Hittade ungefär världens ballaste kapsylöppnare deluxe på förfesten igår! I want one!

Vet ni en sak som är jobbigt med att vara post-operativ?

Fantomklådan. Ni vet. Som i fantomsmärtor i amputerade kroppsdelar, fast ändå inte?

Inse hur vansinnesfrustrationen när det kliar som satan i/på örat-som-finns-men-ändå-inte och man sedan inte känner ett jota när man försöker åtgärda problemet...!

Glad Påskafton

Jag har idag stora planer på att tvätta håret..! Bara så ni vet. ;)

Och så tänkte jag att det behövs ett avbrott i gnället, så jag bjuder på ett litet avsnitt från min absoluta favoritteatergrupp 123 Schtunk, som jag sett fler föreställningar av än jag sett någon annan teatergrupp. Eller kanske faktiskt fler gånger än jag sett någon annan finkulturyttring som inte är dans. Anyhoo, senast var det Hemsöborna i Uppsala och efter det har hjärtat och jag börjat säga "Hejhej" till varandra på Schtunk-vis när vi är busar och är fåniga med varandra. Sådär som jag litar på att alla par som varit ihop i mer än 10 år måste få vara ibland. ^^

Nåväl, här kommer ett litet smakprov. Vid 1.18 och några sekunder framåt ser ni precis vad jag pratar om. :)

Glad Påsk!

Så nära men ändå så långt borta

Har tillbringat förmiddagen på Huddinge på pre-opbesök. Hjärtat med som närmast sörjande/indirekt berörd person. Tar efteråt pendeln till T-centralen och planerar att byta till röda för att ta mig till Gärdet och jobbet. Eftersom hjärtat ska till Östermalmstorg hoppar vi på samma vagn och tar avsked på första stoppet. Jag åker vidare. Inte förrän jag hör utropet för Stadion inser jag att jag sitter på fel tunnelbana.

Jag svär och hoppar av, bara för att stiga ut mellan dörrarna och se tåget åt andra hållet rulla iväg från motsatta perrongen. Nästa går om fem minuter. Jag svär lite till och väntar lite mer. När jag sen hoppar på tuben lyckas jag av någon anledning inbilla mig att jag satt mig på ropstenlinjen och åker, I kid you not, förbi Östermalmstorg TILLBAKA till Centralen. Där jag får gå ner en trappa och vänta i fem minuter till innan jag faktiskt lyckas sätta mig på rätt vagn och åker förbi Östermalmstorg för tredje gången på 10 minuter för att slutligen hamna rätt.

Illustration för er som är obekanta med röda tunnelbanelinjen i Stockholm


Hur lyckas jag?! Jag önskar jag kunde säga att detta är ovanligt men det är det vore tyvärr inte riktigt sanningsenligt. Välkommen till Majas liv i Stockholm.

edit: jag har märkt att stress numera inte bara resulterar i orolig mage, utan även kan ta sig uttryck i form av vimsighet. Kanske ska skylla på det den här gången..?

nothing

Citat ur mailväxling med syskonen..

"tänkte precis säga det, kalle du boorde läsa hennes blogg, allting
finns där. ALLTING I HELA VÄRLDEN!"

mihihi :)

sometimes it's just the little things

Fredagshumor and why I love him. Mailkonversation efter jobbigt telefonsamtal.

Jag: "Jag blir så less... :( blev precis hållen ansvarig för att en persons brev (som hon skickade till SoS i Örebro och som Örebro enligt uppgift inte hittar och då eventuellt har skickats vidare till stockholm), inte finns i diariehanteringssystemet - vilket innebär att det inte har kommit fram. "Då vill jag veta vad du tänker göra för att leta rätt på det här brevet" - nivå på det. I 20 minuter...! Jag KAN inte leta rätt på brevet eftersom jag inte vet vart det har hamnat och hade vi på EK fått in det (skulle kommit i förra veckan isf) så hade det funnits i systemet vilket det inte gör - vi har inget som ligger på hög. Känner mest att jag inte vill ha med människor att göra mer idag :( :(

Samtalet avslutades för övrigt med att hon ville prata med min chef. VARSÅGOD sa jag och lämnade numret till båda cheferna för EK, som ingen av dom kommer kunna svara på något alls för att dom inte är insatta i varken registratorers arbete eller postgång på det här stellet. Score! Slår vad om att hon kommer ringa tillbaka."

Hjärtat: "Du… dom är dumma och du behöver inte ta åt dig av vad de säger. Jag kramar dig sen när vi ses hos Johanna, även om du inte vill ha med mig att göra :) Puss"

Jag: "Och varför tror dom att jag bryr mig det minsta om att dom är utbildade det ena eller det andra? "Nu är det så här att jag är utbildad psykolog, och så här får det inte gå till"...?! Vafasen spelar det för roll? :( ser fram emot kram. behöver en."

Hjärtat: "Du, du tar åt dig… gör inte det. Om denne person hade utbildat sig som psykolog borde denne veta att man inte kan behandla folk så illa, att de bidrar till att förstöra en medmänniskas arbetssituation. Du skulle sagt: 'Jamen jahaaa, pyskolog… men vilken blomma känner du dig som nu när du beter dig som en skitstövel mot mig?'"



<3

Dagens uttryck

Satt och mikropausade på Hormoner och Hemorrojder och hittade det lätt bästa uttrycket: "Sova som en klubbad sälkoloni". Jag hade kunnat tänka mig lite av det just nu faktikst, så här på en eftermiddag bestående av jakt på motvilliga och allmänt kärringaktiga (sorry, men det är sant) handläggare, i början av en vecka som bestått av just jakt på motvilliga och allmänt kärringaktiga handläggare.

När får man gå och lägga sig? Och vart är mitt vilorum?!

Tips tips tips

Ända sedan jag blev tipsad av L, aka AlabamaSthlm (jag tänker inte ge mig in på någon förklaring hur jag är bekant med denna bloggkändis utan nöjer mig med att skryta med att jag har spelat sällskapsspel, promenerat, brunchat, käkat pizza etc ganska regelbundet i hennes sällskap det senaste dryga halvåret. jo, och så är min sambo gudfar/fadder till hennes lilla B också.), om 'en jätterolig mammablogg' har jag varit en trogen läsare. Det låter kanske lustigt med tanke på att jag varken har barn eller ens är gravid, men faktum är att till och med jag trots detta handikapp allt som oftast fnissar högt åt alla dessa mer eller mindre desperata tokroligheter och beskrivningar som de båda författarna producerar med beundransvärd regelbundenhet. Vem vet, kanske gör den här bloggen mig till en något bättre förberedd mamma (mentalt alltså) när den tiden kommer?

Kanske är det önsketänkande.

Men oavsett vilket så tycker jag att ni ska gå in och läsa lite på bloggen Hormoner och hemorrojder, bara för att den är så himla rolig! =D

Och nu måste jag jobba vidare.

Öppet brev till Svenska folket #2

Stockholm 2012-10-11

Hej Svenska folket!
Som registrator på Socialstyrelsens enhet för enskildas klagomål har jag daglig telefonkontakt med människor som på ett eller annat sätt har råkat ut för fel i halso- och sjukvården, eller som på ett eller annat sätt respresenterar någon som gjort det. Jag får även min beskärda del av samtal från journalister och 'vanlig' allmänhet som har frågor eller vill begära ut handlingar. Under de senaste 1½ åren har jag dock inte kunnat undgå att lägga märke till att Er telefonetikett lämnar en del att önska för mig som sitter i den mottagande änden, och jag skulle därför vilja ta tillfället i akt och förklara för Er hur man enklast får snabbast möjliga hjälp av en registrator på Socialstyrelsen, i form av en lista med do's and don't's vid telefonkontakt med myndighet.

Vi börjar med do's, det vill säga hur man ska bete sig för att få effektivast tänkbara hjälp. Jag tror på fullt allvar att det funkar på i stort sett alla myndigheter så detta är något av ett universaltips:

¤ Var artig.
Du behöver inte göra avkall på Dig själv och Dina känslor genom att fjäska, och det är för all del tillåtet att vara upprörd, men med helt vanlig artighet kan jag garantera att hjälpen, svaret, kommer så snabbt det bara är möjligt. Det är faktikst hela hemligheten, även om det absolut inte skadar att vara trevlig också.

Och därmed övergår vi till don't's, det vill säga hur man inte ska bete sig om målet är att få effektivast tänkbara hjälp. Tyvärr är det en något längre lista, vilket också är anledningen till att jag insett behovet av dessa upplysningar. Jag och mina kollegor upplever att det hos Er, Svenska folket, existerar en djupt liggande övertygelse att man kommer längre och får bättre service om man är otrevlig mot personer som representerar myndigheten, att Ni är övertygade om att vi är allmänt ovilliga och motvilliga till att hjälpa till och att man måste sparka på oss för att vi ska ta tag i saker. Jag kan härmed meddela å det bestämdaste att så inte är fallet. Faktum är att det är tvärt om. Varje gång jag svarar i telefonen är det med en önskan att så snabbt och smidigt som möjligt hjälpa Dig som ringer, men den övergår ganska snabbt i en stark ovilja och en önskan att helt enkelt bli av med Dig om någon eller flera av följande företeelser inträffar:

¤ Skrikande
Om Du inte kan föra ett civiliserat samtal med mig är det ingen mening med att jag ska försöka göra det tillbaka. Det är nästan utan undantag inte mig personligen Du är arg på och min tid och skattebetalarnas pengar kan användas till oändligt mycket mer och bättre saker än oavbrutet skrikande haranger som inte leder någonstans. Om Du vägrar att sluta skrika på mig kommer jag att avsluta samtalet.

¤ Ältande/Aldrig sluta prata
Jag behöver inte veta hela Din historia, jag behöver bara veta vad jag kan hjälpa Dig med precis här och nu. När Du sagt det uppskattar jag om jag överhuvudtaget får en syl i vädret så att jag kan svara på frågan eller göra det Du ber mig om. Om Du har ett stort behov av att prata av Dig och få medkänsla kan jag rekommendera Jourhavande Medmänniska på nummer 08-702 16 80 eller någon annan ideell företeelse med liknande syfte. I samma härad ligger självmordssamtal, som över huvud taget inte hör hemma hos registrator, så var snäll att bespara oss upplevelsen av sådana. Det finns andra i samhället som har utbildning och erfarenhet av att hjälpa till i det läget.

¤ Allmän otrevlighet
Snäsighet, nedlåtande kommentarer och/eller en mästrande och överlägsen attityd är inte något som motiverar mig till att göra mitt bästa. Det skrämmer mig inte heller, utan skapar bara motsträvighet vilket knappast hjälper Dig i slutändan - vilket Du säkert förstår om Du bara tänker efter.

¤ Ovillighet att lyssna
Jag förstår, kanske bättre än många med tanke på mitt inifrånperspektiv, vilken djungel det kan vara att försöka få grepp om hur utredningsprocesser och byråkratiska system fungerar och ibland kan det vara svårt nog bara att få tag på rätt person. Det jag verkligen skulle vilja att Ni förstår, är att det på en myndighet som har många tusen anställda är omöjligt för varje enskild tjänsteman att vara fullständigt insatt i myndighetens arbete och samtliga övriga anställdas uppgifter och specialuppdrag. Om jag inte kan hjälpa Dig personligen kommer jag att göra mitt bästa för att hjälpa Dig vidare till någon som kan, och då uppskattar jag inte att Du vägrar att lyssna på eller ta till Dig av det jag har att säga. Om det är så att Du faktiskt hamnade helt rätt när Du blev kopplad till mig, uppskattar jag det ännu mindre. Tyvärr hör det till sakens natur att Socialstyrelsen inte alltid tycker likadant som medborgarna eller fungerar precis på det sätt som Ni vill och i det läget hjälper det inte att låtsas att man spelar bingo. Du kommer få samma svar oavsett vem av oss Du pratar med även om Du inte tycker om det Du hör. Se även föregående punkt Allmän otrevlighet.  

Sedan finns det en del saker som kanske inte har så mycket med beteende som med förberedelser att göra, saker som underlättar för både Dig och mig, som jag tänkte att jag också skulle nämna.  

¤ om Du har ett ärende: ha koll på diarienumret och berätta det för mig.  

¤ om Du har en handläggare är det alltid hen Du ska prata med i första hand, oavsett om telefontiden har gått ut för dagen. Jag är inte involverad i utredningsprocessen och definitift inte insatt i specifika ärenden, och det ingår inte heller i mitt jobb att upplysa handläggare om att deras anmälare har sökt dem.  

¤ om Du vill begära ut handlingar: gör Din läxa. Jag behöver specifika uppgifter att söka på, det räcker inte med att det enligt en halvstor lokalblaska i Helsingland handlade om "en kvinna vars son fick vänta på akutmottagningen i två dygn i januari förra året" om jag inte vet vad personen och vårdinrättningen heter. Ofta kan Du dessutom få diarienumret om Du bara pratar med lokalblaskan först och i sådant fall finns det faktiskt möjlighet att utlämnandet går med blixtens hastighet.  

¤ om Du kontaktar oss via e-post: var väldigt tydlig med Ditt ärende. Säg inte att Du "vill ha ut dnr **-****/****" om det är endast anmälan/beslutet Du vill titta på och inte hela akten. Ju mer luddig Du är i Din förfrågan desto mindre specifikt svar kommer Du att få, och eftersom vi troligen behöver ställa följdfrågor för att få reda på vad Du egentligen vill kommer det också att dra ut på tiden.

¤ om Du ringer från mobiltelefon: se till att det är tyst och lugnt i bakgrunden och att Du har bra mottagning. Gnälliga småbarn, exempelvis, utgör ingen bra ljudkuliss och det är praktiskt taget omöjligt att föra en konversation om man bara hör var tredje stavelse.

¤ inse att vi har ganska begränsade sökmöjligheter och att Socialstyrelsen inte i första hand finns till för att serva Dig. Att vi inte kan tillhandahålla den information Du söker handlar faktiskt aldrig någonsin om att vi inte vill. Det handlar antingen om att vi inte får eller att vi inte kan.

Om Ni, Svenska folket, kunde finna inom Er en vilja att hjälpa en stackars registrator med detta skulle jag förhoppningsvis sluta sky telefonsamtalen som ingår i mitt jobb. Faktum är att det förmodligen skulle göra stor skillnad i min inställning till människor i största allmänhet. Även om det är otroligt givande att kunna hjälpa människor är det också otroligt nedbrytande att bli utskälld och utsatt för allmänna otrevligheter i tid och otid, särskilt när man varje gång verkligen försöker hjälpa till. Dessutom vågar jag påstå att Ni, om Ni anammade de tips och förslag jag har listat här, med största sannolikhet skulle få en bättre service och bli nöjdare med Er kontakt med Socialstyrelsen. För alla inblandades skull vore det alltså positivt om Ni kunde lägga bort egot en stund och på allvar överväga att ta till Er innehållet i detta brev.


Med vänliga hälsningar,
Maja Hultman
Registrator


P.S: Avslutningsvis vill jag också förklara följande: när jag säger att jag inte kan koppla Er för att jag inte har den funktionen på min telefon, så menar jag verkligen vad jag säger. Jag kan inte koppla samtal, varken tillbaka till växeln eller någon annanstans, och oavsett vad Ni säger kan jag inte ändra på den saken. D.S.

P.P.S: Socialstyrelsens registratorer är också mycket medvetna om att det står skrivet att en begäran om utlämnande ska hanteras "skyndsamt" - vad som däremot inte står är att det innebär att vi ska släppa allt vi har för händer i samma sekund den kommer in. Utlämnanden tas om hand i den ordning vi har fått in dem och om det är saker som ska sekretessgranskas innan leverans har vi inte heller möjlighet att skynda på den processen eftersom det inte är vi registratorer som utför granskningen. Att läsa lagtext för oss kommer inte att ändra på detta, och inte heller en mästrande attityd eller en kort deadline. Om Du behöver handlingarna inom två timmar borde Du ha skickat Din begäran igår, och faktum är att det inte är mitt problem att Du gjorde beställningen med för kort varsel. D.D.S.
   

Öppet vykort till Svenska Folket

Stockholm 2012-09-19

Kära Svenska Folket!
Jag har tidigare författat ett öppet brev till er som jag hoppas och tror att Ni tog emot på rätt sätt. Jag vill inte bara hjälpa mig själv utan även Er i kontakten med myndigheterna. Detta är något av en uppföljande parantes, ett vykort så att säga (och ja, jag vet vad jag sa om val av vykort som media men faktum är att jag inte tillskriver en myndighet i det här fallet), eller kanske ett post scriptum. Håll till godo.

¤ Ordning på insända handlingar.

När Ni sänder in kompletteringar i pågående ärenden underlättar det oändligt för mig som registrator om det finns någon slags ordning på handlingarna. Jag har givetvis full förståelse för att Ni inte kan veta exakt vilken ordning jag vill ha handlingstyperna men jag skulle vilja be Er att inte blanda typerna hej vilt. Alltså:

"Bra ordning": missiv - yttranden - övrigt - journaler - kopior på anmälan/begäran från SoS

"Dålig ordning": missiv - journal - kopia på anmälan - yttrande - övrigt - journal - kopia på begäran om yttrande - journal .... etc.

Detta sista exempel är ett problem som uppkommit alldeles nyligen och jag vet inte varför Ni helt plötsligt har börjat med det, men snälla sluta! Det tar extremt lång tid att ta hand om dagens inkomna post om jag måste sortera om innehållet i varje kuvert. Tack på förhand.

Höstiga hälsningar från Stockholm.

Maja Hultman
Registrator

Distrahera mig, någon

Blandade känslor. Ikväll ska jag vara toastmaster på K's disputationsfest. Varför jag börjar bli nervös (och vafan det ska va sån skillnad mot dansen för!) kan vi prata om en annan gång. Jag tänkte bara dela med mig av lite fotografisk distraktion. Enjoy!

Jag ligger efter!

Jo, faktiskt känner jag att jag ligger efter med bloggandet. Jag brukar visserligen försöka att inte lägga alltför stor press på mig själv när det gäller detta, men jag har minst två stycken bildinlägg jag skulle vilja ta tag i (SBDF och när jag var med mamma och hjärtat på Drottningholm förra helgen) och dessutom är det ju en av årets viktigaste dagar idag: International Towel Day!

Jag har packat för en helg i Uppsala (kulturernas karneval imorgon - ännu ett potentiellt bildinlägg - kom och upplev en kulturexplosion utan dess like!) och ska dit efter jobbet, men med en full mundering, både vad gäller kläder, smink och hår, plus övernattningsgrejer i packningen kände jag att jag kanske borde vara lite snäll mot ryggen och rotade fram vandringsryggsäcken istället för min vanliga halvtrasiga sportbag från typ sekelskiftet. Det såg nog ganska roligt ut när jag tog mig till jobbet med den på ryggen, inte minst eftersom en blåvit-randig kökshandduk fladdrade från en flärp på baksidan!

Faktum är att vi på jobbet för första gången sedan klämdagen i fredags börjar känna att vi är lite i fas igen, varför jag känner mig tillräckligt harmonisk för att skriva några ord idag. Men det betyder ju inte att jag inte har saker jag borde göra istället, så nu får det räcka.

Happy Towel Day everybody!

Öppet brev till Svenska Folket

Stockholm 2012-05-23


Hej Svenska Folket!

Jag har via mitt arbete som registrator (aka kanonmat/första anhalt inför anstormningen från allmänhet och media) på Socialstyrelsen förstått att det under ganska lång tid funnits vissa brister i det svenska skolsystemet, som yttrar sig i att Ni generellt har svårt för det här med att skriva brev - särskilt till en myndighet. Med Er tillåtelse skulle jag därför vilja gå igenom det mest basala i hur man skriver officiella brev så att Ni hädanefter kan göra mitt jobb lite enklare. Hoppas det är okej och att Ni inte tar illa upp, men det skulle verkligen underlätta mitt arbete om bara vissa enkla regler kunde få råda i hur man formulerar ett brev. Jag tänker helt enkelt spalta upp dem i punkter utan inbördes ordning och så får ni säga till om ni tycker att jag har fel.

¤ Skriv datum/diarienummer.

Datum är vitalt eftersom det i myndighetsvärlden är ganska viktigt när ett dokument upprättades eller skapades. Det underlättar väldigt mycket för mig om datumet står i sidhuvudet eller åtminstone på förstasidan, eller för all del alls. Finns det en ruta för datum, vänligen använd den. Är det så att det Ni dessutom har ett ärende med ett diarienummer, kan jag inte nog understryka hur glada vi registratorer blir om detta också står i sidhuvudet eller på förstasidan, eller för all del alls. Att skriva diarienumret på kuvertet är mindre bra, men för all del, om Ni inte orkar skriva in det i själva skrivelsen må det väl vara hänt. Gör det bara inte till en vana!

¤ Underskrift.

En handling (typ ett klagomål eller en fullmakt) är egentligen inte officiell och liksom giltig om den inte är underskriven. Av rätt person. Det hjälper exempelvis inte att patienten skriver under anmälan om det är någon annan som skickar in den. Finns det en rad för underskrift, vänligen använd den.

¤ Val av skrivdon.

Det är faktiskt rent ut sagt korkat att skriva officiella dokument med blyerts. Ursäkta, men det är sant. Använd bläck för guds skull om Ni inte skriver på dator, så syns det åtminstone tydligt om något har ändrats i efterhand! Av samma anledning är det dumt att skriva under dokument/handlingar/papper med något annat än bläck, oavsett om dokumentet är skrivet på dator eller ej. För att bläck är svårare att förfalska. Dessutom "syns" bläck i skanningprogrammet utan att jag måste gå in och mickla med inställningarna och då går det snabbare att skanna handlingarna!

¤ Val av media.

I arkivarietermer är "media" enkelt uttryckt vad informationen är fastsatt på. Jag antar att man skulle skulle kunna kalla det informationsbärare... Papper/cd-rom/USB-minne osv är exempel på olika sorters media. Det är inte okej att skicka in klagomål på vilket media som helst. Kaffefilter, till exempel, är inte bra media. Dels gör den skrovliga ytan att det är nästintill omöjligt att se vad det står, och dessutom är det svårt att skanna. Även servetter undanbedes. Vykort är gränsfall och skall undvikas så långt det går. Och var snäll och undvik även tidningspapper och -urklipp i längsta möjliga mån, liksom pappersark som tidigare använts i annan korrespondens eller dylikt.

Annat man kan tänka på i det här sammanhanget är att det är tämligen osäkert att skicka skannade kopior av journalhandlingar över mailen eller faxen. Om Ni tycker att det är känsliga uppgifter alltså. Socialstyrelsen tycker att det är det, och därför måste jag först skriva ut och sen skanna både mailet och bilagorna om ni bifogar journaler. Annars kan jag koppla skrivelsen till rätt diarienummer och dokumentkort direkt från e-posthanteraren och det är oändligt mycket smidigare. Med andra ord - skicka inte känsliga saker som läkarutlåtanden eller liknande med e-post.

¤ Tydligt syfte.

Jag tar, kanske lite naivt (?), för givet att Ni när Ni skriver brev och mail till myndigheten har ett specifikt syfte med det. Det underlättar väldigt mycket för mig som registrator om man redan i inledningen i skrivelsen får veta vad Ert syfte är. Fraser som "Jag vill anmäla.." eller "Jag har en fråga..." uppmuntras å det starkaste. Ett 5 A4-sidor långt brev som inleds med "Detta är vad jag har varit med om" är inte uppskattat hos varken registratorer eller handläggare.

¤ Tänk på språkbruket.

Det här är kanske något av en överkurs, men som den högutbildade person jag är vill jag ändå gärna tro att man som avsändare vill ge ett någotsånär rationellt och respektabelt intryck och liksom därmed bli tagen på allvar? Ett hett tips är då att undvika talspråk och svordomar. Jag kan också  varmt rekommendera användning av punkter, styckesindelning och andra skiljetecken som förekommer i det svenska skrivspråket. Med måtta, naturligtvis. texter.med.punkter-istället.för.mellanslag-är.generellt.lika.jobbiga.att.läsa.somtexterheltutanmellanslagellerannankommatering.

Till syvende och sist är det nämligen såhär: ju mer lättläst Din skrivelse är, desto snabbare kan vi ta hand om den. Vilket osökt för mig in på ytterligare en överkursaspekt i brevförfattande: stavning, syftesfel, sär- och ihopskrivning, samt handstil. Ett sätt att undvika stav- och syftningsfel är att läsa igenom texten innan man skickar den. Samma sak gäller ihop- och särskrivningar som man också bör undvika i längsta möjliga mån. Ett annat sätt är att låta någon annan läsa Er text innan Ni skickar den, och då märker Ni också genast om det är så att den är fullständigt oläslig för alla andra utom Er själva!

¤ Placering av textmassa.

När vi ändå är inne på detta med överkurs, kan jag passa på att nämna att vi registratorer har som uppgift att ankomststämla posten som kommer in till myndigheten. Det betyder att det måste finnas plats för en poststämpel. Om Ni känner ett behov av att använda marginaler, sidhuvud och sidfot till text, var snäll och lämna en yta på ca 5x7 cm fri för poststämpeln - företrädelsevis i högra hörnet!

¤ Adressering.

Ett sista önskemål från mig till Er gäller det här med adressering. Om ni skickar försändelser till en särskild handläggare eller annan person på en myndighet, skriv då dennes namn UNDER myndighetsnamnet i adressen. Exempel: Socialstyrelsen, Att. Maja Hultman, postadress och ort. Det är nämligen så att om Ni inte gör det utan skriver personens namn överst, så räknas det som privat post och då måste jag kontrollera att det finns en fullmakt innan jag får lov att öppna brevet. Det försenar dagens posthantering.

Slutligen vill jag bara säga att jag hoppas att Ni, Svenska Folket, kan läsa detta brev med öppna ögon och finna inom er en önskan att hjälpa en stackars registrator i hennes dagliga arbete. Jag skulle verkligen uppskatta det!

Med vänlig hälsning,
Maja Hultman
Registrator

tisdagshumor!!

Is it awesome and inspiring or just wierd that I can totally relate to this? Because I really can! Kanske inte just sengångare, men ja. Ni fattar. Ni kanske inte ser det på utsidan, jag har lite bättre självkontroll än vad Kristen Bell har, men inuti är det ungefär såhär jag blir. Hjärtat vet! XD ALLA som kan få så starka känslor för djur (och då menar jag inte wusiwusibäbisdyrkan av husdjuret)har en plats i min bok.



Just sayin'.

tisdagshumor

Mailkonversation med hjärtat under förmiddagen (ingen tillrättaläggning!):

Hjärtat:
Något för dig? http://www.dn.se/blogg/leonelsguldkorn/2011/11/28/labbhundar-ser-sol-och-gras-for-forsta-gangen/ De är rätt söta när de tar sina första steg…

Jag:
åh jag får så blandade känslor...! det är så himla fint att dom får ett nytt liv och får uppleva allt det där! och det är så extremt bra att laboratoriet skänker bort dem till vanliga människor när dom är klara med försöken. men samtidigt är det där usa. att använda ordet "befria" tycker jag är helt fel i sammanhanget (dessutom känns det ju som att föreningen har tagit på sig all cred för något som laboratoriet faktiskt gjort av sig själva), och i sverige skulle hundarna aldrig få leva sina liv i såna där små burar utan att få leka med kompisar och vara utomhus - om än på en asfalterad rastplats - TACK VARE ATT AKTIVISTER "BEFRIAR" DOM OM MAN GÅR UT MED DEM SOM VANLIGT (det finns alltså ingen medicinsk anledning att inte gå ut med dem i koppel som vanligt, men det har jag ju pratat om förr). i sverige blir de kelade med dagligen och får socialisera med både människor och andra hundar, de får sova bland filtar och kuddar, busa med pipleksaker och gosedjur, och så vidare. i usa är det verkligen hemskt med försöksdjur och i sverige är det hemskt med djurförsök - men djuren tas om hand på en helt annan nivå! även om djurförsök inte 'borde' finnas..

blandade känslor som sagt! och sen är det ju bara amerikaner som skulle ta en beagle - en utpräglad jaktras oavsett hur den levt sitt liv - som ren sällskapshund mitt i stan! ;)

Hjärtat:
Jag visste att det skulle komma något djuplodande tillbaka :)

Jag:
inte så värst djuplodande väl..? ;)

Hjärtat:
Inte? Jag tänkte: ”åh så fint, titta vad den vinglar gulligt när den tar sina första steg…”
Du tänkte: ” åh jag får så blandade känslor... WALL OF TEXT”

:) Puss

Sometimes it's the little things that makes me laugh!

Ibland, på torsdagkvällarna i uppsala, så har jag såhär roligt! Det ni!

Känslan av fredag?

Till alla er som, liksom jag, kan ha svårt med fredagskänslan ibland: det finns hjälp! Gammal klassiker som tål att visas igen!

share the love ppl

love actually-style. sort of.



(och om någon vet hur man får fönstret att bli mindre så tar jag tacksamt emot tips.)

Fredagshumor

Ja, jag är lite trött.

Apropå ingenting...

...så vill jag tipsa om ett blogginlägg på (hos? av? hur säger man?) Ting & Tankar. Ifall det är så att ni gått och inbillat er saker om stenåldersdildosar från östergötland kan det vara upplysande information. Förresten är det en alldeles förträfflig vetenskapsblogg med inriktning mot arkeologi och historia, som jag gärna rekommenderar i största allmänhet!