and round and round it goes

Det är verkligen mycket som snurrar runt i huvudet just nu, jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Stackars hjärtat får ta största smällen, men jag vågar påstå att det är allra jobbigast för mig själv. Det är fyra grejer som åker karusell innanför tinningarna:

#1 Flytten. Givetvis. Det är en sån jäkla logistik att jag blir alldeles knäpp. Och det blir jag som får hålla i den, och försöka hålla allt i huvudet vilket i längden resulterar i att jag börjar tappa detaljer. Det är inte roligt. Dels för att min inre perfektionist och kontrollfreak får det extremt jobbigt när det inte känns som att jag är on top of things, och dels för att det faktiskt kan få ganska så jobbiga konsekvenser i verkligheten. Som att vi inte fick adressändrat förrän i måndags, med start idag. Men som tur är har hjärtat åtminstone efter själva flyttdagen hjälpt till med en del nödvändiga saker. Nu är det bara uppackningen kvar. Som ju egentligen ska föreställa den 'roliga' biten, men knappast blir det när man upptäcker att det är dåligt med förvaring i nya lägenheten. Jag skulle kunna sammanfatta de inledande observationerna såhär:

Positivt:
-mycket ljus, många fönster i bra vädersträck
-fin utsikt
-potentiellt mysig planlösning

Negativt:
-för lite förvaring
-väldigt få eluttag
-badrummet luktar illa
-jättelyhört

Det är helt plötsligt väldigt uppenbart att möblerna är köpta för andra lägenheter. Egentligen börjar det mesta bli så slitet och kantstött att vi faktiskt borde börja byta ut det. Men varför göra det innan man bor permanent? När jag räknade efter igår hade vi 12 flyttlådor kvar att packa upp. Varje sekund jag är hemma jobbar jag som en furia för att det ska bli klart, medan hjärtat är lite mer flegmatiskt lagd gentemot det hela. Igår ledde detta till mycket stor frustration för mig, och trots att jag ansträngde mig för att låta oss vara olika och inte kräva en massa grejer bara utifrån mig själv kunde jag inte undgå att vara besviken över att han tycker det är okej att sitta framför tvn en hel kväll när hemmet ser ut som ett bombnedslag. Det var ingen bra kväll.

#2 ATS weekend Stockholm 2013 (jag litar på att alla som läser den här bloggen och eventuellt är intresserade redan vet detta från andra håll), som är ett dansevent jag och tre till organiserar. Vi ska ta hit en fantastisk lärare från england som ska hålla workshops här i Stockholm. Det är något av en arbetstopp där just nu - vi gick live med anmälningar och hela kalaset i måndags - och hur jag än försöker känner jag att jag inte tillför tillräckligt för att det är så mycket annat. Det är oerhört energikrävande, och samtidigt måste det bara göras om vi vill att eventet ska bli av. Och det vill vi ju.

(parantes: om vi ska utveckla danspunkten lite så har jag som nytillsatt sekreterare i föreningen tiktaalik en hel del att göra efter årsmötet som fortfarande ligger orört. det stressar mig också. slut parantes.)

#3 Operation. Den 18:e mars ska jag alltså ikläda mig papperspyjamas och bli utsatt för en parotidektomi (bildgoogla inte. just don't.) på Huddinge. Efter pre-operativa mötet i fredags är jag inte längre lika orolig för själva operationen och potentiella beständiga komplikationer. Däremot fick jag en ny insikt att bearbeta: jag kommer få ett ca 10 cm långt ärr i ansiktet. Knölen är visserligen bara två cm stor, men ni minns det där med ansiktsnerven..? För att gå runt den så säkert som möjligt öppnar dom upp mycket större än så. Detta är en stor anledning till att jag inte är lika rädd för ansiktsförlamning längre, men det är också en helt ny aspekt att ta med i beräkningen. Är mycket glad att det kom fram nu, fatta vilken chock om man förväntat sig ett tvåcentimeterssnitt och vaknar upp med ett decimeterlångt sår...! Så som kirurgen beskrev det kommer såret/ärret börja typ vid örats övre fäste och sen gå ner mellan örat och knölen, förbi käken och en bit ner på halsen. När jag tittar på bilder ser det ut som att det går väldigt tätt inpå örat och sen lite bak och som en båge ner på halsen, och det är den nedre delen som syns mest. Så det är ju inte som att det blir ett ärr över hela ansiktet direkt, men ändå.. Det kommer förstås att blekna och bli mindre med tiden, men de första 6 månaderna ska det tejpas som skydd för solen eftersom det kan mörkna annars, och det kommer troligen ta några år innan det är så diskret som man skulle vilja. Jag kan inte riktigt wrap my head around this. Hur kommer det bli? Hur kommer jag att se ut? Alternativet att inte operera är ju obefintligt, så jag måste helt enkelt bara låta det snurra runt i huvudet tills jag har fattat. Frankensteins monster nästa?

#4 Sommarsemester på Island. ISLAND. Dit har jag velat åka så länge jag kan minnas. Jag har fått med mig J och är inbokad på den här fantastiska fyradagarsturen och jag kan inte sluta googla! :D Det är hit jag går när jag inte orka tänka på allt annat just nu. My happy place. Vad som än händer kommer jag att få rida på island i juli/augusti. Det är nästan så att jag är avundsjuk på mig själv, för jag kan bara inte fatta att det är sant! Men det är ju en hel del logistik och planering som behövs där med... och jag har fortfarande inte internet hemma i lägenheten.

Jag borde verkligen inte sitta och skriva såna här långa blogginlägg på jobbet, men det är lugnt idag och jag har inte låtit bli att göra saker för att sitta här och skriva istället, så jag tycker det kan vara okej. Fast enough is enough, och nu måste jag jobba igen. Vi hörs.

Uuuh.. är nyflyttad och allmänt seg. Tog flyttdag igår och sammantaget har vi väl fått upp mer än hälften av kartongerna men damn va trött man är på skiten, och det är ju långt ifrån klart och beboeligt.

Tänkte bara ge ifrån mig något slags livstecken och förklara att bloggandet ligger lite på is när man har flytt, dansevent, operationsoro och fantastisk sommarsemester i huvudet. Särskilt när man inte har internet på datorn hemma ännu.

På återseende.

Så nära men ändå så långt borta

Har tillbringat förmiddagen på Huddinge på pre-opbesök. Hjärtat med som närmast sörjande/indirekt berörd person. Tar efteråt pendeln till T-centralen och planerar att byta till röda för att ta mig till Gärdet och jobbet. Eftersom hjärtat ska till Östermalmstorg hoppar vi på samma vagn och tar avsked på första stoppet. Jag åker vidare. Inte förrän jag hör utropet för Stadion inser jag att jag sitter på fel tunnelbana.

Jag svär och hoppar av, bara för att stiga ut mellan dörrarna och se tåget åt andra hållet rulla iväg från motsatta perrongen. Nästa går om fem minuter. Jag svär lite till och väntar lite mer. När jag sen hoppar på tuben lyckas jag av någon anledning inbilla mig att jag satt mig på ropstenlinjen och åker, I kid you not, förbi Östermalmstorg TILLBAKA till Centralen. Där jag får gå ner en trappa och vänta i fem minuter till innan jag faktiskt lyckas sätta mig på rätt vagn och åker förbi Östermalmstorg för tredje gången på 10 minuter för att slutligen hamna rätt.

Illustration för er som är obekanta med röda tunnelbanelinjen i Stockholm


Hur lyckas jag?! Jag önskar jag kunde säga att detta är ovanligt men det är det vore tyvärr inte riktigt sanningsenligt. Välkommen till Majas liv i Stockholm.

edit: jag har märkt att stress numera inte bara resulterar i orolig mage, utan även kan ta sig uttryck i form av vimsighet. Kanske ska skylla på det den här gången..?

Sommarplaner?

Sitter och funderar på sommarens semester. Det är första gången i hela mitt liv som jag kan ta ledigt mer än tre veckor, både i sträck och under samma sommar, och när jag nu dessutom får betalt under hela semestern så öppnas helt nya möjligheter!

Vi är ju förhållandevis friluftiga av oss, hjärtat och jag, och även om vi inte är sugna på en ren vandringssemester för tredje året i rad så vill vi gärna uppleva natur såväl som kultur när vi ger oss iväg. En gammal dröm har vaknat till liv igen... Island.

Nu finns det lite olikheter mellan oss. Om vi beger oss till Island och inte ska vandra - så vill hjärtat uppleva naturen på cykel medan jag vill rida islandshäst! Men det innebär inte nödvändigtvis något problem. Hjärtat har nämligen en oerhört cykelintresserad vän (som råkar vara pappa till hjärtats guddotter) som också kan tänka sig en cykeltur längs med kustvägen i ett par veckor. Min tanke är i sådant fall att undersöka möjligheten att ta en kortare ridresa i slutet av hjärtats två veckor, och sedan när vi betat av naturen tar vi 7-10 dagar tillsammans i och runt Reykjavik och gör allt det andra vi känner för. Museer, bad i varma källor, dagsturer till diverse sevärdheter, kanske till och med lite shopping... We shall see vad som känns intressant när vi börjar kolla närmare på det helt enkelt :)

Det känns faktiskt oerhört spännande! Inget är förstås spikat ännu och om vi gör detta så vill vi nog åka en vända till något varmt ställe i sommar också (Gibraltarbor, hur länge tror ni att ni är kvar i landet?), men Island känns helt klart...coolt i brist på mer målande ord. Är taggad på att börja titta på det och planera på allvar, samtidigt som jag är lite rädd för vad prislappen kommer landa på. Känns som att det knappast kommer bli billigt. Men det kan det kanske vara värt, om man får leva ut en gammal dröm.. :)

Egoboost

I januari var jag och dansgruppen på något så ovanligt som en fotosession. Det var en vän till en dansbekant som behövde modeller för att öva fotografering i sin hemmastudio, så vi packade väskorna och åkte dit och ockuperade lägenheten i 6 timmar en lördag. Vi tyckte att han gjorde oss världens största tjänst, och han tyckte precis tvärt om visade det sig, så det var en regelrätt win-win-situation måste man säga! Resultatet blev sammanlagt drygt 1200 (!) bilder på oss i full kostym, och även om långtifrån alla blev bra så var det ändå några stycken som jag fastnade för lite extra. Det är faktiskt något alldeles särskilt att lyckas bli fångad på bild och se lika fantastisk ut som man känner sig :) Tänkte att jag skulle göra vissa personer till viljes och ha bildkavalkad.

Vi börjar med de som fotografen Magnus Anteroinen så snällt efterredigerat! Helt sjukt vilken skillnad det blir. Vi trodde bilderna var bra från början, men damn..!

 



sahra i min nya bruna kjol!

jag som alltid känner mig så awkward med svärd i vanliga fall

Tips från coachen - googla inspirationsbilder innan du går på en sån här grej, det var så jag fick idén till den här!
 

Och här kommer helt oredigerade bilder:

 

medusa i finfin kjol-tofs-sjalkombo



Well hello ryggmuskler. Didn't see you back there but by all means, welcome! 

mer medusa
älskar blommorna!

'zup?
 

'och upp ur mörkret kom träskmonstret'... :) helt oväntad effekt faktiskt. men jäkligt ball!

camel walk med L

fördelen med att vara flera: man behöver ingen spegel

Måste skaffa mig en mörkblå choli som den här (jag fick låna den, dagen till ära)!
Det är min färg.
 

pose

fniss

tänker alltid på den där hyperdåliga kicks-reklamen när jag ser den här bilden :)
men det är väldigt fina färger!

hör ni ljudet som följer med minen?! XD jag formligen avgudar den här bilden!

efter avancerade instruktioner lyckades jag ta "en arg bild" också. trust me, det är inte enkelt!

Och där tänker jag nöja mig faktiskt :) Detta är ett axplock bland personliga favoriter. Den som vill se fler får komma hem till mig på bildvisningskväll. Det finns te också. :)

Alla hjärtans

Vi bestämde oss för att skita i traditionell alla hjärtans dag den här gången, och firade vår 10,5-årsdag i tisdags lite mer extra istället. Inget avancerat eller så - bara restaurangbesök och kvällspromenad till vardags. Men det var nog tur att vi inte hade gjort alltför stora planer för kvällen, för idag tog det ungefär två timmar att ta sig hem. Dels på grund av kollektivtrafiksproblem och dels på grund av de abnormt långa köerna på mataffären. Jag är egentligen på väg ner i badkaret med en bok, det blir inget mer avancerat än så idag, men tänkte bara uppdatera er om något jag knappt nämnt på hur länge som helst.

Jag har fått tid för operation av öronspottkörteln! 18:e mars! Det är oerhört dubbla känslor faktiskt. Skönt att äntligen få det gjort, skönt att äntligen ha ett faktiskt datum och inte bara veta att det ska ske 'snart'. Men samtidigt obehagligt att ligga på sjukhus och bli sövd för första gången i mitt liv, och dessutom lägga mitt livs första sjukskrivning direkt på det. Sen har jag utvecklat en enorm oro över att det ska bli permanenta skador på ansiktsnerven så att jag får halvsidig ansiktsförlamning också. Usch. Jätteorolig verkligen.

Men jag ska prata med dom om mina rädslor på det förberedande läkarbesöket. Då får man träffa narkosläkaren och sådär. Får väl säga som det är, att jag har läst skräckhistorier om fel i vården dagligen i ett och ett halvt års tid - klart det sätter spår - och hoppas att dom kan lugna mig lite. Att inte operera är ju inget alternativ liksom, så det är bara att försöka hantera det.

Oh well. Nu bok och badkar. Oavsett om ni firar eller ej, Glad Valentin på er!

"upplösningen"

I torsdags gjorde jag det. Gick tillbaka en gång till och sa som det var, att jag var jättemissnöjd och ville ha pengarna tillbaka.

Jag fick prata med chefen, inte frisören som klippte mig (tack och lov, men jag kände mig förorättad nog att blänga på honom där han stod på andra sidan lokalen), och chefens första svar var "Jag kan inte ge dig pengarna tillbaka". Vilket är en sanning med modifikation förstås. Han har ingen skyldighet att ge mig pengarna tillbaka - jag vet för jag har läst på. Men hur som helst så berättade jag exakt varför jag var missnöjd och då erbjöd han genast att någon annan frisör kunde ordna till det, som om jag skulle låta NÅGON från den salongen sätta en sax i mitt hår igen - vilket jag också sa till honom med en fnysning. Så tjaffsade han lite mer och upprepade att jag inte kunde få tillbaka pengarna, och när jag inte bara sa "jaha okej" och gick utan upprepade att jag aldrig varit så missnöjd med ett frisörbesök i hela mitt liv, att jag uttryckligen hade sagt att jag inte ville ha det uppklippt osv, så sa han att han i sådant fall kanske kunde vara snäll och ge mig ett presentkort på hela summan. Men det var för att han var snäll. Jag sa jatack. Och medan han knycklade ihop mitt kvitto och fyllde i presentkortet så sa han liksom bara föratt (självklart) "alltså jag vet vem det var och han gör inte så här", varpå jag svarade att jag inte vet hur jag skulle kunna ha varit mer tydlig - frisören frågade ju, och jag sa NEJ inte uppklippt. Ungefär där tog vårt samtal slut.

Och så var det med den saken. Nu kan jag åtminstone få produkter för hela summan, ska gå tillbaka någon dag i nästa vecka eller så, och det är ju alltid något. Ska införskaffa någon volymprodukt tror jag bestämt.. Men jag anser fortfarande att attityden är usel, inte ett ord till ursäkt eller så, men däremot en inte så liten antydan om att jag - kunden - helt enkelt hade fel.

Idiot.

Hade håret uppsatt idag (hårnålar ftw I suppose) och kände mig nästan normal, men sen gjorde jag misstaget att titta mig i spegeln efter att jag hade tvättat och fönat håret nu ikväll och blev deprimerad igen. Seriöst, jag har aldrig varit så olycklig över mitt hår förut :(:(:( eller så arg på en frisör. eller kännt mig så maktlös inför situationen.

Fortsättning i frisörhistorien. Jag åkte dit efter 'jobbet' idag, och begärde pengarna tillbaka. Lagom grinig min, kvittot på disken, nervös som fan. Det visade sig att jag tydligen måste prata med chefen. Som är där igen på torsdag. Jag slår vad om att det är klåparen själv som ÄR chef. Vore så typiskt, för att inte tala om jättejobbigt!! Jag vill fan inte veta av honom mer. Tack men du har gjort nog, liksom.

Har dessutom googlat klippningsreklamation och insett att jag i stort sett inte har några rättigheter alls, och att frisören har rätt att erbjuda sig att rätta till "misstaget" gratis. Som om jag skulle låta honom sätta en sax i håret på mig igen!!? Så jag tror att detta är ett dött försök till upprättelse egentligen, men jag tänker fasen gå dit och klaga i alla fall. I bästa fall får jag pengarna tillbaka eller produkter som hjälper mig att få tillbaka känslan av att jag har hår. Gick på utflykt till Hair STHLM på lunchen och fick tipset att jobba med volym. There's products for that, I hear.

Och om jag inte får något gehör räknar jag med er hjälp i operation 'smutskastning på Internet'.

Katastrofklippningen

För att förtydliga lite angående det där frisörbesöket jag nämnde...

Jag testade dumt nog ett nytt ställe. Brukar ju gå på Hair Stockholm i vanliga fall, och hamnar alltid hos olika frisörer, men det är liksom inget avancerat jag vill få gjort - bara toppa och få tillbaks min lilla snedlugg som oftast brukar ha hamnat någonstans strax under hakan när jag väl får tummen ur och tar mig till frisören. Den här gången tänkte jag att jag testar ett av ställena på Liljeholmen istället. Närmare, samma prisklass, ser fräscht ut och det sitter folk i alla stolarna. Hur stor skillnad kan det vara liksom?

Enormt stor, visade det sig. Jag hamnade hos en kille med invandrarpåbrå som inte hade några som helst problem med svenskan men som däremot inte kommunicerade över huvud taget. Han hälsade inte när han hade ropat upp mig, utan sa bara snabbt hej och började med att lugga mig när han tog loss hårbandet. Sen sa han 'jaha?' varpå jag förklarade att jag ville ta topparna men spara så mycket som möjligt på längden, samt höja upp den lilla luggen till strax under ögonbrynet igen - "du ser ju hur det har vuxit ut - jag vill ha samma sak igen fast välskött" - ungefär. Han nickade och schamponerade sedan oengagerat. Slarvigt också, visade det sig i efterhand, eftersom jag blev tvungen att tvätta det ett drygt dygn senare för att det var smutsigt igen.

Efteråt började han med att toppa. Han visade upp 5 cm och frågade om han fick ta så mycket och jag sa ok. När han gav sig på luggen började han med att kamma fram alltihop och måtta i ögonhöjd, varpå jag lite försiktigt påpekade att den ju inte kommer ligga rakt ned utan 'snedbenan brukar hamna här någonstans och jag vill ha luggen så här lång på högersidan'. Tänkte att jag ju knappast ska behöva förklara för en frisör att mina virvlar gör att allt som är för kort ställer sig rakt upp. Han måttade lite till och sa sen något om att det kommer bli ett jack rakt in här om han bara gör så. Jag försökte förklara igen att jag vill bara korta upp utväxten och han uttryckte frågande att jag inte ville ha uppklippt? Nej, sa jag. Inte uppklippt. Bara luggen. Men jämna till det du så att det inte blir något jack. Intalade mig att jag var fånig som fick onda aningar och slutade därmed titta och analysera.

Sen klippte han av mig halva håret.

Jag skojar inte. Han tog minst lika mycket till på längden (utan att fråga den här gången) och klippte upp allt mitt sidohår jättejättemycket!! Jag har bara kvar 'full längd' där bak!

Och svensk som man är, så protesterade jag inte utan betalade och tänkte att det vore ju inte första gången som frisören gjorde lite annorlunda mot vad man sa, men det kan mycket väl bli bättre än man tror. Jag går hem och känner på det. Det är säkert inte så illa som det känns. Strosade lite till på stan och kände mig mer och mer miserabel varje gång jag tittade mig i en spegel.

Sen gick jag hem, ringde hjärtat och storgrät. Jag har inget hår kvar! Det ser ut som en utvuxen hockeyfrilla, alternativt som att jag odlat cocker spanielöron. Varje gång jag ser mig i spegeln blir jag ledsen. Och inte blev det bättre av att jag tvättade håret i morse så att frisörens styling försvann (den var minimal, det medges, men uppenbarligen gjorde den skillnad).

Jag har aldrig varit så missnöjd med ett frisörbesök i hela mitt liv och i morse när jag tittade mig i spegeln efter att jag fönat håret blev jag förbannad. Han har ju förstört mig!! Jag hade långt hår när jag kom dit och ville ha kvar så mycket längd som möjligt och nu kommer det ta år innan allt har vuxit ut igen!! Jag kommer gå i mössa hela 2013!

Imorgon är det jag som går dit och kräver pengarna tillbaka, och helvete i min lilla låda om någon från den salongen någonsin kommer få sätta en sax i håret på mig igen!! Inte för att det finns någon längd kvar att ta av för att rätta till...

Hoppas bara att ilskan håller i sig så att jag inte tappar nerven och fegar ur. Det vore typiskt mig, och skulle bara göra det här frisörbesöket än mer misslyckat.

Alltså: VARNING för Hair and Cosmetic på Liljeholmen! Oengagerade och ointresserade frisörer som varken lyssnar på vad du säger eller kommunicerar över huvud taget. Jävla amatörer.

Utbildning

Idag börjar min fyradagars baskurs för nyanställda vid Sveriges domstolar. Det innebär förutom att jag bara har en normal arbetsdag den här veckan, att jag fått sovmorgon idag, att jag har tagit på mig glasögonen för första gången sen vi såg the hobbit i julas, samt att jag tvingas släpa runt en lagbok på sisådär 4kg.

Jag har inte nämnt det här på bloggen, men det innebär också att resultatet av mitt oerhört misslyckade och traumatiska frisörbesök i lördags ska visas upp för allmänheten i all sin prakt. När jag tvättat och fönat håret i morse var jag helt redo att gå tillbaka och kräva pengarna åter, men eftersom det är 'gemensam middag' ikväll med utbildningen måste det bli imorgon. Vi får se om ilskan håller i sig, så att jag vågar..

Oh well. Nu skolbänken. Rapporterar mer snart.