Vinterpromenad

Ibland behöver man bara ut i vädret och röra på sig lite...

Julhelgen är till ända. Fint var det. Mor och far och bror har åkt tillbaka till västkusten och vi resterande har sovit länge, ätit gott och mycket, tittat på film och varit ute och kikat på mellandagsrean i flera omgångar. Ledighet när den är som bäst med andra ord! Morgonen den 25:e vaknade jag dock med en nackspärr mer smärtsam än något jag någonsin upplevt tidigare ryggmässigt. Jag kunde inte skratta, svälja (!), gäspa, nicka, nysa eller hosta utan att det formligen högg i nackslutet - trots att jag egentligen inte var mer stel än vanligt när jag bara vred på huvudet åt olika håll. Antiinflammatoriska smärtstillande gjorde ingen skillnad. Voltaren gel gjorde ingen skillnad. Det blev värre under gårdagen och jag försökte boka en akuttid hos naprapaten när dom öppnade efter juluppehållet imorse, men det fanns inga tider och under dagen har det mer eller mindre gått tillbaka igen. Tack. Och. Lov. Förhoppningsvis fortsätter det att försvinna under morgondagen. Jag vet inte vad jag har gjort för att trigga detta men helvete va jobbigt det har varit!

Resultatet är hur som helst att vi har insett på riktigt att vi måste ta tag i det här med ny säng. Den vi har borde vara helt okej fortfarande med tanke på hur 'ung' den är, men det var inte vi som köpte den från början utan en gammal hyresvärd, och vem vet om det hon sa om den stämmer. Jag vill ju gärna tro det men i såna fall var det en riktig skitsäng redan från början... Och vi betalade inte särskilt mycket för den så jag antar att vi borde vara tacksamma att den hållit hitintills. Om man nu kan kalla det för 'hålla', med tanke på att den snarare ser ut som två parallella hängmattor.

Så idag var vi på Jysk, Mio och Sova och prövade sängar. Ikväll har vi googlat. Finns inte mycket vettig info på internet visar det sig. Imorgon ska vi till Sängjätten. Och faktum är att vi inte alls känner att vi har råd med en säng just nu, men alternativet - återkommande ryggproblem (som utöver ny säng förmodligen måste kombineras med mer regelbunden ryggträning/yoga för att försvinna) - är liksom inget alternativ längre.

Det vore onekligen skönt att slippa vakna stel som en planka. God fortsättning? :)

Förresten! Vi har absolut inga som helst planer för nyår ännu. Any suggestions?

GOD JUL!

Win some, loose some

Idag har julkänslorna tagit ett stort steg framåt. Det är inte helt enkelt att känna julkänslor i Duvbo just nu. Även om pyntet och julgranen och alla ljusen har kommit på plats så är det för fasen plusgrader utomhus. Typ 6-7 stycken..! Ingen snö, inte ens lite frost har vi haft. Skandal. Men idag sov vi länge och sen gick vi på julmarknad på Skansen, hjärtat och jag. Och fasen om det inte pirrade lite i julkänslorna ändå! Trots plusgrader och snålblåst så var det en riktigt fin dag och marknaden var stor, välsorterad och välbesökt, det spelades julmusik på Bollnästorget och massor av små ställen var öppna som inte brukar vara det annars.. Guld- och silversmeden, Konsum, Apotekaren osv. Vi åt nybakade lussekatter från bageriet och tittade på när dom blåste glas i glashyttan, och fick dessutom lyssna på livemusik inne på en av gårdarna där det spelades både polska och vals. Jag köpte till och med en julklapp.

På vägen hem svängde jag förbi stackars J som egentligen skulle följt med till Skansen men blev sjuk. Vi bytte julklappar och önskade God jul, eftersom vi inte kommer ses förrän efter nyår som tidigast. Det var längesen vi sågs så det var skönt att få träffas om än bara några minuter och säga hej. :)

Sen åkte jag hem och vi åt middag. Resten av kvällen har spenderats i julmatens tecken. Jag har kokat kål, griljerat skinka och hjärtat har gjort tredje omgången med köttbullar. Fan om det tar slut för tidigt nu.. So far so good. Med matlagningsprogram med jultema på tv'n och lite julmusik i bakgrunden kändes det som en ganska bra och produktiv dag och kväll, och jag gav mig på julkakorna.

Chokladbröd och judebröd ska det bli. Det är inte jag som hittat på namnen, men det är extremt traditionella julkakor i familjen Hultman. Farmors recept som i allra högsta grad fortfarande hänger med. Med såna och knäck klarar vi oss bra, även om det finns fler kak- och godissorter när julen firas hemma i Göteborg hos mamma och pappa. Jag har faktiskt aldrig bakat just dom här sorterna förr. Inte så konstigt kanske, med tanke på att det är första gången vi firar jul hemma hos mig och hjärtat, men jag brukade ju vara bra på bakning. Piece of cake, tänkte jag.

Men det var det inte. Av någon anledning blev kakorna inte alls bra trots att jag följde receptet till punkt och pricka, och dessutom blev alldeles för många brända. :( Dessutom tog det precis hela kvällen, flera plåtar blev brända, jag lyckades lägga höger ringfingerknoge mot ugnsluckan så att det sved till riktigt ordentligt, och jag hann inte ens börja baka ut judebröden. Epic Fail. Och alla mina känslor av julmys och effektivitet flög sin kos, och ersattes av besvikelse och otillräcklighet. Imorgon kommer lillasyster med hälft, och jag hoppas verkligen att jag får tillbaka julkänslorna då... Jag föredrar dom, helt klart.

Nu ska jag gå och lägga mig. Ingen idé att sitta uppe. Imorgon får det bannemig gå bättre med judebröd och knäck. Kanske att det blir en omgång lussebullar till också, om lillasyster propsar. Det sista ska handlas och vi måste röja undan här hemma så att alla åtta personerna får plats. Snart snart är det dags!

Nedräkning!

Ja herregud, vilken nedräkning det varit den här veckan..! Och idag är det sista arbetsdagen innan jullovet! För det är verkligen jullov i år. Så här lång julledighet har jag inte haft sen jag pluggade.. Och det ska bli så obeskrivligt skönt. Sista rycket nu!!

Ifall någon undrar så trivs räkorna bra oxå!

Spännande!

Nu händer det grejer vill jag lova..! Akvariet, vars invånare antingen blev akut ålderdomsskröpliga eller inte riktigt pallade med sin tredje flytt (*sadfaces*), har stått på tomgång ett tag. Det känns synd. Men det har varit så våldsamt mycket annat med livet den här hösten (ingen vinter än, tamefan! Ge mig snö!) att det har fått komma i andra hand. Men!

No more andrahand! Just nu sitter jag på tunnelbanan på väg hem med ett litet och vid det här laget tämligen välskakat stim med rödvitprickiga och svartvitprickiga räkor!

Yay, levande akvarium igen! :D

Så vet man...

...att det är hög tid att byta jobb:

Den orimligt stora lättnaden när man får reda på att arkivarien är hemma sjuk en vanlig måndag.

Kontemplera det en stund vetja. Eller låt bli. 

Jag har faktiskt påbörjat flera blogginlägg den senaste tiden, men av någon anledning har inget blivit klart eller publicerbart. Stora och små saker har hänt.

Till exempel har vi köpt och satt upp det nya hyllsystemet i vardagsrummet. Det blev mycket mycket bättre! Hjärtat har påbörjat och nästan avslutat en hylla som ska sitta ovanför elementet i samma rum. Hembygge ftw! Vi har julpyntat en hel del och igår köpte vi faktiskt vårt livs första julgran. Den står på balkongen i väntan på lillasysters ankomst den 23:e. Då ska den kläs! Jag sydde nya kuddfodral till soffkuddarna i våldsamt juliga tyger i helgen - barnsligt enkelt faktiskt och riktigt snyggt blev det.

Jag har uppträtt en massa med dansgruppen och haft ett enormt icke-tillfredsställande styrelsemöte. En ny kjol har blivit inköpt och även en stor och fin ny vinterjacka! Äntligen! Julbord med jobbet har jag oxå varit på. Och årets upplaga av hundmässan! Dessutom har jag gett upp den där fotoutmaningen jag påbörjade i början av december. Det var helt enkelt inte så kul som jag trodde.

Det har såklart hänt en hel del annat oxå som jag inte kommer ihåg just nu på rak arm, men det jag är mest exalterad över är nog ändå att vi har bokat in besök på ett katteri ute på Värmdö. En cornish rex-uppfödare som verkar mycket vettig, och som dessutom har kattungar just nu, ska vi hälsa på den 4:e januari om inget oförhappandes händer! Syftet är dels att få träffa lite rexkatter för att se hur dom ser ut och är i verkliga livet (jag ska ju ärligt säga att det inte är den vackraste av kattraser i mina ögon, men hade det varit hundar det handlade om hade det rent principiellt inte spelat någon roll, och husdjursbehovet är större än känslan för estetik i det här fallet), och dels att testa om hjärtat känner av dom hemma hos någon som haft dom länge och som inte någon annan typ av katt. Jag håller tummarna för glatta livet för om detta inte funkar finns det knappt något husdjursalternativ kvar... :( Men mer om det en annan gång.

Nu måste jag jobba.

Vill!

Lillasyster berättade alldeles nyligen att hon äntligen tagit hål i öronen, och helt plötsligt vaknade mina gamla planer på fler örsnibbshål till liv igen. Ungefär samtidigt vaknade minnena av läktiden på mina tre befintliga... Det var en infekterad och utdragen historia tre gånger om och inget jag direkt längtar tillbaka till. Men å andra sidan har jag ju bevisligen typ världens bästa läkkött nu, med tanke på hur snabbt det gick för operationssåret att gå ihop efter operationen i mars och den här gången tänker jag inte ta med pistol I tell you. Kanske räcker vetskapen om det för att jag ska våga mig på det igen?

Två till i höger och ett i vänster skulle jag vilja ha. 600 spänn för 2 kostar det. Finns ett ställe som verkar väldigt bra (och som tar emot folk på drop in) på väg hem från jobbet. One of these days kanske..?

A Photo a Day December

Blev förresten lite inspirerad när jag läste FinaInas blogg (länk till vänster i listan) idag och har nu på helt eget bevåg gett mig på en fotoutmaning för december månad. Feel free to join me om du vill! :) kom visserligen på idén en dag sent så idag blir det både första och andra decembers bilder men vad gör det? Jag kommer att instagramma under hashtaggarna #aphotoadaydecember och  #photochallenge efter följande teman, som jag precis googlade fram:

Gomorron

För första gången sedan jag flyttade hemifrån för att plugga för snart 10 (!) år sedan har jag både adventsljusstake och julstjärna hemma.. :) det känns monumentalt i all vardaglighet på något vis. Och ganska fint.

Översta fönstret är vårt! God morgon!

Terminsavslutning

Igår var det dags för mitt livs första terminsavslutning. Inte i egenskap av elev, men i egenskap av lärare! Min allra första grundkurs i ATS är klar och det har varit så vansinnigt roligt, för att inte tala om lärorikt... Shit va man analyserar och funderar mer på varför och hur man gör saker och ting när man ska försöka förklara dom pedagogiskt för andra - inte bara visa liksom. Nu blir det inte mer undervisning förrän till våren, troligen i slutet av februari (men det är inte spikat än). Det är egentligen lite skönt att få tillbaka mina onsdagkvällar för ett tag framöver, men jag kommer börja sakna det igen långt innan nästa kursstart! Dans är livet. Livet är dans. Åtminstone mitt liv.

Och det kan jag säga: modigare grundkursare får man leta efter! Jag hade aldrig ställt mig och uppträtt efter bara en termin, oavsett hur opretentiös och kravlös tillställning det handlade om (fast det har jag inte sagt till dom)! :) Cred till mina grundkursare! Och ett par bilder kommer här.

Piff

Socialdans, the Beauty of ATS :)

Konfrontation

Fråga: Kan man fortsätta vara medlem i en förening där inte alla förväntas bidra i samma utsträckning? En förening där önskan om förändring inom gruppen inte bara faller för döva öron utan returneras på volley tillbaka på den som tog upp det? En förening där resterande medlemmar uppenbart inte bara har en helt annan vision, utan även ett förhållningssätt som för mig känns oseriöst och skadligt för föreningens intressen?

Det är frågan. Jag tror jag stänger av facebookaviseringarna och känner efter en stund. Det kanske är rätt åt mig för att jag för en gångs skull inte förberedde mig minutiöst, och därför inte lade fram saken på det absolut mest ultimata genomtänkta sättet..? Jag trodde inte det skulle behövas, att jag skulle bli hörd och att vi skulle kunna mötas ändå... Så mycket för ett års terapi.

Allt bara känns så himla trist nu. Kanske är dags att göra bloggen hemlig så att jag verkligen kan skriva vad som helst.

Men vem skulle då läsa den?

Födelsedagsfirande!

Igår var det dags! Det var kvällen vi har planerat och ordnat och grejat och ångestat för i typ 1,5 månad. Vårt stora 30-årsfirande =D Vi har ju båda fyllt 30 under året och kände väl att vi ville fira det lite mer ordentligt än bara med fika och restaurangbesök, men helt plötsligt var året på väg att ta slut för oss, så själva beslutet om att ha en större fest blev lite abrupt men sen har det rullat på bra. Folkets hus i Sundbyberg blev en jättefin och stämningsfull lokal och föreningen/stiftelsen var enormt rara och lättsamma att ha att göra med (plus att vi fick en bukett helt fantastiska liljor helt oprovocerat..! "till födelsedagsbarnen" liksom. How about that?!). Cateringfirman har också varit extremt enkel och flexibel på alla sätt, och maten var verkligen superb - det var alla gästerna mycket överens om!

Vi hade så enormt trevligt och det blev både blött och sent (efterfesten slutade vid fyrasnåret), så idag är vi precis så mosiga som vi förtjänar, men det var det lätt värt. Vi var totalt 32 sittande men det var tyvärr några som föll bort under dagen igår på grund av sjukdomar och dylikt, så vår bordsplacering som vi hade kämpat så med fick ändå möbleras om i sista stund, men det funkade bra och alla vi var lite osäkra på om vi hade placerat rätt har helt oavhängigt varandra sagt hur trevligt dom hade, så det verkade som att vi lyckades.

Tiktaalikarna med viss förstärkning stod för jättehärlig underhållning med stort överraskningsmoment och våra musikansvariga hade verkligen tänkt till med musiklistorna. Lillebror och pappa hjälpte oss massor med både iordningställande igår på dagen och kvällen, och idag när vi städade efter oss. Det var tungt att dra sig upp ur sängen och promenera ner till centrum och städa i ett par timmar, men vi var förvånansvärt effektiva och lämnade nog stället mer välstädat än vad det var när vi kom dit.

Pappa hade med kameran och jag hann lägga över bilderna innan dom åkte hem idag, så jag tänkte dela med mig av ett litet urval:

Mingel!

Välkomna!

 

Middag

 

Tiktaalik med förstärkning!

Ett helt nytt grepp på ATS - Archaeology Tribal Style! Observera att alla tre par med arbetsbyxor har varit i fält.

Kaffe och placeringsrotation
 

Tyvärr inga bilder från den senare delen av tillställningen, ni får nöja er med vetskapen om att det involverade dansgolv, ganska stora mängder alkohol och efterfest hemma hos oss till egentligen alldeles för sent (eller tidigt) på morgonen. :) Helt enkelt en galet bra födelsedagsfest!

Snart!

Idag är det en antydan till frost i luften, en sån där höstligt krispig morgon som jag gillar så mycket. Faktum är att jag älskar hösten, åtminstone dagarna det inte regnar småspik och blåser snålblåst och man måste ut i rusket. Rusk generellt har jag annars inte så mycket emot. Det här årets långa höst har varit fantastisk! Inte minst för att jag i slutet av november fortfarande går i skinnjackan varje dag..!

Men de senaste veckorna har jag börjat känna en längtan efter snö och riktig vinter.. Jag tror det är för att det börjar bli så jäkla mörkt. Det är kolsvart när man går upp, mörkt när man går till jobbet, sen får man några glimtar solljus på dagen och sen är det mörkt när man går hem igen... Snö ljusar upp det där mörkret och dessutom är det snart december och då är det snart jul. Jag längtar efter julen! Jättemycket! Och snö är julkänsla för mig.
Som uppvuxen på västkusten är det iofs först i vuxen ålder jag börjat förknippa snö med jul. Eller, det gjorde man ju när man var liten oxå, det kom bara aldrig nån :) men i Uppsala och i Stockholm har vi haft snö om inte varje jul så varje december så numera hör det till. Fast om jag hade fått bestämma hade vi haft höst fram till slutet av november, snö hela december och sedan vår i mitten av januari. ;) man är ju mer än lovligt trött på slask i mars om man säger så.

But still, jag är faktiskt glad att jag bor i ett land med riktiga årstider!

Men julen! Den ser jag fram emot! Jag har ju en princip att jag inte börjar med julen (inget julpynt, ingen julmat, ingen julmust osv) förrän i december, så att jag verkligen kan frossa i julkänslor hela månaden sen utan risk för att tröttna. Än så länge har det funkat. Och nu längtar jag till den 1:a så att jag ska få börja pynta nya lägenheten, äta lussekatter och dricka julmust!! Och i år kommer hela familjen hit och firar jul! Lillasyster med hälft stannar en hel vecka och resten några dagar. Det innebär (för första gången) gran och gardiner och the whole shebang. Can't wait!! :D

Dubbelfail

Det blev inget foundationköp igår, jag gick på Bolinsvisning efter jobbet och hamnade sen i Gamla stan istället - med indisk take away och scones och monsterkatt. Mycket mycket bra fredag.

Så idag var jag ju så illa tvungen att pallra mig ner till Åhlens i centrum och plocka upp en förpackning. Hade bestämt mig för L'Oréal till slut. Hjärtat följde med, trots att han inte har tålamod att stå och vänta när jag köper smink, men jag tänkte att jag ju visste vad jag skulle ha så det borde gå fort.

Tänk så fel man kan ha.

När jag stod i kön till kassan insåg jag att det visst var spf i den. Små små bokstäver inklämda bland all annan text på baksideetiketten visade att det minsann visst var spf 17. Så jag svor och tänkte att det väl får bli den andra då. Gick tillbaks och plockade upp en Maybelline istället, bara för att vid dubbelkoll inse att den också hade spf. Spf 18. Precis lika väl gömt på baksidan. Vid det här laget började jag bli lite stressad, och jag visste ju att den jag gillat bäst egentligen var Facefinity från Max Factor - men den försvann på grund av just spf. Oh the irony. Tänkte att jag ju lika gärna kan ta den då, bara för att inse att den hade högst spf av alla tre. Inte för att jag vet om det finns gradskillnader där, men det slutade iaf med att jag tog den jag hade tänkt från början. Det var minst spf, den har fått väldigt bra omdömen på Paulas Choice och den har pumpflaska. Plus att jag visste precis vilken nyans jag skulle ha. Inte direkt så att man ställer sig och börjar testa igen, särskilt inte utan hjälp från expedit och dom var väldigt upptagna med den långa kön.

Sneaky bastards. Borde stå klart och tydligt på framsidan!

Med andra ord köpte jag idag en foundation jag egentligen inte vill ha. Har haft på mig den ikväll, och den glider på plats väldigt bra, blandar sig med min naturliga hudton väldigt bra och verkar sitta väldigt bra (även om jag inte svettats floder på just det här giget). Därmed kvarstår bara det sista testet - att kolla in bilderna från kvällen när dom väl dyker upp. Ser allt bra ut där så är det nog bara att inse att det trots allt blev ganska bra. Ser allt inte bra ut där blir jag nog tvungen att försöka lämna tillbaka den. Får skylla på fel nyans eller nåt....

Sjukt störande är det i alla fall. Men kvällens uppträdande gick bra! :)

Fail

Vet ni vilka skillnader gårdagens vardagstest genererade?

Inga.

Zero. Nil. Inget alls. Jag kontrollerade vid flera tillfällen under dagen, och jag kan konstatera att båda produkterna satt exakt lika bra och exakt lika länge. Blankhet uppkom framåt eftermiddagen, men det är precis som vanligt. När jag kom hem på kvällen såg man över huvud taget inte att det var två olika foundations i fejan.

Jag är besviken och tvingas inse att morgondagens uppträdande får bli det ultimata testet av den jag nu väljer. Lutar åt L'Oréal mest för pumpflaskans skull. Plus att den fått bättre omdöme på Paulas Choice än Maybelline.

Svåra val

Jag är ju alltid på jakt på en bättre/billigare/snyggare [insert random skönhetsprodukt here]. Den perfekta produkten med rätt balans mellan pris och prestation. Miraklet i budgetform som passar mig och min kropp bäst. Det kan vara allt ifrån deodoranter och balsam till ansiktskrämer och eyeliners.

Just nu är det Foundations. Jag använder egentligen foundation mest när jag uppträder, men även ungefär som concealer till vardags på valda delar i ansiktet: under ögonen, runt näsvingarna och på hakan. Min senaste var en lite dyrare variant, en flytande halvtäckande version från Makeup store. Och den var helt okej. Men inte fantastisk, priset till trots.

Så när den tog slut lagom till kulturnatten (lyckades krama ut det sista så att jag slapp gå utan, men nu är den verkligen jätteslut) inleddes jakten på "min perfekta foundation i budgetklass". Jag gick till Åhléns i Sumpan och hade en mycket trevlig stund med en av tjejerna på kosmetikavdelningen och testade nyanser och pratade skillnader. Med mig hem följde så fyra prover som jag testat omväxlande sen dess.

Nu är det ju lite som måste stämma utöver nyansen... Jag vill inte ha supertäckande spackel till exempel, utan en lite lättare formula. Den får gärna ha någon slags nedmattande funktion eftersom att jag har ganska fet T-zon. Den måste sitta länge. Den får dessutom inte ha spf,  av anledningar jag kan förklara om någon särskilt frågar.

Ett par stycken har fallit bort längs med vägen, på grund av konsistens och just spf (borde kollat det noggrannare när jag plockade upp dem). Så nu står det mellan Maybellines Fit me och L'Oréals True match. Färgerna ser förvånansvärt olika ut i burkarna men är ändå "osynliga" på plats och båda är medeltäckande i ett lager men heltäckande i två. Prisklassen är den samma... Och jag har testat och testat. Men nu börjar tiden rinna ut! På lördag ska jag uppträda och då måste jag ha bestämt mig.

Idag utför jag således testernas test: vardagstestet. En sort på vardera ansiktshalva, med exakt samma underlag (Face magnet från POP Beauty) och efterbehandling (lite löspuder från Makeup store). Så nu får vi se om det är någon skillnad...

Mina gröna byxor

Ingen extragod frukostfralla idag. Damn you Ica Duvbo!

Men on the good side så har jag på mig mina gamla gröna byxor idag. Dom har hängt med länge men jag använder dom mest på somrarna av någon anledning. Kanske för att dom är så tunna. Och för att de är gjorda i ett material som känns väldigt svalt mot huden och det är lite obehagligt när det blir kallare ute... Men idag var jag så frusen när jag vinglade upp ur sängen på morgonen att jag bestämde mig för att dra på de tunnaste långkalsongerna, och helt plötsligt kom jag att tänka på de gröna byxorna.

Och vad är det med det, undrar ni? Varför denna utläggning? Jo. För att jag idag kände mig nödgad att dra på mig skärpet också. Liksom jag numera även behöver göra med mina favoritpösjeans. De har annars en tendens att halka lite väl långt ner på höften.

Det må vara ett minimalt tomtesteg i de stora sammanhangen (jag har inte direkt behövt göra nya hål i svångremmen. Än.) men det är ganska stort för mig! :)

Jag har så länge jag kan minnas haft ganska mycket hull och legat i den övre periferin på bmi-skalan "på gränsen till överviktig"... Mat har intagits med blandade känslor, för jag gillar verkligen god mat men inser ju att den sätter sig på ställen jag inte riktigt vill. Muffin top-effekten ger mig mer eller mindre allergiska reaktioner, och är som företeelse sett något jag är enormt oförlåtande till och formligen avskyr att se på mig själv. Men jag har alltid haft den. Har alltid försökt glömma mig bakom kläder istället för att försöka visa upp mig genom dem. Har alltid brottats med diverse olika kroppsnojor och en inte alltför positiv självbild utseendemässigt. Har alltid avskytt att köpa jeans, till exempel, och är väldigt medveten om att visa snitt och modeller på kläder gör att jag ser groteskt stor ut.

(Parantes: förstå då hur stort det var för mig att för ett par år sedan övergå till att dansa med bar mage...... Här pratar vi INTE tomtesteg inte! Slut parantes)

Nu är det visserligen inte så att jag har gått upp lavinartat sedan studenten eller något. Fem-sex kilo på drygt tio år ser jag inte som någon lavin. Men kryper uppåt gör det ju med åldern helt naturligt, hur gärna man än skulle vilja det motsatta. Att jag i sakta mak kan vända trenden och börja bli lättare istället, bara genom att begränsa kaloriintaget och vara lite hungrig två dagar i veckan känns som en enormt lyxig lösning, i brist på bättre ord. Rör på mig regelbundet gör jag ju redan. Och att faktiskt kunna äta precis som vanligt resten av tiden gör att det känns hållbart även i längden.

Jag tror definitift att det finns gränser för vilka viktnedgångsmirakel 5:2 kan åstadkomma, men om jag kan komma ner på 65-kilosnivå är jag mer än nöjd. There, I said it. Ett uttalat mål. Borde inte vara omöjligt heller.

Det får ta den tid det tar, jag har ingen brådska. Och uppenbarligen går det efter två månader åt rätt håll, om man ska se till mina gröna byxor iallafall...

Zzzz

Det känns lite orättvist faktiskt, att vara så här trött när jag haft en lugn och mycket vilsam helg..! Det händer iofs att jag blir extratrött på fastedagarna (ungefär lika vanligt som att jag blir jättepigg - ingen aning om varför det är så olika men jag antar att det är dagsform osv som spelar in), men idag är det extremt.. Och dessutom jättekallt så jag sitter och huttrar och halvsover och undrar vad jag ska göra för att pigga upp migsjälv.

Tips tages tacksamt emot.

Namnlöst

Jag blir så mörkrädd och illa berörd och sjuk ända in i själen när jag ser dokumentärer som den som nyss slutade på kunskapskanalen. Den handlade om stureplansmålet, enligt programmets berättare ett av de mest omskrivna våldtäktsmålen hittills. Det var visserligen 2007, och jag är inte säker på att det fortfarande stämmer med tanke på de senaste månadernas medierapportering, men det säger ändå något om vilken stor grej det var då.

 

Jag ska inte gå in på detaljer, men det är så mycket som är så sjukt och fel och orättvist i hela historien att jag får svårt att andas när jag tänker på det. Det är som om en okänd kraft kramar om mitt hjärta så hårt att jag själv trappar all min kraft och blir helt paralyserad av hopplöshet och en luddig och pulserande känsla av ilska som liksom inte går att kanalisera. Och jag kan inte sluta titta, kan inte sluta läsa. Jag vet inte om det är något slags sjukligt behov av att veta hur det gick (ett fåfängt hopp kanske, om att förövarna ska få det straff dom förtjänar, trots att motsatsen verkar ske gång på gång på gång), eller någon slags bakvänd känsla av solidaritet (det kan de facto hända vem som helst och offren förtjänar att bli hörda, oavsett om jag på något vis kan påverka eller ej) som gör det...

 

Det värsta är att det fortsätter hända, hela tiden. Tänk Tenstamålet. Några få mål blir uppmärksammade i media och därmed inympade i det kollektiva medvetandet, och det är ju illa nog men tänk på alla andra..! Det är ju inte direkt ovanligt förekommande att kvinnliga våldtäktsoffer (ett ord som finns i min mobils ordlista trots att jag aldrig använt det förut) blir misstrodda och utsatta för integritetskränkande granskningar medan förövare helt slipper den typen av granskning. Att offret blir misstänkliggjort och skuldbelagt för sånt som inte alls har med händelsen i sak att göra, medan förövaren (mannen, oftast då) ursäktas mer eller mindre genom dumförklaring (när jag hör eller läser det tänker jag alltid på citatet "männen föds med ett kön och en hjärna och bara blod nog att förse en i taget" - something like that, men jag minns inte vart det kommer ifrån). Usch, jag hade kunnat hålla på hur länge som helst, men detta var bara nödvändigt mycket ventilation för att jag förhoppningsvis ska kunna somna.

 

Det säger jag: är det något jag är rädd för i den här världen och det här samhället, så är det att bli våldtagen, göra en anmälan och bli tvungen att manglas genom det svenska rättsväsendet.

 

Felfelfel

Insåg igår när vi hade borrat upp vägghyllsystemet på vardagsrumsväggen att vi tänkt helt fel. Det blev inte bra alls.

Suck. Första riktiga felköpet till nya lägenheten, så med tanke på hur mycket grejer vi trots allt fått till helt rätt kanske vi inte ska vara så hårda mot oss själva, men det är så störande. För att inte tala om att det blir dyrt att rätta till så att det blir som vi vill ha det.

Fail på typ alla plan, således.

Antar att det är såhär det är att inreda på riktigt. Bryt ihop, tänk om och gå vidare. Oh well.

En punkt att stryka på åtgärdas-listan

Apropå vissa tidigare inlägg. Gissa hur det har gått med köksgolvet och dörrkarmen?

...det är klart!

I onsdags, eller om det var torsdags, gjordes det sista och nu hoppas jag innerligt att jag slipper träffa någon av de inblandade någonsin igen. Fläcken hamnade på golvet i mitten av augusti, så allt som allt tog det typ två och en halv månad att åtgärda. 2,5 månader av tjatande, jagande och skällande från vår sida, och sammanlagt minst nio inbokade och sju faktiska besök av klåpare till "hantverkare". Patetiskt dåligt och fullständigt oacceptabelt. Dom borde skämmas ögonen ur sig och byta bransch. Kalla sig seriös firma... My ass. Men vad gör man? Nu är det åtminstone färdigt.

Det kommer dröja länge innan jag slutar hugga på ordet "hantverkare", anar jag.

Halloween 2.0

Inte tillnärmelsevis lika mycket misär idag som förra söndagen, men mycket trevlig kväll igår. Tack AlabamaSthlm för dokumentation!

Nu: brunch!

Truth of the day

Vet ni vad som dödar varje liten lust att göra något med lägenheten (måla runt fönster, tömma bokhylla för att kunna montera ned och sätta upp ny bokhylla, montera upp akvariet igen, städa efter gårdagens middag...)?

En sambo som beter sig som om man vore född med tummen mitt i handen eller som om man inte kan räkna med har ett sunt förnuft, som när man efter frukost entusiastiskt säger 'jag tror jag ska måla i den avskavda färgen på dörrkarmarna efter flytten idag' inte kan lämna huset utan diverse olika förmaningar ("men har du ens googlat hur man gör? om det blir ojämnt måste vi slipa och göra om alltihop."), som inte accepterar att man testar sig fram lite försiktigt när man gör något man aldrig gjort förr ("Men varför har du satt tejp här, tänk om det blir märken i färgen! Varför tog du bort tejpen, nu trampade jag ju på den klibbiga listen!"), och som inte ens kan låta en städa utan att påpeka uppenbarligen generella och allmänt erkända (?) fel man gör ("Maja, häng inte golvhandduken på handdukstorken. Maja, lämna inte balkongdörren öppen om du ska gå upp på vinden, tänk om det börjar regna. Maja använd inte disktrasan till att torka upp om du spiller på köksgolvet. Maja om du använder starka rengöringsmedel på ytorna i köket måste du torka av med bara vatten flera gånger efteråt. Maja du kan inte använda sköljmedel i sköljmedelsfacket på tvättmaskinen här uppe." etc etc).

Resultat: all lust att göra i ordning hemma är död och jag har ingen lust att lyfta ett finger ens. Efter att filmen nyss tog slut, tänker jag nu gå och lägga mig och läsa. I pyjamas. You say tomato, I say fuck you.

Lite antibiotika om jag får be

Idag på lunchen gick jag till apoteket och hämtade ut mycket efterlängtad medicin.

Ni minns att jag vaknade med mens, bakfylla och urinvägsinfektion i söndags? Well, den där urinvägsinfektionen har inte gett med sig (jag har aldrig varit med om att den läker ut av sig själv, och jag har ändå åkomman ca två gånger om året.. What can I say? Jag har en naturlig läggning för blåskatarr. Yay.) och eftersom det var kurser med Devi (underbar, underbar) måndag och tisdag så har jag inte direkt tagit det jättelugnt heller.

Så när jag i onsdags vaknade med molande värk i ryggen tog det inte mycket googlande innan jag började misstänka det värsta. Njurbäckeninflammation?! Lyckades boka läkartid på kvällen så att jag kunde hålla min lektion på Sfr men fick springa från lektion nr 2. :/ och fick både ta snabbsänka och urinodling hos doktorn för säkerhets skull. Dock inget som tydde på att ryggvärken och blåskatarren skulle ha något samband, sänkan hade varit minst dubbelt så hög i sånt fall.

Nu går jag på sedvanlig behandling för urinvägsinfektion, och väntar (inte särskilt) tålmodigt på att rakbladen ska försvinna.

Då får man passa på att pigga upp sig med lite uppsalaträning!

(parantes: enligt läkaren var det typ fem år sedan man slutade med rutinmässigt urinprov vid misstänkt urinvägsinfektion. Det har jag fått göra varje gång på det förra stället. Jag läste oxå - och fick bekräftat - att man ska alternera antibiotikasorterna mellan gångerna, för att undvika bakterieresistens. Jag har fått samma sort varje gång i två år... Kanske var på tiden att jag bytte vårdcentral? Slut parantes)

Obekvämt.

Missnöjet osade så till den milda grad att det nästan gick att ta på imorse när jag kom till jobbet fyra minuter för sent. Min bästa kollega T har semester den här veckan och lugnet byts mot stress när arkivarien helt plötsligt är nere i vårt kontor hela tiden.

När jag kom in genom dörren kastade hon ett getöga på mig från T:s skrivbord och fortsatte prata i telefon. Dagens första beställning, på min telefon visade det sig, när hon kom och demonstrativt lade tillbaka den på mitt skrivbord efter att hon pratat klart. Jag som har hand om mailen idag, och därmed inte ens ska ha telefonen på. Hon sa inget. Det behövdes inte, som sagt.

Jag har noterat att det verkar som om det är den första personen som dyker upp efter åtta som hamnar i onåd, inte den som kommer sist in. Vilket ju är besynnerligt, men hey - det ordet kan ju beskriva mycket i hennes beteende.

När hon är i samma rum känns det som att det inte är okej att ta en paus ens en gång, det känns som att hon inspekterar, bedömer och övervakar allt man gör. Hur lång tid det tar. Hur effektiv man är. Själv är hon ju arbetsnarkoman och pausar bara på utsatta tider för att man ska, inte för att hon behöver. Hon är som en maskin. Det är jättestressade!

Sökte två jobb i söndags. Håller tummarna. Nu tillbaka. Nåde mig om jag tar för lång lunch oxå, nu när jag har den dåliga smaken att flexa ut redan kl 14 för andra dagen i rad...

I needs change.

Halloween 1.0

Vilken helg. Lugn fredag som vanligt. Det har blivit lite av ett signum faktiskt. Det enda spännande som hände var att jag köpte min första namnade orkidé: en miniphalaenopsis vid namn deliciosa som jag hoppas ska trivas i vårt köksfönster. Blev ett spontant glas vin med K oxå, vi har nog inte fattat hur nära varandra vi bor numera... :) mycket trevligt helt enkelt.

Lördagförmiddagen samlade vi vuxenpoäng genom att vara med på föreningens städdag. Det är ju en tämligen liten förening och det skadar ju inte att få lite ansikten på grannarna. Plus att det var rätt skönt att få vara utomhus och jobba lite med kroppen, jag krattade löv och spred ut ny jord runt grillplatsen like a boss :)

Och sen var det dags för årets första Halloweenfest. Förfest hos H med efterföljande utgång på Berlinernacht. Jag ägnade flera timmar åt min sugar skull-sminkning och förlorade sedan raskt mina vuxenpoäng genom att festa som en riktig uppsalastudent. Och det kan jag säga, jag har åkt fullsminkad genom Stockholms tunnelbana förr, men aldrig fått så mycket blickar, kommentarer och fotoförfrågningar som i lördags! Det blev inte jättesent men ganska blött. Verkar som om jag fortfarande är lite 'av-eller-på' vad gäller alkoholen, antingen blir det inget alls eller på gränsen till för mycket. Väldigt oförutsägbart vilket det blir oxå.

Anyhoo så var jag helt inställd på att åka på utflykt med kusin S på söndagen, men det blev inget med det. Nog var jag bakfull och dan men anledningen till att jag var tvungen att avboka var att jag vaknade, inte bara med huvudvärk och frossa och så mens på det, utan med en över natten fullt utvecklad urinvägsinfektion..! Det var skytteltrafik till toan var femte minut hela förmiddagen och det var bara att inse att det rimmar dåligt med pendeltåg- och bilresa för födelsedagsfirande av gammal moster. Kändes jätteilla att behöva ställa in, särskilt som jag anar att kusinen tror det berodde på bakfylla och därmed dålig planering från min sida :/ men nöden har ingen lag, och har jag inte lyckats dricka bort skiten på ett par dar nu blir det läkarbesök i slutet av veckan.

Idag och imorgon är det kortdagar för mig, på grund av danskurs för fantastiska Devi Mamak. Blev fullkomligt begeistrad av henne i Oslo förra året så detta har jag sett fram emot! Om bara fastedagen kunde sluta kännas så hungrig hade dagen, på sitt vanliga måndagströtta vis, känts riktigt positiv..! :)

Frustration. Eller bara gnäll?

Alltså jag måste bara få ventilera lite. Efter en helt underbar helg hade jag lika svårt som vanligt att komma upp imorse. Resultat: var på jobbet kl 8.07. Rent tekniskt börjar vi kl 8. Rent tekniskt har vi enligt kontraktet oxå möjlighet att flexa mellan 8-9 men det anses inte okej av arkivarien. Idag ansåg hon oxå att jag behövde påminnas om att vi inte bara ska vara här till 8 utan att datorn ska vara igång och telefonen påkopplad till 8 prick. Därmed allvarlighet och bannor för att jag var sen. Trots att jag var först på plats av oss tre. Trots att jag har varit den som larmat av typ 90% av dagarna sedan jag började här. Trots att den nya tjejen mycket sällan är här före just 5-7 minuter efter 8. Tydligen hade det tagits upp på ett möte när jag var sjuk. Rättning i ledet, tack.

Något annat som hade tagits upp på samma möte var tydligen det faktum att även den typ av beställning som vi måste vänta ett par dagar med att expediera SKA skickas iväg samma vecka som vi får in den. Annars ska beställningarna i vanliga fall expas samma dag. Det är främst den nya tjejen som haft problem med detta men när jag hade långhelg häromveckan hann jag inte riktigt klart och borde då ha lämnat över den till en kollega, och inte låtit den ligga som jag gjorde nu, vilket jag alltså blev noggrannt upplyst om när jag kom till jobbet idag. Trots att det är första gången det händer sedan tidigt i våras när jag var ny och inte hade förstått rutinen riktigt. Ajabaja!

I förra veckan låg det lite presenter från kontorsservice i matsalen - i form av godis. Jag tog en klubba, som jag påbörjade på min rast uppe i fikarummet. Dock var den hårdare än jag hade räknat med och därför fick den följa med ner till arbetsplatsen när rasten var slut. Efter några minuters arbete kom arkivarien fram till mitt bord och frågade om jag inte kunde läsa skylten på utsidan av dörren ("all förtäring av mat och dryck förbjuden i arkivet")? När jag svarade att jodå, det kunde jag, så tyckte hon att det var på sin plats att skoja om att jag kunde bli av med jobbet som arkivarie, vilket är ironiskt på så väldigt många sätt! För det första var det inte så att jag smaskade eller lät/störde dom andra med mitt klubbätande. Jag hade heller inte svarat i telefon med den i munnen. För det andra är det uppenbarligen okej för min kollega att ha en vattenflaska på skrivbordet varje dag, så regeln är inte undantagslös. För det tredje är det garanterat första gången hon någonsin ser mig äta något på min plats, eftersom jag aldrig har gjort det förut. Ändå behövde jag alltså bassning asap. För det fjärde är jag anställd som  arkivassistent vilket jag oxå blir påmind om med ojämna mellanrum. Jag var så nära att göra mig lustig över detta men lät bli och reagerade som jag anstränger mig för att alltid göra: genom att säga okej och nicka utan att försvara mig eller komma med undanflykter eller liknande. Sen åt jag upp min klubba i lugn och ro.

Dessutom blev jag skarpt uppläxad för att jag pratade för mycket (!) vid ett tillfälle i somras. Till saken hör att jag och min sommarkollega arbetade aktivt samtidigt som vi pratade, och det var inga telefonsamtal under tiden som vi kunde tänkas störa. Vi sitter med mycket rutinartade och i ärlighetens namn ganska hjärndöda uppgifter delar av varje dag, och om man pratar samtidigt förhindrar det att man somnar av tristess eller måste pausa med 15 minuters mellanrum. Ändå behövde arkivarien näpsa mig för detta med de avslutande orden "det har varit ALLDELES för mycket prat här nu!"... Trots att hon själv satt i rummet bredvid med möjlighet att stänga en dörr om hon upplevde sig störd av vårt icke-jobbrelaterade pladder.

Jag undrar om jag är konstig på något vis som tycker att detta är enerverande? Tillbaka till mellanstadiet liksom? Millimeterövervakning och pikar och opassande skämt. Inget utrymme för misstag och tillsägelse direkt vid första lapsus eller felsteg, oavsett om det är en engångsföreteelse eller ej. Är jag överkänslig? För jag blir fullständigt skogstokig! Det bara brinner i huvudet på mig vid minsta lilla tillsägelse och jag drömmer om att få byta jobb eller åtminstone 'chef' dagligen. Jag upplever att hon behandlar oss och särskilt mig som omogna tonåringar som behöver hållas kort. Att hon beter sig mer som en skolfröken än som en gruppledare och att det är enormt viktigt för henne att vi vet vår plats. Vi är assistenter. Hennes assistenter. Inget annat.

Det har gått så långt att jag undviker hennes sällskap i längsta möjliga mån. Sitter så långt ifrån henne jag kan på fikapauserna och låter bli att kommentera eller delta i hennes samtal. Den naturliga frågan från utomstående blir såklart "men har du pratat med henne om detta?". Min naturliga motfråga är denna: Hur i hela fridens namn tar man upp något sånt utan att det blir spänt och dålig stämning i vår lilla och nära samarbetande  arbetsgrupp?! Och innerst inne tror jag inte att hon är beredd att ändra på sitt sätt. Call it a hunch.

Fredag!

Herregud vilken vecka. Hjärtat och jag har stångats med hantverkare så det står härliga till, det har varit mycket på jobbet, en jättefin ATS-lektion i onsdags (vilket både tar och ger enorma mängder energi), många grejer som har legat och väntat har blivit åtgärdade eller åtminstone påbörjade... Och det är så vansinnigt skönt att det är fredag!

Frukostfrallan ligger i väskan, jag är mer eller mindre helt frisk igen, helgen utlovar socialt umgänge och på det stora hela känns tillvaron ganska angenäm. På ett morgontrött få-tyst-på-den-vrålskrikande-ungen-i-tunnelbanan-pronto-tack!-vis.

God morgon!

Sjukling med tofsinspiration

Har varit hemma från jobbet två dagar för sjukdom, en riktig slamkrypare till förkylning som jag tror att jag fick med mig från Göteborg. Börjar bli dödligt uttråkad, men när hjärtat (som också varit hemma idag) och jag traskade ut på långsam förkylningspromenad i det vackra höstvädret tidigare idag kunde jag inte låta bli att glida in lite snabbt i en av garnbutikerna som finns nere i centrum. Det stod att det var rea i fönstret, men när jag kom in upptäckte jag att det var en garnbutik i min smak - massor med billigt garn även utan rean! Eftersom jag ju varken stickar eller virkar utan gör tofsar av det så känns det väldigt onödigt att lägga ut massa pengar på dyra garner - när billiga går precis lika bra.

Idag köpte jag på mig fem nystan i helt fantastiska färger som ska fästas på en redan färdig bas. Inspirationen finns hos FatChance-medlemmen Kae Montgomery som har ett fullständigt fantastiskt tofsbälte...!



Kae. Tofsar.

Dessvärre finns det inga riktigt bra bilder på det. Jag vill veta hur det är uppbyggt rent strukturellt. Hur många trådar med tofsar det är, vilka olika längder, hur många tofsar på varje tråd, hur trådarna är placerade längs med bältet, osv. Och medan jag letade efter fler bilder på sagda bälte hittade jag något helt annat...

Folk har en tendens att inte tro oss när vi säger att vår kostym är hittepå, men det är faktiskt sant. Och inspirationen till det här med tofsarna kommer bland annat från utsmyckning av hästar och kameler i den arabiska delen av världen. Jag tycker det är en härlig bild som verkligen utstrålar kostymmottot  'more is more'! :D

 

 

Och med den bilden tar jag helg. Fem garnnystan, en godispåse och jag. Framför tvn. 

Trouble in breakfast paradise

Jag bor ju numera så att jag går förbi den lilla lokala matbutiken när jag går till tunnelbanan på morgonen. Faktum är att butiken och t-baneuppgången ligger mer eller mindre vägg i vägg. En positiv aspekt av detta är att man, om man som jag äter frukost på jobbet, kan köpa nygräddade frukostfrallor utan att förlora nämnvärt av den dyra morgontiden. Särskilt sen jag började med 5:2:an har detta blivit något som tar mig igenom fastedagarna, vetskapen om att jag imorgon får en jäkligt god frukost.

I ett par månader har det varit en perfekt morgonrutin. En fortfarande ljummen brödbit åker ner i väskan, doften håller en sällskap hela vägen till jobbet och halv nio är det go-frukost (åtminstone tre vardagar i veckan). Det finns två sorters frallor som står absolut högst upp på önskelistan: "panini med frukt och pumpafrön" och "müslistycke" - som också är full av frukt, och nötter. Simply himmelriket i brödform, båda två, och det är inte så kinkigt vilken det blir.

Men de senaste veckorna har något hänt. Någon ny måste ha blivit ansvarig för brödbaket på morgnarna, för plötsligt finns det inte några färdiga müslistycken eller pumpafrö-och-frukt-paninis när jag kommer dit. Dom står nämligen i ugnen, flera minuter bort. Båda sorterna på samma plåt. Jag har börjat komma ner senare och senare (till nackdel för mitt flexkonto som plötsligt inte växer lika regelbundet längre) och några dagar hjälpte det, men det var bara en kortsiktig lösning eftersom det inte dröjde många dagar innan samma problem uppstod igen. Resultat? Jag får nöja mig med en urtråkig Balder eller fitnessbaguette, eftersom jag inte kan gå till jobbet senare utan att börja komma för sent.

Prioriteringsordningen på morgonfrallorna har med andra ord successivt ställts på huvudet och jag är fullständigt övertygad om att det är en konspiration mot min person, jag har ju trots allt varit deras trognaste kund i det här sammanhanget - förutsägbar som en klocka.

Idag när jag frågade kassörskan hur det kom sig att det ändrats sa hon tröstande att det beror på vilken ordning plåtarna går in i i ugnen på morgonen och idag råkade det bli så att just 'mina sorter' gick in sist.

Nu vet jag ju att det påståendet är felaktigt: det är ingen tillfällighet för just idag. Frågan är vad man kan göra åt saken? Den lätt nedlåtande reaktionen hos kassörskan säger mig att det inte räcker med att prata med personalen på golvet. På något sätt måste jag nå nästa nivå i the command chain. Hur det ska gå till vet jag dock inte ännu, men jag kommer inte att ge upp och acceptera i alla fall.

Så mycket kan jag säga.

Götelaborg!

Håhåjaja. Så var man tillbaka i Sumpan igen efter en helg i hjärtestaden på bästkusten. Det var massivt födelsedagsfirande på agendan. Hjärtat och jag slutade tidigt och hoppade på tåget och var därför på centralen redan strax innan sju i fredagskväll, där pappa hämtade oss. Sen var det hem med väskorna och mycket tissel och tassel och jag fick finna mig i att omgående bli ledd till kvällens underhållning - musikquiz på Plain Kitchen med bror och far! Vi käkade riktigt najs middag (köttbullar med potatismos och gräddsås, jag svär på att det smakade precis som mammas!), drack öl och quizade och faktum är att vi kom trea. Visserligen vinner man bara äran då men i alla fall :) Det var ett ganska avancerat quiz så jag är väldigt nöjd med oss... Ett fredagstips för alla göteborgare som läser den här bloggen. Brorsan brukar hänga där också.

Sen på lördag morgon gick jag upp tidigt och bakade kaka. En timme senare anlände lillasystern och engelsmannen och så hade vi storfrukost med paketöppning för nästan samtliga närvarande (jag fick ett armband, nya tekoppar, en sten från Grekland mm) och påföljande kafferep. :) Mycket bra kaka faktiskt, en Blondie (ljus brownie fyi) med vit choklad, lite kokos, vaniljkesella och färska hallon och blåbär. Sen gick vi på Universeum hela familjen och efter det var det dags för middag med j på Moon Thai nere vid avenyn. Ett äventyr på många sätt :) Testa! Vi avslutade lördagen med utdragen visning av islandsbilder. Folk somnade. Men jag hade roligt, och det finns vissa i familjen som förmodligen mår ganska bra av att behöva titta på andras bilder i evigheter någon gång då och då... : >

Hur som helst hade hjärtat och jag grymt frukosthäng i  Toltorpsdalen med utökade familjen T på söndagförmiddagen och käkade sen en familjehamburgare på ett nytt ställe med syskonen, pappa och J. Nästan allihop gick ut på stan för lite söndagsshopping efteråt och jag fick en jättefin tröja av lillebror i födelsedagspresent. Han hittade en jacka som satt helt fantastiskt bra också! Middagspizza följdes av avsked för systern och engelsmannen och sen kollade jag på en konstig film uppe hos lillebror. Imorse tog hjärtat och jag tåget tillbaka upp till Stockholm och jag har varit ledig idag - kompledig för en klämdag jag jobbade i våras.

Det har med andra ord varit en intensiv helg med mycket familj, mycket mat och mycket Göteborg. Underbart! Och så kommer nästan allihop upp och hälsar på i november så det dröjer inte alls så länge innan vi ses igen! :D

Och btw, ursäkta för det förra inlägget. Jag lovar att detta inte kommer bli en blogg som bara handlar om dieten hit och dit, jag är faktiskt bara fullständigt obsessed två dagar i veckan. Det var ett svagt ögonblick och bloggappen var den enda distraktionen som räckte en hel fikarast. :)

Torsdag är fastedag. Igår, när vi blev bjudna på tårta av avdelningschefen eftersom vi blivit utnämnda till "årets registratur 2012" tackade jag min lyckliga stjärna för det och tog för mig. Idag sitter jag tyst lidande och försöker låta bli att titta på när kollegorna mölar i sig resterna. Tårtresterna har hånat mig från kylskåpet varje gång jag sträckt mig efter mjölken och nu testas alltså min viljestyrka ytterligare. Visste ni att marsipan luktar? Det är konstigt (och talande) att det är så mycket jobbigare att avstå detta än vanlig mat.

Jag sörplar lite surmulet i mig min smoothie och distraherar mig med bloggappen, och försöker se fram emot dagens stundande frisörbesök. Och så har jag nya skor. Det kan man vara glad för.

Friday

Det blev inga skor igår. Jag blev tvungen att jobba över och hann med nöd och näppe ta mig raka vägen till skrädderiet innan stängning, fast det hade jag inget för eftersom dom inte kunde lokalisera min jacka. Dom visste att den var klar och insisterade på att den inte var borttappad men jag kunde inte hämta ut den trots att den skulle hämtas just igår enligt kvittot. Fail.

Så jag hämtade den idag istället, och passade på att gå lite minimalt på stan i Sumpan istället. Med tre foundation-prover, en matkasse (från en affär jag aldrig varit i förut: "Kötthallen") samt godispåse i famnen sitter jag nu och väntar på att hämtmaten från lokala indiern ska bli klar så att jag kan gå hem och ta helg på riktigt. Det kommer bli en bra helg! Spanska Ridskolan på Globen imorgon och finbesök på söndag!

Men först indisk take away och fredagkväll framför tvn.

5:2

Jag tror inte att jag har nämnt det här på bloggen men jag och hjärtat (!) går sedan ungefär en månad tillbaka på 5:2-dieten.

Japp, du läste rätt.

Varje måndag och torsdag lever vi på minimalt med kcal och än så länge går det över all förväntan...! Eftersom det inte finns någon våg i hushållet kan jag inte ge några framgångsbevis i form av kilon och gram men jag tycker mig märka viss skillnad. Kanske är i mitt huvud bara, men spela roll. Jag har inte bråttom.

Min övertygelse om att just den här dieten skulle kunna funka på mig (framför allt för att den inte går ut på att man måste sluta äta vissa saker för gott - man behöver rent tekniskt aldrig vänta längre än till imorgon) verkar stämma. För även om jag villigt erkänner att det inte är så roligt på fastedagarna alla gånger så är det på något vis ändå överkomligt. Vilket får mig att hoppas och tro att det kan vara hållbart på sikt med. Vilket innebär en massa positiva grejer utöver viktminskningen. Jag tänker inte rabbla upp alla, ni har säkert läst tidningarna och sett Mosleys dokumentär.

I början vågade man knappt göra något alls på fastedagarna av rädsla för akut energibrist, men den rädslan har avtagit allt eftersom. Idag gav jag mig till och med på ett morgonpass yoga på hälsocentret, mot bättre vetande. Det blev nog inte så bra, jag kände mig tvungen att äta middagen till frukost... Så det ska bli en intressant dag idag.

Därför tänker jag distrahera mig själv med att ÄNTLIGEN hämta ut skinnjackan, samt köpa mycket efterlängtade skor.

För det är jag värd. :)

Nytt forum

Jag är nördig. Idag gick jag med på ett nytt forum: orkideprat.se heter det och är precis lika insnöat som det låter! :)

Hoppas kunna få lite tips för invånarna i mitt köksfönster och kanske införskaffa nåt lite mer exotiskt i framtiden. Och att folket är lite trevligare än dom visade sig vara på zoopet.com.

Nu är det två blommor utslagna på den lilatigrerade...

 

 

Och apropå den lilatigrerade, så hittade jag en guide till att 'färgbestämma' brudorkidéer (phalaenopsis - alla mina är såna såvitt jag vet). Med den skulle den lilatigrerade färgbeskrivas med bokstäverna WHI-S-D. Spännande va? :P

 

 

 

 

Someone's happy!

Det är nog ingen nyhet att jag älskar orkidéer. Mamma har ett helt fönster med dom hemma som blommar tamefan jämt! Jag tog henne på orden och vågade skaffa egna efter att hon tillräckligt många gånger upprepat att det enda orkidéer vill är att stå ljust och få lida lite.

Därför har jag nu sedan ett par år tillbaka ett eget fönster med orkidéer, i nya lägenheten blev det köksfönstret. Med ett ständigt undantag blommar dom tyvärr inte lika frekvent som mammas men dom dör ju inte direkt heller, utan sätter nya blad och luftrötter och har sig. Det verkar som att det är något som saknas för att dom ska börja knoppa men jag har aldrig förstått vad.

Då förstår ni hur glad jag blev när jag direkt efter flytten noterade en ny begynnande stängel på en av dom..! Den har nu i dagarna slagit upp sin första blomma, och bannemig om det inte är den lilatigrerade som aldrig har blommat om för mig sedan jag köpte den för några år sedan! :D

Dessutom anar jag ansatser till nya stänglar på minst en, kanske två till! Det får mig att hoppas att mina två nytillskott (avdankade stackare från hjärtats mamma) kanske piggnar till snart också, även om det nog är lite väl tidigt att börja hoppas redan efter en månad.

Men min slutsats är iaf att det är fönstret som varit den felande länken, och att det nu är åtgärdat helt omedvetet från min sida. :D Kul!

Post-kulturnattsdansbakis = Islandsbilder del 1!

Så är kulturnatten över för den här gången. Gårdagen var fantastisk; vädret i Uppsala påminde snarare om högsommar än om höst, glada och pigga gruppmedlemmar, väl avvägda tider i vårt program trots allt strul som varit, god mat, härligt sällskap och mycket publik på varje set och grym avslutning..! Idag är jag dansbakis, precis som man ska vara efter en sådan dag och kväll, men av någon anledning har jag ändå blivit övertalad om att cykla till Hornbach och tillbaka. Sen behövde jag sova middag och så har vi varit lata och köpt hämtmat, kammat hem vuxenpoäng och satt upp sista gardinstången, sorterat kläderna från förra veckans tvättomgång och köpt vårt livs första designklassiker: en bättre begagnad Laminofåtölj. Nu tänkte jag ta tag i något jag borde gjort för längesen men inte haft tid med: Islandsbilderna! Det blir som vanligt ett urval... :) Möjligt också att jag måste dela upp det i flera inlägg för att det blir så våldsamt mycket bilder annars. Ibland undrar jag om man borde skaffa en bilddagbok också eller nåt.. Men nä. Inte en grej till på internet att hålla uppdaterad och ordning på.

Så. I give you: Island, the Thórsmörk tour! Om du är intresserad av mina tankar lite mer omedelbart efter turen så kan du läsa dom här, skrivna på mobilen på guest houset i Reykjavik.

 

Klart man måste börja ta bilder på en gång. Utanför fönstret på flygbussen var det...platt.

Första morgonen. J med sin sadel och våra proffsihoprullade regnkläder.

 

Inte lite exalterad av att stå på den där gårdsplanen med hundratals hästar inom synhåll..!

Först testa lite tölt i paddocken, och se till att stiglädren var lagom inför ritten. Man hade samma sadel hela turen (!).

 

Här väntade hästarna på oss efter tidig lunch.

 

Jag och Grána, innan jag tröttnade ;)

Paus! Lite gräs åt hästarna och lite bensträck för människorna.

...eller benböj. Här har jag börjat bli lite trött på henne. Vi kom inte överens så bra.

Vår stuga första natten!

 

Andra morgonen, liten detour till Seljalandsfoss.

Hästinsamling och -utdelning.

"Har han trampat av sig en sko över natten? Jamen då får jag sätta på en ny, vänta lite bara. Håller du?"

Lätt uttråkad Vórboði

J i fotartagen. Man får passa på när det går långsamt!



Inte så mycket gräs på lunchpausen, men väl islands bästa svarta lavasand att rulla sig i - uppenbarligen.



Hjorden är med och ganska på! Riktigt så nära ska dom egentligen inte gå... :)

En annan lunchpaus, i gräset bredvid typ vackraste hagen jag sett.



Hästinsamling efter lunch



J och Gnau

 

Jag och bruna Syn (det fanns en vit också). Lätt bekvämaste tölten!



Inte roligaste natthagen, men rullas ska det ändå.

 

Lite mat på övernattningsställe nummer två, Básar.

 

...där vi också gav oss på lite vandring för att titta på utsikten och landskapet. Episkt.



Uppe på toppen

 

J är höjdrädd. Det är inte jag ;)

 

Jag och varannandags-surmärren Glæði

 

In i ravinen, med lite vattenpauser på vägen..

 

...och ännu längre in.



..och slutligen längst in, dit vi inte kunde ta med hästarna. Sen red vi ut igen och mötte upp hjorden.

 

Jag och Rás framför Eyjafjallajökull

Neisti, förmodligen vackrast av alla hästarna jag satt på under turen. Min cowboyhäst!

 

Bakom hjorden den här etappen.



Sista kvällen på själva turen, i Stóramörk. Skaplig utsikt...

Där på gården hade dom tigrerade kor!! Aldrig sett förr, och ska tydligen vara unikt för Island?

 

Typisk paus

 

 

Jag hjälper till att hålla massa hästar medan folk lokaliserar sadlar etc...

 

 

Jag och gosehästen Hlýr

 

Favoriten Hlýr och jag

 

...och igen!



Nu har vi ridit klart! Hela gänget på samma bild.

 

Sadlar (och hästar. och människor) i väntan på bilen tillbaka till gården..

 

 

 

I själva verket är detta ett så väldigt litet urval att det känns som att jag missat att visa 90% av allt vi upplevde ungefär. Men det kan inte hjälpas. Det är något i alla fall. Stay tuned for part 2!