Friday

Det blev inga skor igår. Jag blev tvungen att jobba över och hann med nöd och näppe ta mig raka vägen till skrädderiet innan stängning, fast det hade jag inget för eftersom dom inte kunde lokalisera min jacka. Dom visste att den var klar och insisterade på att den inte var borttappad men jag kunde inte hämta ut den trots att den skulle hämtas just igår enligt kvittot. Fail.

Så jag hämtade den idag istället, och passade på att gå lite minimalt på stan i Sumpan istället. Med tre foundation-prover, en matkasse (från en affär jag aldrig varit i förut: "Kötthallen") samt godispåse i famnen sitter jag nu och väntar på att hämtmaten från lokala indiern ska bli klar så att jag kan gå hem och ta helg på riktigt. Det kommer bli en bra helg! Spanska Ridskolan på Globen imorgon och finbesök på söndag!

Men först indisk take away och fredagkväll framför tvn.

5:2

Jag tror inte att jag har nämnt det här på bloggen men jag och hjärtat (!) går sedan ungefär en månad tillbaka på 5:2-dieten.

Japp, du läste rätt.

Varje måndag och torsdag lever vi på minimalt med kcal och än så länge går det över all förväntan...! Eftersom det inte finns någon våg i hushållet kan jag inte ge några framgångsbevis i form av kilon och gram men jag tycker mig märka viss skillnad. Kanske är i mitt huvud bara, men spela roll. Jag har inte bråttom.

Min övertygelse om att just den här dieten skulle kunna funka på mig (framför allt för att den inte går ut på att man måste sluta äta vissa saker för gott - man behöver rent tekniskt aldrig vänta längre än till imorgon) verkar stämma. För även om jag villigt erkänner att det inte är så roligt på fastedagarna alla gånger så är det på något vis ändå överkomligt. Vilket får mig att hoppas och tro att det kan vara hållbart på sikt med. Vilket innebär en massa positiva grejer utöver viktminskningen. Jag tänker inte rabbla upp alla, ni har säkert läst tidningarna och sett Mosleys dokumentär.

I början vågade man knappt göra något alls på fastedagarna av rädsla för akut energibrist, men den rädslan har avtagit allt eftersom. Idag gav jag mig till och med på ett morgonpass yoga på hälsocentret, mot bättre vetande. Det blev nog inte så bra, jag kände mig tvungen att äta middagen till frukost... Så det ska bli en intressant dag idag.

Därför tänker jag distrahera mig själv med att ÄNTLIGEN hämta ut skinnjackan, samt köpa mycket efterlängtade skor.

För det är jag värd. :)

Nytt forum

Jag är nördig. Idag gick jag med på ett nytt forum: orkideprat.se heter det och är precis lika insnöat som det låter! :)

Hoppas kunna få lite tips för invånarna i mitt köksfönster och kanske införskaffa nåt lite mer exotiskt i framtiden. Och att folket är lite trevligare än dom visade sig vara på zoopet.com.

Nu är det två blommor utslagna på den lilatigrerade...

 

 

Och apropå den lilatigrerade, så hittade jag en guide till att 'färgbestämma' brudorkidéer (phalaenopsis - alla mina är såna såvitt jag vet). Med den skulle den lilatigrerade färgbeskrivas med bokstäverna WHI-S-D. Spännande va? :P

 

 

 

 

Someone's happy!

Det är nog ingen nyhet att jag älskar orkidéer. Mamma har ett helt fönster med dom hemma som blommar tamefan jämt! Jag tog henne på orden och vågade skaffa egna efter att hon tillräckligt många gånger upprepat att det enda orkidéer vill är att stå ljust och få lida lite.

Därför har jag nu sedan ett par år tillbaka ett eget fönster med orkidéer, i nya lägenheten blev det köksfönstret. Med ett ständigt undantag blommar dom tyvärr inte lika frekvent som mammas men dom dör ju inte direkt heller, utan sätter nya blad och luftrötter och har sig. Det verkar som att det är något som saknas för att dom ska börja knoppa men jag har aldrig förstått vad.

Då förstår ni hur glad jag blev när jag direkt efter flytten noterade en ny begynnande stängel på en av dom..! Den har nu i dagarna slagit upp sin första blomma, och bannemig om det inte är den lilatigrerade som aldrig har blommat om för mig sedan jag köpte den för några år sedan! :D

Dessutom anar jag ansatser till nya stänglar på minst en, kanske två till! Det får mig att hoppas att mina två nytillskott (avdankade stackare från hjärtats mamma) kanske piggnar till snart också, även om det nog är lite väl tidigt att börja hoppas redan efter en månad.

Men min slutsats är iaf att det är fönstret som varit den felande länken, och att det nu är åtgärdat helt omedvetet från min sida. :D Kul!

Post-kulturnattsdansbakis = Islandsbilder del 1!

Så är kulturnatten över för den här gången. Gårdagen var fantastisk; vädret i Uppsala påminde snarare om högsommar än om höst, glada och pigga gruppmedlemmar, väl avvägda tider i vårt program trots allt strul som varit, god mat, härligt sällskap och mycket publik på varje set och grym avslutning..! Idag är jag dansbakis, precis som man ska vara efter en sådan dag och kväll, men av någon anledning har jag ändå blivit övertalad om att cykla till Hornbach och tillbaka. Sen behövde jag sova middag och så har vi varit lata och köpt hämtmat, kammat hem vuxenpoäng och satt upp sista gardinstången, sorterat kläderna från förra veckans tvättomgång och köpt vårt livs första designklassiker: en bättre begagnad Laminofåtölj. Nu tänkte jag ta tag i något jag borde gjort för längesen men inte haft tid med: Islandsbilderna! Det blir som vanligt ett urval... :) Möjligt också att jag måste dela upp det i flera inlägg för att det blir så våldsamt mycket bilder annars. Ibland undrar jag om man borde skaffa en bilddagbok också eller nåt.. Men nä. Inte en grej till på internet att hålla uppdaterad och ordning på.

Så. I give you: Island, the Thórsmörk tour! Om du är intresserad av mina tankar lite mer omedelbart efter turen så kan du läsa dom här, skrivna på mobilen på guest houset i Reykjavik.

 

Klart man måste börja ta bilder på en gång. Utanför fönstret på flygbussen var det...platt.

Första morgonen. J med sin sadel och våra proffsihoprullade regnkläder.

 

Inte lite exalterad av att stå på den där gårdsplanen med hundratals hästar inom synhåll..!

Först testa lite tölt i paddocken, och se till att stiglädren var lagom inför ritten. Man hade samma sadel hela turen (!).

 

Här väntade hästarna på oss efter tidig lunch.

 

Jag och Grána, innan jag tröttnade ;)

Paus! Lite gräs åt hästarna och lite bensträck för människorna.

...eller benböj. Här har jag börjat bli lite trött på henne. Vi kom inte överens så bra.

Vår stuga första natten!

 

Andra morgonen, liten detour till Seljalandsfoss.

Hästinsamling och -utdelning.

"Har han trampat av sig en sko över natten? Jamen då får jag sätta på en ny, vänta lite bara. Håller du?"

Lätt uttråkad Vórboði

J i fotartagen. Man får passa på när det går långsamt!



Inte så mycket gräs på lunchpausen, men väl islands bästa svarta lavasand att rulla sig i - uppenbarligen.



Hjorden är med och ganska på! Riktigt så nära ska dom egentligen inte gå... :)

En annan lunchpaus, i gräset bredvid typ vackraste hagen jag sett.



Hästinsamling efter lunch



J och Gnau

 

Jag och bruna Syn (det fanns en vit också). Lätt bekvämaste tölten!



Inte roligaste natthagen, men rullas ska det ändå.

 

Lite mat på övernattningsställe nummer två, Básar.

 

...där vi också gav oss på lite vandring för att titta på utsikten och landskapet. Episkt.



Uppe på toppen

 

J är höjdrädd. Det är inte jag ;)

 

Jag och varannandags-surmärren Glæði

 

In i ravinen, med lite vattenpauser på vägen..

 

...och ännu längre in.



..och slutligen längst in, dit vi inte kunde ta med hästarna. Sen red vi ut igen och mötte upp hjorden.

 

Jag och Rás framför Eyjafjallajökull

Neisti, förmodligen vackrast av alla hästarna jag satt på under turen. Min cowboyhäst!

 

Bakom hjorden den här etappen.



Sista kvällen på själva turen, i Stóramörk. Skaplig utsikt...

Där på gården hade dom tigrerade kor!! Aldrig sett förr, och ska tydligen vara unikt för Island?

 

Typisk paus

 

 

Jag hjälper till att hålla massa hästar medan folk lokaliserar sadlar etc...

 

 

Jag och gosehästen Hlýr

 

Favoriten Hlýr och jag

 

...och igen!



Nu har vi ridit klart! Hela gänget på samma bild.

 

Sadlar (och hästar. och människor) i väntan på bilen tillbaka till gården..

 

 

 

I själva verket är detta ett så väldigt litet urval att det känns som att jag missat att visa 90% av allt vi upplevde ungefär. Men det kan inte hjälpas. Det är något i alla fall. Stay tuned for part 2!

And the beat goes on

Jag som tyckte det skulle bli skönt att bara ha en sak att koncentrera mig på efter kurshelgen med det engelska besöket, har tvingats inse att jag är såpass utpumpad av långvarig engagemangsnivå i höjd med Keb att det liksom inte spelar nån roll. Jag sover, jobbar, äter och dansar. Däremellan lyssnar jag in mig på musik och förbereder mig mentalt för att hålla kursen som startar den 18:e och som om ingen hoppar av faktiskt kommer att bli av. Och försöker klämma in lite kvalitetstid med min stackars sambo. Efter lördag ska jag ta ett par veckors uppsalapaus och försöka hamna på rätt köl igen. Komma ur zombieläget och bli en bra kompis och flickvän once more.

Det är en ganska konstig dubbelhet i att längta efter kulturnatten men samtidigt vara så less på allt resande och så trött på alla turer runt omkring... Men det är ju å andra sidan inget nytt så här års. Samma visa varje september.

Antar att det bara är att plugga i hörlurarna och utnyttja tågtiden till att halvslumra lite innan man petar i sig ännu en sushitallrik på alldeles för kort tid och hoppas att träningen blir riktigt bra så att det känns värt tiden.

And then it hit me

Jag har en riktigt dålig dag. Kom till jobbet och blev sittandes och bara stirrade rakt fram på datorn medan en tämligen fördröjd besvikelse (närmare bestämt en knapp månads fördröjning) helt oprovocerat bara sköljde över mig. Wtf?!

Jag är helt ur gängorna och kan inte skaka av mig alla känslorna så nu går all energi åt till att vara ansträngt trevlig mot kollegor och allmänhet medan det far runt en malström i huvudet och jag omöjligen kan koncentrera mig på det jag borde göra. Jag AVSKYR detta. Jag är en sån väldig känslomänniska att alla känslor blir jättestora oavsett vad som triggar dom och sen har jag ett helvete med att försöka landa i någon slags "normal" reaktion. Handlar det om positiva känslor är ju problemet inte så stort men nu är ju situationen en annan. Pendlar just nu mellan stormande ledsen-besviken-arg och paralyserande misstro till mig själv och min "rätt" att reagera - vanligen uttryckt som att jag försöket övertala mig själv att jag överdriver. Mycket deprimerande, I can tell you.

Oftast har jag svårt att ta mig vidare från det här stadiet men det, har jag lärt mig i terapin, är dessvärre ett måste för att jag ska undvika att bli långsint och ha kort stubin emot personen/personerna i fråga. Det är när jag inte får lufta mina känslor, eller när mina känslor inte blir tagna på allvar, som jag blir mitt mest känsliga och minst charmiga jag.

Så nu är den stora frågan när jag ska tala om för dom att jag är besviken... Kanske är det pms, kanske är det fastedagen, kanske är det något helt annat som gör att jag känner såhär, men oavsett vilket så är det svinjobbigt och helst av allt skulle jag vilja gå hem och sova bort den här dagen. Men tyvärr funkar verkligheten inte riktigt så. Och erfarenheten säger att när känslorna väl är väckta så är det svårt att släcka dom igen.

Dessutom har jag ont i huvudet, begynnande mensvärk och så fryser jag jättemycket eftersom det av någon anledning är senhöst på kontoret trots att det bevisligen är sensommar utomhus.

Skitdag.

Post-danshelgskrasch

Jag. Är. Så. Trött.

Helgen är avklarad och mitt engelska besök har åkt hem. Lördagens besök på Abba-muséet och privatlektionen med armfokus känns fortfarande i musklerna. Lördagens två tvåtimmarsworkshop och spins and turns-lektion, följt av lokalfix och hafla med show, middag och spontandans är överstånden. Gårdagens två workshops och avslutande privatlektion med floorwork-tema kommer garanterat att kännas av imorgon. Så mycket koncentration, så mycket stress, så mycket förberedelser, så mycket trevligt folk, så mycket detaljer och så mycket urladdning.

Det har varit så roligt. Och jag är så glad att det är över... :)

...............................

Det där skrev jag igår efter att jag tagit ut friskvårdstimmen och åkt hem tidigare från jobbet. Ärligt, hade jag vetat att jag skulle vara så obeskrivligt sliten hade jag tagit ut en semesterdag. Men nu blev det inte så, och jag är helt klart mer på banan idag. 

Någon gång har jag försökt förklara begreppet "dansbakis". Dagen efter ett uppträdande är man seg och mör i både kroppen och huvudet, ofta gärna kryddat med en huvudvärk på grund av lättare vätskebrist. Förvillande likt en vanlig bakfylla alltså. Tillochmed suget efter onyttig mat brukar infinna sig. Med andra ord led jag igår sviterna efter motsvarande en tredagarsfest, något jag inte tagit mig för sedan jag var student och nationsaktiv. Fnula på den. :) 

Anyhoovers (för att låna H's uttryck) så är det skönt att kunna koncentrera sig på en grej i taget nu, vilket innebär kulturnatten om två veckor. Dubbla dansträningar fram tills dess och sen ska jag nog ta ett par veckors paus tror jag. Komma igång med yogan och sådär. 

I övrigt var vi på Ikea med hjärtats syster (och hennes bil) igår kväll, så nu har vi gardinstänger, lite hallmöbler vi har saknat och inte minst en lampa i matrummet! Det tar sig minsann!