Det är bara att acceptera att det inte kommer bli någon superregelbunden bloggperiod. Jag har inte skrivit något alls om att både baby E och Hjärtat fyllt år och vi har dessutom legat ett dygn inne på barnakuten på Sachska pga feberkramp, varit på födelsedagsdejt, börjat renovera nedervåningen för att Lillasyster ska flytta in i slutet av april, och så går jag i valet och kvalet om jag ska köpa en ny mobiltelefon. Inte för att jag egentligen behöver utan för att jag vill. Villhöver.
Jag är just nu inne i en månad när allt tar slut och saker generellt behöver förnyas. Jag har köpt lite nya underkläder (long overdue, I might add), köpt nya kajalpennor för att dom gamla plötsligt tog slut, beställt ny parfym och hämtat ut ny exem-medicin. Jag testar ny ansiktsprimer men har ännu inte bestämt mig för vilken jag vill ha. Jag var egentligen inte missnöjd med IsaDora Cover Up, men det är ju så kul att testa och se om det finns något som är bättre. Nu står det mellan Lumene a primer, Kicks instant perfector och Kicks hydrating primer. Köpte ny foundation från Lumene förra månaden, och den är ganska skir, så i kombination med ny akneomgång (första ordentliga sedan jag blev gravid) har väl förutsättningarna för testande inte varit optimala. Eller så har dom det - och ingen har levererat på topp?
Utöver detta börjar både nattkrämen och dagkrämen ta slut, jag skulle vilja testa en ny dyr ansiktsmask mot akneangreppen och så är min saltvattenspray slut. Överväger att byta ut nattkrämen mot en over night-mask från Body Shop. Den är billigare - värt att testa liksom.
Och som kakan på tårtan har jag också kommit på att jag vill ha en ny mobil. Det började nog med att jag fick ny jobbmobil, som jag gillade oväntat mycket. Och så kom jag på att min bindningstid/avbetalning på den förra telefonen är färdig sedan länge. Jag fick ju en ny Xperia Z3 compact på garantin när min Z1 compact slutade funka fyra månader innan garantin gick ut. Men kameran lämnar lite att önska, den börjar bli ganska sprucken på baksidan (varför har man glasbaksida på en mobiltelefon som är hal som en tvål?!) och den har väldigt lite minne som ständigt hotar om att det nästan är fullt. Bäbis = många bilder.
Det är lite lustigt egentligen. I vanliga fall är det alltid ett nödvändigt ont, det här med att byta mobil, men helt plötsligt vill jag ha en ny. En som inte är för dyr. Som har en bra kamera. Som är liten nog att användas med en hand. Som man kan snabbskriva på. Som har mer minne än ynka 16 GB. Men frågan är väl om jag ska ha en Samsung Galaxy S7, en iPhone 8 eller en sproilans ny Sony Xperia XZ2 Compact? Tur att jag egentligen inte har bråttom.. :)
Sen vill jag köpa kläder också. Behöver åtminstone ett par nya brallor och gärna en kjol och ett par toppar till också. Och gå till frisören - jag börjar bli redo att färga håret på nåt tjusigt kul sätt! Ett sånt som kostar massa pengar.
Jag funderade tillsammans med lillasystern om hur det kommer sig att det helt plötsligt infunnit sig en sån konsumtionstörst. Vi kom fram till att det tragiskt nog är så att man mår lite bra av att konsumera, och det har varit en jobbig vinter. Nu blir det ljusare - livsandarna återvänder - lusten att konsumera följer med. Synd bara att vi behöver lägga alla våra pengar på renovering ett tag till..
torsdag, mars 22, 2018
torsdag, mars 08, 2018
Äppelträd och tron på mänskligheten
Jag har funderat över varför det blir extra radbrytningar mellan styckena i alla mina inlägg här och i kiddiebönan-bloggen, men troooor att jag har fått klarhet i det nu. Om jag gör shift+enter två gånger så får jag önskad effekt. Note to self.
Äppelträdet och tron på mänskligheten då. Jo, jag har gått med i en fantastisk grupp på facebook som heter Odlingsgäris och ställde i förra veckan en fråga om beskärning av äppelträd. En utbildad fruktträdbeskärare svarade och efter lite konversation erbjöd hon sig först att titta på lite bilder om jag ville, så kunde hon ge förslag på vad som borde tas. När hon tittat på bilderna föreslog hon istället att hon och hennes kompis som är trädgårdsmästare skulle komma hem till oss och beskära äppelträd. Gratis. För att "det är skoj att göra det tillsammans", och "du är ju en odlingsgäris, klart du ska ha ett fint träd!". Jag blev helt blown away och trodde in i det sista att det inte skulle bli av, men igår kom dom och beskar vårt lilla träd och jag tittade på och lyssnade och ställde frågor och fick värsta föreläsningen. Inte en spänn ville dom ha för besväret och då åkte dom ändå från Västerås och Knivsta. Makalöst. Min tro på mänskligheten fick helt klart en push i positiv riktning!
Så, för att komma ihåg vad vi sa om äppelträdet skriver jag ner lite anteckningar här. Borde nog skaffa mig en trädgårdsdagbok som jag kan göra anteckningar i så småningom. Det är inte jättesmidigt att behöva gå till bloggen för att komma ihåg. :)
Så. Vårt träd är en fighter. Det är ungefär 60-ish år gammalt och kom med andra ord till innan man hade långsamväxande grundstammar, och kommer därför alltid att vara lite högre än vad som är bekvämt. Det är helt enkelt ingen idé att slåss emot trädet på den punkten. Det är dessutom ursprungligen beskuret till "korgform" vilket man inte gör längre. Av den anledningen har det ingen mittstam och vet därför inte riktigt vart det ska lägga tillväxtkrutet och är istället lite all over the place. Det drar sig också mot söder.
Det har blivit illa stympat för ett antal år sedan, med många långa tappar som inte vallat över, fläkskador, fula snitt och ogenomtänkta kapningar, men det vill verkligen leva och skjuter makalöst mycket skott och fruktämnen. På grund av dåliga snittytor har det kommit in röta lite här och var, och en gren behövde tas bort helt så det gjorde dom igår. Det är helt enkelt inget klätterträd, det kommer grenarna inte att hålla för i längden. Den kortfattade summan av kardemumman är tyvärr att det inte kommer bli ett långlivat träd med äppelträdmått mätt. Det betyder dock inte att det kommer dö inom några år. Troligare är att det kommer stå kvar i både 10 och 20 år till, men på sikt ville tjejerna igår ändå att vi skulle veta hur det ligger till. Det är ett misshandlat träd med stor livskraft vars dagar är räknade. Men vad som är en kort livstid för ett äppelträd är ändå inte fy skam i antal år räknat. Så det är som det är. Mitt träd!
Tjejerna vågade inte ta alltför mycket av rädsla att stressa trädet till att sätta jättemycket vattenskott (det vill man inte ha ens i vanliga fall, och särskilt inte nu när det har så mycket gamla skador att kämpa med), så det är en flerårig plan att jobba igenom det. Max 20 % av bladmassan per beskärningsomgång är en bra tumregel. Och om man följer dom här reglerna som Jenny stolpade upp i facebookkonversationen kan man som värst orsaka kosmetisk skada så att säga:
1. Lägg snittet rätt (finns massor av bilder att titta på och jämföra med verkligheten för att lära sig var grenkragen är) så att trädet kan läka bra.
2. Ta aldrig grenar grövre än 10 cm säger en del, jag säger 5 cm om en inte riktigt vet vad en gör.
3. Börja med skadat/dött.
4. Ta grenar som pekar in i kronan.
5. Sen grenar som korsar varandra.
6. Välj grenar med trubbig infästningsvinkel mot stammen. Spetsiga grenvinklar fläks lättare av tyngden när grenen blir grövre.
7. Ta hellre lite än mycket.
8. Håll balansen mellan ålder på grenarna. De yngsta grenarna pekar uppåt, medelålders pekar rakt ut, de äldsta nedåt. Alla behövs. De yngsta står för maskineriet, fabriken för tillväxt. De medelålders och äldsta står för frukten.
9. Principen en behöver känna till är att där en klipper stimuleras tillväxt. Du klipper alltid strax över en knopp (på olövad ved) och av klippet kommer den och de 1-2 nedanför att sätta igång att växa. Den knopp du klippte ovanför blir ledskott och styr riktningen på grenen. Pekar knoppen inåt kronan kommer grenen växa inåt.
Dom sa också att det här trädet kommer lära mig allt som finns att veta om äppelträd, för jag kommer aldrig kunna läsa mig till hur jag ska beskära det. Det känns på något vis både roligt och synd. Men! Jag har siktet på en utbildning på Medborgarskolan, Beskära fruktträd och bärbuskar. Inte i år, men kanske nästa! Och jag ska också börja prata om invånarna i min trädgård som individer. :)
Äppelträdet och tron på mänskligheten då. Jo, jag har gått med i en fantastisk grupp på facebook som heter Odlingsgäris och ställde i förra veckan en fråga om beskärning av äppelträd. En utbildad fruktträdbeskärare svarade och efter lite konversation erbjöd hon sig först att titta på lite bilder om jag ville, så kunde hon ge förslag på vad som borde tas. När hon tittat på bilderna föreslog hon istället att hon och hennes kompis som är trädgårdsmästare skulle komma hem till oss och beskära äppelträd. Gratis. För att "det är skoj att göra det tillsammans", och "du är ju en odlingsgäris, klart du ska ha ett fint träd!". Jag blev helt blown away och trodde in i det sista att det inte skulle bli av, men igår kom dom och beskar vårt lilla träd och jag tittade på och lyssnade och ställde frågor och fick värsta föreläsningen. Inte en spänn ville dom ha för besväret och då åkte dom ändå från Västerås och Knivsta. Makalöst. Min tro på mänskligheten fick helt klart en push i positiv riktning!
Så, för att komma ihåg vad vi sa om äppelträdet skriver jag ner lite anteckningar här. Borde nog skaffa mig en trädgårdsdagbok som jag kan göra anteckningar i så småningom. Det är inte jättesmidigt att behöva gå till bloggen för att komma ihåg. :)
Så. Vårt träd är en fighter. Det är ungefär 60-ish år gammalt och kom med andra ord till innan man hade långsamväxande grundstammar, och kommer därför alltid att vara lite högre än vad som är bekvämt. Det är helt enkelt ingen idé att slåss emot trädet på den punkten. Det är dessutom ursprungligen beskuret till "korgform" vilket man inte gör längre. Av den anledningen har det ingen mittstam och vet därför inte riktigt vart det ska lägga tillväxtkrutet och är istället lite all over the place. Det drar sig också mot söder.
Det har blivit illa stympat för ett antal år sedan, med många långa tappar som inte vallat över, fläkskador, fula snitt och ogenomtänkta kapningar, men det vill verkligen leva och skjuter makalöst mycket skott och fruktämnen. På grund av dåliga snittytor har det kommit in röta lite här och var, och en gren behövde tas bort helt så det gjorde dom igår. Det är helt enkelt inget klätterträd, det kommer grenarna inte att hålla för i längden. Den kortfattade summan av kardemumman är tyvärr att det inte kommer bli ett långlivat träd med äppelträdmått mätt. Det betyder dock inte att det kommer dö inom några år. Troligare är att det kommer stå kvar i både 10 och 20 år till, men på sikt ville tjejerna igår ändå att vi skulle veta hur det ligger till. Det är ett misshandlat träd med stor livskraft vars dagar är räknade. Men vad som är en kort livstid för ett äppelträd är ändå inte fy skam i antal år räknat. Så det är som det är. Mitt träd!
Tjejerna vågade inte ta alltför mycket av rädsla att stressa trädet till att sätta jättemycket vattenskott (det vill man inte ha ens i vanliga fall, och särskilt inte nu när det har så mycket gamla skador att kämpa med), så det är en flerårig plan att jobba igenom det. Max 20 % av bladmassan per beskärningsomgång är en bra tumregel. Och om man följer dom här reglerna som Jenny stolpade upp i facebookkonversationen kan man som värst orsaka kosmetisk skada så att säga:
1. Lägg snittet rätt (finns massor av bilder att titta på och jämföra med verkligheten för att lära sig var grenkragen är) så att trädet kan läka bra.
2. Ta aldrig grenar grövre än 10 cm säger en del, jag säger 5 cm om en inte riktigt vet vad en gör.
3. Börja med skadat/dött.
4. Ta grenar som pekar in i kronan.
5. Sen grenar som korsar varandra.
6. Välj grenar med trubbig infästningsvinkel mot stammen. Spetsiga grenvinklar fläks lättare av tyngden när grenen blir grövre.
7. Ta hellre lite än mycket.
8. Håll balansen mellan ålder på grenarna. De yngsta grenarna pekar uppåt, medelålders pekar rakt ut, de äldsta nedåt. Alla behövs. De yngsta står för maskineriet, fabriken för tillväxt. De medelålders och äldsta står för frukten.
9. Principen en behöver känna till är att där en klipper stimuleras tillväxt. Du klipper alltid strax över en knopp (på olövad ved) och av klippet kommer den och de 1-2 nedanför att sätta igång att växa. Den knopp du klippte ovanför blir ledskott och styr riktningen på grenen. Pekar knoppen inåt kronan kommer grenen växa inåt.
Dom sa också att det här trädet kommer lära mig allt som finns att veta om äppelträd, för jag kommer aldrig kunna läsa mig till hur jag ska beskära det. Det känns på något vis både roligt och synd. Men! Jag har siktet på en utbildning på Medborgarskolan, Beskära fruktträd och bärbuskar. Inte i år, men kanske nästa! Och jag ska också börja prata om invånarna i min trädgård som individer. :)
måndag, mars 05, 2018
Ny etikett: trädgård!
Jomenvisst! Nu lägger jag balkongetiketten på hyllan och startar upp trädgårdsetiketten istället :) Vi har ju blivit med trädgård. Jag säger "vi" men det är helt klart jag som är mest exalterad över detta!
Huset byggdes första halvan av 60-talet (klart -64) och det är samma par/familj som har bott där sedan dess. Trädgården är alldeles lagom stor med en bit på framsidan, med gräsmatta, aroniahäck, vad som ser ut som boysenbär, små smultronrevor längs med och lite annat fint. Det är ett par buskar jag vill ta bort och jag överväger en minimal rosenträdgård på ett stället på sikt, men det kommer nog inte att hända i år. På det stora hela måste jag hålla i mig så att jag inte börjar greja för mycket innan vi ser vad som gömmer sig under marken och kommer upp under årets gång. På baksidan är det också lite gräsmatta, men framförallt ett äppelträd (min allra äldsta trädgårdsdröm har därmed gått i uppfyllelse!), en krusbärsbuske, svarta och röda vinbär, tre pallkragar och lite annat. Bland annat en liten rhododendron, en oidentifierad stor buske och så en järnek som ska bort så fort som möjligt.
Visningen var ju i september, så vi har ett litet hum om vad som finns på sensommaren, men det är ju bara ett ögonblick i trädgårdsåret så det ska bli riktigt spännande :) På det stora hela känns det som att trädgården är så jäkla genomtänkt. Äppelträdet får förmodligen ett eget inlägg inom en snar framtid because beskärning så det lämnar jag för stunden. Men det är lagom stora gräsmattor, lite bär och frukt och möjlighet att odla någon grönsak eller så om man vill. Jag kunde inte vara nöjdare.
Anledningen till det här inlägget är ovan nämnda pallkragar. Dom är som sagt tre till antalet och jag har bestämt att jag vill odla morötter och jordgubbar. Lillasystern propsar på rabarber men jag undrar om den inte är gladare i marken, snarare än i en krage. Jordgubbar köper jag hellre färdiga plantor när det är dags men morötter får man ju fröså, så nu sitter jag och funderar på sorter. Jag tänker att jag får plats med 3 eller 4 meter beroende på hur nära jag har mellan raderna. Är helt inne på roliga färger, god smak och gärna sånt som går att lagra lite. Mina förslag so far är följande:
Harlekin - gul, vit, orange och lila färg, goda både råa och lättkokta, skördas från början av juli till slutet av oktober.
Deep perple - mörklila med vit kärna, mycket söt och god, skördas juli till september.
Rainbow - gul, vit, orange, snabbväxande, skördas juli till september.
Samtliga sås på friland, och de båda senare kan sås igen på hösten för en tidig vårsådd. Jag tänker att man får testa sig fram lite och se vilka som blir favoriter. Kanske att man väljer en tidig sort till nästa år, eller fler roliga färger. :) Den största frågan just nu är hur mycket pengar som är rimligt att lägga ut på fröer....
Huset byggdes första halvan av 60-talet (klart -64) och det är samma par/familj som har bott där sedan dess. Trädgården är alldeles lagom stor med en bit på framsidan, med gräsmatta, aroniahäck, vad som ser ut som boysenbär, små smultronrevor längs med och lite annat fint. Det är ett par buskar jag vill ta bort och jag överväger en minimal rosenträdgård på ett stället på sikt, men det kommer nog inte att hända i år. På det stora hela måste jag hålla i mig så att jag inte börjar greja för mycket innan vi ser vad som gömmer sig under marken och kommer upp under årets gång. På baksidan är det också lite gräsmatta, men framförallt ett äppelträd (min allra äldsta trädgårdsdröm har därmed gått i uppfyllelse!), en krusbärsbuske, svarta och röda vinbär, tre pallkragar och lite annat. Bland annat en liten rhododendron, en oidentifierad stor buske och så en järnek som ska bort så fort som möjligt.
Visningen var ju i september, så vi har ett litet hum om vad som finns på sensommaren, men det är ju bara ett ögonblick i trädgårdsåret så det ska bli riktigt spännande :) På det stora hela känns det som att trädgården är så jäkla genomtänkt. Äppelträdet får förmodligen ett eget inlägg inom en snar framtid because beskärning så det lämnar jag för stunden. Men det är lagom stora gräsmattor, lite bär och frukt och möjlighet att odla någon grönsak eller så om man vill. Jag kunde inte vara nöjdare.
Anledningen till det här inlägget är ovan nämnda pallkragar. Dom är som sagt tre till antalet och jag har bestämt att jag vill odla morötter och jordgubbar. Lillasystern propsar på rabarber men jag undrar om den inte är gladare i marken, snarare än i en krage. Jordgubbar köper jag hellre färdiga plantor när det är dags men morötter får man ju fröså, så nu sitter jag och funderar på sorter. Jag tänker att jag får plats med 3 eller 4 meter beroende på hur nära jag har mellan raderna. Är helt inne på roliga färger, god smak och gärna sånt som går att lagra lite. Mina förslag so far är följande:
Harlekin - gul, vit, orange och lila färg, goda både råa och lättkokta, skördas från början av juli till slutet av oktober.
Deep perple - mörklila med vit kärna, mycket söt och god, skördas juli till september.
Rainbow - gul, vit, orange, snabbväxande, skördas juli till september.
Samtliga sås på friland, och de båda senare kan sås igen på hösten för en tidig vårsådd. Jag tänker att man får testa sig fram lite och se vilka som blir favoriter. Kanske att man väljer en tidig sort till nästa år, eller fler roliga färger. :) Den största frågan just nu är hur mycket pengar som är rimligt att lägga ut på fröer....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)