Nu är jag tillbaka i hunderiet/husdjursdrömmarna igen så om du inte orkar läsa om det så kan du sluta redan nu!
Det senaste inlägget var ju liksom hela förhistorien. Det jag egentligen hade tänkt skriva om då var ju min egen diskussion om raserna jag har stått och valt emellan och sådär.. Vissa saker/egenskaper är ganska konstanta. Jag vill ha en hund i mellanstorlek (runt 50 cm mankhöjd) som är släthårig (orka långhårspälsvård) och som inte är översvallande mot allt och alla. Jag vill också ha en hund som är mångsidig. Jag kommer nog inte tävla aktivt i något med den om jag känner mig själv rätt, men det är ju roligt att kunna testa på lite allt möjligt.
Längs med vägen har vissa alternativ kommit och gått ganska snabbt, exempelvis
Manchesterterrier,
Staffordshire Bullterrier har gått till handlingarna av olika anledningar.
Mina tankar har varit rätt röriga och jag har ju hållt på ett tag och vägt fram och tillbaka och därför är nog det här inlägget lite rörigt också. Jag kommer garanterat inte kunna sammanfatta ALLT jag har tänkt. Men ändå. Jag måste få ventilera litegranna... :)
Det började egentligen med
Pincher. Pincher har varit en drömhund för mig i många år. Stor hund i liten förpackning, otroligt vackert yttre, aktiv sällskapshund - mångsidig och kan och vill vara med på det mesta. Egenskaper som man måste ha med i beräkningen är jakt- och vaktinstinkt med tanke på rasens bakgrund som råttfångare. Jag hittade kennelsidor, läste på alla rasinfosidor jag kunde leta rätt på, mailade uppfödare, lusläste rasforum och så vidare och tillslut började magkänslan säga ifrån. Jag ville inte lyssna förstås =) men mer och mer fick jag intrycket av att det var lite lotteri om individen. En bra pincher är
grym, en mindre bra har mycket rädslor, ensamhetsproblem, jakttendenser, vakttendenser osv att jobba med. Många på rasforumet säger tillexempel att de älskar sin hund men ska ha en annan ras nästa gång. Och det verkar som om båda typerna kan komma från samma kull till och med, alltså inte bara att vissa kennlar avlar för lite på mentalitet eller så. Förhållandevis många Pinchrar omplaceras. Det rådet jag upprepade gånger har fått är att se till att ha noga koll på föräldradjuren och far-/morföräldradjuren om jag bestämmer mig för att ta en pinchervalp. Vid frågan om en pincher funkar som förstahund så är svaret alltid 'absolut, men blablabla' - alltså ja, men med en del förbehåll. Är det verkligen vad vi är ute efter?
VI som i inte bara jag utan jag och hjärtat? Något som gör att jag backat lite är också att jag har läst på flera ställen att de lätt blir dominanta och utmanar ledarskapet om man inte vet vad man gör.. och då är vi tillbaka till våra hemförhållanden. Jag vill ju inte ha en hund som utmanar hjärtat (jag är inte helt säker på vad jag själv bedriver för ledarskap iofs men jag har i alla fall lite mer erfarenhet av hundar än vad han har och tror inte att jag har något problem med att vara konsekvent). Han har aldrig haft hund eller ens särskilt mycket kontakt med hundar. Är det värt att chansa på att man får en bra individ? Eller är det bättre att spara på Pinchern för framtiden när vi båda kan mer? Jag kommer ju förmodligen ha fler hundar i mitt liv... Så en sammanfattning på pincher ser ut ungefär såhär:
Positivt: storlek, inte översvallande, mångsidig, hårlag, vacker, intelligent och envis.
Negativt: stor integritet, vanligt med ensamhetsproblem, vakttendenser, kräver ledarskap, hyperaktivitet/rädslor/nervositet inte ovanligt
Summa: svår förstagångshund? Lite lotteri om bra individ?
Sen kommer vi till
Basenji. I mitt tycke en extremt ball liten hund (visserligen i minsta laget men dom är ju så fina i övrigt att jag skulle kunna ha överseende med det). Det är en urhund som har en hel del urhundsegenskaper i behåll eftersom det än idag är väldigt få generationer mellan våra tama basenjis och faktiska (tama) urhundar i Kongos djungler (!). Liksom pinchern har den stor integritet och kräver en hel del socialisering och sådär men det ser jag inte som något stort problem. Den ska vara nästan kattlik i sitt beteende. Kan inte skälla (!), är otroligt renlig och tvättar sig som en katt, älskar sol och värme och är mycket självständig och envis. Man har dessutom lärt valpar att gå på låda innan de är rumsrena! Dessutom är den helt tokig i mat, äter allt som den får tag på (typ som i 'stjäl all mat den får tag på'). Jag har frågat flera uppfödare om de skulle rekomendera rasen som förstahund och alla hittills har sagt att det egentligen är att
föredra en förstagångsägare eftersom Basenji skiljer sig så mycket från andra hundar att 'en gammal van hundägare' inte brukar kunna hantera dem så som de behöver. Det sägs att en Basenjiägare måste vara utrustad med envishet, konsekvens, tålamod och
humor. Jag har hittat två nackdelar med Basenji. Dels så kräver även Basenjin ett mycket konsekvent ledarskap (och dom är så söta att dom har en tendens att få som dom vill tydligen...) och dels så har de så stor jaktinstinkt att man inte kan ha dom lösa hur som helst. Eftersom de är så självständiga så tar de gärna en vända på egen hand utan matte/husse om de hittar något spännande spår eller så. Inte riktigt att föredra i stan, särskilt inte som de behöver få springa av sig ordentligt någon gång i veckan. Jag vill ju egentligen ha en hund som jag kan ha lös på promenaden (vilket iofs är individuellt förstås men ändå - jag vill inte medvetet välja bort den möjligheten). Men i övrigt skulle jag inte tveka att skaffa en Basenji. Jag ser det lite som att jag sparar den för framtiden den med. På förhållandevis kort tid har Basenjin verkligen kommit att utmana Pinchern hos mig. Så sammanfattningsvis:
Positivt: storlek, inte översvallande, mångsidig, hårlag, vacker, skäller inte, rolig karaktär - påhittig och alert, stark flockkänsla
Negativt: lite liten, inget man låter springa lös, kräver mycket socialträning och nedvarvningsövning, självständig - lyder när den känner för det
Summa: Speciell men ok som förstahund, kräver ledarskap och konsekvens från första stund
Där jag slutligen har landat efter all min ras-research är någon helt annanstans än jag från början hade trott. Jag har nämligen hittat en ras som stämmer in väldigt bra på vad vi kan 'erbjuda' en hund. Den enda nackdelen rasen har är att jag tycker att den är lite väl tunn. Jag hade extremt mycket fördomar om rasen när jag var yngre, innan jag träffade ett flertal mycket trevliga individer. Ju mer jag läser, desto mer tycker jag att det låter helt rätt. Jag pratar om
Whippet. På grund av sin kroppsbyggnad tolkas den ofta som en nervös, otrygg och räddhågsen hund men det stämmer faktikst inte. Whippetforumet jag surfar runt på har mycket få trådar om nervositet och rädslor, faktikst många färre än pincherforumet (som är
mycket mindre vad gäller antal användare och dessutom bara har funnits i ett halvår). Whippeten beskrivs som en robust, stabil och orädd ras, lugn inomhus och full rulle utomhus. Mycket mångsidig (men med kort tålamodsspann vid inlärning, precis som båda basenji och pincher) och väldigt lojal mot sin familj om än rätt ointresserad av främlingar. Till skillnad från de andra två så beskrivs whippet som en utomordentligt bra förstahund. Och där har vi hela poängen. Dessutom var jag på HUND2008 förra helgen och tittade på whippetutställning och pratade med deras rasrepresentanter i whippetmontern och jag blev bara än mer övertygad. 'Whipparna' jag träffade där var helt ljuvliga. En annan rolig grej jag har läst är att whippetar stjäl som korpar om de får möjlighet... och att man som ägare behöver ha en del humor. I like :) Jag vill ha en samlevare. Sammanfattning:
Positivt: storlek, inte översvallande, mångsidig, hårlag, vacker med färgkrav, aktiv soffpotatis, väljer en flock och inte en person, stabil och orädd.
Negativt: lite väl tunn, har jaktinstinkt och kan ha svårt med inkallning, kan ha ensamhetsproblem, stjäl.
Summa: bra förstahund
Som jag skrev högst upp i inlägget så finns det vissa saker som har varit självskrivna redan från början när det gäller storlek och pälslag och något om mentalitet. Till det kommer det gemensamma för de tre jag har haft utläggning om här ovan: aktiv sällskapshund (inte bruks!) som funkar bra i lägenhet. Komiskt nog har de även gemensamt att de inte är förtjusta i regn och väta (men kyla går bra - i värsta fall med vintertäcke). Det sägs också att valpar ur alla tre raserna är helt vilda men att det går över någon gång vid könsmognaden oftast. Och egentligen är väl alla valpar små charmiga odjur?
Så nu har min ras-research stannat av litegrann (lagom tills dess att jag har kommit ikapp med allt plugg komiskt nog) och jag har istället börjat titta på kennlar och föräldradjur vad gäller whippet. Jag vill veta precis vad jag vill när läget blir rätt för att skaffa valp. Åtminstone vilken kennel och gärna veta något om några möjliga föräldradjur också. Skulle vilja åka och hälsa på kennlar med och det får väl bli vårens projekt antar jag. Måste få med mig hjärtat så att han kan bilda sig en uppfattning också (även om jag är helt övertygad om att han kommer smälta för en lite valping oavsett sort =) )
Nu borde jag verkligen skriva klart mitt pm i agrarhistoria.
