Torsdag

Bältet är klart! Eller rättare sagt, den raden med gröna pärlor som var målet för veckan är klar. Det går mycket väl att uppträda i redan nu men det ska på lite mer pärlor är det tänkt. En annan gång.

Har blivit tvungen att skjuta upp Kicksbesöket till imorgon, men det är inte hela världen. Det största och svåraste just nu är faktiskt att bestämma vilka kjolar jag ska ha... och om inte det är ett i-landsproblem vet jag inte vad som är det ;) Karnevalens tema för året är de fyra elementen, vi har lekt med tanken och mer eller mindre kommit överens om att försöka gestalta element kostymmässigt, och jag ska vara antingen luft eller vatten. Blått och vitt oavsett vilket, men vind=vit grund och vatten=blå grund är utgångspunkten. Jag har flera kjolar som passar för båda, men vill helst bara ta med mig två över helgen... Hm hm. Aja. Det löser sig.

Jag börjar känna av den sedvanliga pre-karnevalströttheten. Det blir alltid så veckan innan, och sen är man såååå glad över träningsuppehåll i ett par veckor efteråt - trots att det är vårens höjdpunkt med karneval! :) det kan bli för mycket av det goda helt enkelt. Skönt att jag ska till Lund på jobbkonferens i nästa vecka så att jag får vilat upp mig lite. Veckan efter det lär jag ju vara hemma varenda kväll!

Nu ska jag se om jag kan få tag på läkaren igen och pricka av även det från listan, så ligger jag mer eller mindre i fas (!).

:)

Måndag-Tisdag

Igår var jag jätteduktig och gjorde allt jag skulle, inklusive köpa slöjtyg! Idag har jag varit nästan lika duktig och gjort allt utom att ringa läkaren igen. Det skjuter vi på till imorgon. Trots en usel jobbeftermiddag och ett inställt och ett försenat tåg så gick träningen jättebra och det känns lite lugnare med EN grej inför helgen. Det är något så ovanligt som en koreograferad duett som ska till och det gör det krångligare än vanligt. Men idag gick de bra!

Däremot måste jag gå till kicks imorgon innan träningen, för att köpa lösknut till håret. Så på det stora hela är läget ändå rätt stabilt. Det enda jag måste sköta bättre är sömnen... När man nu ska hinna det.

Karnevalsvecka

Ja herregud, det är samma visa varje år... veckorna före kulturernas karneval bryter helvetet ut och sen är det bara att hålla andan och trampa vatten tills man kommer ut på andra sidan. I år ska jag dessutom uppträda i två olika konstellationer, vilket ju inte riktigt gör saken mindre komplicerad. Det är ju vansinnigt roligt också såklart, men min vecka är mer än fullbokad och jag har blivit tvungen att göra listor för att ha en chans att komma ihåg att göra allt.

Idag ska jag:
Ringa och prata med läkaren (check!)
Sy på fejk-kuchibältet på minst en hel rast (check!)
Beställa tyg till Secret Cinema-kappan (check!)
Gå till Ohlssons tyger och se om det finns sånt där bra slöjtyg i två rödgulorangea nyanser
Gå på tatueringskonsultation efter jobbet (yay!)
Visa upp mitt allra bästa jag när svärföräldrarna kommer på middag


Imorgon tisdag ska jag:
Ringa och prata med läkaren en gång till
Sy vidare på bältet minst en hel rast
Träna i Uppsala efter jobbet - genrep inför koreograferad duett
Helst sy på små snoddar på slöjtygerna, om jag hittat dem


På onsdag ska jag:
Sy vidare på bältet minst en hel rast
Träna på Odenplan - genrep med kursgruppen


På torsdag ska jag:
Sy vidare på bältet minst en hel rast
Gå till fysioterapeuten igen
Träna i Uppsala - genrep med det större samarbetet


På fredag ska jag:
Jobba kortdag och i panik göra allt jag inte hunnit göra innan dess, inkl packa inför en hel helg och två uppträdandedagar i Uppsala


Utöver allt detta har jag fem låtar att lyssna in mig på och en koreografi och två strukturer att verkligen nöta fast i hjärnbarken. Tack och lov vet jag redan hjälpligt vilka kjolar och cholis jag ska ha, så det är egentligen bara smink, bältet till söndag plus lite sjalar som behöver bestämmas. Men det borde väl inte vara omöjligt att få ihop en karneval det här året heller... Eller?

Tur jag får åka till Skåne på lite "semester" nästa vecka...!

Av någon anledning går det inte att blogga från mobilen... Åtminstone inte med en bild i inlägget. Mycket frustrerande!

Tankar om framtiden

Jag valde att skaffa två hanfåglar för att jag inte har några som helst planer på att häcka dem. Dels för att det är ett väldigt stort ansvar som jag inte vill ta lätt på och hasta in i, dels för att det kräver mer tid och inte minst mer plats,  och dels för att jag inte tycker att det ska vara syftet med ett fågelägande. Det känns lika fel som att köpa hund för att man vill ha valpar eller katt för att man vill ha kattungar. Därför är det lustigt att det inte tagit mer än ett halvår för mig att ändå börja tänka i häckningsbanorna.

Det har lite att göra med att jag (oväntat nog) tycker att det är lite spännande med hur färgerna ärvs ner - även om jag kanske inte gillar alla lika mycket.

Men framför allt beror det på att jag börjar förstå att vi inte är så många som tänker som mig när det handlar om fågelhållning. Det verkar vara försvinnande få uppfödare (och nu menar jag uppfödare i bred bemärkelse, alltså alla som tar katarinakullar) som tänker på att Katarinor är lika mycket papegojor som conurer, vitbukar och jako:s, och att dom kanske därmed har ett litet större ansvar gentemot både de nya fåglarna och de blivande ägarna... Ingen ifrågasätter varför det är viktigt att bygga en bra relation till sin "riktiga papegoja " -typ en Amazon - men ändå är det försvinnande få Katarinaägare överlag som ser på sina fåglar som något mer än prydnad.

Missförstå mig rätt - jag tycker inte att det är fel att hålla Katarinor i flock i voljär. Jag tycker verkligen att de är vackra. Det jag tycker är synd är när folk håller dem i en bur som ligger exakt på de lagliga L80-måtten och sen inte ens överväger att behandla sina Katarinor som de intelligenta och nyfikna djur de faktiskt är.
En Katarina lever ungefär lika länge som en hund. Fundera på vilket arbete en hunduppfödare lägger ner på varje valp som föds.. De ska vänja sig vid att man tar i dem, lyfter dem, att man klipper klor och öppnar mun och borstar tänder. De ska vänja sig vid att ha på sig sele/halsband/koppel. Man vänjer dem vid olika ljud, olika dofter, olika typer av underlag och vid att träffa nya personer. Man börjar kanske träna inkallning så smått, och kanske att sitta och stå still på kommando. Man börjar jobba på rumsrenheten och introducerar kanske transport och bilåkning. Allt detta och mer ändå gör en seriös hunduppfödare för att valpen ska få en så solid start som möjligt i livet, för att den ska kunna bli en harmonisk vuxen, och för att den nya ägaren ska ha en bra utgångspunkt.

Men en fågelunge? Om man har tur, som jag har haft med findus, så har den vant sig vid att människan är inne i buren och röjer runt med jämna mellanrum, och levt såpass stort att den har fått lära sig flyga när den kommit ut ur holken. Om man har otur, som jag haft med Douglas, så har den bildat en negativ bild av händer och blivit blyg. Båda har tack och lov få testa en varierad kost från start, vilket jag är oändligt tacksam för!

Men tänk om uppfödaren varsamt och försiktigt vant dem vid händer och hantering, visat att kloklippning inte är farligt och att människor är roliga klätterträd? Tänk om sele redan var introducerad? Tänk om ungarna vid försäljning var mer eller mindre handtama och hade en grundträning/-vana som gjorde att övergången till nytt hem och rollen som sällskapsfågel gick så smidigt och odramatiskt som möjligt...
Om jag födde upp Katarinor, så vore det för att testa hur stor skillnad man som uppfödare kan göra i den här frågan. Med tanke på hur avancerade djurskyddsregler vi har i det här landet tycker jag att du är anmärkningsvärt att det inte redan är praxis även med de små papegojorna.