Något alldeles oväntat och potentiellt farligt har precis skett: jag har insett att jag kan skriva blogg från jobbdatorn. På förra stället var det så fasligt dålig uppdateringsfrekvens på programvaran att blogger vägrade samarbeta, så det blev mycket bloggande från mobilen då. Men nu, nu kan jag sitta vid datorn och skriva igen och det är nog bara framtiden som kan avgöra om det är bra eller dåligt. Just nu har jag lunch, om ni undrar, och eftersom jag har fastedag idag och vi har hela 45 minuter (!) lunch här på nya stället, så finns det lite tid att slå ihjäl.
Igår hände också något alldeles oväntat (om än inte potentiellt farligt) ;) jag har testat att leka runt lite med en targetpinne med kråkorna. Det är alltså en klickerträningsmetod där man håller fram en pinne - i mitt fall en av de fina chopsticks jag fick av pappa efter att han hade varit i Japan, som jag inte använder till att äta med för att den är för fin och lite för hal - och varje gång fågeln tar tag i toppen så klickar man och belönar. När fågeln är på det klara med hur det funkar kan man använda pinnen till att styra fågeln utan att behöva ta i den, lära den enkla tricks genom att få den att följa efter pinnen osv...
Hur som helst, jag har inte försökt så avancerat än, bara hållt fram den och berömt med rösten när dom tar tag i den, men det har funkat oväntat bra! Jag fick ut Findus ur buren enbart med hjälp av detta för några dagar sedan (det är fortfarande inte direkt så att dom slänger sig ut så fort vi öppnar burdörrarna), till exempel. Men igår fick jag den briljanta idén att testa och se om jag kunde styra även Douglas med hjälp av targetpinnen. Och tro det eller ej, på bara 10 minuter övertygade jag honom om att det var en jättebra idé att klättra ner från buren och sätta sig på mitt knä!
Detta är alltså vår lilla blyga blåmes, som tycker det är rätt obehagligt med händer och som bara har suttit på oss vid ett par enstaka tillfällen. Jag får klappa honom på näbben oftast så länge jag är lite försiktig och inte kastar mig över honom, men det är så mycket han står ut med liksom. Och nu detta...! I säkert en minut satt han på mitt knä, alldeles lugn och avslappnad, innan han tyckte att det räckte och klättrade tillbaka in i buren. :D Finaste lilla blåkråka, tänk att det kan betyda så mycket för mig!
Och dessutom fick jag lov att klia Findus lite på kinden i lördags också..! Dessa kråkor alltså <3 p="">
Har också fått tips om en tydligen fantastisk djuraffär på Söder, som dessutom har fågelinriktning. Det är min nya kollega A (som egentligen är pensionerad och bara jobbar deltid), som har en liten gultofskakadua som tipsat. Jag fick till och med ett visitkort. Måste väl dit relativt snart tror jag :)
Och så måste jag beställa en bok om klickerträning för fåglar. So much to do...
