The collector strikes again

Jag har upptäckt ett gammalt slumrande intresse hos mig själv: jag älskar att besöka världsarv. Alltså såna som ligger med på Unescos världsarvslista. Och lustigt nog tenderar jag att söka mig till dem utan att jag vet om det. Kan ev ha något att göra med ett generellt intresse för arkeologi/historia och naturfenomen.. :)

Anyhew, jag kom på det igen på väg hem från semestern nu, eftersom vi lite halvt ovetandes lyckades pricka in så många som 6 (!) stycken på vår 10-dagarsresa:

- San Gimignanos historiska centrum
- Florens historiska centrum
- Piazza del Duomo i Pisa
- Roms historiska centrum
- Vatikanens egendomar i Rom
- Gamla Riga ("gamla stan")

Det är helt klart rekord för min del och troligen för hjärtat oxå, med så många världsarvsbesök på samma resa - särskilt som flera av dem skedde helt ovetandes!

Med förhoppning att kunna nörda lite mer letade jag rätt på en världsarvsapp, och gissa hur nöjd jag blev när jag insåg att man kan plotta ut på en karta vilka världsarv man besökt! Den kan oxå kopplas till gps:en på mobilen så att man kan söka på världsarv nära platsen man befinner sig. Mycket piffigt. För att inte tala om att den listar alla världsarv utifrån land, med möjlighet att ladda ner ytterligare information, mm.

Den är inte vacker, men kul, kan man säga. Och kolla här! 19 stycken har jag besökt hittills!! :D

Might as well make it public: jag fick inte doktorandtjänsten. Hade det på känn när jag inte blev uppringd i måndags (beslutet skulle tas på fredagen innan, sent på eftermiddagen) och mycket riktigt. I tisdags fick jag ett samtal som bekräftade mina aningar och matade mig med lite klyschor.

"Det var på håret, Du hängde med in i det sista, Du föll på mållinjen, Om du verkligen vill doktorera borde du söka vid nästa utlysning, Vi ser gärna fler ansökningar från dig" osv... yadayadayada.

Faktum är att jag inte tog det särskilt hårt. Klart det är synd, hade varit ett jäkla äventyr. Och klart jag är nyfiken på vem som bräckte mig. Och klart att jag fortfarande gärna vill doktorera någon gång i livet. Men fan, jag har världens bästa och sämsta sambo, jag har ett jobb, jag har en ny lägenhet att flytta in i, jag har dansen och undervisningen och ett rikt socialt liv... Jag kommer nog att kunna sysselsätta mig de närmaste fyra åren, doktorandtjänst or no doktorandtjänst. :)

Och så har jag ju mina återupptäckta klangstenar om jag nu skulle känna ett stort behov av att forska lite på fritiden. Artikeln går stadigt framåt, men är inte riktigt färdig. Början på juli ska den in så det börjar dra ihop sig, men än så länge brinner det inte i knutarna. Kom in i något slags flow igår eftermiddag och fick ihop riktigt mycket. Det är befriande att inte ha något visst antal sidor eller tecken att förhålla sig till, den blir så lång eller så kort som den blir. Och ingen begränsning på bilder heller..! Skulle behöva några fler som tittar på den både språkligt och vetenskapligt/resonemangsmässigt, men det tar jag när den är mer färdig. Fortfarande en underrubrik som är mer eller mindre tom, och så måste ju referenslistan fyllas på.

Helgen spenderades i en stuga i Roslagen, tillsammans med K och J och lilla E som nu är stolta 10 månader gammal. Det var härligt! Och eftersom det inte blev någon bautafest med en liten bäbis och två trötta småbarnsföräldrar i sällskapet blev det istället tre dagars midsommarfirande på rad.

Idag har jag mycket att göra på jobbet, och så måste jag ringa och boka in ett bankmöte med Swedbank, så med andra ord har jag egentligen inte tid att sitta här. Bilder från midsommar kommer förhoppningsvis snart. På återhörande!

Lite splittrad, någon?

Jag har så himla mycket i mitt huvud just nu att jag knappt vet vad jag heter, än mindre vad jag ska fokusera på. Det har varit ganska tyst på bloggen den senaste månaden av denna anledning. Jag vill bara att det ska bli juni så att allt är klart och över...! Så att jag får tillbaka min hjärna igen!

Dels har jag blivit kallad till intervju för doktorandtjänsten (och tvingats dra en vit lögn på jobbet eftersom jag inte vill att chefen ska veta att jag sökt.. känns oerhört jobbigt!). den är på måndag och jag tror faktiskt inte att jag har fattat det ännu. hur förbereder man sig på en sån?

Dels är det lägenhetscirkusen. idag ska vi på två extrainsatta förhandsvisningar, på två lägenheter som båda verkar jättejättebra men förstås har lite skillnader. orkar inte ens gå in på vad de består av längre. på söndag ska vi gå på minst en ordinarievisning. och varje kväll pratar vi bara om alla dessa jäkla lägenheter, oftast utan att komma fram till något. det tar enormt mycket energi.

Dels är maj dansmånadernas dansmånad. jag hade dubbla tiktaalikträningar och ett uppträdande förra veckan, och nuvarande vecka är det två genrep och två uppträdanden till. det blir mycket musik som ska lyssnas in och många set som ska förberedas mentalt.

Dels har jag fått ett oerhört rart mail från en brittisk arkeolog, som erbjuder mig att skriva en artikel om svensk klangstensforskning till tidskriften Time & Mind - deadline början av juli. jag kan inte bestämma mig för om jag ska köra eller ej och gör lite försiktiga efterforskningar om vad som hänt på området sedan jag skrev om det senast - vilket var 2008.

Dels är det islandsresan vars förberedelser fortsätter. min shoppinglista är vad jag kan komma på på rak arm nu nere i följande planer:
-ridskor (hööksbesök med J är bestämt, bara tidpunkten saknas)
-ridvantar/-handskar (gärna vind- och regnmotståndiga)
-ofodrad softshelljacka
Måste plocka fram ridbyxorna från källaren och se om jag fortfarande kan ha dom. Kan jag det behöver de kemtvättas. Kan jag inte det måste jag leta nya när vi går på hööks. Bör förmodligen också kema shortshapsen om jag ska ta med dom. Dessutom är en turridning här i stan (för att väcka muskler och minne) inbokad den 9 juni, tillsammans med J och en kollega och hennes vän.

Herregud jag blir snurrig bara av att läsa igenom det. Det allra mesta är ju roliga grejer, det är liksom bara allt på en gång! Brain overload.

Så om ni inte hör av mig här på ett par veckor så vet ni varför.

Semesterdag mitt i veckan

Det hade jag igår. Faktiskt med anledning av en viss föreläsning om ett visst projekt som utlyst en viss doktorandtjänst. Det gick liksom inte att få ihop med flex och sådär, så jag sov i Uppsala efter tisdagsträningen med dansgruppen och fick både sovmorgon och frukostsällskap innan jag begav mig till mina gamla hemtrakter: Engelska Parken (eller Humanistcentrum som jag tror det kallas ibland nu för tiden). Upp på arkeologen, hälsa på massa bekanta folk, lyssna på föreläsning, lunchmöte med doktorandansökningsbollande, hälsa på fler bekanta folk, och sedan fika följt av inledande skrivkramper och en påbörjad ansökan. Det var en helt underbar dag! :) Till och med trots att jag liksom hade tänkt att jag skulle komma tillbaka med en ganska klar idé som bara behövde skrivas ner. Nu funkar inte verkligheten riktigt så, och riktigt så enkelt ska det väl rimligen inte vara heller... Så jag har att göra fram till den sista april då ansökan ska vara inne. Känns som en utmaning. En bra.

Sen åkte jag hem till stockholm och dansade, och sen gick jag hem och la mig. Idag har jag träningsvärk. Blev himla trött på träningen igår så jag är inte förvånad, bara irriterad över att tre veckors dansuppehåll ska ha så stor inverkan.

Menmen. På lördag ska jag få träffa mitt nya svärd för första gången, och gå på workshop för en av Sveriges bästa svärdsdansare. Coolt, tycker jag! :)

sunday ramblings

Jag tvättade håret igår. Ljuva känsla att kunna ha det nedsläppt och därmed känna sig mer eller mindre som vanligt utseendemässigt..! Har väl tänkt att jag ska vänta så länge jag kan en gång till men det blir inga 12 dagar den här gången, det kan jag lova. Dessvärre tvingades jag observera min hopplösa frisyr igen efter 12 dagar av uppsatt hår, men ja. Nytt frisörbesök är ju på väg så fort det vuxit ut lite så att nästa frisör får lite att ta av.

Plockade bort den blöta operationstejpen som i allra högsta grad hade börjat släppa litegrann i alla fall, och tittade på såret/ärret ordentligt för första gången sedan operationen. Jag tror att ärret kommer läka oerhört fint. Det är redan nu mycket mindre och nättare än jag trodde att det skulle vara, särskilt som läkaren varnade för att det skulle vara stort, rött, fult och bulligt de första månaderna. Däremot blev jag lite ledsen över gropen igen, nu när jag såg den helt tejpfri. Men hjärtats moster som vi träffade häromdan, hade en väldigt vettig teori runt det där. Hon sa att vi ("folk") ofta går omkring och övertygar sig om alla de logiska fördelarna och anledningarna till varför man gör en sån här grej, att man liksom inte tillåter sig själv att vara upprörd eller rädd eller något alls, vilket ju egentligen är helt naturligt. Man lägger det logiska locket på och är så lugn att hjärnan sedan, gärna på grund av någon liten skitsak som man inte hade tänkt på eller vetat om, blir fullständigt oproportiornerligt upprörd i efterhand. Och i själva verket är det alla de undertryckta rädslorna och känslorna som tar sig uttryck. Jag tror det kan ligga en hel del i det. Jag är fortfarande inte glad i gropen, men jag har ju tyckt att min reaktion var i största laget ändå. Jaja.. det är ju som det är.

Vi hade en lugn och jättefin påskafton igår, med enorma mängder mat, godis, gott sällskap och pusslande. Jag var efterrättsansvarig och gjorde rom- och vaniljpannacotta med blåbär, mycket uppskattat och vansinnigt enkelt. Gelésocker liksom, vilken uppfinning! :D Imorse sov jag länge (även med sommartid inräknad) och efter frukosten åkte jag, pappa och hjärtat och tittade på GothCon's dödsryckningar. Det var stillsamt och trevligt och därför gör det mig lite orolig att jag nu är så vansinnigt trött..! Jag ska ju börja jobba igen om mindre än två dagar. Tänker försöka ducka tuppluren till förmån för tidigt sänggående ikväll istället, men fysatan va trött jag är! :(

Men tröttheten till trots, har jag idag åtminstone tagit tag i något som legat och skvalpat ett par dagar. Jag har nämligen fått tips om en doktorandtjänst i Uppsala, förlagd på institutionen för ABM men fullt integrerad i ett projekt mellan ABM och institutionen för arkeologi och antik historia. Jag har under de senaste dagarna mailat lite med han som tipsade mig, som är med i projektet från arkeologens sida, och jag har tvingats erkänna för mig själv att jag faktiskt är ganska sugen. Doktoranddrömmarna har gått på sparlåga ett par år men döda är dom inte. Dock är det ju som med alla jobb en himla massa praktikaliteter som inte nämns i utlysningen som man behöver svar på för att veta om det är värt att söka, så jag har idag skrivit ihop ett mail till projektledaren. Vi får se vad han säger.

Jag tänker lite så här: en bättre chans att kombinera mina ämnen kommer knappast att dyka upp i brådrasket igen. Och doktorsexamen skulle bli i ett ämne som är mycket mer gångbart på arbetsmarknaden än vad arkeologin (tyvärr) är, men forskningen skulle ändå komma den arkeologiska vetenskapen direkt tillhanda. Dessutom vore det huvudsakligen vid en institution som enligt min erfarenhet är oerhört mycket mer välfungerande än arkeologen, medan jag med allra största sannolikhet skulle få handledare även på arkeologen (som i ärlighetens namn känns mer som hemma).

Ja?

Arkeologer är fantastiska..!

Helgen har varit intensiv. Jag har tillbringat en inte oansenlig mängd timmar ombord på tåg (i kommande inlägg lovar jag att ondgöra mig över nedresan då vi på ett fullsatt tåg tvingades dela vagn med ett helt scoutläger) sovit alldeles för lite och träffat så himla fina människor nere i Helsingborg. En mindre bildkavalkad är att förvänta, men exakt när den kommer kan jag inte svara på än.

Men det var inte därför jag började skriva nu. Det jag känner att jag vill dela med mig av är ett mail jag fick i morse. Det är från en arkeolog i Ryssland, som jag mailade - hör och häpna - 2008. Då var jag mitt uppe i klangstensforskningen och jag hade hittat hans namn på en hobbyarkeologs hemsida (en hobbyarkeolog jag inte hade särskilt mycket till övers för eftersom hon misstolkade och förvrängde min egen forskning helt och hållet). Hans forskning rörde (rör) uppallade stenar och heliga platser i finland och nordvästra ryssland, vilka många gånger involverar stora stenblock. Jag undrade helt enkelt om han kände till några klangstenar, vilket han då mycket artigt svarade att han gjorde - några få i alla fall. Pinsamt nog hade jag sen inte tid och möjlighet att fortsätta på det spåret och jag måste erkänna att jag inte har tänkt särskilt mycket på detta sedan dess - mer än att han var väldigt artig och hjälpsam mot en liten student från ett annat land.

Idag har han skickat mig sin senaste artikel med namnet "The acoustic aspect of the sacred places in NW Russia" som han presenterade i Maj. Han berättar också om en ny klangsten han hittat vid the White Sea, ett stenblock som vid anslag låter ihåligt, och erbjuder sig också att skicka en ljudfil av den.

Jag skickade genast ett svar och tackade ödmjukast för att han kom ihåg mig, och sa att jag verkligen ser fram emot att få ta del av hans forskning. Jag tror att min glädje lös igenom för detta var vad som kom tillbaka alldeles alldeles nyss:

Hi, Yes, you wrote to me in 2008 but the acoustics of sacred places I began to study in detail only in the last year. Before there was very little material on the acoustic landscape factors in NW Russia. Your article provided the impetus to explore this topic.


The record of "empty stone sound" at Nemezky Kuzov island in attach. Best wishes.

Jag är faktiskt rörd¨på riktigt. Må vara att jag inte aktivt håller på med arkeologin längre, men klangstensfascinerad kommer jag alltid att vara och detta handlar dessutom spännande nog om geografiskt närliggande områden till min egen forskning. Doktorandplanerna är ännu inte lagda på hyllan, god damn it!

Arkeologer är fina. De har långt minne och de allra flesta är mycket inkluderande och godhjärtade. Jag tror att jag hade glömt bort det litegrann...!

Edit: efter ytterligare mailkonversation verkar det som att den artikel han hänvisar till är min C-uppsats från 2005...! Jag skickade en länk till min publicerade artikel i Changing Pictures-antologin (från 2010) med en uttalad förhoppning om att han fortsätter med forskningsområdet. C-uppsatsen är ju gammal skåpmat vid det här laget.

Tänk va lite arkeologi kan pigga upp en annars trött och grå måndag.

Vet ni vad jag fick veta igår när jag mailade med ordföranden i de svenska datanördsarkeologernas sammanslutning angående konferensen? Att jag, och jag citerar:
är en av deras "viktigaste alumni",
slut citat.

Man blir ju både generad och stolt... :D och inte minst nöjd. Något slags avtryck har jag gjort i alla fall!

Idag ska jag boka hembiljett från Londonbesöket.

Längtan!

Plötsligt blev jag väldigt mycket mer Maja, arkeologen än Maja, arkivarien (registratorn). Vet inte om det har med årstiden att göra eller om det bara är grävabstinensen som gör sig påmind, men oavsett vilket så saknar jag arkeologin - har gjort ett tag faktikst - och har fortfarande inte gett upp hoppet om en doktorandtjänst någon gång i framtiden.

Så fick jag se på facebook att CAA-SE, dvs sverigefalangen av datanördsarkeologernas sammanslutning, ska ha tvådagars konferens i Uppsala i mitten av November. Och den är inte ens dyr!

I wanna go..!

Kommer ni ihåg att jag i början av sommaren berättade att tv4 västmanland hade varit på besök? Här är reportaget! Det är jag som sitter och skrapar alldeles suddig i bakgrunden, med blå kläder och ljus keps :) Lagom mycket exponering tycker jag..

Idag var både tv och lokaltidning ute igen. Förhoppningsvis är jag inte med allt för mycket den här gången heller :)

Lite uppdatering

Jag har nu varit gräsänka i lite mer än en vecka. Det har inte varit så himla roligt. Dels för att vi har varit irriterade och arga på varandra i onödan, mest på grund av mig, men också för att jag kännt mig så vansinnigt isolerad. Med vissa stunder i undantag då.

Förra helgen försökte jag sysselsätta mig med att gå på stan. Det funkade inte så jättebra.. Hade tänkt köpa lite mer kläder nu när pengarna för stunden rullar in i jämnt tempo, men jag iddes inte stå och prova och hittade liksom inget som kändes roligt när jag browsade mina vanliga butiker. Det slutade med ett par ljuslyktor och en ljusstake, samt lite nödvändigheter såsom torrschampo mm. På söndagen hade jag precis bestämt mig för att eftersom dagen redan var genomtrist så kunde jag lika gärna gå och träna. Då ringde A och det slutade med att jag satt och fikade hemma hos henne hela halva eftermiddagen. En ljusglimt helt klart!

I veckan har jag jobbat. Det har varit svalare tack och lov, men framåt torsdagen och fredagen även blötare. Lite för blött faktiskt. Alltså seriöst, mulet och en 15-20 grader, hur jävla svårt ska det behöva va?! Igår slutade vi tidigare på grund av hellregn. Helt utan förvarning, från en sekund till nästa, öppnade sig himlen och regnet bara öste ner. Inte så farligt för min del eftersom jag satt inne i boden och reggade anläggningar i intrasis men dom som var ute blev genomblöta trots regnkläder. Det är väl bara att tacka och ta emot :) Sluta tidigare på fredagen är ju bara trevligt. Igårkväll läste jag också ut min senaste bokserie Soldier Son Trilogy av Robin Hobb. Har jobbat mig igenom den nu under veckan, det har liksom inte funnits så mycket annat att göra och den var riktigt spännande också. Ett fint tillskott till bokhyllan helt klart!

Men ingen bok kan ersätta mänsklig kontakt och det har varit lite dåligt med det i övrigt. Det är bannemig nästan helt tomt i stan. Tristess och ensamhet är inget jag trivs med. Dessutom har hjärtat varit i Norge ända tills igår så vi har inte kunnat prata på telefon nästan alls. Plus att min mobil har börjat bli oberäknelig vad gäller att leverera sms. Mycket frustrerande. Iofs hade vi ett jättelångt samtal för att reda ut irritationer i typ söndags eller när det var, den telefonräkningen kommer nog att bli 500 spänn dyrare än vanligt. Men vad gör man? Och vi jobbar faktiskt båda två just nu. Jag har förresten försökt göra en karta på vart hjärtat och F har övernattat. Det är en viss felmarginal eftersom dom inte själva har vetat exakt vart dom varit varje kväll, och vi har inte pratat varje kväll heller, men det visar i alla fall lite hur långt dom har kommit. Behold my masterpiece:

Klicka på bilden så blir den större. Äventyret började i Narvik och fortsatte ut på Lofoten, till Bodö och över gränsen till Sverige. Igår trodde hjärtat att dom skulle satsa på vandrarhem i Arjeplog idag, så dagens datum är redan utsatt trots att dom knappast stannat än.

Jag tycker fortfarande att dom är knasiga som tar sig för att cykla genom sverige från norr till söder, men det är något hjärtat har velat göra i flera år och då ska det ju göras när tillfälle finns tycker jag!

Den här helgen ska jag på kusinbarnskalas och sedan till min danskompis M i Tierp och stanna över natten om allt går som det ska. Looking forward to it, inte minst för att det låter mig lämna lägenheten och staden ett tag. Nu dusch och piff, sen packa, sedan ner på stan för att köpa present och sist iväg med upptåget. Dags att ta tag i dagen.

Under sker: Gilltuna IV

Jag har blivit morgonpigg. Jo det är sant! Visserligen är det en påtvingad morgonpigghet, som grundar sig i det faktum att väckarklockan ringer tio i sex vardagligen, men det är inte desto mindre sant. På helgerna vaknar jag utvilad någon gång mellan halv åtta och halv nio (mmm...sovmorgon!), idag det tidigare klockslaget. Jag vaknar, sträcker lite på mig, tänker på hur skönt det är att inte behöva gå upp, och tar fram min bok. Läser en timma eller så innan jag blir såpass hungrig att jag börjar peta på hjärtat så att han också vaknar någon gång. Han gnäller lite om att hans klocka står på nio och jag låter honom sova vidare, sveper påslakanet om kroppen och sätter mig framför datorn en stund tills han vaknat till. Lördagsmorgonidyll i dubletten på S:t Larsgatan :)

Som ständigt lite avundsjuk på alla er morgonpigga människor måste jag erkänna att det är ganska trevligt det med att vara morgonpigg. Sen att det inte håller i sig om jag är ledig mer än två dagar i sträck är ju en annan sak. Men man har ju trots allt bara två lediga dagar i veckan. Problem solved.

Vi har för övrigt brottats med problematiska anläggningar i veckan, L och jag. Tänkte att jag delar med mig av lite bilder igen..

För min del började det med en liten rundad ristning med en diameter på ungefär 35-40cm. Den visade sig vara lite större, som ni kan se. Preliminärt, och lite ironiskt, tolkade jag det som en härd med tillhörande frågetecken. Det syns inte så bra eftersom kameran har brännt ut lite i det skarpa solljuset men fyllningen var alldeles kolsvart!

Och den tog ju aldrig slut! Tillslut fick jag göra extrasnitt bara för att få någon slags känsla för utbredningen... suck! Som tur var låg den i kulturlagret och var liiite mjukare att ta sig ner i. En fin knacksten hittade jag också!
Det är förresten roligt det där med 'knack-/malstenarna'. Jag hjälpte T att hacka sig igenom en extremt stenig härd för ett par veckor sen. Bland all skörbränd och skärvig sten hittade vi ett helt gäng med knack-/malstenar och nu ser jag dom plötsligt överallt... Mina ögon har öppnats xD

'Nu. Ska. Den. Jävla. Stenen. Bort.'
Stackars L hade samma problem som jag, en liten ristning som visade sig tillhöra en helt enorm anläggning som dessutom hade ett rejält stenlager i fyllningen. Hon hämtade tillslut fyllhammaren stod och svor som en borstbindare när hon tog sig igenom. Precis vid kanten på impedimentet är det nästan helt vindstilla och det var närmare 30 grader varmt den där dagen. Jag led med henne.

Men sen förbarmade sig F och hjälpte till. Han går fram som en annan jordfräs i såna där hårda härdar, vet jag av erfarenhet. Tillsammans gjorde dom processen kort med härdhelvetet.
Såna här små vardagsäventyr brottas man med på arkeologisk utgrävning :) Precis för stunden känns dom ganska stora. Slutligen vill jag bara visa den fantastiskt fina stensträngen som kom fram i torsdags! Det är en öppning i!

Gilltuna III

Nöjd med mig själv efter att ha freestylat ihop något som påminner om flygande jakob till middag tänkte jag att det nog kunde vara dags att uppdatera litegrann igen.

Fjärde veckan i Gilltuna närmar sig sitt slut och jag och kollegorna känner oss mest som överkokta makaroner allihop. Det har varit riktigt varmt i ett par veckor, oftast med stekande sol. Idag lite svalare tack och lov, men inte svalt. Hjärtat säger att jag börjar bli välgräddad (!) och nog ser man axelbandsränderna, strumpränderna och handskränderna om man kisar lite! Fräknar på näsan har jag också! :)

Det är inga fantastiska nyheter annars. Häromdagen identifierade jag helt själv en knack-/malsten samt två fragment av underliggare till en malsten. Idag avslutade vi den norra, lite mindre, ytan och har därför två maskiner nere på södra. Vi har fått rejäl tillökning i arbetsstyrkan och haft besök av länsstyrelsen. I morgon hoppas vi att det smäller till med anläggningar för annars kan det bli lite ont om saker att göra för oss alla. Men det löser sig säkert! Här kommer ett par bilder:

Utsikt från en dumperhög...

Självporträtt. Ni får föreställa er de fullt utrustade blå arbetsshortsen (10-ficksmodell) från fristads, de stora tunga kängorna, reklamkepsen och blänket från solkrämen. Notera även flätorna!

"men vad gör man egentligen som arkeolog?" Jo, man går efter en grävmaskin och letar efter fläckar på marken. Dom mer intressanta är åt det runda hållet och innehåller mer eller mindre mängder kol, sot, sten, bränd lera, ben osv. Diken, som illustreras på bilden, är mindre intressanta. Ser ni förresten kulturlagret också? ;)

Gilltuna II

Hela två veckor av 'sommarjobbet' har gått. En stor grej som hände i veckan var att projektledaren T fick omförhandlat restidsersättningen med verksamhetschefen, så nu får vi åka en timme på arbetstid. Detta innebär att jag istället för att vara hemma 18-18.30 kommer hem redan 17-17.30 på kvällarna. Det gör en enorm skillnad!

Annat som hänt är att jag pinsamt nog har schaktat bort lite av kulturlagret på det norra området. Nu har jag nästan glömt bort det, det är verkligen inte hela världen, men i måndags och tisdags var jag ganska ledsen och irriterad på mig själv. Om man ska förklara kortfattat varför det blev som det blev, så kan vi väl säga att det inte är en jättehit att kombinera en oerfaren arkeolog med en oerfaren maskinist. Plus att det verkligen är jättesvårt att se kulturlager ibland, och jag tog lite för mycket fasta på T's förklaring: "om det är ett kulturlager så blir det bara mörkare om man går ner en liten bit till". Det stämmer teoretiskt, men trots att jag bad maskinisten (som alltså var vikarie åt vår superduktiga ordinariemaskinist) att ta lite lite i taget så märkte jag inte att vi gick igenom förrän man helt plötsligt såg lagret en bit upp i schaktväggen. Så otydligt var det. Att J (som har åtminstone åtta års fälterfarenhet) inte ville tycka något när jag frågade henne upprepade gånger och mest sprang runt och putsade kanter en bit bort för att, som jag upplevde det, slippa vara huvudansvarig för banandet är också en anledning. Fast jag ska inte skylla ifrån mig, det var jag som borde sett lagret. Det var bara en irriterande situation - av flera anledningar.

Annars löper det på. Vi ligger lite efter i avbaningen, men det verkar som om vår grymma maskinist kan ta igen en hel del av det som vikarien halkade efter. Det var extremt tight räknat från början och vikarien hann helt enkelt inte upp till dagskvoten under de dagar han var där. Jag har snittat härdar och gropar, till och med ett och annat stolphål och en brunn, mätt in lite grejer med GPS:en och såväl kravlat runt i lera som bränt mig i solen. Lokala tv4 har varit på besök, och jag tror att jag är med på ett klipp (fast jag behövde inte säga något, tack och lov). Det är grävning som grävningar är mest! Jag har inte haft kameran med ut ännu men det kommer bilder så småningom, jag lovar.

Årets strumprand är påbörjad!

Idag vaknade jag fem minuter före klockan och njöt av sovmorgon (ända till kl 08!) och att kunna ligga kvar och dra mig en stund. Fast jag var tvungen att gå upp och slå igång datorn så att jag kunde titta hur det går för hjärtat! Han cyklar nämligen vätternrundan idag! Starttid hade han 03:20 imorse och nu vid niotiden hade han kommit halvvägs - till Fagerhult! Han är så duktig! Länken ovan går till en resultatsida där alla mellantider läggs upp så fort de registreras, om det är så att någon känner för att hålla ett öga på honom (cyklisterna har ett chip på sig och tider registreras på ett antal depåer längs med banan). I karlsborg och sedan i medevi tas tid igen! Hejja hjärtat!

Gilltuna I

Jag har varit ute på Gilltuna i tre dagar (rent praktiskt bara två, men rent tekniskt tre!). Det är som arkeologi är mest och platsen är otroligt vacker. Att det ska upp småindustri där är egentligen ganska sorgligt.. F och T är schyssta grabbar och vi har kunnat mjukstarta lite på grund av krångel med bodar och totalstation osv. Inget som inte är på väg att lösas och skönt att slippa gå ut stenhårt. Vi ska ju orka till sista augusti.

Mediapådraget har också börjat så sakterliga, i morse var SR Västmanland ute och sände lajvintervju med T. Sen ville reportern (som inte är så bra på nyhetsrapportering i text, visade det sig) ta en bild på oss alla tre. Följande bild finns således till allmän beskådan på sr.se:


Inga kommentarer om hjälmen tack. Ni som aldrig haft en dylik på huvudet vet inte hur irriterande det är och ni som har haft en på huvudet vet att det inte är vackert. Men säkert. Eller nåt :)

ironiskt

Det verkar onekligen som om alla vägar leder till västerås just nu. Idag har jag blivit oväntat uppringd och tackat ja till att fältarbeta juni-augusti på SAU. Gissa vart grävningen ligger? I västerås! Så det blir långa dagar i sommar. Och ingen semester. Får kanske försöka ta ut en dag eller två så att hjärtat och jag kan åka bort någonstans. Men han har att göra under sina sju veckor annars. Vi får åka någonstans i höst istället. Visserligen sa vi precis så förra året också och se hur det gick (vi kom inte längre än till London. Vilket iofs var jättenajs, men i kortaste laget, och sen åkte ju hjärtat på actionsemester på irland med E istället. För att jag inte hade tid. Eller råd..). Men.

Detta betyder att stipendiet kan gå raka vägen in på bospararkontot (och förmodligen kan skatteåterbäringen följa efter) och det är ju ett enormt plus. Känns rätt skönt att slippa svälta eller leva på hjärtat i sommar också faktiskt.

Och apropå känslor, så känns det allt mer onödigt att åka till landstinget västerås nu i övermorgon, men det är ju bra övning och jag är trots allt bara en av tre som gått vidare. Det passar plötsligt inte ihop så bra med resten av mina planer bara... om jag inte kan börja i oktober iofs, det vore kanske något.

Anyways, jag har bestämt mig för att jag är frisk nu. Idag åkte jag till sthlm och fick jobbat undan en hel del på Bolins faktiskt. Aldrig tillräckligt, särskilt inte nu när jag missat tre dagar förra veckan, men ändå. Och jag klarade mig bra. Är trött som stryk nu iofs, ska bara torka håret innan jag går och lägger mig. Får se till att inte ta ut mig så att jag får återfall, men stoppa papper i lådor är inte så fasligt betungande om man gör det i vettig hastighet. Nu ska jag väl slippa vara sjuk mer i år tycker jag!

Ibland undrar jag om det någonsin kommer att bli klart. Exjobbet alltså. Men imorgon är det handledarmöte och jag brukar komma från dom med mycket större tillförsikt än jag hade när jag gick dit, så håll en tumme för mig eller nåt.

Nu: torka håret. Sen ska jag se om jag kan få igång något på mitt nya device från panduro, ett makraméhjälpverktyg som jag har stora förhoppningar om. Svart vaxad lintråd och plastpärlor - here I come!

Uppfriskande!

Såg precis att Göteborgs universitet har en ny arkeologiprofessor som har genusinriktning på sin forskning! Det gör mig glad. Hoppas det sprider sig. Jag vet ju en arkeologi-institution på ett annat universitet som skulle må bra av lite nytt professorsblod och lite genusteori i undervisningen....

fettisdagsfunderingar

Sitter här och njuter av min lediga dag. Redovisningen igår gick över all förväntan och nu är det bara en liten individuell examination kvar - på torsdag. Idag tillåter jag mig att vara ledig och inte öppna en enda kurslitteraturtext. Däremot har jag varit på examensenheten. Fick svar på mina frågor, inte riktigt de svar jag ville ha men ändå. Så nu sitter jag med följdfrågorna, dvs vilka kurser som ska vara med i examen och vilka som ska gå utanför i ett såkallat kursbevis.

Tydligen är det så att det får ingå endast och exakt 120 hp i en masterexamen. För att krångla till detta ytterligare finns det tre alternativ till hur man sätter ihop kurser till en masterexamen. Man kan alltså inte bara blanda kurser hur som helst. Problemet för mig är inte att jag inte har dom poängen (poäng har jag i överflöd både på avancerad och grundnivå) utan att jag har blandat huvudämne och icke-huvudämne och lite för få 7,5poängare och lite för många 15poängare, samt att jag liksom värderar kurserna efter hur användbara de är och hur mycket jag lärde mig - inte bara efter vad som ser bra ut på pappret.


Rent tekniskt och poängmässigt kan jag få ihop en examen enligt vilket som helst av alternativen här ovan, men om jag vill ha med en av de bästa kurserna jag gått - academic writing in english - så måste jag välja alternativ tre eftersom den gavs på historiska institutionen och alltså är utanför huvudämnet. Då måste jag dels få ihop 30 hp grundnivå - varav jag egentligen bara har 15 som känns relevanta - och få en bra kombination av kurser i de andra två blocken som liksom blir ganska små. Det finns så många alternativ att jag blir snurrig. Vad är bäst? Jag ska diskutera detta med K på löksemlan i eftermiddag tänkte jag.

Något annat jag har bestämt mig för att göra idag är lite hemläxa från terapin, bland annat inviga min klokbok som jag köpte igår. Jag har fått i uppdrag att skaffa en bok att skriva ner tankar och sånt i nämligen. Om jag visar den för psykologkandidaten eller inte sen när vi är klara är helt upp till mig. Men jag måste sätta mig i ett visst sinnestillstånd, liksom bli ärlig, lugn och eftertänksam, och det kräver lite förberedelser i form av städ och sånt. Har inte riktigt kommit dit än. Sen så har jag tänkt att pussla lite idag också! Gamebirds ligger på köksbordet och ropar på mig. Desutom har jag haft kreativa urges i några dagar sedan jag var inne på panduroåterförsäljaren i stan och fick smyckeinspiration. Vore najs att få lite utlopp för det också nu när jag ändå är ledig. "Ledig".

Jag har förresten tänkt på en sak. Är inte ordet 'fettisdag' rätt äckligt egentligen? Det låter inte särskilt trevligt tycker jag. Såg förresten en jätterolig missuppfattning på facebook, där någon hade skrivit 'fettis-dagen' istället för 'fet-tisdagen'. Komik! :D

Något annat jag har funderat på är detta med alla hjärtans dag.. är inte det rätt överreklamerat egentligen? Varför ska man ha en särskild dag på året när man är romantisk och firar att man tycker om varandra? Varje dag man är ledig tillsammans är en extra bra dag i mina ögon. Är det då inte extremt ospontant att bli 'överraskad' (eller överraska själv) på just alla hjärtans dag? Jag vet att jag blir ännu gladare av romantiska uttryck när jag är som minst förberedd på det.. Visst är det roligare att hitta på nåt fint när det blir just en oväntad överraskning? Och hur höga är inte förväntningarna på just 14:e februari? Istället för att gå omkring och obsessa över ett denna påhittade högtidsdag, med blommor, choklad, presenter osv, kan man inte sprida ut det lite över året istället? Jag menar, vi firar ju redan födelsedagar, namnsdagar, halvårsdagar, årsdagar och diverse andra jubileum som faktiskt betyder något. Utöver det är vardagsromantik i alla dess former faktiskt att föredra i min värld. Hjärtat är rädd att det låter som om han är en jättedålig pojkvän som har genererat den här inställningen hos mig, men den har faktiskt kommit krypande helt av sig själv. Vår alla hjärtans i söndags var jättelugn och opretentiös. Vi tog en förmiddag i sängen eftersom vi sällan har möjlighet till det annars, åt frukost på det goda brödet jag köpte i lördags, kramades och spelade wow ihop. Sen åt vi lite tårta med K på kvällen. Perfekt!

Ni stora förespråkare för alla hjärtans dag får för all del gärna fortsätta fira. Gör som du vill! Men själv tycker jag mest det är uppstressat och (trodde aldrig jag skulle säga detta, men..) kommersiellt numera :) Och tänk när man inte firat alla hjärtans dag på några år och sedan helt oförhappandes gör en jättegrej av det när den andra är helt oförberedd! DET kallar jag romantiskt.

"språkgranskning"

Som om det inte fanns nog med saker att hålla i huvudet har det nu i eftermiddag dykt upp ett mail (eller flera faktiskt) som handlar om artikeln som jag ska publicera i antologin från konferensen jag var på förra hösten. Det är sista chansen att ändra innan sista steget i förlagets process tar vid. Om allt går som det är tänkt borde den bli klar innan sommaren. So far so good.

Eftersom det är sista sista möjligheten till ändring tänkte jag att jag skulle läsa artikeln extra noggrannt, och gradvis har jag insett följande: språkgranskningen har slaktat min text! Eller åtminstone delar av den. Det verkar som om de har gått in och tittat på varje mening helt fristående och bättrat på den sedan, utan någon kontroll av samanhanget eller flowet. Detta innebär att jag troligen inte har en enda inkorrekt mening i hela artikeln, språkgranskningen på det brittiska förlaget borde kunna sin sak och den är ju trots allt skriven på engelska, men vissa delar av texten förstår inte ens jag och då är det ändå jag som skrivit den.

Till råga på allt så är det bråttom att skicka in denna sista errata-lista. Jag inser ju vart resten av min kväll kommer ta vägen...

En fredag.

I morse trodde jag att den här dagen skulle bli i bästa fall lång, i värsta fall riktigt jobbig. Faktum är att den blev helt okej. Bättre än så faktiskt!

Det hela började kl 08.15 med ett tandläkarbesök (vilket jag för övrigt har skjutit upp allt för länge) som gick över förväntan. Nog för att det kommer att behöva göras en del och det kommer kosta en rejäl slant, men jag har åtminstone hittat en tandläkare jag vill gå tillbaka till och bara det är ju en seger i sig!

Sen gick jag på förmiddagslabb, php och databashantering, varav vilken jag missade trekvart (tandläkaren tog en stund - jag passade på att laga det första hålet när jag ändå var där) men ändå hann göra alla uppgifterna utom den sista, vilket var mer än många av dem som varit där i tid hann med.

Efter det åt jag lunchlåda i lugn och ro utan alltför stora störande inslag, och sen gick jag på disputation!

Det var nämligen dags för DL, den doktorand som tveklöst hjälpt mig mest med mina arkeologiuppsatser, att försvara sin avhandling om GIS och digitala arkeologiska landskap. Jag upptäckte datumet av ren slump igår när jag surfade runt på institutionens nya hemsida.. inga andra studenter var där, bara kollegor, professorer, handledare, lite vänner, o dyl. Tycker det är synd, få doktorander har haft så mycket med studenter att göra som D och då borde dom åtminstone få veta när disputationen är.. menmen. Jag missade den inte i alla fall!

Disputationen gick förstås hur bra som helst men jag hade inte förväntat mig något annat. Jag lyckades utan större besvär norpa ett ex också - är helt övertygad om att jag kommer att ha användning för den avhandlingen om (läs: när) jag fortsätter med landskapsarkeologin! Efteråt var det mingel på institutionen, där jag inte har satt min fot på flera månader... Och det var faktiskt jättetrevligt! Pratade lite med bekantingarna, drack lite skumpa, gratulerade och sådär. Det blev lite av en tankeställare. En bra tankeställare.

Detta, tillsammans med ett mail jag fick tidigare i veckan, har gjort att arkeologin har kommit upp till ytan igen. Arkivvetenskap, taktik och plan b i all ära, men det står nästan komiskt klart att det är arkeologin mitt hjärta klappar för, det är arkeologin som får mig att snubbla på orden i ren exaltation och mina ögon att tindra..

Men, hur som helst så har jag avslutat dagen på sushirestaurang med hjärtat och sedan en godispåse framför datorn. Nu är jag helt slut. Dags att sova. Ska bli spännande att se vad jag drömmer inatt. Natten till igår var lätt oroande.. :)

Visst ni att jag enligt en kommande artikel av en passionerad pensionerad musikarkeologisk professor är "...på flera sätt nydanande genom sin innovativa dokumentation av klangstenar och genom sina kontextuella och praktiska/experimentella arkeoakustiska analyser av dem." ?

Så cool är jag! Det kan vara gott att få veta om sig själv en i övrigt rätt slätstruken tisdag i januari. =)