en samlares bekännelser

Jag har en liten bekännelse nu igen. Håll i er!

Jag är en samlare.

Jo det är säkert! Jag samlar på många saker. Böcker till exempel. Innan jag åkte från göteborg imorse så inventerade jag mina böcker i göteborg så att jag vet exakt vad jag ska leta efter på antikvariat här i stan. Det är några delar i några serier som fattas.. En annan sak jag samlar på är örhängen. "Det gör väl alla" tänker nog många, men jag samlar på matchande kit: örhängen+halsband, örhängen+armband/ring osv. Jag samlar oxå på teburkar. Oftast köper jag en fin teburk bara för att den tittar på mig i affären och sen måste jag ut och hitta en trevligt te att lägga i den. En annan passion jag har är udda glas. Min dröm och mitt mål är att jag bara ska ha ett av varje oavsett om det gäller vattenglas, vinglas, ölglas, shotglas osv osv. Alla olika! Det är inte riktigt uppfyllt ännu och jag har inte samma idéer vad gäller porslin, bestick, koppar eller så. Men ja. Udda glas är min grej. Jag har oxå kvar mina högst värderade leksaker i en garderob hemma hos mamma och pappa, det är min samling av "Collectable Show Horses". Det fanns sammanlagt närmare 60 olika hästraser i fin hårdplast, alla 'unika' och rastypiska i färg och så vidare. Jag har nog ett 30-tal. Man kunde köpa stall till oxå och jag har några stycken såna med, fast inte så många att alla hästarna kan stå inne. Jag vet fortfarande vad alla hästarna heter (jag döpte dom givetvis) och vilka raser det är och jag sörjer fortfarande att de slutade säljas efter bara något år.

Idag har jag uppfyllt ett annat av mina samlarbehov! Det är så otroligt tillfredsställande. Jag har sedan jag var liten och fick ett runt 500-bitars pussel från Waddingtons med en massa tropiska fåglar på samlat på runda 500-bitarspussel med djur på. Jag har två =D Det är nämligen såhär att Waddingtons har slutat göra sina fina pussel och dom finns inte längre att köpa i sverige förutom i andrahand. Inte ens på svenska hemsidor hittar man dem om man inte räknar wwf.se men där finns bara två fula. Men idag blev det tillökning! För det räcker inte att det är runda 500-bitarspussel med djur på, NEJ, det ska givetvis vara FINA pussel oxå! Som tur är så har James Hamilton tagit över genren lite och emellanåt är det oxå samma konstnär, John Francis, som har gjort motiven. Jag hittade idag efter mycket om och men den fantastiska sidan www.jigsawgallery.com och där fanns det hela två stycken som jag gillade! Jag beställde den det fanns minst antal av, "Birds of lake, forest and field". Det dröjer ungefär 10 dagar innan den är framme, den skickas ju trots allt från england, och den kommer trivas utmärkt med mina tidigare "Tropical birds" och "Forest wildlife" =D Vem var det som sa att arkeologer bara var insnöade på förhistoria och medeltid?! Vi kan vara precis lika nördiga när det gäller andra grejer oxå! Nästa gång blir det "Scandinavian forest wildlife"!

allt jag inte gör

Julafton är över och snart juldagen oxå. Jag har ätit konstant i två dagar, tittat på en del film och umgåtts med familj i största allmänhet... Hjärtat var uppe tidigt i morse och har åkt upp till sin egen familj i sthlm för att fira lite jul där med, men jag är kvar i göteborg. Ensam igen alltså. Varför har mina inlägg här en tendens att handla om just ensamhet när jag råkar vara gräsänka? :)

Jag fick så fina julklappar ska ni veta! Bland annat ett smyckeskrin, en specialkokbok, expansion till Settlers (brädspelet), biobiljett, en riktig reseryggsäck från Everest, tre jättefina värmeljushållare, en liten bok med brev som barn har skrivit till jultomten, en rubiks kub, en rökelsehållare av trä, med mera.. Och mina och hjärtats julklappar blev mycket väl mottagna av resten av la familia. Det är nog lite som hjärtat säger, min familj är lite världsmästare på presenter. Vi lägger ned otroligt mycket möda på att ge bort bra och riktigt genomtänkta och träffande saker. Det är roligt och viktigt tycker jag! Presenterna betyder så väldigt mycket mer då, för alla inblandade!

En sak som stör idyllen lite är att jag inte kan sluta tänka på allt jag inte gör varje dag, saker jag borde göra. Faktiskt så har jag under den senaste halva veckan insett att jag faktikst är ganska stressad över en hel del saker. Nu i mellandagarna så borde jag läsa för forskningshistorikkapitlet i uppsatsen, samtidigt som jag borde köra lite bil så att jag inte glömmer bort allt (körkortet är trots allt inte i hamn ännu). Inget av det har jag gjort. Det hade ju inte skadat om jag kunde börja repetera körlektionshäftet heller. Det är det mest uppenbara. Men sedan är det annat som gnager på mitt undermedvetna, alltså saker som aldrig ligger långt borta i tankarna oavsett vad jag gör för stunden. Till exempel uppsatsen i största allmänhet. Till exempel praktiken (vilket jag iofs verkligen ser fram emot!), och distanskursen som börjar i slutet av januari. Till exempel det faktum att jag är färdig till sommaren och faktiskt måste börja söka jobb på riktigt (vad händer efter 6:e juni liksom? Men det kan jag skriva mer ingående om någon annan dag). Eller all internpolitik uppe på institutionen som jag ju har börjat lägga märke till allt mer den senaste terminen... Jag måste nog börja beta av saker om jag inte ska gå in i väggen totalt de kommande månaderna. Eller om det inte är möjligt, så åtminstone börja prioritera lite grann. Jag kan rimligen inte göra allting samtidigt. Och jag gissar att det förr eller senare kommer komma minst ett ångestinlägg här. Ångest hör visserligen uppsats till men uppsatsen är en förhållandevis liten del av min vardag just nu. Eller ja. Allt är ju relativt.

Jag tror jag ska gå och ägna mig lite åt min favoritform av verklighetsflykt. Jag håller på att läsa om en serie i min gamla bokhylla.

Slutligen..

Det digitala julkortet är ihopklistrat och skickat. Skinkan är griljerad, julmusten står på kylning på balkongen. Knäcken är kokad och ischokladen hälld i små kulörta folieformar. Mintkyssarna är stelnade och dekorerade med mörk choklad. Pepparkakshuset är ihoplimmat och klart, väntar bara på nonstop- och kristyrdekoration och det får bli imorron. Alla julklappar är köpta. Endast ett paket är fortfarande inte inslaget, alla andra är lagda under granen. Och julgranen är klädd sedan igår kväll.

Imorron är det julafton och jag är så redo :D jag älskar julen, till och med när den firas i ett regnigt och tråkigt göteborg och det inte går några bra filmer på tv under hela helgen!

God Jul allihopa!

Ett tips till hela familjen så här dan före dopparedan: skaffa den något okonventionella julskivan Lars Christmas. Den kommer att förgylla era framtida jular! =D

"halvinvalid"

Igår lyckades jag med något på sista lektionen som jag inte har gjort på hela terminen! Jag ramlade av. Hästen i fråga heter Montana (Listan) och jag blev varnad för att han är busig. Så jag satt inte och sov. Första försöket han gjorde var jag med och fick upp huvudet på honom utan att tappa balansen. Tredje gången oxå. Men andra gången, då var han för snabb och jag fick katapultskjuts ner i spånet. Tydligen så flög jag högt över hästen som inte var helt lite från början så det var ett högt fall.. Knäppt nog så lyckades jag med att landa på vänsterhöften (kommer ha stooort fint blåmärke där om en dag eller så), rulla runt och komma upp på knä igen av bara farten. Tyglarna höll jag kvar och Montana stod så stilla så och bara tittade på mig med den där förvånade "vad håller du på med då?"-blicken. Jag tog fyra andetag och satt upp igen, fascinerad över att jag kom upp, att jag inte blev rädd och att jag red vidare hela lektionen. Det enda jag kände var att jag var litegranna öm i höger fotled - inte värre än att jag utan problem kunde rida klart.

När jag kom ner på marken upptäckte jag att fotleden var ordentligt stukad och det har inte blivit bättre över natten trots att jag fick skjuts hem (slapp promenaden och bussen i minusgrader!), lindade den så fort jag kom ur duschen igårkväll och har haft den lindad sedan dess. Den är inte särskilt svullen i alla fall.. Och det är ju bra. Annars hade jag inte kommit i min sko och alltså inte kunnat gå på mina möten och fikor idag. Så idag har jag haltat och hasat runt både engelska parken och gågatan nere på stan, allt har tagit fyra gånger så lång tid som jag har planerat helt enkelt för att jag går i snigeltakt. Frustrerande. Folk tittar på en oxå när man inte går normalt har jag märkt.

Nämnde jag att jag är totalt ledbruten i övrigt oxå.. hela ena ryggmuskeln och skuldran ömmar som fasen.

'Det är mycket med det jordiska idag', så att säga.

Det var luccegask i lördags, totalomdömet blir nog "en lätt besvikelse" måste jag tyvärr medge. Men sällskapet var trevligt. Problemet var att jag var dödstrött redan innan eftersom det var hejdundrande efterfest i huset natten från fredagen och jag dessutom fortfarande inte hade fått tillbaka hela festsuget igen efter institutionens julfest förra veckan.. inte de bästa av förutsättningar med andra ord. Nu sitter jag mest här och försöker förmå mig att packa inför hemresan imorron. Det blir till att sova på tåget tror jag bestämt!

Suck på mig..

Luciasymposium

Lucia. Denna konstiga tradition vi har i sverige och, som jag har blivit upplyst om i eftermiddag, fransmännen inte har och inte förstår.

Jag vaknade av en mycket oskön sång ute i korridoren vid sextiden i morse. Det var det traditionella luciatåget som tog vägen förbi nationshusets korridorer på väg till polishuset (någon gång ska jag berätta mer om den traditionen). När jag gick upp ett par timmar senare och skulle titta på luciatv till frukosten så hade 2:an bara testbild. Besvikelse. Men jag kom ju upp i vettig tid som omväxling i alla fall.

På väg till symposiet var jag tvungen att gå in i universitetshuset från sidoingången eftersom jag lyckades pricka in precis när dom välkomnade en av nobelpristagarna (fråga mig inte vem) som skulle hålla föredrag i aulan. Tydligen har det synts poliser med automatvapen nere på stan och limousiner lite varstans hela dagen.. I wouldn't know eftersom jag var på symposiet heeela dan förutom en timmes lunch.

Symposiet var spännande. Projektet som var grunden till temat är jag yttepyttelite involverad i, så det var intressant som sjutton att se vad "resten" handlar om. Korrespondansanalyser och seriationer och importföremål och så vidare.. Men det coolaste av allt var efterölen på Williams med några såna dära stora namn, stora personligheter, som är respektabla och trevliga och faktiskt vet vad jag heter! :) Det är grymt att vara bekant med folk som är duktiga.. och ja, jag erkänner att jag är rätt lättimponerad : >

I fredags umgicks jag oxå med bekanta hela kvällen och nästan hela natten.. det var grävsvin, i år kallad "Den traditionella julfesten" på grund av bokningskrångel. Vilket sjöslag. Och gudars skymning vad roligt jag hade! Fast det fick jag förstås betala med råge i lördags.. fick till min stora skam avboka mina träffar i sthlm eftersom jag inte klarade av att ta mig till tåget. Usch. Jag skäms fortfarande. Oddsen är rätt stora att det blir en relativt lugn Luccegask på lördag om man säger så. Och inte nog med att jag drack för mycket och dansade hela natten, jag lyckades få TVÅ beundrare oxå, varav den ena (fick jag reda på idag) är gift. Cheezes.. vart är världen på väg? Jag berättade till och med upprepade gånger för honom, den 'värste' av dem, att jag har pojkvän men det gav inget resultat. Den andre trodde jag visste det redan, men om inte annat så vet han det nu. Suck. Jag är totalt obekväm med att bli raggad på har jag insett. Om det betyder att jag varit i förhållande för länge eller mest handlar om vad det är för killar som raggar på mig låter jag vara osagt (och i ärlighetens namn vet jag inte ens själv)...

Bara en ridlektion kvar, igenridning på måndag i den grupp och för den ridlärare jag kommer att ha nästa termin när jag fortsätter rida för egna pengar. Annars är det bara slutsträcka fram till handledarmötet på tisdag och hemfärden till göteborg på onsdag.. Jag fattar inte att det redan är lucia! Det är ju fasen jul snart!

Omöjlighet

Jag vet inte varför men det är helt och fullt omöjligt för mig att gå upp i vettig tid på morgnar när jag inte har någon tid att passa. Och då menar jag inte tvättid eller att jag på eget bevåg har ställt klockan så att den ringer kl 09.00 för att jag ska plugga hela dagen eller så. Nej, jag måste ha en tid som jag inte kan påverka själv, ett möte, en föreläsning eller något liknande. För när klockan ringer och det bara är jag själv som har bestämt att jag ska gå upp så spelar det ingen roll vilka ambitioner jag hade kvällen innan. Jag skojar inte. Det är mig oöverstigligt att vika bort täcket och svänga benen över sängkanten och faktiskt gå upp! Oftast stänger jag inte av klockan heller utan börjar snooza för jag tänker i mitt nyvakna sinne att jag faktiskt ska gå upp snart, bara inte precis just nu! Idag har jag snoozat mellan 08.30 (mycket ambitiös igår) och 11.45 (mindre ambitiös idag). Nu säger den världsvane att det bara är att låta bli att snooza - gå upp direkt när klockan ringer. Tro mig, jag har prövat det. Det funkar inte. Jag har oxå prövat att ställa klockan på andra sidan rummet så att jag verkligen måste gå upp och stänga av den (jag vaknar ju med ett ryck oavsett vart klockan står eftersom jag är så förbannat ljudkänslig när jag sover). I gymnasiet ställde jag klockan ovanpå en hylla på andra sidan rummet så att jag var tvungen att plocka fram och ställa mig ovanpå en stol för att komma upp och kunna stänga av den. Rummet var iofs inte särskilt stort men ändå.

Tro mig, inget hjälper. Har jag ingen opåverkbar tid att passa så kommer jag inte upp. Jag har ingen som helst självdisciplin som nyvaken.

Det hör säkert ihop med att jag är kvällsmänniska. O, vad hade jag inte gjort för att få bli det motsatta?! Världen är skapad av och för morgonmänniskor! Mina kreativa perioder ligger definitift inte alltid på förmiddagen. Oftare på eftermiddagen och sedan på kvällen efter tiotiden. Jag är kvällspigg. Det spelar ingen roll hur trött jag är vid femtiden. Runt nio piggnar jag till i vilket fall som helst! Vem kan gå och lägga sig när man känner sig helt pigg? Det enda undantaget någonsin är när jag har utfört kroppsarbete - företrädelsevis utomhus - hela dagen. Och då mår jag som bäst oxå. Men det blir inte mycket kroppsarbete såhär när man studerar kan jag säga... Det störda är att jag verkligen trivs med att komma upp på morgonen när jag faktiskt lyckas med det. Särskilt när det är ljust ute. Kruxet är att jag inte klarar av att ha lång tid på mig på morgonen heller. Ju längre tid jag har på mig för dusch, frukost, smink osv, desto senare blir jag. Jo det är säkert! Det ultimata är ungefär 25 minuter. Då hinner jag upp, välja kläder, ta på lite smink, äta och allt det där. Ska jag duscha oxå så lägg på en kvart kanske, max. Har jag längre tid än så blir jag garanterat sen.

Har jag nämnt att jag är en stor tidsoptimist oxå och att jag bor ungefär tio minuter ifrån allt jag behöver? Det är min förhoppning att allt detta ska ändras när jag slutar plugga. Missförstå mig rätt, jag gillar pluggandet (trots allt strul), men jag får aldrig någon vardagsrutin eftersom jag inte har något fast schema med föreläsningar eller möten varje dag. Resultatet är att jag väldigt ofta är trött. Fast jag har inte sovit powernaps på eftermiddagarna på riktigt riktigt länge nu!

Dagens bikt: Jag är en kronisk dygnsvändare som helt fåfängt ställer väckarklockan på runt nio varje kväll och sover till åtminstone elvatiden varje 'morgon'.

Ändå får jag saker gjorda i tid. Och trots allt gnäll så kan jag meddela att jag bara har försovit mig förbi ett möte/föreläsning EN gång under innevarande termin.

internetcafé

Internetcaféer är en himla fiffig uppfinning. Nu för bara några minuter sedan fick jag prata med hjärtat som satt i Glasgow och fortfarande var helt överväldigad av konserten igår. Msn är för övrigt en annan fiffig uppfinning. Han kommer hem inatt (fyratiden någon gång tror jag) och har lovat att komma in och pussa mig i nacken.

Jag bad honom att vara varm om händerna, annars lär det ju bli ett skräckuppvaknande =D