndag som vi trodde. Det betyder att jag måste upp lika tidigt imorron och ikväll är det Göteborgskalas igen. Hej öronproppar!

För att jag inte ska somna såhär på eftermiddagskvisten har jag och lillasyster, som kom på besök i måndags och stannar i två veckor, bestämt oss för att baka kanelbullar. Folk har redan börjat bjuda in sig själva för provsmakning och det har inte ens börjat lukta nybakat än :) Så är det att bo i halvkollektiv..

ingen mer telefon

Jag har blivit brutalt övertalad att säga upp vårt fasta telefonabonnemang. Från och med idag är det uppsagt och numret funkar inte längre. Bara så att alla vet. Inte för att det var så galet många som använde det, men ja... ja.

Jag borde blivit bibliotekarie

Jag har suttit och läst mina nya DIK-tidningar (ja, jag håller på att bli studentmedlem i facket) och om man ser till de jobbannonser som finns däri så är det helt klart så att det var bibliotekarie man borde satsat på. Typiskt.

Ett år kvar på mastern. Ett år kvar i studentsvängen, ett år garanterat kvar i uppsala. Det tål att funderas på. Jag var på masterintro i torsdags. Det mesta hade jag hört förut på magisterintrot för ett år sen så det var rätt trist. Men några oväntade ansikten på arkeologmastern var roligt att se! Det kan bli grymt, tror jag. Med vissa undantag. Sen så har jag i efterhand hamnat i kläm mellan de byråkratiska borden så jag blir inte registrerad förrän på måndag, istället för i fredags. Det suger faktiskt. Hjärtat blir frustrerad på mig för att jag inte blir arg på E-L som ringde från institutionen och gjorde klart läget, men jag vet ju att det faktiskt inte är hennes fel - det råkar bara vara hon som dinglar längst ner på händelsekedjan och alltså måste agera budbärare. Institutionerna får nämligen inte registrera någon på det andra masteråret förrän programsamordnaren personligen godkännt dom sökande. Tydligen är jag den enda på arkeologen som söker andra året. Nä, den man borde vara arg på är programsamordnaren men jag kommer kunna resa till månen tidigare än jag får träffa honom, så vad göra? Det är bara att sitta ännu lite hårdare på dom sista hundralapparna och hoppas att CSN är snabba när registreringen väl kommer.

Jag missade födelsedagsfikat jag var bjuden på i torsdags. Det var hemskt synd, jag blev besviken. Så jag gick hem och tröstbakade istället. Det enda jag hade ingredienser till var bröd :) Men det blev ett sjukt gott bröd!

Igår var det Kräftan på göteborgs. Jag var för pank för att bli full, lite trist men så är det ibland. Sittningen var trevlig och släppet oxå, med lite undantag som jag inte orkar sitta och förklara nu. Det blev lite "bråk" mellan folk och rätt onödiga saker blev sagda och sådär. Missnöjet pyr lite varstans fortfarande. Själv var jag inte direkt inblandad, tack och lov. Men det slutade med att vi hade trevligt i alla fall och det är ju huvudsaken kan jag tycka.

Idag har jag sovit aaaalldeles för länge. Jag var inte bakfull eller så, jag bara ville inte vakna uppenbarligen. Så jag sitter här, lite lätt mosig i huvudet, och försöker planera lite för ikväll. Vi är bjudna på sällskapsspel uppe på tvåan hos K. Det ska bli najs som fan, folk man inte träffat på hela sommaren och sådär. Och sällskapsspel är ALDRIG fel ;)