En ynka halv dag. Det är vad jag har kvar innan jag går på semester. Känns lite surrealistiskt faktiskt. I och med att jag var hemma sjuk hela förra veckan är min tidsuppfattning helt skev och i mitt huvud är det inte imorgon vi ska klättra på planet och åka till Italien. Men så blir det, oavsett vad huvudet säger!
Eftersom jag sedan ett par veckor tillbaka har en hel (!) outfit att ta med mig ner till bröllopet, och eftersom jag hittade ett par vardagssommarskor efter jobbet och kortade axelbanden på klänningen igår kväll, så har övrig ångest liksom uteblivit. Fast jag litar på att den infaller någon gång under kvällen. Då ska det packas...
I övrigt har det varit dramatik på flera nivåer de senaste veckorna, med dansen såklart. Alltid dansen... Hur kommer det sig att något som ger så mycket glädje och energi nödvändigt måste vara kantat av drama, intriger och konflikter? Den här gången är det jag själv som satt ner foten och sagt ifrån så vuxet och konstruktivt jag har kunnat, vilket jag är väldigt glad att jag gjorde, men det tar på krafterna. Fasen vet hur länge jag orkar det här. Jag vet att jag har sagt det förr, men.. Ja. Det finns gränser. Måste få finnas gränser.
Jo, för att avsluta med något roligt oxå så har jag bokat in en helg i London med lillasysterkanin i början av augusti! Då blir det hästtävlingar och kvalitetstid. Ser fram emot! Men först Italien!







