Jag tvättade håret igår. Ljuva känsla att kunna ha det nedsläppt och därmed känna sig mer eller mindre som vanligt utseendemässigt..! Har väl tänkt att jag ska vänta så länge jag kan en gång till men det blir inga 12 dagar den här gången, det kan jag lova. Dessvärre tvingades jag observera min hopplösa frisyr igen efter 12 dagar av uppsatt hår, men ja. Nytt frisörbesök är ju på väg så fort det vuxit ut lite så att nästa frisör får lite att ta av.
Plockade bort den blöta operationstejpen som i allra högsta grad hade börjat släppa litegrann i alla fall, och tittade på såret/ärret ordentligt för första gången sedan operationen. Jag tror att ärret kommer läka oerhört fint. Det är redan nu mycket mindre och nättare än jag trodde att det skulle vara, särskilt som läkaren varnade för att det skulle vara stort, rött, fult och bulligt de första månaderna. Däremot blev jag lite ledsen över gropen igen, nu när jag såg den helt tejpfri. Men hjärtats moster som vi träffade häromdan, hade en väldigt vettig teori runt det där. Hon sa att vi ("folk") ofta går omkring och övertygar sig om alla de logiska fördelarna och anledningarna till varför man gör en sån här grej, att man liksom inte tillåter sig själv att vara upprörd eller rädd eller något alls, vilket ju egentligen är helt naturligt. Man lägger det logiska locket på och är så lugn att hjärnan sedan, gärna på grund av någon liten skitsak som man inte hade tänkt på eller vetat om, blir fullständigt oproportiornerligt upprörd i efterhand. Och i själva verket är det alla de undertryckta rädslorna och känslorna som tar sig uttryck. Jag tror det kan ligga en hel del i det. Jag är fortfarande inte glad i gropen, men jag har ju tyckt att min reaktion var i största laget ändå. Jaja.. det är ju som det är.
Vi hade en lugn och jättefin påskafton igår, med enorma mängder mat, godis, gott sällskap och pusslande. Jag var efterrättsansvarig och gjorde rom- och vaniljpannacotta med blåbär, mycket uppskattat och vansinnigt enkelt. Gelésocker liksom, vilken uppfinning! :D Imorse sov jag länge (även med sommartid inräknad) och efter frukosten åkte jag, pappa och hjärtat och tittade på GothCon's dödsryckningar. Det var stillsamt och trevligt och därför gör det mig lite orolig att jag nu är så vansinnigt trött..! Jag ska ju börja jobba igen om mindre än två dagar. Tänker försöka ducka tuppluren till förmån för tidigt sänggående ikväll istället, men fysatan va trött jag är! :(
Men tröttheten till trots, har jag idag åtminstone tagit tag i något som legat och skvalpat ett par dagar. Jag har nämligen fått tips om en doktorandtjänst i Uppsala, förlagd på institutionen för ABM men fullt integrerad i ett projekt mellan ABM och institutionen för arkeologi och antik historia. Jag har under de senaste dagarna mailat lite med han som tipsade mig, som är med i projektet från arkeologens sida, och jag har tvingats erkänna för mig själv att jag faktiskt är ganska sugen. Doktoranddrömmarna har gått på sparlåga ett par år men döda är dom inte. Dock är det ju som med alla jobb en himla massa praktikaliteter som inte nämns i utlysningen som man behöver svar på för att veta om det är värt att söka, så jag har idag skrivit ihop ett mail till projektledaren. Vi får se vad han säger.
Jag tänker lite så här: en bättre chans att kombinera mina ämnen kommer knappast att dyka upp i brådrasket igen. Och doktorsexamen skulle bli i ett ämne som är mycket mer gångbart på arbetsmarknaden än vad arkeologin (tyvärr) är, men forskningen skulle ändå komma den arkeologiska vetenskapen direkt tillhanda. Dessutom vore det huvudsakligen vid en institution som enligt min erfarenhet är oerhört mycket mer välfungerande än arkeologen, medan jag med allra största sannolikhet skulle få handledare även på arkeologen (som i ärlighetens namn känns mer som hemma).
Ja?
Visar inlägg med etikett Arkiv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arkiv. Visa alla inlägg
söndag, mars 31, 2013
lördag, oktober 09, 2010
svammel
Mitt 'nya' liv har börjat. Det betyder att jag har tagit tag i träningen. Igen. Ska jag ändå betala för gymkortet året ut (vilket jag ju som bekant har förbindit mig att göra) så får jag bannemig använda det också. Så nu kör jag ett afrodanspass på tisdagar och ett pilatespass på torsdagar, och så dansar jag ju ATS på studiefrämjandet på måndagar.
Det betyder att jag är hemma efter 20.00 tre kvällar i veckan, vilket i sin tur betyder att jag på onsdagarna helst bara vill hem och umgås med hjärtat och slösurfa och att jag på fredagarna typ kommer hem, äter, tvättar, krashar... eller som igår, träffar J och sover i sthlm för att jag jobbar i Arninge på lördagen. "Mitt andra jobb", som jag brukar kalla det.
Jag sitter alltså i forskarexpeditionen i Arninge idag. Kommahelsapåh?
Och med andra ord har jag nästan inget socialt liv kvar. Därför ser jag fram emot Lökjubileumsmiddagen ikväll! Det ska bli sjukt najs att få klä upp sig lite och träffa folk! Däremot är det trist att jag inte träffat hjärtat sedan i torsdags morse och inte kommer se honom igen förrän på söndag. Han har varit på typ internkonferens eller nåt i den stilen och sen har jag sovit hemifrån.
Den senaste veckan har jag funderat en hel del. Hur i hela fridens namn hinner folk? Jobba, träna, umgås med familjen, utöva någon slags hobby, laga näringsriktiga middagar som även räcker till matlådor, tvätta, diska, städa, duscha, och allt annat som måste göras? Och sen ett barn eller tre på det? Det övergår mitt förstånd, det är allt jag kan säga.. Jag orkar knappt vara hövlig på kvällarna numera. Det är tråkigt, ledsamt och synd. Antar att det vore viss skillnad om jag inte hade drygt 2,5 timmars pendlingstid varje dag. Det säger hjärtat i alla fall. Gnäll gnäll.
Men jobbet går bra, det rullar på i vanlig takt. Hade möte med CB, eller CeeBo som han ibland kallas. Min chef alltså. Har jag berättat vilken fantastisk atmosfär jag jobbar i? Helt seriöst så tror jag att det är få förunnat att ha en sådan arbetsplats. Jag trivs. Synd att dom inte behöver en arkivarie på heltid. Hittade förresten en flyttkartong fylld med handskrivna kvitton av olika slag huller om buller, som förstås skall sparas och alltså måste sorteras. Först efter år, sedan på namn. Jag har lagt en vecka på detta nu och har knappt kommit igenom en tredjedel. Och det är tråkigt! I vanliga fall har jag något av en talang för enformiga uppgifter, jag går liksom in i ett nästan meditativt läge, och det brukar gå himla bra. Med kvittona funkar det inte. Jag somnar. Det var inte riktigt beräknat för såna här tidskrävande upptäckter i tidsplanen, så jag tror - även om jag inte kan säga säkert förrän deadlinen är nådd - att jag kommer att få dra över lite på tiden. Det kommer jag iofs att behöva göra ändå, eftersom jag sällan jobbar exakt åtta timmar per dag. Men det gör inte så mycket känner jag. Det enda störande är att inte ha ett datum när man garanterat är färdig. Det hade varit intressant när jag söker jobb.
För jag söker förstås jobb. Bara fasta tjänster, så det är inga enorma mängder, men ändå. Om det är så att jag inte hittar nåt nytt när december drar igång så börjar jag nog söka projekt igen, men det är fastanställning som gäller egentligen. Annars kan vi inte flytta. Har jag nämnt att vi var och pratade med en massa banker för ett par veckor sen? Det var hur som helst summan av informationen från alla bankbesöken. Flytt = fast anställning för maja. Ingen fast anställning - ingen flytt.
Det var ett av alla de samtalsämnen som avhandlades förra helgen btw. Förra helgen firade vi mammas 60-årsdag. Egentligen fyllde hon i nu i tisdags, men för att vi skulle kunna fira hela familjen tillsammans krävdes en helg och lillasysters flyg var billigare förra helgen än denna. Vilket passade mig bra. Hela familjen, extended parts aswell, kom alltså till hufvudstaden förra fredagen och sen var det överraskningar på löpande band, terrakottaarmé, bankett på sjätte tunnan, stadspromenader, lite shopping, teknikjämförelser och mycket annat. Senast vi sågs allihopa var i julas, så det var på tiden! Och det var roligt! Vi har liksom inte gjort något hela familjen tillsammans sen vi var på familjesemestrar när vi syskon var små. Förhoppningsvis ses vi alla igen till jul. Helt säkert vet man inte förrän det börjar närma sig. Och apropå jul så väntar ett stort och jobbigt samtal angående julfirande, jag ska bara förbereda mig mentalt och se till att ta tag i det. Usch, suck och pust.
Annars försöker jag njuta av höstvädret så mycket jag kan, och hanka mig fram på min halft icke-befintliga lön den här månaden. Jag fick resterande betalning från SAU förstås, reseersättning och övertid och sånt. Men eftersom jag jobbar timme på Bolins så kommer septemberlönen först i slutet av oktober, och den är dessutom inte en hel månadslön, så blir det två små löner på rad. Det är lite frustrerande eftersom jag börjar behöva uppdatera stora delar av min garderob, plus att jag vill se bostadsspararkontot växa, men vad gör man?
Terapin är också avslutad för gott. Ett år har det tagit, ett långt år av självinsikter, övningar, beteendeexperiment och bakslag. Nu vet jag vad jag vill ändra på och varför, och har en aning om hur jag ska gå tillväga. Dessvärre har jag också en förståelse, kanske lite för stor, för hur svårt det kommer vara och hur lång tid det kan ta. Men det är skönt att vara klar. En sak mindre att försöka passa in i veckoschemat.
Jag har för övrigt börjat konsumera skönlitteratur i sällan skådad takt. Det kommer väl med tågresorna antar jag. Ett tag letade jag fåfängt efter en-boks-fantasy som jag kallar det, fantasy som inte är långa serier utan bara en bok sen slut. The English Bookshop i Uppsala är ett riktigt mecka för den som läser fantasy/sci-fi på engelska, med ett helt rum helt tillägnat dessa båda genrer samt skräck. Vid ett av mina besök beklagade jag mig lite för ägaren om att det skrivs så mycket dussinfantasy nu för tiden, det är helt enkelt inte riktigt samma kvalitet på berättelserna längre. Han höll med mig och hade en teori om att det handlar om att man för tio år sedan inte kunde leva på att skriva just fantasy, varför författarna på den tiden jobbade med något annat och skrev på fritiden. Det fanns sällan deadlines och böckerna var tvugna att vara riktigt bra för att bli publicerade. Nu är det inne att läsa fantasy och genren börjar bli lite urvattnad. Det är synd. Och jag tror att det kan ligga en hel del i det han säger. Men han sa också att det finns undantag som bekräftar den här 'regeln', och så fick jag fyra namn som han tyckte jag skulle pröva. Jag har kommit snart halvvägs. Detta är mitt omdöme:
Lynn Flewelling's The Tamír Triad (The Bone dolls twin, Hidden warrior och The oracle's queen) är en helt fantastisk trilogi som jag rekommenderar alla fantasyfantaster att läsa. Den är ny, har kommit under andra halvan av 2010-talet, men den är magisk på ett helt unikt sätt. Den är dessutom en kommentar till den heteronormativitet som har blivit nästan ett kännetecken för genren. Mycket läsvärd! Varning för sträckläsningsbehov :)
Nästa författare jag har gett mig på är Carol Berg, som har skrivit Transformation, Revelation och den tredje som jag inte kommit till än och inte kommer ihåg vad den heter. Jag har kommit halvvägs genom tvåan, Revelation, och jag är mycket fascinerad.
Lärdomen man skall dra av detta är att det är värt att lita på tipsen från han som äger bokaffären. :)
Nu ska jag sluta vara asocial mot min kollega E-M och se om det finns något annat att göra än skriva blogg. Jag märker att det blir såhär svamligt och långt när det var längesedan jag skrev. Det kännetecknar också lite hur min hjärna mår just nu, det är ganska rörigt och omständigt även där. Tills nästa gång...
Det betyder att jag är hemma efter 20.00 tre kvällar i veckan, vilket i sin tur betyder att jag på onsdagarna helst bara vill hem och umgås med hjärtat och slösurfa och att jag på fredagarna typ kommer hem, äter, tvättar, krashar... eller som igår, träffar J och sover i sthlm för att jag jobbar i Arninge på lördagen. "Mitt andra jobb", som jag brukar kalla det.
Jag sitter alltså i forskarexpeditionen i Arninge idag. Kommahelsapåh?
Och med andra ord har jag nästan inget socialt liv kvar. Därför ser jag fram emot Lökjubileumsmiddagen ikväll! Det ska bli sjukt najs att få klä upp sig lite och träffa folk! Däremot är det trist att jag inte träffat hjärtat sedan i torsdags morse och inte kommer se honom igen förrän på söndag. Han har varit på typ internkonferens eller nåt i den stilen och sen har jag sovit hemifrån.
Den senaste veckan har jag funderat en hel del. Hur i hela fridens namn hinner folk? Jobba, träna, umgås med familjen, utöva någon slags hobby, laga näringsriktiga middagar som även räcker till matlådor, tvätta, diska, städa, duscha, och allt annat som måste göras? Och sen ett barn eller tre på det? Det övergår mitt förstånd, det är allt jag kan säga.. Jag orkar knappt vara hövlig på kvällarna numera. Det är tråkigt, ledsamt och synd. Antar att det vore viss skillnad om jag inte hade drygt 2,5 timmars pendlingstid varje dag. Det säger hjärtat i alla fall. Gnäll gnäll.
Men jobbet går bra, det rullar på i vanlig takt. Hade möte med CB, eller CeeBo som han ibland kallas. Min chef alltså. Har jag berättat vilken fantastisk atmosfär jag jobbar i? Helt seriöst så tror jag att det är få förunnat att ha en sådan arbetsplats. Jag trivs. Synd att dom inte behöver en arkivarie på heltid. Hittade förresten en flyttkartong fylld med handskrivna kvitton av olika slag huller om buller, som förstås skall sparas och alltså måste sorteras. Först efter år, sedan på namn. Jag har lagt en vecka på detta nu och har knappt kommit igenom en tredjedel. Och det är tråkigt! I vanliga fall har jag något av en talang för enformiga uppgifter, jag går liksom in i ett nästan meditativt läge, och det brukar gå himla bra. Med kvittona funkar det inte. Jag somnar. Det var inte riktigt beräknat för såna här tidskrävande upptäckter i tidsplanen, så jag tror - även om jag inte kan säga säkert förrän deadlinen är nådd - att jag kommer att få dra över lite på tiden. Det kommer jag iofs att behöva göra ändå, eftersom jag sällan jobbar exakt åtta timmar per dag. Men det gör inte så mycket känner jag. Det enda störande är att inte ha ett datum när man garanterat är färdig. Det hade varit intressant när jag söker jobb.
För jag söker förstås jobb. Bara fasta tjänster, så det är inga enorma mängder, men ändå. Om det är så att jag inte hittar nåt nytt när december drar igång så börjar jag nog söka projekt igen, men det är fastanställning som gäller egentligen. Annars kan vi inte flytta. Har jag nämnt att vi var och pratade med en massa banker för ett par veckor sen? Det var hur som helst summan av informationen från alla bankbesöken. Flytt = fast anställning för maja. Ingen fast anställning - ingen flytt.
Det var ett av alla de samtalsämnen som avhandlades förra helgen btw. Förra helgen firade vi mammas 60-årsdag. Egentligen fyllde hon i nu i tisdags, men för att vi skulle kunna fira hela familjen tillsammans krävdes en helg och lillasysters flyg var billigare förra helgen än denna. Vilket passade mig bra. Hela familjen, extended parts aswell, kom alltså till hufvudstaden förra fredagen och sen var det överraskningar på löpande band, terrakottaarmé, bankett på sjätte tunnan, stadspromenader, lite shopping, teknikjämförelser och mycket annat. Senast vi sågs allihopa var i julas, så det var på tiden! Och det var roligt! Vi har liksom inte gjort något hela familjen tillsammans sen vi var på familjesemestrar när vi syskon var små. Förhoppningsvis ses vi alla igen till jul. Helt säkert vet man inte förrän det börjar närma sig. Och apropå jul så väntar ett stort och jobbigt samtal angående julfirande, jag ska bara förbereda mig mentalt och se till att ta tag i det. Usch, suck och pust.
Annars försöker jag njuta av höstvädret så mycket jag kan, och hanka mig fram på min halft icke-befintliga lön den här månaden. Jag fick resterande betalning från SAU förstås, reseersättning och övertid och sånt. Men eftersom jag jobbar timme på Bolins så kommer septemberlönen först i slutet av oktober, och den är dessutom inte en hel månadslön, så blir det två små löner på rad. Det är lite frustrerande eftersom jag börjar behöva uppdatera stora delar av min garderob, plus att jag vill se bostadsspararkontot växa, men vad gör man?
Terapin är också avslutad för gott. Ett år har det tagit, ett långt år av självinsikter, övningar, beteendeexperiment och bakslag. Nu vet jag vad jag vill ändra på och varför, och har en aning om hur jag ska gå tillväga. Dessvärre har jag också en förståelse, kanske lite för stor, för hur svårt det kommer vara och hur lång tid det kan ta. Men det är skönt att vara klar. En sak mindre att försöka passa in i veckoschemat.
Jag har för övrigt börjat konsumera skönlitteratur i sällan skådad takt. Det kommer väl med tågresorna antar jag. Ett tag letade jag fåfängt efter en-boks-fantasy som jag kallar det, fantasy som inte är långa serier utan bara en bok sen slut. The English Bookshop i Uppsala är ett riktigt mecka för den som läser fantasy/sci-fi på engelska, med ett helt rum helt tillägnat dessa båda genrer samt skräck. Vid ett av mina besök beklagade jag mig lite för ägaren om att det skrivs så mycket dussinfantasy nu för tiden, det är helt enkelt inte riktigt samma kvalitet på berättelserna längre. Han höll med mig och hade en teori om att det handlar om att man för tio år sedan inte kunde leva på att skriva just fantasy, varför författarna på den tiden jobbade med något annat och skrev på fritiden. Det fanns sällan deadlines och böckerna var tvugna att vara riktigt bra för att bli publicerade. Nu är det inne att läsa fantasy och genren börjar bli lite urvattnad. Det är synd. Och jag tror att det kan ligga en hel del i det han säger. Men han sa också att det finns undantag som bekräftar den här 'regeln', och så fick jag fyra namn som han tyckte jag skulle pröva. Jag har kommit snart halvvägs. Detta är mitt omdöme:
Lynn Flewelling's The Tamír Triad (The Bone dolls twin, Hidden warrior och The oracle's queen) är en helt fantastisk trilogi som jag rekommenderar alla fantasyfantaster att läsa. Den är ny, har kommit under andra halvan av 2010-talet, men den är magisk på ett helt unikt sätt. Den är dessutom en kommentar till den heteronormativitet som har blivit nästan ett kännetecken för genren. Mycket läsvärd! Varning för sträckläsningsbehov :)
Nästa författare jag har gett mig på är Carol Berg, som har skrivit Transformation, Revelation och den tredje som jag inte kommit till än och inte kommer ihåg vad den heter. Jag har kommit halvvägs genom tvåan, Revelation, och jag är mycket fascinerad.
Lärdomen man skall dra av detta är att det är värt att lita på tipsen från han som äger bokaffären. :)
Nu ska jag sluta vara asocial mot min kollega E-M och se om det finns något annat att göra än skriva blogg. Jag märker att det blir såhär svamligt och långt när det var längesedan jag skrev. Det kännetecknar också lite hur min hjärna mår just nu, det är ganska rörigt och omständigt även där. Tills nästa gång...
fredag, september 03, 2010
Välkommen till vuxenvärlden III
Imorgon ska jag jobba. Har jag nämnt att jag är nybliven lördagsvikarie i forskarexpeditionen i Arninge? Det är jag. Sex stycken lördagar under resten av året ska jag jobba några timmar i Arninge som arkivarie. Imorgon är första dagen, så jag tänkte att jag skulle kika på lite tågtider och sånt. Det tar i runda slängar 2 timmar från dörr till dörr vet jag sen praktiken, men särskilt krångligt är det inte. Ett byte bara.
Döm om min förvåning när jag insåg att det inte går någon kollektivtrafik till Arninge imorgon bitti. Jag är där tidigast vid 11-tiden om jag åker från Uppsala. Och jag börjar typ 20 över 8.
Jag tänkte då att jag skulle höra med tjejen jag ska jobba med, E-M, hur hon gör. Det visade sig att hon åker bil. Från täby. Så jag kan få skjuts med henne om jag är vid Milstensvägen i Täby klockan 8. Det är ju bra (och hem tar jag mig utan problem på det vanliga sättet). Men om jag ska ta mig från Uppsala till Milstensvägen innan 8 så måste jag typ gå upp vid femtiden imorgonbitti och det känns inte så roligt. Lättare då att sova i Stockholm.
Så jag har ringt runt till folk jag känner i sthlm för att ragga sängplats. Det finns egentligen både hos J och K men båda ska bort ikväll och om jag ska hämta nyckel måste jag vara där senast vid 18-tiden. Det betyder att jag inte hinner äta middag hemma och att jag inte hinner umgås alls med hjärtat. Min fredag har gått i kras.
SUCK. Ska det vara såhär jobbigt att jobba? Jag behöver ju pengarna, för att inte tala om erfarenheten, och jag har lovat att ställa upp, det vore otroligt osympatiskt att ringa och avboka såhär sent inpå. Varför kunde det inte bara gå en 524:a från Upplandsväsby imorgonbitti?! Va?!
Att jag fått gjort en hel massa bra grejer idag räknas helt plötsligt inte längre... :(
Döm om min förvåning när jag insåg att det inte går någon kollektivtrafik till Arninge imorgon bitti. Jag är där tidigast vid 11-tiden om jag åker från Uppsala. Och jag börjar typ 20 över 8.
Jag tänkte då att jag skulle höra med tjejen jag ska jobba med, E-M, hur hon gör. Det visade sig att hon åker bil. Från täby. Så jag kan få skjuts med henne om jag är vid Milstensvägen i Täby klockan 8. Det är ju bra (och hem tar jag mig utan problem på det vanliga sättet). Men om jag ska ta mig från Uppsala till Milstensvägen innan 8 så måste jag typ gå upp vid femtiden imorgonbitti och det känns inte så roligt. Lättare då att sova i Stockholm.
Så jag har ringt runt till folk jag känner i sthlm för att ragga sängplats. Det finns egentligen både hos J och K men båda ska bort ikväll och om jag ska hämta nyckel måste jag vara där senast vid 18-tiden. Det betyder att jag inte hinner äta middag hemma och att jag inte hinner umgås alls med hjärtat. Min fredag har gått i kras.
SUCK. Ska det vara såhär jobbigt att jobba? Jag behöver ju pengarna, för att inte tala om erfarenheten, och jag har lovat att ställa upp, det vore otroligt osympatiskt att ringa och avboka såhär sent inpå. Varför kunde det inte bara gå en 524:a från Upplandsväsby imorgonbitti?! Va?!
Att jag fått gjort en hel massa bra grejer idag räknas helt plötsligt inte längre... :(
måndag, maj 10, 2010
ironiskt
Det verkar onekligen som om alla vägar leder till västerås just nu. Idag har jag blivit oväntat uppringd och tackat ja till att fältarbeta juni-augusti på SAU. Gissa vart grävningen ligger? I västerås! Så det blir långa dagar i sommar. Och ingen semester. Får kanske försöka ta ut en dag eller två så att hjärtat och jag kan åka bort någonstans. Men han har att göra under sina sju veckor annars. Vi får åka någonstans i höst istället. Visserligen sa vi precis så förra året också och se hur det gick (vi kom inte längre än till London. Vilket iofs var jättenajs, men i kortaste laget, och sen åkte ju hjärtat på actionsemester på irland med E istället. För att jag inte hade tid. Eller råd..). Men.
Detta betyder att stipendiet kan gå raka vägen in på bospararkontot (och förmodligen kan skatteåterbäringen följa efter) och det är ju ett enormt plus. Känns rätt skönt att slippa svälta eller leva på hjärtat i sommar också faktiskt.
Och apropå känslor, så känns det allt mer onödigt att åka till landstinget västerås nu i övermorgon, men det är ju bra övning och jag är trots allt bara en av tre som gått vidare. Det passar plötsligt inte ihop så bra med resten av mina planer bara... om jag inte kan börja i oktober iofs, det vore kanske något.
Anyways, jag har bestämt mig för att jag är frisk nu. Idag åkte jag till sthlm och fick jobbat undan en hel del på Bolins faktiskt. Aldrig tillräckligt, särskilt inte nu när jag missat tre dagar förra veckan, men ändå. Och jag klarade mig bra. Är trött som stryk nu iofs, ska bara torka håret innan jag går och lägger mig. Får se till att inte ta ut mig så att jag får återfall, men stoppa papper i lådor är inte så fasligt betungande om man gör det i vettig hastighet. Nu ska jag väl slippa vara sjuk mer i år tycker jag!
Ibland undrar jag om det någonsin kommer att bli klart. Exjobbet alltså. Men imorgon är det handledarmöte och jag brukar komma från dom med mycket större tillförsikt än jag hade när jag gick dit, så håll en tumme för mig eller nåt.
Nu: torka håret. Sen ska jag se om jag kan få igång något på mitt nya device från panduro, ett makraméhjälpverktyg som jag har stora förhoppningar om. Svart vaxad lintråd och plastpärlor - here I come!
Detta betyder att stipendiet kan gå raka vägen in på bospararkontot (och förmodligen kan skatteåterbäringen följa efter) och det är ju ett enormt plus. Känns rätt skönt att slippa svälta eller leva på hjärtat i sommar också faktiskt.
Och apropå känslor, så känns det allt mer onödigt att åka till landstinget västerås nu i övermorgon, men det är ju bra övning och jag är trots allt bara en av tre som gått vidare. Det passar plötsligt inte ihop så bra med resten av mina planer bara... om jag inte kan börja i oktober iofs, det vore kanske något.
Anyways, jag har bestämt mig för att jag är frisk nu. Idag åkte jag till sthlm och fick jobbat undan en hel del på Bolins faktiskt. Aldrig tillräckligt, särskilt inte nu när jag missat tre dagar förra veckan, men ändå. Och jag klarade mig bra. Är trött som stryk nu iofs, ska bara torka håret innan jag går och lägger mig. Får se till att inte ta ut mig så att jag får återfall, men stoppa papper i lådor är inte så fasligt betungande om man gör det i vettig hastighet. Nu ska jag väl slippa vara sjuk mer i år tycker jag!
Ibland undrar jag om det någonsin kommer att bli klart. Exjobbet alltså. Men imorgon är det handledarmöte och jag brukar komma från dom med mycket större tillförsikt än jag hade när jag gick dit, så håll en tumme för mig eller nåt.
Nu: torka håret. Sen ska jag se om jag kan få igång något på mitt nya device från panduro, ett makraméhjälpverktyg som jag har stora förhoppningar om. Svart vaxad lintråd och plastpärlor - here I come!
måndag, april 05, 2010
Sådär
Nu har jag skickat in praktikrapporten nästan två veckor före sista inlämningsdatum. Duktigt. Borde därför sätta mig med Smedberg så att han sitter färskt till imorgon när allvaret på exjobbet börjar. Troligt..?
You tell me.
You tell me.
söndag, mars 28, 2010
deyya deyya
Helt plötsligt har fem veckor gått och praktiken är över. I fredags hade jag (egentligen L) bakat en kaka, vilket min handledare helt oförhappandes också hade gjort, och bevistade eftermiddagsfika/avtackning i lunchrummet. Dom var jätterara allihop, gav mig presenter (en musmatta med ett medeltida sigill på, och två böcker ur RA's Årsbokserie) och ett kort med lyckönskningar! Det känns faktiskt jättekonstigt att jag inte ska upp tidigt imorgon, vandra ner till staionen och sitta de vanliga två timmarna på tåg/buss innan dagen börjar på allvar... Fem veckor är för er som inte vet det tillräckligt för att rutiner ska börja lägga sig till rätta, och jag kommer faktiskt sakna både vissa personer och en icke oansenlig del av arbetet. Något jag inte kommer att sakna är pendlandet. Tack gode gud att det är över!
Men jag ska tillbaka och jobba hela dan i forskarexpeditionen på onsdag, betalt och allt! Min första arbetsdag som arkivarie, yeah!
Helgen har varit bra. I fredags gick jag hem och däckade med veckans godispåse och en lånad film. Skulle egentligen träffat L men jag orkade bara inte. Hela lördagen gick åt till ett visst nationsbundet damsällskap som jag är medlem och kassör i. Vi hade middag med indisk touch, som inleddes redan på eftermiddagen med en lektion i bollywooddans. Grymt kul men extremt intensivt var det. Hade det funnits på studiefrämjandets schema i Uppsala hade jag lätt funderat på att köra en termin eller så. Nu gör det inte det men det kanske kommer, vem vet? Jag ska hålla ögonen öppna.
Alla samlade
Idag har jag inte (!) varit bakfull alls utan bara haft en grymt långsam skön mjukisbyxedag med hjärtat. Och det tänker jag fortsätta med nu!
Men jag ska tillbaka och jobba hela dan i forskarexpeditionen på onsdag, betalt och allt! Min första arbetsdag som arkivarie, yeah!
Helgen har varit bra. I fredags gick jag hem och däckade med veckans godispåse och en lånad film. Skulle egentligen träffat L men jag orkade bara inte. Hela lördagen gick åt till ett visst nationsbundet damsällskap som jag är medlem och kassör i. Vi hade middag med indisk touch, som inleddes redan på eftermiddagen med en lektion i bollywooddans. Grymt kul men extremt intensivt var det. Hade det funnits på studiefrämjandets schema i Uppsala hade jag lätt funderat på att köra en termin eller så. Nu gör det inte det men det kanske kommer, vem vet? Jag ska hålla ögonen öppna.
Idag har jag inte (!) varit bakfull alls utan bara haft en grymt långsam skön mjukisbyxedag med hjärtat. Och det tänker jag fortsätta med nu!
lördag, mars 20, 2010
Ännu en vecka i Mars.
Nu är det spännande ska ni veta! Det finaste av alla de fina waddingtonspusslen ligger ute på ebay och jag är högstbjudande. Dessvärre håller auktionen på i 9 dagar till så det blir förmodligen nervigt detta! Men det är det värt! Har ni någonsin skådat ett rarare pussel?
Birds and butterflies heter det, och har sedan jag såg det för första gången legat högst upp på pusselönskelistan!
Det har legat ute en gång på tradera och gick då för hur mycket pengar som helst. Hoppas ebay är lite mer sansat. Och att alla andra svenskar med samma samlingsmani som jag inte tänker på att kolla där under en sisådär tio dagar framåt... (Jag vet att jag är hopplöst nördig när det gäller dessa pussel men jag kan inte hjälpa det! Är man samlare så är man.)
Annars? Mer praktikuppdatering? Det är samma visa. Frågevecka och forskarexpeditionen, mest forskarexpedition eftersom en av ordinarie personal där var sjuk i några dar. Eller just det, har varit en dag på kart- och ritenheten i veckan också, och fick bland annat titta på massa material från Lantmäteriverket (sjukt ballt - jag gillar gamla kartor). Såna här balla grejer till exempel:
Skruvliggare i specialdesignade hyllor.
Särskilt denna var intressant tyckte jag (gården där mamma föddes finns däri).
Sen så tittade vi på lite grejer från SJ med föregångare också, bland annat den här ritningen över Liljeholmen där en av mina förfäder bodde och arbetade som maskiningenjör. SJ har fan ritningar på allt, från minsta mutter upp till stationshus och tåg. Knäppt många (typ en miljon eller mer) finns det!
Annars har jag för första gången kännt mig som en fungerande (om än ej särskilt välsmord) del i arbetslaget, i tisdags tror jag att det var. Bara för att sedan slås ner fullständigt i skorna igen i fredags då jag kände mig totalt hopplös, men ändå, det tar sig åtminstone. Jag kan nästan leta mig rätt inne i magasinen nu, utan karta från och till, men snabbaste genaste vägen tar jag förstås aldrig. Jag har fått genombrott i släktforskningen också, fråga så ska jag berätta! Det är lite galet att det bara är en vecka kvar nu. En ynka vecka till, sedan bye bye fyra timmars pendling varje dag!! :D :D Och bye bye RA vilket är lite mer ledsamt.. :/
Övrigt i veckan har jag dansat och tränat. Igår hälsade jag på KusinS och idag var hjärtats mor och plastfarsa och hälsade på och fikade. Det allra roligaste och viktigaste under veckan som gått har förstås varit hjärtats födelsedag. Äntligen är allt krångel med presenten avklarat (och krånglat har det gjort kan jag säga), och även om dagen inte blev så som jag hade tänkt mig så blev hjärtat hemskt glad (han hade inte anat något alls) och vi hade en jättemysig vardagslyxkväll med god mat och vin med påföljande film. Är hjärtat glad så är jag glad!
Det har legat ute en gång på tradera och gick då för hur mycket pengar som helst. Hoppas ebay är lite mer sansat. Och att alla andra svenskar med samma samlingsmani som jag inte tänker på att kolla där under en sisådär tio dagar framåt... (Jag vet att jag är hopplöst nördig när det gäller dessa pussel men jag kan inte hjälpa det! Är man samlare så är man.)
Annars? Mer praktikuppdatering? Det är samma visa. Frågevecka och forskarexpeditionen, mest forskarexpedition eftersom en av ordinarie personal där var sjuk i några dar. Eller just det, har varit en dag på kart- och ritenheten i veckan också, och fick bland annat titta på massa material från Lantmäteriverket (sjukt ballt - jag gillar gamla kartor). Såna här balla grejer till exempel:
Särskilt denna var intressant tyckte jag (gården där mamma föddes finns däri). 
Sen så tittade vi på lite grejer från SJ med föregångare också, bland annat den här ritningen över Liljeholmen där en av mina förfäder bodde och arbetade som maskiningenjör. SJ har fan ritningar på allt, från minsta mutter upp till stationshus och tåg. Knäppt många (typ en miljon eller mer) finns det!Annars har jag för första gången kännt mig som en fungerande (om än ej särskilt välsmord) del i arbetslaget, i tisdags tror jag att det var. Bara för att sedan slås ner fullständigt i skorna igen i fredags då jag kände mig totalt hopplös, men ändå, det tar sig åtminstone. Jag kan nästan leta mig rätt inne i magasinen nu, utan karta från och till, men snabbaste genaste vägen tar jag förstås aldrig. Jag har fått genombrott i släktforskningen också, fråga så ska jag berätta! Det är lite galet att det bara är en vecka kvar nu. En ynka vecka till, sedan bye bye fyra timmars pendling varje dag!! :D :D Och bye bye RA vilket är lite mer ledsamt.. :/
Övrigt i veckan har jag dansat och tränat. Igår hälsade jag på KusinS och idag var hjärtats mor och plastfarsa och hälsade på och fikade. Det allra roligaste och viktigaste under veckan som gått har förstås varit hjärtats födelsedag. Äntligen är allt krångel med presenten avklarat (och krånglat har det gjort kan jag säga), och även om dagen inte blev så som jag hade tänkt mig så blev hjärtat hemskt glad (han hade inte anat något alls) och vi hade en jättemysig vardagslyxkväll med god mat och vin med påföljande film. Är hjärtat glad så är jag glad!
lördag, mars 13, 2010
Arkivnörderier (mer uppdatering)
Tänkte komplettera förra veckans inlägg med lite bilder... Helt plötsligt har mer än halva praktiken gått!
Typisk morgon, fast med fint väder.
Välkommen till riksarkivet i Arninge, mitt ute i ingenstans.
"Mitt" kontor, som jag aldrig sitter i. Tillbringar på sin höjd två-tre minuter här varje dag.
Fantastiska orkidéer inne hos handledaren! Jag är avundsjuk :)
Compactushyllor till trots, INSE hur mycket 10 000 hyllmil är!
Arkivkartonger, kortlådor, inbundna band...
Nu i veckan har jag varit en dag i Marieberg också, inne i stan. Det var annorlunda. Speciellt kände jag att det fanns ett helt annat hierarkiskt tänk där än ute i Arninge, men dom var trevliga och välkomnande. Knäppt att det skiljer så mycket från enhet till enhet trots att allt är Riksarkivet. Bland annat så tillbringade jag en förmiddag på enheten för TBM (teknikberoende medier), och jag fick göra en sökning i forskarexpeditionen och följa med ner i berget och hämta upp volymer. Ni vet väl att arkivlokalerna i Marieberg är atombombssäkra?! :D Det är två våningar över jord och sen typ åtta våningar rakt ner i urberget! Jag tog inte så mycket bilder, kunde helt enkelt inte med att gå runt som en annan japansk turist. Men vissa saker kunde jag inte låta bli ändå..
Till exempel hos svenskt diplomatarium. Jag fick en riktigt ordentlig rundtur! Både bakom och framför kulisserna. Här är inbundna fotostatkopior på alla medeltida pergament- och pappersbrev som finns i Marieberg.
Det häftigaste var LÄTT två donationsbrev på pergament från 1288 av Magnus Ladulås, dom ligger omlott och har båda 30 sigill fästade i nederänden. Så pratar man om den mörka medeltiden...
Fint M.
Jag har fått lära mig att spetsovala sigill är kyrkliga höga ämbetsmäns, biskopar och sånt, medan de runda och trekantiga är profana höga ämbetsmäns.
Men samlingen (typ norra europas största medeltidssamling) innehåller inte bara brev utan även en och annan bok! Pergament var inte lätt att göra perfekta blad av. Här har man skrivit runt hålet i vänstersidan och försökt sy ihop revan i högersidan. Jag tycker det är jättefint! :)
Men bäst är utan tvekan de små händerna som pekar på extra viktiga saker i texten! :D Det är tydligen ett vanligt förekommande fenomen!
Men hur som helst så tog dagen slut (sista halvtimmen visste dom inte ens riktigt vad dom skulle göra av mig eftersom jag tyckte det var väl tidigt att gå hem.. :) Men sen tog jag sällskap på tåget med hjärtat. Vi tillbringar så lite tid tillsammans nu för tiden att man får passa på!
Egentligen skulle jag kunna skriva flera bloggmeter (nytt uttryck jag har hittat på) om praktiken men jag tänker att ni som är verkligt intresserade får fråga istället. Det betyder också att jag kan gå och lägga mig nu, klockan är ju trots allt efter tio ;)
Välkommen till riksarkivet i Arninge, mitt ute i ingenstans.
"Mitt" kontor, som jag aldrig sitter i. Tillbringar på sin höjd två-tre minuter här varje dag.
Fantastiska orkidéer inne hos handledaren! Jag är avundsjuk :)
Compactushyllor till trots, INSE hur mycket 10 000 hyllmil är!
Arkivkartonger, kortlådor, inbundna band... 
Nu i veckan har jag varit en dag i Marieberg också, inne i stan. Det var annorlunda. Speciellt kände jag att det fanns ett helt annat hierarkiskt tänk där än ute i Arninge, men dom var trevliga och välkomnande. Knäppt att det skiljer så mycket från enhet till enhet trots att allt är Riksarkivet. Bland annat så tillbringade jag en förmiddag på enheten för TBM (teknikberoende medier), och jag fick göra en sökning i forskarexpeditionen och följa med ner i berget och hämta upp volymer. Ni vet väl att arkivlokalerna i Marieberg är atombombssäkra?! :D Det är två våningar över jord och sen typ åtta våningar rakt ner i urberget! Jag tog inte så mycket bilder, kunde helt enkelt inte med att gå runt som en annan japansk turist. Men vissa saker kunde jag inte låta bli ändå..
Till exempel hos svenskt diplomatarium. Jag fick en riktigt ordentlig rundtur! Både bakom och framför kulisserna. Här är inbundna fotostatkopior på alla medeltida pergament- och pappersbrev som finns i Marieberg.
Det häftigaste var LÄTT två donationsbrev på pergament från 1288 av Magnus Ladulås, dom ligger omlott och har båda 30 sigill fästade i nederänden. Så pratar man om den mörka medeltiden... 
Fint M.
Jag har fått lära mig att spetsovala sigill är kyrkliga höga ämbetsmäns, biskopar och sånt, medan de runda och trekantiga är profana höga ämbetsmäns. 
Men samlingen (typ norra europas största medeltidssamling) innehåller inte bara brev utan även en och annan bok! Pergament var inte lätt att göra perfekta blad av. Här har man skrivit runt hålet i vänstersidan och försökt sy ihop revan i högersidan. Jag tycker det är jättefint! :)
Men bäst är utan tvekan de små händerna som pekar på extra viktiga saker i texten! :D Det är tydligen ett vanligt förekommande fenomen!
Men hur som helst så tog dagen slut (sista halvtimmen visste dom inte ens riktigt vad dom skulle göra av mig eftersom jag tyckte det var väl tidigt att gå hem.. :) Men sen tog jag sällskap på tåget med hjärtat. Vi tillbringar så lite tid tillsammans nu för tiden att man får passa på!Egentligen skulle jag kunna skriva flera bloggmeter (nytt uttryck jag har hittat på) om praktiken men jag tänker att ni som är verkligt intresserade får fråga istället. Det betyder också att jag kan gå och lägga mig nu, klockan är ju trots allt efter tio ;)
lördag, mars 06, 2010
Uppdatering
Ja det är inte mycket hallå i luckan här just nu. Varje kväll när jag kommer hem känns det som om jag går rakt in i en vägg och det enda projekt jag orkar ta tag i är middag, sen krashar jag fullständigt. Vem orkar blogga då? Inte jag i alla fall. Disk, tvätt och städ kommer inte heller i första hand vilket har resulterat i att det ser ut som fan här hemma. Mindre roligt. Menmen. Får se om jag kan få ner en någorlunda korrekt men kortfattad version av allt som hänt de senaste två veckorna.
First things first. Praktiken går bra. Jag är som jag nog tidigare nämnt på Riksarkivet i Arninge (som lika gärna kunde ligga på månens baksida kollektivtrafiksmässigt), mer specifikt på enheten för statliga arkiv. Min handledare är en vid första anblicken barsk och bastant finlandssvensk dam som förmodligen närmat sig pensionsåldern ett tag nu. Första intrycket till trots är hon hemskt rar. Jag gillar henne! Än så länge har det verkligen inte handlat om att ställa upp som gratis arbetskraft heller, nej, jag har skuggat min handledare på hennes frågevecka och hälsat på en dag på Bevarandeenheten som ligger i samma byggnad. Sen har jag suttit en vecka i forskarexpeditionen också, även där utöver ordinarie personal. Varje enhet förtjänar egentligen ett eget blogginlägg så jag går inte in på så mycket mer detaljer här tror jag..
Det är alltid svårt att gå ut på praktik. Jag minns när jag gjorde arkeologipraktiken, hur borttappad och okunnig man kände sig, och det är precis likadant den här gången. Det är svårt att bedöma vad jag förväntas kunna, svårt att hänga med i alla termer och benämningar, svårt att hitta i alla jävla sju magasinen. Men det börjar ta sig, sakta men långsamt. Jag försöker sikta in mig på att ge ett riktigt bra intryck, tänker att jag kanske kan få bra referenser med mig därifrån sen. Just nu är jag själv full av intryck och mycket ödmjuk inför den enorma kunskapsbank som är riksarkivets arkivarier! Om jag någonsin blir hälften så duktig på vad jag gör kommer jag att skatta mig lycklig!
Mina arbetsuppgifter är egentligen ganska simpla i sig själva, jag hämtar och lämnar material i magasinen, försöker svara på frågor från besökare (har inte vågat svara i telefon än!) som ska släktforska eller titta på något från pappersarkivet, skriver adresser på kuvert, läser förfrågningar och försöker hänga med i svängarna när frågorna ska besvaras. Det avancerade i kråksången är att förstå allt runtomkring, rutiner och bestämmelser och lagar som ska efterföljas och hur resonemangen går. Något jag kan dela med mig av till alla er som kanske efterfrågar arkivmaterial någon gång är att ge så mycket information som möjligt och att lämna ordentliga kontaktuppgifter ifall det ändå är något som är oklart. Det är extremt sällan som det bara är att 'springa ner i arkivet lite snabbt' och hämta fram det där dokumentet.
När det varit långsamt i 'forskis' (forskarexpeditionen på lokal dialekt) så har jag försökt ta mig bakåt i det Hultmanska släktträdet. Hittills har jag kommit ner på första halvan av 1700-talet och min anfader Arvid som var något så fint som factor, vilket betyder arbetsledare. Men då har jag verkligen bara gått på namn och födelseår.. tittat på husförhörslängder och födelseböcker och så, inte gått in alls på personerna i fråga. Det får bli en annan gång, jag är ju inte där för mitt eget höga nöjes skull. Men jag tar referenser så att det ska gå lätt att gå tillbaka till det lilla skelett till släktträd jag hittat och lägga till mer information. Visste ni att vi Hultmaningar härstammar från Värmland? :)
Det sämsta med praktiken är de dryga två timmarna det tar att ta sig från dörr till dörr, enkel väg. Än så länge har tågen egentligen bara krånglat två gånger så jag är väl lyckligt lottad, men det är ändå en jäkla massa tid som ska sittas av varje dag. Det blir man också trött av.
Annars då? Jo, jag försöker träna ett par gånger i veckan fortfarande. Dansar på onsdagar också. Det blir inte många vakna timmar hemma per dygn. Förra helgen var som sagt lillasyster på besök vilket livade upp mig jättemycket! Det är tomt nu :( stackaren gick dock och blev matförgiftad så det var ingen av oss som var särskilt pigg under helgen, även om vi fick pusslat och spelat spel och umgås ändå. Ingen av oss har särskilt mycket pengar heller så vi får se när vi ses nästa gång.
Igår låg vi över i sthlm för att idag hjälpa hjärtats brorsa S och hans flickvän J (som vi var i skottland med för ett par år sen) att flytta. I det fina vintervädret sprang vi skytteltrafik upp och ner för trapporna och vi var så många att större delen av tiden gick åt till att vänta på nästa bil, äta och snacka. Jag är extremt avundsjuk på den stora trean dom har fått förstahandskontrakt på! Det var visserligen småskavanker lite här och var, men ändå: 83 kvadrat, balkong och badkar, plats både för tvättmaskin och diskmaskin, ljust och luftigt med stora fönster på alla håll och så förvaring i överflöd.. så mycket plats skulle jag också vilja ha! Nu vill jag iofs inte ha en hyresrätt om jag får välja. Men oj vad jag vill flytta till något mer permanent nu!
Och apropå framtiden så har hjärtat gått och fixat vad som ser ut som en fast anställning (men pappren är inte påskrivna ännu så vi vågar inte vara helt hundra säkra på saken än). :D OM allt går vägen så är det alltså one down, one to go! Under tiden lägger vi undan till en handpenning, så gott det går. Ska söka lite arkivjobb i mars är tanken också... men det kan jag obsessa över i ett eget inlägg!
First things first. Praktiken går bra. Jag är som jag nog tidigare nämnt på Riksarkivet i Arninge (som lika gärna kunde ligga på månens baksida kollektivtrafiksmässigt), mer specifikt på enheten för statliga arkiv. Min handledare är en vid första anblicken barsk och bastant finlandssvensk dam som förmodligen närmat sig pensionsåldern ett tag nu. Första intrycket till trots är hon hemskt rar. Jag gillar henne! Än så länge har det verkligen inte handlat om att ställa upp som gratis arbetskraft heller, nej, jag har skuggat min handledare på hennes frågevecka och hälsat på en dag på Bevarandeenheten som ligger i samma byggnad. Sen har jag suttit en vecka i forskarexpeditionen också, även där utöver ordinarie personal. Varje enhet förtjänar egentligen ett eget blogginlägg så jag går inte in på så mycket mer detaljer här tror jag..
Det är alltid svårt att gå ut på praktik. Jag minns när jag gjorde arkeologipraktiken, hur borttappad och okunnig man kände sig, och det är precis likadant den här gången. Det är svårt att bedöma vad jag förväntas kunna, svårt att hänga med i alla termer och benämningar, svårt att hitta i alla jävla sju magasinen. Men det börjar ta sig, sakta men långsamt. Jag försöker sikta in mig på att ge ett riktigt bra intryck, tänker att jag kanske kan få bra referenser med mig därifrån sen. Just nu är jag själv full av intryck och mycket ödmjuk inför den enorma kunskapsbank som är riksarkivets arkivarier! Om jag någonsin blir hälften så duktig på vad jag gör kommer jag att skatta mig lycklig!
Mina arbetsuppgifter är egentligen ganska simpla i sig själva, jag hämtar och lämnar material i magasinen, försöker svara på frågor från besökare (har inte vågat svara i telefon än!) som ska släktforska eller titta på något från pappersarkivet, skriver adresser på kuvert, läser förfrågningar och försöker hänga med i svängarna när frågorna ska besvaras. Det avancerade i kråksången är att förstå allt runtomkring, rutiner och bestämmelser och lagar som ska efterföljas och hur resonemangen går. Något jag kan dela med mig av till alla er som kanske efterfrågar arkivmaterial någon gång är att ge så mycket information som möjligt och att lämna ordentliga kontaktuppgifter ifall det ändå är något som är oklart. Det är extremt sällan som det bara är att 'springa ner i arkivet lite snabbt' och hämta fram det där dokumentet.
När det varit långsamt i 'forskis' (forskarexpeditionen på lokal dialekt) så har jag försökt ta mig bakåt i det Hultmanska släktträdet. Hittills har jag kommit ner på första halvan av 1700-talet och min anfader Arvid som var något så fint som factor, vilket betyder arbetsledare. Men då har jag verkligen bara gått på namn och födelseår.. tittat på husförhörslängder och födelseböcker och så, inte gått in alls på personerna i fråga. Det får bli en annan gång, jag är ju inte där för mitt eget höga nöjes skull. Men jag tar referenser så att det ska gå lätt att gå tillbaka till det lilla skelett till släktträd jag hittat och lägga till mer information. Visste ni att vi Hultmaningar härstammar från Värmland? :)
Det sämsta med praktiken är de dryga två timmarna det tar att ta sig från dörr till dörr, enkel väg. Än så länge har tågen egentligen bara krånglat två gånger så jag är väl lyckligt lottad, men det är ändå en jäkla massa tid som ska sittas av varje dag. Det blir man också trött av.
Annars då? Jo, jag försöker träna ett par gånger i veckan fortfarande. Dansar på onsdagar också. Det blir inte många vakna timmar hemma per dygn. Förra helgen var som sagt lillasyster på besök vilket livade upp mig jättemycket! Det är tomt nu :( stackaren gick dock och blev matförgiftad så det var ingen av oss som var särskilt pigg under helgen, även om vi fick pusslat och spelat spel och umgås ändå. Ingen av oss har särskilt mycket pengar heller så vi får se när vi ses nästa gång.
Igår låg vi över i sthlm för att idag hjälpa hjärtats brorsa S och hans flickvän J (som vi var i skottland med för ett par år sen) att flytta. I det fina vintervädret sprang vi skytteltrafik upp och ner för trapporna och vi var så många att större delen av tiden gick åt till att vänta på nästa bil, äta och snacka. Jag är extremt avundsjuk på den stora trean dom har fått förstahandskontrakt på! Det var visserligen småskavanker lite här och var, men ändå: 83 kvadrat, balkong och badkar, plats både för tvättmaskin och diskmaskin, ljust och luftigt med stora fönster på alla håll och så förvaring i överflöd.. så mycket plats skulle jag också vilja ha! Nu vill jag iofs inte ha en hyresrätt om jag får välja. Men oj vad jag vill flytta till något mer permanent nu!
Och apropå framtiden så har hjärtat gått och fixat vad som ser ut som en fast anställning (men pappren är inte påskrivna ännu så vi vågar inte vara helt hundra säkra på saken än). :D OM allt går vägen så är det alltså one down, one to go! Under tiden lägger vi undan till en handpenning, så gott det går. Ska söka lite arkivjobb i mars är tanken också... men det kan jag obsessa över i ett eget inlägg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)