Det är fan va snabbt det ska gå varje år, det där med julfirande. Kommer man någonsin att vara ledig tre dar innan och tre dar efter julafton igen? Jag hoppas det... men oavsett vilket så har det varit skönt att vara ledig. Faktum är att vi var med om ett smärre mirakel på vägen hem också. Hela resan, med sj, gick bokstavligt talat som på räls. Inte en endaste minut i försening..! Som jag sa till någon som kontrade med triss-reklamen ("plötsligt händer det") så hade jag hellre tagit 25 papp i månaden i 25 år, men ibland får man kanske vara glad för det lilla.

Hur som helst. Det Hultmanska julfirandet är överståndet och jag är tillbaka i vardagen. Alldeles för kort tid hemma i hjärtestaden som vanligt, men det är åtminstone något, och hjärtat har övertalat mig att börja spara på två konton. Ett till lägenhetshandpenningen och ett nytt maja-till-göteborg-konto. Så att jag kan åka hem lite oftare.

Igår och idag har jag jobbat, och imorgon är det dags igen men vi slutar åtminstone tidigt (kl 15) och sen är jag ledig i hela tio dagar till! Det var mest det jag ville säga....


:)

snart, snart är det ledigt och julfirande! imorgon är det bara två dagar kvar innan jag (om vädergudarna och sj tillåter) får återse hjärtestaden och storfamiljen. Jag längtar!

Idag har jag tränat för första gången på två veckor. Jag tränar oftast två gånger i veckan: afrodans på tisdagar och pilates på torsdagar, men nu har det kommit saker ivägen i ett par veckor så det har stått still. Visserligen promenerar jag ju en hel del varje dag, men man behöver få upp flåset på allvar ibland också sägs det. Det gör jag på afron. Så även idag. Träningen är mest ett nödvändigt ont, eller ett nödvändigt slöseri med tid, för mig (ifall ni undrar varför det tar så liten plats på bloggen) så det är alltid extra motigt att sätta igång igen efter ett litet uppehåll. Trots att jag tränat två (tre med dansen) gånger i veckan hela hösten och vintern. Det där med att man ska börja gilla, längta efter och på ett positivt sätt behöva träna tror jag mest är en myt. Jag tror det handlar mer om personlighetstyp och intresse/motivation. Men det var inte det jag tänkte säga egentligen.

Tänkte bara lite snabbt dela med mig av ett tips jag fick av min PT (jojo, jag har en personlig tränare) senast vi träffades. Jag ville ha lite alternativ till ägg att äta när man kommer hem efter träningen och inte vill käka jättesen middag. Jag brukar äta 'halva middagen' på tåget, oftast i form av frukt och nötter, och sen fylla på lite till efter träningen, oftast med ett kokt ägg eller två. Anyways, hennes tips, som jag just nu har framför mig, var att äta lättkesella med typ ett äpple och lite kanel i. Då får man både i sig protein och lite kolhydrater. Det smakar inte fyskam heller, kesella är typ som extra krämig och syrlig filmjölk.

Ett tips från mig alla till er alla såhär i julstress och icke-träningstider.

Euforin efter danshelgen har lagt sig och det är nästan som vanligt igen, förutom att tiden försvann på nåt vis och nu är det tredje advent. Helt galet. Men mycket trevligt har avsuttits och avhandlats. Idag förbereder vi julklappar, hjärtat och jag, och så är vi lediga. Jag jobbade ju i Arninge igår, så det känns som om helgen precis har börjat och så är den redan slut. Men om bara två veckor är det jul och då ska jag vara ledig i hela fem dagar i sträck! Och sen jobba tre, och sen vara ledig tio till..!

Senaste nytt är annars att min mobil har lagt av fullständigt. Jag har en tillsvidaremobil, så jag är nåbar, men jag avskyr den innerligt. Det är en gammal sony ericsson och jag tycker extremt illa om menysystemen och att det inte funkar som vanligt när jag ska sms:a osv. Det blir till att önska sig en ny till jul. Det är visserligen aldrig roligt och smärtfritt att byta mobil, men det är åtminstone lättare att ta sig igenom om man själv får välja när och hur det ska gå till.

Har jag nämnt att jag är ett extremt vanedjur och något av en teknikbakåtsträvare at that? :)

Nu ska det lagas mat. Det är ständigt återkommande, det jordiska.

Och bara för att det gick så bra i fredags så toppade jag och E det idag i stockholm på studiefrämjandet där! Vi ägde stockholm! Födelsedagsmiddagen hos K igår var ju inte direkt fy skam heller, så på det stora hela har jag haft en särdeles bra och extralång helg faktikst. Lite hög på livet just nu... :)

Edit: bild från deras fotograf kommer här:

Mission accomplished!

Sedan jag såg Tiktaalik och ATS för första gången för ett par tre år sedan på kulturnatten så har jag längtat till den här dagen.

Första gången jag såg dom så tänkte jag att jag också vill göra det där, dansa inför folk i balla kläder till häftig musik.. fast jag trodde aldrig jag skulle våga.

But now I have! :D Ett mål är uppnått!

Till Lady Gaga's Telephone dansade vi en ATS-koreografi, E, B och jag..."

Dessvärre blev det vajsing med kamera och min lilla är inte så himla bra på sånt här ljus. Men det blev några okej bilder ändå. Ligger på fb.

otypiskt

Något är riktigt fel, but I don't mind one bit! Jag brukar vara galet nervös inför alla sorters uppträdanden och 'stå inför folk'. Idag ska vi dansa på Studiefrämjandets dansuppvisning (på scen, inför folk, på samma uppvisning som två av de bästa ATS-grupperna häromkring), dessutom med inkomplett grupp eftersom M är sjuk (sadfaces!), och än så länge är jag lugn som en filbunke. Har tagit ledigt från jobbet hela dan och har sovit länge, lyssnat på musiken, kollat på de gamla inspelningarna av koreografin osv. Ska dansa igenom skiten en gång innan jag drar ut på stan och köper det sista. Fortfarande inte nervös...

Sjukt. Men jag gillar't!

DANSSHOW på Den Lilla Teatern - dans, mat och musik, smakprov från hela världen! Fredag den 3:e december kl 19.30!

Bara för att förtydliga så är jag alltså med i en av elevgrupperna, och dansar samma typ av dans (American Tribal Style) som Tiktaalik och Tribal Empire.. fast inte tillnärmelsevis lika bra förstås! :)

I en lägenhet som luktar inpyrd gympasal..

..där huserar jag nu, tillsammans med fyra grabbar som LAN:ar Civ IV. Själv är jag inte med, men 'doften', kommentarerna och känslan av en för liten lägenhet ingår i hyran just idag.

Tänkte att det kunde vara dags att uppdatera lite. Det är liksom inte det som ligger högst på priolistan just nu, men det vore väl trist att sluta skriva helt tänker jag. Så här kommer lite korta uppdateringar.

# Jag har om en dryg vecka jobbat på bolins i tre månader. Det går både bra och dåligt, men mest bra. Det är egentligen bara ritningarna kvar på företagsarkivet. Och lite bilagor och sånt. Byggplanerna och därmed planerna för den nya arkivlokalen pendlar fram och tillbaka så just nu vet jag inte riktigt när flytten blir av.

# Jag har under en månads tid fört statistik över sj's misslyckanden för oss uppsala-stockholmspendlare och kommit fram till att det har funkat över all förväntan. Ändå känner jag mig blåst och hade det funnits något alternativ till sj så hade jag tagit det. På en månad har två tåg blivit inställda, två blivit mer än tio minuter sena och tre stycken blivit utbytta mot x2000-sätt trots att jag medvetet aktat mig för de avgångar där detta annonserats ut i förväg på hemsidan. Jag har också fått biljetten kontrollerad tre gånger totalt. Denna undersökning har lett till följande slutsats: sj har inget kundförtroende kvar, varken hos mig eller någon annan jag pratat med. Trots ett rätt bra resultat på en månads pendlande så stör det mig som fan att jag betalar två tusen (!) kronor i månaden för att inte vara säker på att komma fram till jobbet i tid, att inte vara säker på att tåget går och inte vara säker på att jag får sitta. Thank's for nothing, sj.

# det har snöat! :D uppvuxen på västkusten där snö hör till ovanligheterna, så är jag ständigt fascinerad av det årliga snöfallet i uppsala! Idag har jag varit ute på stan med K och K, gått på julmarknader och mått bra!

# det är liv på det sociala planet igen. däremot är veckorna fortfarande helt cp-fulla av icke-sociala företag. Dans måndagar, träning tisdagar och torsdagar. Hem och kraschlanda, eventuellt tvätta, på fredagar. Låter det som roliga veckor? Det är det inte.. : > Men helgerna börjar ta sig!

# jag har utvecklat en personlighetsstörning som lättast beskrivs som folkilska. Det är en del av min process att lära mig hantera konflikter konstruktivt och går mer eller mindre ut på att tillåta mig själv att bli arg när jag blir det, oavsett om det är ett dåligt valt tillfälle eller över en skitgrej. Först måste jag lära mig att validera mig själv i såna situationer, sen kan jag börja välja tillfällen och så vidare. Dessvärre betyder detta också att jag har sjukt kort tålamod med folk och verkligen inte bryr mig om ifall dom märker att jag lackar ur. Förhoppningsvis är det en fas som går över.

# biljetterna till jul är äntligen bokade och blev inte alls så blodigt dyra som jag trodde att dom skulle bli. Det blir jul i göteborg i vanlig ordning, och som jag längtar! Sällan har jag haft så mycket julkänslor så långt i förväg. Jag har tillochmed idéer för nästan alla julklapparna, även om ingen är inköpt ännu! Crazy!

Ikväll, dvs om en kvart, ska jag handla, laga och käka middag med K och E två trappor ner. Det ska bli himla trevligt, för att inte säga skönt för luktsinnet att komma ut ur lägenheten en smula. Imorgon ska vi ha söndag, och så ska vi fira första advent hos K. Jag ser sjukt fram emot att få inviga glöggsmaklökarna igen! Så, now I leave you, med ett par bilder från dagen som tröst för det förhållandevis korta inlägget.

Kan tänka mig att det ser ut som om allt går emot mig just nu med tanke på de senaste inläggen, men mellan dom dåliga dagarna så har jag himla bra dagar också :) Bara så ni vet. Fast just idag tänkte jag gnälla lite till.

Jag sitter nämligen hemma från jobbet med vansinnesont i halsen. Det började igår på morgonen och trots att jag försökte förtränga det med hjälp av diverse halstabletter och apotekskurer så blev det sämre under eftermiddagen och på kvällen var jag jättehängig. I natt har jag vaknat från och till och känt mig lite febrig och när klockan ringde i morse så var halsen ännu tjockare än igår. Suck. Jag har inte tid att bli sjuk på riktigt...

Så jag tänkte att trots att jag nog skulle kunna släpa mig till jobbet idag, så hade det förmodligen bara resulterat att jag blev ordentligt sjuk till imorgon. Och det vill jag inte. Så jag stannar hemma och motar olle i grind eller vad det nu heter. Kurerar mig innan det hinner bryta ut på riktigt.

Just nu har jag precis petat i mig lite frukost och sitter med ett glas kall juice och väntar på att fackets jourtelefon ska öppna så att jag kan ringa och fråga hur det funkar med sjukersättning och timanställning. Sen ska jag ringa och sjukanmäla mig, och sen får vi se vad det blir av den här dagen. Lugnt ska jag ta det i alla fall!

Det enda som egentligen stör mig på riktigt är att jag skulle haft möte med chefen vid tiotiden idag, och ha avstämning inför resten av tiden (fram till jul). Men det kan man ju alltid skjuta lite på, sjukdom kan man inte hjälpa.

när omständigheterna gaddar ihop sig

Jag avskyr när det blir såhär! Jag borde suttit på tåget nu!

Jag avbröt motvilligt den extremt trevliga höstfesten på SAU bara för att kunna ta tåget till sthlm. Jag jobbar i arninge imorgon och måste alltså sova i sthlm. Hade dessutom bestämt möte vid niotiden med M och K. Stackars M var redan strandad ensam på centralen och nu kommer hon få sitta där en extra timme... jag har sjukt dåligt samvete. :(

Det som hände var att jag glömde mobilen hemma, men satte en kollegas mobil på ringning för att med god marginal hinna gå hemom på vägen till tåget. Vilket var bra, för jag fick helt oförhappandes en jättefin orkidé för säsongens arbete och den kan jag ju inte släpa med till sthlm och tillbaka. Söta kollegor jag har va?! :)

Hur som helst hinner jag ner för johannesbacken och hör klockan slå kvartiåtta innan jag inser att jag glömt min tygkasse med alla mina övernattningsgrejer i på SAU. Så jag går tillbaka och får ringa på i en kvart innan någon hör ringklockan eftersom alla är på övervåningen och det är hög ljudvolym däruppe med så mycket folk... Ergo sum: jag missade tåget så det stänkte om det.

Så nu sitter jag hemma och våndas av dåligt samvete och frustration, samtidigt som M sitter själv på centralen. Varför kunde det inte bara få funka?! ÅÅÅH! X(

How passive aggressive of me.

(men faktum är att grannen i fråga inte var hemma (!) när jag knackade på vid halvsjutiden imorse, så det var inte feghet som föranledde lappen utan en högst påtaglig frånvaro av närvaro hos den berörda personen)

Den här veckan har varit riktigt bra och riktigt jobbig och dålig på ungefär lika många sätt. Därför är jag för trött för att blogga just nu, och har dessutom inte lust. Det är så himla mycket annat som tar tid och energi just nu. Bara så ni vet.


Oooh förresten så har min snygga danskjol kommit. Teal är min färg!

en första gång för allt

Det är intressant det här med studentliv och att gå vidare. Studentlivet, mitt studentliv, har handlat om "heltidsstudier" i humanioraämnen vilket innebär några få föreläsningar i veckan (som max kanske en om dagen i genomsnitt på en månad). Till skillnad från till exempel min vän apotekarstudenten som pluggade mer eller mindre 8-5 varje dag i fem år. Det är skillnad på heltidsstudier och heltidsstudier. Heltidsstudier som mina bygger förstås egentligen på att man pluggar på egen hand hemma, det handlar om självdisciplin liksom, men vem sitter 8-5 varje dag om man inte måste? Till saken hör också att jag har studiehuvud och ganska snabbt fick in en studieteknik som funkar bra för mig. Därmed inte sagt att jag har glassat mig igenom studierna, det är bara det att studiebördan gått upp och ner beroende på deadlines och upplägget på kursen för stunden. Med andra ord har dygnsrytmen hoppat fram och tillbaka rejält, och jag har kunnat fika/promenera/dricka vin/hälsa på folk lite när som helst på dygnet/veckan/månaden/året. Med en "inkomst" på mindre än existensminimum förstås, med allt vad begränsningar i vardagen det innebär.

Tänk då vilken omställning att börja jobba heltid, ha en rutin som ser mer eller mindre likadan ut varje dag. En tid att gå och lägga sig, en tid att gå upp, ett tåg att passa morgon och kväll, ett fåtal timmar varje kväll som ska räcka till träning, umgänge, matlagning, middagsätning och kanske till och med ett hobbyutövande eller lite ren och skär slötid framför teven eller datorn. Med en månadslön som faktiskt går att leva på!

Ibland inser man hur mycket man har gått vidare när det gäller sätt att umgås med folk också. På Jubileumsmiddagen igår var det trevligt och ganska lagom stillsamt. På släppet kom det inte så mycket folk, men med billig bar och girlpowerplaylist på spotify gjorde det inte så mycket. Alls. Innan klockan blev jättemycket kom förslaget att dra vidare. Jag var trött (har ju för fan haft 6-dagars arbetsvecka den här veckan) och hade klackar på mig, och ovan som jag är att gå i sådana började fötterna tröttna också. Men mot bättre vetande och gratis inträde lät jag mig övertalas till att följa med till BJ. Även kallat Birger Jarl. Världens inneställe för alla 19-20-åringar i stan som inte kan eller vill gå på nation. Tror jag. Det verkade i alla fall så inatt. Men I really wouldn't know, jag har aldrig varit där förut. Vilket alla andra i uppsala för övrigt tycker är makalöst och nästan skandalöst...

Fem lagom förfriskade brudar med gasquefinkläder köpte alltså varsin dricka i utebaren och röjde sen på dansgolvet en stund trots att det var långt mellan de bra låtarna och alla små kids hade jeans eller kortkorta kjolar på sig. Man kan väl säga att vi stod ut lite i jämförelse med resten av klientelet. Själv hade jag på mig den djupaste urringningen jag äger. Det var ju ändå dammiddag med brösten i fokus. Men BJ-besöket gick utan några närmanden tack och lov, jag måste ha utstrålat ointresse väldigt tydligt. E och jag gick efter en stund på toa och kom tillbaks till tre asgarvande vänner. Tydligen hade en grabb kommit fram, lagt varsin arm om axlarna på K och M och sagt något i stil med "Såna heta MILF's!'. Och sen gått sin väg. K hävdade att han menade vår grupp i helhet och vi enades om att vi tolkade det som en förklädd komplimang och skrattade så vi tjöt åt hela historien. Ungefär tre dåliga låtar senare bestämde I, E och jag oss för att det var dags att gå hem. Vi MILF's orkar inte vara ute hela natten, och våra fötter gjorde ont.

Således upplevde jag igår två saker för första gången. Den ena var BJ. Jag ser det som ett socialt experiment som kan strykas från listan. Den andra var att i ett hav av 19-åringar bli kallad MILF tillsammans med en grupp tjejer på 25-29 år som ingen har blivit mamma än. Allt sammantaget kan man se det som ett bevis för att jag för alltid har gått vidare från mina vilda studentdagar. Fast dylika bevis har jag ju upplevt förr.

Så kan det gå en lördakväll i oktober. :)

Två heta MILF's.

Tre heta MILF's.

svammel

Mitt 'nya' liv har börjat. Det betyder att jag har tagit tag i träningen. Igen. Ska jag ändå betala för gymkortet året ut (vilket jag ju som bekant har förbindit mig att göra) så får jag bannemig använda det också. Så nu kör jag ett afrodanspass på tisdagar och ett pilatespass på torsdagar, och så dansar jag ju ATS på studiefrämjandet på måndagar.

Det betyder att jag är hemma efter 20.00 tre kvällar i veckan, vilket i sin tur betyder att jag på onsdagarna helst bara vill hem och umgås med hjärtat och slösurfa och att jag på fredagarna typ kommer hem, äter, tvättar, krashar... eller som igår, träffar J och sover i sthlm för att jag jobbar i Arninge på lördagen. "Mitt andra jobb", som jag brukar kalla det.

Jag sitter alltså i forskarexpeditionen i Arninge idag. Kommahelsapåh?

Och med andra ord har jag nästan inget socialt liv kvar. Därför ser jag fram emot Lökjubileumsmiddagen ikväll! Det ska bli sjukt najs att få klä upp sig lite och träffa folk! Däremot är det trist att jag inte träffat hjärtat sedan i torsdags morse och inte kommer se honom igen förrän på söndag. Han har varit på typ internkonferens eller nåt i den stilen och sen har jag sovit hemifrån.

Den senaste veckan har jag funderat en hel del. Hur i hela fridens namn hinner folk? Jobba, träna, umgås med familjen, utöva någon slags hobby, laga näringsriktiga middagar som även räcker till matlådor, tvätta, diska, städa, duscha, och allt annat som måste göras? Och sen ett barn eller tre på det? Det övergår mitt förstånd, det är allt jag kan säga.. Jag orkar knappt vara hövlig på kvällarna numera. Det är tråkigt, ledsamt och synd. Antar att det vore viss skillnad om jag inte hade drygt 2,5 timmars pendlingstid varje dag. Det säger hjärtat i alla fall. Gnäll gnäll.

Men jobbet går bra, det rullar på i vanlig takt. Hade möte med CB, eller CeeBo som han ibland kallas. Min chef alltså. Har jag berättat vilken fantastisk atmosfär jag jobbar i? Helt seriöst så tror jag att det är få förunnat att ha en sådan arbetsplats. Jag trivs. Synd att dom inte behöver en arkivarie på heltid. Hittade förresten en flyttkartong fylld med handskrivna kvitton av olika slag huller om buller, som förstås skall sparas och alltså måste sorteras. Först efter år, sedan på namn. Jag har lagt en vecka på detta nu och har knappt kommit igenom en tredjedel. Och det är tråkigt! I vanliga fall har jag något av en talang för enformiga uppgifter, jag går liksom in i ett nästan meditativt läge, och det brukar gå himla bra. Med kvittona funkar det inte. Jag somnar. Det var inte riktigt beräknat för såna här tidskrävande upptäckter i tidsplanen, så jag tror - även om jag inte kan säga säkert förrän deadlinen är nådd - att jag kommer att få dra över lite på tiden. Det kommer jag iofs att behöva göra ändå, eftersom jag sällan jobbar exakt åtta timmar per dag. Men det gör inte så mycket känner jag. Det enda störande är att inte ha ett datum när man garanterat är färdig. Det hade varit intressant när jag söker jobb.

För jag söker förstås jobb. Bara fasta tjänster, så det är inga enorma mängder, men ändå. Om det är så att jag inte hittar nåt nytt när december drar igång så börjar jag nog söka projekt igen, men det är fastanställning som gäller egentligen. Annars kan vi inte flytta. Har jag nämnt att vi var och pratade med en massa banker för ett par veckor sen? Det var hur som helst summan av informationen från alla bankbesöken. Flytt = fast anställning för maja. Ingen fast anställning - ingen flytt.

Det var ett av alla de samtalsämnen som avhandlades förra helgen btw. Förra helgen firade vi mammas 60-årsdag. Egentligen fyllde hon i nu i tisdags, men för att vi skulle kunna fira hela familjen tillsammans krävdes en helg och lillasysters flyg var billigare förra helgen än denna. Vilket passade mig bra. Hela familjen, extended parts aswell, kom alltså till hufvudstaden förra fredagen och sen var det överraskningar på löpande band, terrakottaarmé, bankett på sjätte tunnan, stadspromenader, lite shopping, teknikjämförelser och mycket annat. Senast vi sågs allihopa var i julas, så det var på tiden! Och det var roligt! Vi har liksom inte gjort något hela familjen tillsammans sen vi var på familjesemestrar när vi syskon var små. Förhoppningsvis ses vi alla igen till jul. Helt säkert vet man inte förrän det börjar närma sig. Och apropå jul så väntar ett stort och jobbigt samtal angående julfirande, jag ska bara förbereda mig mentalt och se till att ta tag i det. Usch, suck och pust.

Annars försöker jag njuta av höstvädret så mycket jag kan, och hanka mig fram på min halft icke-befintliga lön den här månaden. Jag fick resterande betalning från SAU förstås, reseersättning och övertid och sånt. Men eftersom jag jobbar timme på Bolins så kommer septemberlönen först i slutet av oktober, och den är dessutom inte en hel månadslön, så blir det två små löner på rad. Det är lite frustrerande eftersom jag börjar behöva uppdatera stora delar av min garderob, plus att jag vill se bostadsspararkontot växa, men vad gör man?

Terapin är också avslutad för gott. Ett år har det tagit, ett långt år av självinsikter, övningar, beteendeexperiment och bakslag. Nu vet jag vad jag vill ändra på och varför, och har en aning om hur jag ska gå tillväga. Dessvärre har jag också en förståelse, kanske lite för stor, för hur svårt det kommer vara och hur lång tid det kan ta. Men det är skönt att vara klar. En sak mindre att försöka passa in i veckoschemat.

Jag har för övrigt börjat konsumera skönlitteratur i sällan skådad takt. Det kommer väl med tågresorna antar jag. Ett tag letade jag fåfängt efter en-boks-fantasy som jag kallar det, fantasy som inte är långa serier utan bara en bok sen slut. The English Bookshop i Uppsala är ett riktigt mecka för den som läser fantasy/sci-fi på engelska, med ett helt rum helt tillägnat dessa båda genrer samt skräck. Vid ett av mina besök beklagade jag mig lite för ägaren om att det skrivs så mycket dussinfantasy nu för tiden, det är helt enkelt inte riktigt samma kvalitet på berättelserna längre. Han höll med mig och hade en teori om att det handlar om att man för tio år sedan inte kunde leva på att skriva just fantasy, varför författarna på den tiden jobbade med något annat och skrev på fritiden. Det fanns sällan deadlines och böckerna var tvugna att vara riktigt bra för att bli publicerade. Nu är det inne att läsa fantasy och genren börjar bli lite urvattnad. Det är synd. Och jag tror att det kan ligga en hel del i det han säger. Men han sa också att det finns undantag som bekräftar den här 'regeln', och så fick jag fyra namn som han tyckte jag skulle pröva. Jag har kommit snart halvvägs. Detta är mitt omdöme:

Lynn Flewelling's The Tamír Triad (The Bone dolls twin, Hidden warrior och The oracle's queen) är en helt fantastisk trilogi som jag rekommenderar alla fantasyfantaster att läsa. Den är ny, har kommit under andra halvan av 2010-talet, men den är magisk på ett helt unikt sätt. Den är dessutom en kommentar till den heteronormativitet som har blivit nästan ett kännetecken för genren. Mycket läsvärd! Varning för sträckläsningsbehov :)

Nästa författare jag har gett mig på är Carol Berg, som har skrivit Transformation, Revelation och den tredje som jag inte kommit till än och inte kommer ihåg vad den heter. Jag har kommit halvvägs genom tvåan, Revelation, och jag är mycket fascinerad.

Lärdomen man skall dra av detta är att det är värt att lita på tipsen från han som äger bokaffären. :)

Nu ska jag sluta vara asocial mot min kollega E-M och se om det finns något annat att göra än skriva blogg. Jag märker att det blir såhär svamligt och långt när det var längesedan jag skrev. Det kännetecknar också lite hur min hjärna mår just nu, det är ganska rörigt och omständigt även där. Tills nästa gång...

Idag smäller det!! xD

aih

Hjärtat kallar det för aih - arbete i hemmet - när han jobbar hemifrån. Jag har ju timanställning och kan styra hur jag lägger upp arbetet helt själv, men det kan vara svårt att få saker gjorda utan att vara på plats. Idag gör jag ett undantag och läser på om räkenskapshandlingar och g-serier från skrivbordet här hemma. Det beror på sj, faktiskt.

Igår var det höstmiddag med Bolins och trots att jag inte är gammal i huset och dessutom bara är timanställd så blev jag inbjuden. 17 personer blev vi allt som allt, och då var det två som inte kunde komma. Visserligen jobbar få av dom heltid, men sak samma, det var grymt trevligt i alla fall! Efter att ha stängt butiken så gick vi till Marion's Gastro Diner på Kungsgatan och spelade bowling och åt middag hela sällskapet. Jag kan verkligen rekommendera stället och tänkte försöka få med mig hjärtat dit på bowling nån gång! Efter efterrätten var klockan typ 22.20 så jag hängde kvar en stund till och tänkte satsa på 23.10-tåget. Det visade sig att det var försenat. 20 minuter stod det på skärmen men det vara bara preliminärt och jag hörde av andra resenärer att det hade blivit ny, senare, prel-tid ändå. Så jag tog bussen. Swebus körde via arlanda förstås, så det tog extralång tid och därför var jag inte hemma förrän en kvart i ett ungefär. Jävla sj. Make it work already!

Det skulle ta mig resten av veckan att sova igen det ifall jag hade tagit mig till jobbet i vanlig tid imorse, så jag sket i det och sitter hemma istället. Det har gått förvånansvärt fort att komma in i arbetstakten så det känns nästan som att vara ledig, bara för att jag fick sova till klockan åtta. Farligt! Så nu kallar g-serierna!

(Och oroa er inte, jag har såpass stor arbetsmoral att jag bara skriver upp dom timmarna jag faktiskt jobbar. Jag tar inte betalt för att blogga!) ;)

...och hur mycket hade jag för det? Vart är sverige på väg?

kontemplativ tystnad

Det har varit tyst här ett litet tag. Det beror på att jag jobbar. Jag har åkt tåg två gånger om dagen i en och en halv veckas tid och har under denna period upplevt tre-fyra gånger, tror jag, som det inte har funkat med tågen och jag har kommit fram senare än jag tänkt. Hur i hela fridens namn ska det gå när det blir höst och vinter på riktigt? Det värsta vi varit med om än så länge är ju regn. Vad händer när det blir löv och snö på spåren, och slask och minusgrader? Jag har insett under den här tiden att jag har två hjärtefrågor utöver miljö och klimat i största allmänhet, och det är kollektivtrafik och jobb/arbetslöshet.

Varför jag funderar på hjärtefrågor beror förstås på att det är riksdagsval imorgon. Jag tror knappast att detta har undgått någon, så fort man går utanför dörren blir man ju bombarderad av slagord och välsminkade välmenande ansikten som tittar ner på en från sina stora affischer, och så fort man rör sig bland folk hamnar broschyrer och informationsblad i händerna på en utan att man ens minns att man tog emot dom. It's like magic!

Fast nu överdrev jag, jag har bara tagit emot en enda sån där broschyr hittills.

Jag har funderat på att jag nog är alla politikers värsta mardröm. Jag orkar inte sätta mig in i de olika partiernas ideologier och valmanifest, trots att jag lovar mig själv att göra det inför 'nästa gång' varje gång det blir aktuellt, och jag har inget tålamod med debatter och liknande på tv. Jag upplever partirepresentanternas försök att dela med sig av sin information som försök att pracka på mig åsikter och blir extremt negativt inställd av upplevelsen. Den politiska retoriken får gallan att stiga i halsen på mig och jag avskyr att själv diskutera politik med folk, helt enkelt för att alla alltid blir ovänner över det. Och för att jag egentligen är extremt oinsatt och inte har särskilt starka övertygelser eller medvetenheter i frågorna. Visst är det viktigt och bra att människor bryr sig men jag tycker det går överstyr oftare än inte. Min anledning att gå och rösta imorgon är helt enkelt för att motarbeta SD så långt det går. Mitt bidrag till demokratin liksom.

Fast riktigt så enkelt är det ju trots allt inte. Problemet är att jag inte vet vad jag ska rösta på. Och nej, jag tänker inte ge mig in i en politisk debatt om partiernas för- och nackdelar, varken här eller någon annanstans, men det är frustrerande när det bara finns dåliga alternativ. Pest, kolera, smittkoppor, spetälska eller svininfluensa - take your pick! Eller "Choose one, making your better feeling!" kanske. Samvetet skulle definitivt plåga mig om jag inte utnyttjade rösträtten.

Så här sitter jag, på något så ovanligt som en ledig lördag, och skummar partiernas hemsidor utan att bli klokare. Hade jag kunnat göra bättre saker med min tid? Ja. Kommer jag göra bättre saker med min tid? Vet inte. Jag vill åtminstone ha en aning om vad jag ska rösta på innan jag ger upp det här..

Annars då? Jodå. Jag jobbar på, sällan hela åtta timmar per dag men det gör inget - jag får lägga upp allt själv och får bara betalt för dom timmarna jag faktiskt jobbar. Jag är redan trött på att pendla. Nästa vecka är den stora 'prata-med-banken-veckan'. Inte mindre än tre bankbesök skall avklaras, plus höstmiddag med Bolins men det är en annan femma. Förhoppningen är att vi av bankerna ska få reda på om, och i sådant fall hur mycket, vi kan låna i nuläget. Om vi inte får det, eller det inte räcker till ett sånt boende vi är ute efter, så hoppas vi på någon slags tids- och handlingsplan inför målet att flytta från nationen. Det är dags att bli vuxen på riktigt nu. Min dator har kraschat, fast inget viktigt gick förlorat, och det har varit tålamodskrävande att försöka formatera om skiten och installera om alla program igen. I förrförrgår impulsköpte jag en väska eftersom min gamla började bli himla sliten, och i onsdags åt jag middag med K och J i Stockholm. Jag väntar på att få en tid för min sista terapisession och kämpar med att komma upp på morgnarna och lägga mig i tid på kvällarna utan att för den skull tappa allt det sociala. Livet rullar på. ...

Jobb!

Idag var jag på 'arbetsintervju', sort of. Att det skulle bli av var egentligen redan klart, det som skulle bestämmas var under vilka former, hur länge och för vilken summa pengar.

Jag börjar imorgon. Jobbar timme rent tekniskt, men har tre månaders heltidsjobb att göra - lite drygt. Jag lägger upp arbetet helt själv och rapporterar in mina timmar i slutet av varje månad. Inget krav på 8 timmar per dag. Jo, och så är min timlön högre än hjärtats (det får man väl skryta om en gång i alla fall?). :)

Det allra bästa är att jag kan söka fasta tjänster jag vill ha under tiden också. Jag upptäckte häromdan att det finns jättemycket arkivjobb i sverige, typ i piteå, göteborg, kalmar, lund och andra såna ställen långt bort. Jag vill ju jobba i sthlm eller uppsala! Men för att vara berättigad till a-kassa måste man söka i hela landet. Tur att jag fick det här jobbet nu, så jag slipper söka massa jobb jag inte vill ha, plus att jag slipper gå på trista info-träffar och möten på arbetsförmedlingen. Det får jag säkert göra vad det lider ändå, men problemet är åtminstone skjutet på framtiden.

Nu ska jag göra kväll. Imorgon ska jag till jobbet. Imagine that.

Vandringsdebut

Sitter och försöker göra mig i ordning inför min 'arbetsintervju' på Bolins imorgon. Det går sådär.

Så nu tar jag paus och lägger upp lite bilder från vår vandring i helgen. Det är vår nya grej, tänkt att bli ett gemensamt intresse eftersom vi knappt har några såna längre. Vi behöver något att mötas kring, och uppleva lite äventyr tillsammans! Mina nya fina vandringskängor från Kayland skulle invigas i helgen, liksom även Upplandsleden, så vi gav oss ut i lördags eftermiddag och kom hem igen igårkväll! Sammanlagt gick vi i runda slängar 25 km, från Fjällnora till Sunnersta. Här är lite bilder:

Middag tillagas från tältöppningen i solnedgången.

"Hur går det?"

Middag! Observera sporken.

Johannes har en jättebra sovsäck som jag fick låna, som man kan snöra ihop så man inte fryser om huvudet - bara om näsan! :) Vi testade!

Godmorgon!

Min nya fina norska toppluva!

Jag hade den lilla ryggsäcken. Omtänksam pojkvän jag har va!

Runstenspaus.

Lunch!

Upplandsleden är tänkt att visa hela Upplands natur. I uppland finns uppenbarligen träsk. :)

Det får nog räcka så för den här gången. Nu ska jag fortsätta med förberedelserna och sedan kanske jag hinner lägga upp lite bilder från Helsingborgssemestern innan jag drar iväg på terapin och sen dansen. Kanske. :)

Välkommen till vuxenvärlden III

Imorgon ska jag jobba. Har jag nämnt att jag är nybliven lördagsvikarie i forskarexpeditionen i Arninge? Det är jag. Sex stycken lördagar under resten av året ska jag jobba några timmar i Arninge som arkivarie. Imorgon är första dagen, så jag tänkte att jag skulle kika på lite tågtider och sånt. Det tar i runda slängar 2 timmar från dörr till dörr vet jag sen praktiken, men särskilt krångligt är det inte. Ett byte bara.

Döm om min förvåning när jag insåg att det inte går någon kollektivtrafik till Arninge imorgon bitti. Jag är där tidigast vid 11-tiden om jag åker från Uppsala. Och jag börjar typ 20 över 8.

Jag tänkte då att jag skulle höra med tjejen jag ska jobba med, E-M, hur hon gör. Det visade sig att hon åker bil. Från täby. Så jag kan få skjuts med henne om jag är vid Milstensvägen i Täby klockan 8. Det är ju bra (och hem tar jag mig utan problem på det vanliga sättet). Men om jag ska ta mig från Uppsala till Milstensvägen innan 8 så måste jag typ gå upp vid femtiden imorgonbitti och det känns inte så roligt. Lättare då att sova i Stockholm.

Så jag har ringt runt till folk jag känner i sthlm för att ragga sängplats. Det finns egentligen både hos J och K men båda ska bort ikväll och om jag ska hämta nyckel måste jag vara där senast vid 18-tiden. Det betyder att jag inte hinner äta middag hemma och att jag inte hinner umgås alls med hjärtat. Min fredag har gått i kras.

SUCK. Ska det vara såhär jobbigt att jobba? Jag behöver ju pengarna, för att inte tala om erfarenheten, och jag har lovat att ställa upp, det vore otroligt osympatiskt att ringa och avboka såhär sent inpå. Varför kunde det inte bara gå en 524:a från Upplandsväsby imorgonbitti?! Va?!

Att jag fått gjort en hel massa bra grejer idag räknas helt plötsligt inte längre... :(

Välkommen till vuxenlivet II

Idag har jag, förutom bakat fler sirapskakor och msn:at med lillasysterkanin, fyllt i en större mängd registreringar på olika jobbsökarsajter och dessutom sökt ett jobb jag egentligen inte vill ha via Poolia, ringt och bokat tid för möte angående eventuellt bostadslån hos Swedbank. Det är lite vuxenpoäng på det faktiskt, sen att dom inte hade någon 'kvällstid' (dvs kl 17) förrän den 20:e är ju en annan femma. Så kan det gå när man skjuter upp saker.

Medan jag pratade med tidsbokarinnan i telefon så kom frågan om betalningsanmärkningar upp. Alltså, hon frågade OM vi visste ifall vi har några och mig veterligen har vi inte det, men jag blev förstås nojig som fan. Det, i kombination med en ovilja att betala för saker på internet, har resulterat i att jag utan framgång under närmaste halvtimmen försökt leta rätt på en sida där man kan kolla upp sig själv gratis. Andra göre sig inte besvär, någon sådan finns nämligen inte. Men nu är jag orolig, trots att jag egentligen inte tror att jag har anledning att vara det. Vore det inte höjden av alltings jävlighet om det visar sig att vi har en sån utan att vi vet om det? Hejdå bostadslån. Hejdå ny lägenhet. Hejdå komma bort från studentboendet.

Ja, jag målar fan på taket så det stänker om det. Är det så här det är att vara vuxen?

Ny sammanställning...

...av pusselsamlingen kan vara på sin plats, särskilt som jag ju faktiskt har lyckats få tag på de flesta som stod på önskelistan senast jag skrev ett längre inlägg om min samlarmani. Det är, som jag skrev redan då, helt enkelt bra att ha vissa listor på tillgängliga på internet. Även om det mest är för min egen skull.. :)

Samlingen av runda 500-bitarspussel med djurmotiv som 'inte har något upp' består till dags datum av (namn, märke: konstnär. plats):

¤ Tropical birds (Waddingtons: John Francis. Ligger i Göteborg)

¤ Endangered wildlife (Waddingtons: John Francis. Ligger i Göteborg)

¤ Woodland wildlife (Waddingtons: John Francis. Ligger i Göteborg)

¤ Nordic animals (Waddingtons: Stefan Hansson. Ligger i Uppsala)

¤ Safari (Waddingtons: John Francis. Ligger i Uppsala)

¤ Apes and monkeys (Waddingtons: John Francis. Ligger i Uppsala)

¤ Birds of lake forest and field (James Hamilton: Robert Norton. Ligger i Uppsala)

¤ Waterfowl (Waddingtons: RSPB* David Binns. Ligger i Göteborg)

¤ Gamebirds (Waddingtons: RSPB* David Binns. Ligger i Uppsala)

¤ Birds of prey (Waddingtons: RSPB* David Binns. Ligger i Uppsala)

¤ Birds and Butterflies (Waddingtons: John Francis. Ligger i Uppsala)

¤ Garden birds (Waddingtons: RSPB* O. Warren. På väg till Uppsala)

Det är helt fantastiskt, på mindre än ett år (ca 10 månader för att vara mer exakt) så har samlingen växt från sju till tolv pussel! :D Samlaren i mig gläds och jag hoppas ni förstår att det lär fortsätta komma uppdateringar här om eventuella nytillskott. Ebay - you just gotta love it! ;)


* RSPB står förresten the Royal Society for the Protection of Birds, och syftar till pussel med motiv som specialbeställdes från John Waddingtons House of Games av just detta sällskap under 70-talet (såvitt jag vet - kanske längre?).

Välkommen till vuxenlivet...?

Den här veckan är något alldeles extra. Det är min första vecka som arbetslös på riktigt. I fredags jobbade jag min sista dag på Gilltunaprojektet på sau och det var väl lite vemodigt men det var ju inte så att jag inte visste att det skulle ske.

Jag känner mig ledig.

Igår gjorde jag därför något väldigt vuxet. Jag gick till arbetsförmedlingen. Jag har visserligen varit arbetssökande förut, i Göteborg efter studenten, men jag hann liksom aldrig in i systemet riktigt och jag var dessutom för ung för att riktigt förstå vad alltihop innebar. Jag gick dit några gånger, sökte lite jobb på platsbanken och sen fick jag anställning. Via kontakter.

Det sägs ju att det är otroligt viktigt att vara på plats och anmäla sig som arbetslös redan första arbetslösa dagen (det kan jag inte minnas att jag gjorde när jag var 19) och eftersom jag visste att jag behövde träffa en handläggare, så att säga 'irl', och skriva in mig 'för första gången', så var det ingen idé att gå dit innan 10. Jag var där strax efter 11 och fick stå i kö en stund. Inte helt oväntat och inte så fasligt länge heller. Sen fick jag prata med en vänliga och lite stressad dam som förklarade att 'nästa inskrivning är idag kl 14'. 'Jaha', sa jag, 'ska jag komma tillbaka då?'.

'Ja gör det', sa hon, 'men du kan förbereda redan nu så att inskrivningen går fortare - fylla i en del grunduppgifter och så vidare. Du kan låna en dator här!'

Sagt och gjort, jag satt en dryg halvtimme framför en dator och fyllde i extremt viktiga uppgifter som födelsenummer, när jag kan börja jobba och vilka yrken jag i första, andra och tredje hand vill jobba inom. Sen tog jag lunch i en och en halv timme, under vilken jag under mitt halvtrasiga paraply strosade genom ösregnet till Kafferummet Storken och där läste igenom en illorange informationsmapp som en annan vänlig men lite stressad dam givit mig när jag var klar med registreringen.

"Vad gör du imorgon?" stod det på den. Det låter roligare om man läser det högt och på bred göteborgska.. [va'göDUemårrånn?] Den innehöll inte särskilt mycket som jag inte läst förut vid ett eller annat tillfälle, men jag lade den i min tygpåse tillsammans med min jobbsökarpärm, studieintyget och det utskrivna cv:t. Det står på hemsidan att man ska ha med sig allt sånt där när man skriver in sig nämligen.

Väl tillbaka på arbetsförmedlingen vid 14-tiden blev jag tillsammans med en mindre hord av människor i blandade åldrar inslussad i en något för liten föreläsningssal. Där fick vi en kort föreläsning om vad det innebär att vara inskriven vid arbetsförmedlingen (det är DU som måste söka jobben, DU måste vara aktiv hela tiden, det är viktigt att komma på alla avtalade möten och att läsa alla brev som kommer från oss, osv..) och sen fick vi fylla i en större blankettsamling, varav de flesta skulle stanna kvar där men en skulle vi ta med hem och vakta med våra liv: intyget på att vi skrevs in och dagens (eller ja, gårdagens då) datum.

Sen avslutade dom med att förmana oss att hålla koll på posten framöver eftersom att den handläggare som kommer bli tilldelad vårt case inom kort kommer att höra av sig med en kallelse, så att vi kan träffas, lägga upp en handlingsplan och få svar på våra frågor. Sen fick vi gå hem.

..........

Snacka antiklimax.

Jag hade ju med mig alla mina papper, alla intyg och avtal och avier, och jag hade (har) frågor jag vill ha svar på..! Jag var fullt beredd att sitta där och vänta större delen av dagen, men att inte ens få träffa en handläggare fanns liksom inte på kartan. Nu går jag i väntans tider, och under tiden uppdaterar jag mina profiler på diverse jobbsökarsajter, redigerar småsaker i cv:t, och äter lunch med potentiella blivande kollegor och ögnar igenom jobbannonser som inte riktigt passar in på mig.

Är det så här det är att vara vuxen och inte ha fast anställning? Är det så här det kommer fortsätta att vara..?

ooops... my bad. again.

Har inte suttit på ebay en enda gång under hela sommaren, kom jag på i veckan, och loggade in. Hittade raskt två pussel att bjuda på och i morse inlemmades Garden Birds i samlingen! Ytterligare ett av RSPB specialbeställda motiv alltså. Såhär ser det ut:


Fiint är det! :)

Det märks att folk börjar komma tillbaka efter semestern och sommaren... nio besökare idag!

Jag tänkte ju lägga ut lite bilder från semestern som förstås tog slut alldeles för snabbt, men jag hade en massa andra grejer som behövdes göras här hemma först.. det kommer :)

Igår var det en fin dag.

På nästan alla sätt som tänkas kan, faktiskt..

Jag blev påknackad vid halvsju av K som gav mig en kladdkaka med ett ljus i och sjöng jättefint!



Sen åkte jag till jobbet, och det var jättebra väder hela dagen. Mulet och svalt! Det trillade in flera sms med gratulationer :) Och jag gjorde en kreativ uppfinning av fiberduk och silvertejp för att överlista leran som kloggar igen hjulet på skottkärran. Voilá!



Jag bjöd på kaka också, men den har jag inget kort på. Tigerkaka går för övrigt hem hos arkeologer :)

När jag kom hem låg det flera kort och ett paket i brevlådan! :) Och det hade kommit massa mail och facebookhälsningar. Från hjärtat kom det två vykort och ett grattiskort, de finaste vykorten och grattiskortet han kunde hitta mitt ute i ingenstans. Det där med 'mitt ute i ingenstans' återspeglades rätt bra i motiven och det skrattade vi gott åt på kvällen sen!

Klockan sju hade jag bokat bord på Villa Romana på Gamla Torget, och där satt vi nio personer vid långbord på uteserveringen ända till klockan tio. Det var extremt mysigt! Det blev så himla lagom, med massor av skratt, god mat och efterrätt, ett glas vin och lite dessertvin, och hemma igen kl 22 i tid för nedvarvning :) Däremot blev alla bilderna helt hopplöst dåliga >_< så jag låter bli att utsätta de medverkande för dem.

Jag fick faktiskt lite presenter också, trots att jag tyckte att det var nog att folk höll mig sällskap på kvällen :) Detta blev skörden, fast då är inte mammas och pappas presenter med, inte lillasysters, och inte hjärtats. Hjärtat gav mig 'en överraskning' med lite ledtrådar till. Jag har fortfarande inte kommit på vad det är..!

Presentskörd

Vem skulle kunna klaga på en dag som detta? Jag kan det då inte. Betänk att det var en vanlig jobbdag också! Det blev helt enkelt en suverän födelsedag på alla sätt som tänkas kan förutom att hjärtat återigen inte var hemma... :) Vad åldern beträffar kunde jag inte bry mig mindre. Om något är det faktiskt skönt att veta hur gammal jag är, det senaste halvåret har jag upprepade gånger blandat ihop ifall jag ÄR 27 eller FYLLER 27. Nu vet jag!

Näe, nu får det räcka med duktigheter. Jag har plockat undan i hela lägenheten, dammsugit, städat badrummet, sorterat glaset som ska slängas så att det blir lättare när man väl kommer ner till glasinsamlingen, ställt panten utanför dörren så att jag ser den nästa gång jag går till affären, samt gått igenom alla viktiga papper och kvitton som lagts på hög sedan jag började jobba i början av juni.

Det var på tiden, men enough is enough for one day. Vad ska man hitta på nu då?

uppdatering på cykelfronten

Hjärtat och F har bestämt sig för att lägga in en högre växel (haha) så att dom förhoppningsvis hinner ner till helsingborg tills jag ska dit (F börjar jobba igen där i krokarna också nämligen) så igår cyklade dom en dagsetapp på 12,5 mil. Helt sjukt. Men jag har, trots mobilbrist söndag em - tisdag kväll, lyckats uppdatera min karta. Här är den:

Klicka på den så ser ni bättre. Den är lite för stor för bloggen egentligen.

Idag har folk börjat komma tillbaka till uppis igen, så idag ska jag gå på stan och försöka vara lite social! Tjing tjing!

Fredagshumor

Ja, jag är lite trött.

Kommer ni ihåg att jag i början av sommaren berättade att tv4 västmanland hade varit på besök? Här är reportaget! Det är jag som sitter och skrapar alldeles suddig i bakgrunden, med blå kläder och ljus keps :) Lagom mycket exponering tycker jag..

Idag var både tv och lokaltidning ute igen. Förhoppningsvis är jag inte med allt för mycket den här gången heller :)

Minisemester med knorr

Trots att jag bara varit hemifrån i kanske ett och ett halvt dygn så känns det som om jag varit på semester, det är helt fantastiskt! Kalaset hos kusinbarnet blev lite hastigt om än hemskt trevligt, och sedan efter lite krångel med tågen så kom jag tillslut till Tierp - samhället som gud glömde.

Födelsedagsbarn!
Vi käkade middag på den lokala grillen och fnissade oss igenom den flottiga maten eftersom så otroligt många fördomar om småsamhällen uppfylldes på stället. Men sen, sen, åkte vi ut till huset där M bor, som ligger några kilometer utanför Tierp. Huset med stort H som är anledningen till att M flyttade ut på landet. Jag blev... ja kanske inte kär, men åtminstone väldigt berörd.

Det hitersta huset bor M i med sitt svarta lilla yrväder och det bakom är hyresvärdens.

Ett svart litet yrväder vid namn Riley
Renoveringsbehov fanns, men hon har trots allt bara bott där i tre månader och inte hunnit göra så mycket. Det gjorde liksom ingenting. Man såg potentialen bakom de gräsliga tapeterna och den förra hyresgästens hemska färgval. Och vilken känsla det fanns i kåken! Två sovrum med snedtak på övervåningen, med varsin trappa - en i varje ände av huset. På nedervåningen ett stoooort kök med den gamla vedspisen kvar jämte en mer modern el-dito, ett nuvarande datarum/blivande gästrum+tvättstuga, hall, badrum och ett vardagsrum med vedkamin. Och omgivningarna...

Hästhagar direkt utanför huset i två riktningar, trädgård och en liten grusväg. Promenadvägar i överflöd, massor med hästgårdar, ett litet gårdsmejeri med fjällkor osv osv osv. Och tystnaden.. Helt vansinnigt idylliskt var det. Jag slappnade av som jag inte gjort på jag vet inte hur länge!

Igårkväll dansade vi i trädgården och funderade på danskläder och koreografier. Idag har vi freestylat ihop lite scones till frukost, promenerat med yrvädret Riley och hyresvärdarnas/grannarnas lufsiga Malte, vi har pratat mer dans och danskläder och så har vi tagit det allmänt lugnt.

Hästar utanför köksfönstret
Landsbygdssommaridyll

M plockar hallon längs med grusvägen...

Riley och Malte
Kort sagt: jag känner mig utvilad. Och dum. Som avslutning på min minisemester glömde jag nämligen mobilen hos M. Det är ju också en jävla knorr. Så nu är jag mobillös tills på tisdag kväll. Typiskt. Och sjukt jävla irriterande!

Lite uppdatering

Jag har nu varit gräsänka i lite mer än en vecka. Det har inte varit så himla roligt. Dels för att vi har varit irriterade och arga på varandra i onödan, mest på grund av mig, men också för att jag kännt mig så vansinnigt isolerad. Med vissa stunder i undantag då.

Förra helgen försökte jag sysselsätta mig med att gå på stan. Det funkade inte så jättebra.. Hade tänkt köpa lite mer kläder nu när pengarna för stunden rullar in i jämnt tempo, men jag iddes inte stå och prova och hittade liksom inget som kändes roligt när jag browsade mina vanliga butiker. Det slutade med ett par ljuslyktor och en ljusstake, samt lite nödvändigheter såsom torrschampo mm. På söndagen hade jag precis bestämt mig för att eftersom dagen redan var genomtrist så kunde jag lika gärna gå och träna. Då ringde A och det slutade med att jag satt och fikade hemma hos henne hela halva eftermiddagen. En ljusglimt helt klart!

I veckan har jag jobbat. Det har varit svalare tack och lov, men framåt torsdagen och fredagen även blötare. Lite för blött faktiskt. Alltså seriöst, mulet och en 15-20 grader, hur jävla svårt ska det behöva va?! Igår slutade vi tidigare på grund av hellregn. Helt utan förvarning, från en sekund till nästa, öppnade sig himlen och regnet bara öste ner. Inte så farligt för min del eftersom jag satt inne i boden och reggade anläggningar i intrasis men dom som var ute blev genomblöta trots regnkläder. Det är väl bara att tacka och ta emot :) Sluta tidigare på fredagen är ju bara trevligt. Igårkväll läste jag också ut min senaste bokserie Soldier Son Trilogy av Robin Hobb. Har jobbat mig igenom den nu under veckan, det har liksom inte funnits så mycket annat att göra och den var riktigt spännande också. Ett fint tillskott till bokhyllan helt klart!

Men ingen bok kan ersätta mänsklig kontakt och det har varit lite dåligt med det i övrigt. Det är bannemig nästan helt tomt i stan. Tristess och ensamhet är inget jag trivs med. Dessutom har hjärtat varit i Norge ända tills igår så vi har inte kunnat prata på telefon nästan alls. Plus att min mobil har börjat bli oberäknelig vad gäller att leverera sms. Mycket frustrerande. Iofs hade vi ett jättelångt samtal för att reda ut irritationer i typ söndags eller när det var, den telefonräkningen kommer nog att bli 500 spänn dyrare än vanligt. Men vad gör man? Och vi jobbar faktiskt båda två just nu. Jag har förresten försökt göra en karta på vart hjärtat och F har övernattat. Det är en viss felmarginal eftersom dom inte själva har vetat exakt vart dom varit varje kväll, och vi har inte pratat varje kväll heller, men det visar i alla fall lite hur långt dom har kommit. Behold my masterpiece:

Klicka på bilden så blir den större. Äventyret började i Narvik och fortsatte ut på Lofoten, till Bodö och över gränsen till Sverige. Igår trodde hjärtat att dom skulle satsa på vandrarhem i Arjeplog idag, så dagens datum är redan utsatt trots att dom knappast stannat än.

Jag tycker fortfarande att dom är knasiga som tar sig för att cykla genom sverige från norr till söder, men det är något hjärtat har velat göra i flera år och då ska det ju göras när tillfälle finns tycker jag!

Den här helgen ska jag på kusinbarnskalas och sedan till min danskompis M i Tierp och stanna över natten om allt går som det ska. Looking forward to it, inte minst för att det låter mig lämna lägenheten och staden ett tag. Nu dusch och piff, sen packa, sedan ner på stan för att köpa present och sist iväg med upptåget. Dags att ta tag i dagen.

Nu har jag äntligen bokat biljetter ner till Helsingborg och hem igen, till min blygsamma semester på tre dagar + helg i augusti! Det kommer bli grymt! :D

Efter en dag...

...till största delen spenderad i ensamhetens tecken, kan man, särskilt gärna efter att ha tittat på en ganska abstrakt film, med regnet viskandes mot rutan, lyssna på den här låten, släppa associationerna fria och drömma sig bort till någon annanstans med någon annan, och se vart man hamnar.

Apropå ingenting...

...så vill jag tipsa om ett blogginlägg på (hos? av? hur säger man?) Ting & Tankar. Ifall det är så att ni gått och inbillat er saker om stenåldersdildosar från östergötland kan det vara upplysande information. Förresten är det en alldeles förträfflig vetenskapsblogg med inriktning mot arkeologi och historia, som jag gärna rekommenderar i största allmänhet!

Mer smycken

Jag gjorde lite smycken förra veckan, armband mest, och har dessutom ett halsband som legat och väntat på fotografering i flera månader. Så, idag, när jag ensam hemma och utan planer som vanligt vaknade vid halvåttatiden så tänkte jag att det var dags att ta tag i det där.. Här kommer bilder!

Detta har alltså legat i flera månader. Experimentellt är bara förnamnet men jag blev jättenöjd och väntar bara på ett tillfälle att använda det.
Metalltråd, sötvattenpärlor och plastpärlor.

Detta är mitt nya favoritarmband! Det framhäver min bleka solbränna, tro det eller ej. Dessvärre kommer inte färgerna fram så bra på bilden.. Syntetisk turkos och antiksilverfärgade fejkmetall-mellandelar på smyckevajer.

Här är ännu ett experiment. Har inte bestämt mig riktigt vad jag tycker om det än.. Men det var kul att göra!

Hjärtat åkte ut på sin sverigecykelsemester igårkväll så nu är jag ensam i fem veckor framåt. Trist. Men så kan det vara! Planen för dagen är att gå på stan (löningslördag yay!) och förhoppningsvis få till något socialt på det. Den som lever får se hur det blir.

Tips från coachen

Det är förmodligen inte bara jag i vårt avlånga land som har svårt att sova i den tropiska värmen just nu. Jag sov kasst i ganska många nätter innan jag tog beslutet att en gång för alla jaga rätt på orsaken. Sömn är livsviktigt, särskilt när man jobbar runt stora maskiner hela dagarna och i synnerhet för mig i största allmänhet. Jag funkar inte utan sömn. Tre experimentella nätter krävdes för att problemet skulle uppdagas. Första natten med öronproppar, andra med sovmask över ögonen, tredje med både och. Nu är jag övertygad. Det är värmen.

Så vad göra, när man trots att alla fönster står öppna, trots att sängkläderna är reducerade till de tunnaste av påslakan som oftast endast skyler några små procent av kroppsytan, trots att pyjamasen är icke-befintlig och trots en lång kalldusch innan läggdags ändå inte får sova för att det är varmare inne än ute?

Jo det ska jag tala om. Man blir innovativ. Jag hyser inga stora illusioner om att vara originell i min uppfinningsrikedom, men jag har åtminstone inte hört om någon annan som gjort likadant och därför tänkte jag, som den barmhärtige samarit jag är, erbjuda min kunskap så att även andra med sömnproblem kanske kan få hjälp.

Det är egentligen väldigt enkelt.

Man fryser en petflaska med vatten.

Sen tar man en vanlig handduk, tjocklek efter behag.

Rulla in flaskan i handduken och förankra med hårband i båda ändar, et voilà:

My new BFF, åtminstone tills nätterna svalnar igen.

Detta 'paket' sover i min säng varje natt och har gjort det i fyra nätter nu. Jag har, åtminstone i jämförelse, sovit som ett barn med denna omvända varmvattenflaska mot magen, i armhålan, mot ryggen, i knävecken etc. Aldrig i mitt liv trodde jag att det skulle göra så stor skillnad! Sen slår den ju inte att sova i ett svalt sovrum med ett lagom tjockt täcke, men man får anpassa sig till omständigheterna bäst man kan. Feel free to kopiera vid behov.

Och tack J för inspiration ;)

Alldeles allena i värmeböljan firar jag idag 8-årsdag med hjärtat. Hjärtat är i Norge. Jag har köpt en bukett blommor och haft tjejkväll på balkongen med delar av damsällskapet.. Nu ska jag titta på film. Det är för varmt!

M ♥ J = sant

Under sker: Gilltuna IV

Jag har blivit morgonpigg. Jo det är sant! Visserligen är det en påtvingad morgonpigghet, som grundar sig i det faktum att väckarklockan ringer tio i sex vardagligen, men det är inte desto mindre sant. På helgerna vaknar jag utvilad någon gång mellan halv åtta och halv nio (mmm...sovmorgon!), idag det tidigare klockslaget. Jag vaknar, sträcker lite på mig, tänker på hur skönt det är att inte behöva gå upp, och tar fram min bok. Läser en timma eller så innan jag blir såpass hungrig att jag börjar peta på hjärtat så att han också vaknar någon gång. Han gnäller lite om att hans klocka står på nio och jag låter honom sova vidare, sveper påslakanet om kroppen och sätter mig framför datorn en stund tills han vaknat till. Lördagsmorgonidyll i dubletten på S:t Larsgatan :)

Som ständigt lite avundsjuk på alla er morgonpigga människor måste jag erkänna att det är ganska trevligt det med att vara morgonpigg. Sen att det inte håller i sig om jag är ledig mer än två dagar i sträck är ju en annan sak. Men man har ju trots allt bara två lediga dagar i veckan. Problem solved.

Vi har för övrigt brottats med problematiska anläggningar i veckan, L och jag. Tänkte att jag delar med mig av lite bilder igen..

För min del började det med en liten rundad ristning med en diameter på ungefär 35-40cm. Den visade sig vara lite större, som ni kan se. Preliminärt, och lite ironiskt, tolkade jag det som en härd med tillhörande frågetecken. Det syns inte så bra eftersom kameran har brännt ut lite i det skarpa solljuset men fyllningen var alldeles kolsvart!

Och den tog ju aldrig slut! Tillslut fick jag göra extrasnitt bara för att få någon slags känsla för utbredningen... suck! Som tur var låg den i kulturlagret och var liiite mjukare att ta sig ner i. En fin knacksten hittade jag också!
Det är förresten roligt det där med 'knack-/malstenarna'. Jag hjälpte T att hacka sig igenom en extremt stenig härd för ett par veckor sen. Bland all skörbränd och skärvig sten hittade vi ett helt gäng med knack-/malstenar och nu ser jag dom plötsligt överallt... Mina ögon har öppnats xD

'Nu. Ska. Den. Jävla. Stenen. Bort.'
Stackars L hade samma problem som jag, en liten ristning som visade sig tillhöra en helt enorm anläggning som dessutom hade ett rejält stenlager i fyllningen. Hon hämtade tillslut fyllhammaren stod och svor som en borstbindare när hon tog sig igenom. Precis vid kanten på impedimentet är det nästan helt vindstilla och det var närmare 30 grader varmt den där dagen. Jag led med henne.

Men sen förbarmade sig F och hjälpte till. Han går fram som en annan jordfräs i såna där hårda härdar, vet jag av erfarenhet. Tillsammans gjorde dom processen kort med härdhelvetet.
Såna här små vardagsäventyr brottas man med på arkeologisk utgrävning :) Precis för stunden känns dom ganska stora. Slutligen vill jag bara visa den fantastiskt fina stensträngen som kom fram i torsdags! Det är en öppning i!

Bärmevölja

Herrejävlagud i hela halva himmelen vad varmt det är! Jag smälter bort. Det är inte roligt!

Dom där 6 sekundmetrarna i vind har vi minsann inte sett röken av heller.. Hade suttit fint med lite fläkt annars.

Gilltuna III

Nöjd med mig själv efter att ha freestylat ihop något som påminner om flygande jakob till middag tänkte jag att det nog kunde vara dags att uppdatera litegrann igen.

Fjärde veckan i Gilltuna närmar sig sitt slut och jag och kollegorna känner oss mest som överkokta makaroner allihop. Det har varit riktigt varmt i ett par veckor, oftast med stekande sol. Idag lite svalare tack och lov, men inte svalt. Hjärtat säger att jag börjar bli välgräddad (!) och nog ser man axelbandsränderna, strumpränderna och handskränderna om man kisar lite! Fräknar på näsan har jag också! :)

Det är inga fantastiska nyheter annars. Häromdagen identifierade jag helt själv en knack-/malsten samt två fragment av underliggare till en malsten. Idag avslutade vi den norra, lite mindre, ytan och har därför två maskiner nere på södra. Vi har fått rejäl tillökning i arbetsstyrkan och haft besök av länsstyrelsen. I morgon hoppas vi att det smäller till med anläggningar för annars kan det bli lite ont om saker att göra för oss alla. Men det löser sig säkert! Här kommer ett par bilder:

Utsikt från en dumperhög...

Självporträtt. Ni får föreställa er de fullt utrustade blå arbetsshortsen (10-ficksmodell) från fristads, de stora tunga kängorna, reklamkepsen och blänket från solkrämen. Notera även flätorna!

"men vad gör man egentligen som arkeolog?" Jo, man går efter en grävmaskin och letar efter fläckar på marken. Dom mer intressanta är åt det runda hållet och innehåller mer eller mindre mängder kol, sot, sten, bränd lera, ben osv. Diken, som illustreras på bilden, är mindre intressanta. Ser ni förresten kulturlagret också? ;)