Vänner, jag är åter i lärdomsstaden!

Dagens kommentar:

"Frida, vi måste baka något. Jag vill tröstäta."

Opretantiöst och underbart!

Hjärtat är här och det känns som om vi är lediga tillsammans för första gången på hur länge som helst. Det är väl en sanning med modifikation, men det är härligt ändå! Idag har vi sovit ut, strosat runt stan, slappat, ätit god mat på restaurang och druckit goda drinkar på bar, tagit lite kvällspromenad i slottskogen och sitter nu med varsitt glas vin och kollar mailen.. det behöver inte vara så himla avancerat, det räcker att vi får vara tillsammans och vara lediga även om det är en kortare ledighet för hjärtat. Alla kärlekshistorier i min sommarlitteratur, alla samtal med kärlekskrank J och nästan alla filmer hittills under ledigheten har för övrigt resulterat i en enorm kram-abstinens hos mig (detta nya kärleksberättelse- och romantikbehov ska jag resonera kring en annan gång!). Äntligen får jag kramas så mycket jag vill! Ända tills på måndag morgon!

Duktig i ledigheten

På den sociala fronten har jag hunnit med flera settlersomgångar, ett dygnsbesök i varberg med grym mat och underbart sällskap, samt en halvdagsfika med en gammal gymnasiekompis. Jag är duktig! Sen på vägen hem från stan så gick jag och syndade i Science-Fiction bokhandeln, del 2-5 i Temeraire-serien införskaffades och därmed är serien så långt den har kommit ut, komplett. Egentligen var jag ute efter del nio i Amberserien av Roger Zelasny men den fanns inte. Synd, för då hade den serien också varit hel till slut. Menmen. Jag nöjer mig med att under juli ha utfodrat boksamlarmanin med hela Twilight-serien, del 8 och 10 i Amberserien, novellsamlingen The Mammoth Book of Fantasy, och ovan nämnda tillskott till bokhyllan.

Jag har varit duktig på flera sätt den här veckan, med ordentliga morgon/förmiddagspromenader och så lite pasta/ris/potatis som möjligt. Jag har förbannat svårt att hålla pli på sockersuget bara.. men jag jobbar på det med. Till råga på allt har jag pms med allt vad sötsug heter. Trots detta har jag inte ätit godis på två veckor. Så, idag har jag planerat att krypa till godiskorset och unna mig en påse av den största frestelsen av dem alla: lösgodis från Oliven Livs. Man får unna sig ibland. Idag kommer hjärtat till göteborg för en minisemester också, och bara det är ju värt att fira! =)

"Förlåt husse...?"

När jag var ute på min förmiddagspromenad i slottsskogen idag så såg jag en medelålders man med en vit liten terrierliknande sak i sällskap. Han satte sig plötsligt på huk, kallade på hunden, hade en lååång utläggning om varför hunden inte fick göra så och avslutade med ett grepp över ryggen och ett ordentligt FY. Allt medan hunden hade total uppmärksamhet på honom.


Människor är konstiga.

Ledighet

Jag har inte skrivit på flera veckor av en mycket enkel anledning: jag är ledig. Jag kan inte ens komma ihåg när jag senast kände mig så ledig! På fullt allvar finns det inget jag måste göra som ligger och skaver i bakhuvudet.. Jag vet att jag borde göra det sista på slutversionen av uppsatsen men jag har till hösten på mig (jag fick dispens) och jag har fått mitt betyg så what's the rush, really? Mina dagar (dygn) består av sömn, film, umgänge med allehanda vänner, skönlitteratur och sånt där annat sånt där som man egentligen inte tar sig tillräcklig tid till tillräckligt ofta.

Under ledigheten har jag hittills tillbringat en dryg vecka i uppsala, ett par dagar hos J i Linköping och snart en halv vecka i göteborg där jag också kommer stanna tills de sista dagarna i juli. Älskade stad! Jag har gjort cykelutflykter till ulva kvarn, gått på gamla uppsala museum, fikat med vänner, läst fler tusentals sidor skönlitteratur än jag orkar räkna (underbart!). Jag har vänt halvvägs på dygnet, besökt orust, åkt en hel del buss, pratat en hel del på telefon med hjärtat, och hängt med syskonen. Jo, och så har jag permanentat mig igen. Resultatet bevisar att mitt hår inte riktigt funkar för permanent. Vill jag ha korkskruvar så får jag använda locktång, för det blir inte bättre än vågigt annars.

Jag har inte med mig datorn till göteborg, så det blir ungefär ett internetbesök per dag - sällan långvarigt. Anledningen till att jag tog mig tid att uppdatera här var egentligen inte för att redogöra för min 'semester' (mitt jobbuppehåll är väl en mer korrekt term kanske - betald ledighet är det ju inte) utan för att jag är upprörd över något som jag egentligen bara har indirekt med att göra.

Igår var det svensexa i sthlm. Hjärtat, som är best man på sommarens sista bröllop, har suttit i veckor och ringt, mailat, planerat osv, mer eller mindre utan hjälp från resterande deltagare. Han har fått dra ur folk om de kommer eller inte, och har bett om förslag och åsikter på upplägget hur många gånger som helst men utan att få någon respons. Igår gick alltså hela tillställningen av stapeln. Kidnappning, danslektion, diverse uppdrag på stan, femkamp på grönan, bastukväll på ingarö... de blev sammanlagt tio stycken med hjärtat inräknad. Alldeles lagom många om jag får säga vad jag tycker. Grejen är den att av dessa nio deltagare är det bara en, en enda, som har uttryckt någon slags uppskattning över huvud taget för vad hjärtat har gjort. Jag är sjukt besviken (jag känner ju typ hela gänget så det är inte bara namn utan ansikten och personer det handlar om) å hjärtats vägnar. Besviken och lite ledsen, men egentligen mest arg! Hjärtat har lagt ned sin själ i den här svensexan (den första och sista säger han själv) och inte ett 'det här har du ordnat bra!' eller 'bra att du tog tag i det här!' eller ens 'tack för en jättetrevlig dag' har han fått höra. Sjukt dålig stil grabbar! Är det ett så otacksamt jobb att anordna svensexa?!

Ultuna: de lokala värmerekordens mecka.

Hägringarna fladdrar över schaktgolvet redan på morgonen och den stenhårda krackelerade leran är så ljus att solen reflekteras upp och kommer åt precis överallt oavsett hur man försöker skugga sig själv. Där jobbar jag. Varje dag. Det är riktigt jobbigt. Morgon och Lunch smörjer vi in oss med solskyddsfaktor 30 på varje liten hudfläck som inte täcks av kläder (smörjan är grönblå och luktar jätteskumt. 'for kids'...) och sen är det ut i solgasset. Ute i schaktet rinner svetten så att man oroar sig för att solskyddet försvinner. Kombinationen svett/solkräm i ögonen är ingen höjdare kan jag säga. På rasterna sitter vi och hänger med huvudet i skuggan och önskar att vi kunde få sitta kvar där. Boden är så varm att vi inte är därinne mer än nödvändigt, containern likaså. Igår var det 31 grader i skuggan på eftermiddagen. Vi blev tvugna att bryta lite tidigare bara för att det var så varmt att det inte gick att jobba längre. Och så undrar folk varför jag inte vill sitta ute på balkongen och lapa sol på kvällarna/helgerna.

Tänk att bara att få vara ledig och inte behöva vara i solen..! På fredag är min sista dag för den här omgången... gief friday. Typ NU, tack!

----------------------------------------------------------------------------------

Har för övrigt fått klartecken till att lägga ut lite mer specifika bilder (det står ju vissa villkor i anställningsavtalet om affärshemligheter och sånt men nu är det säkert att det är ok för jag har frågat! Däremot går jag inte in på alltför mycket detaljer och det får ni stå ut med. Ni får läsa rapporten sen istället) från Ultuna! Dom kommer här:

Detta, mina damer och herrar är något så exklusivt som en tjärtratt med typisk y-formad profil.

Det visade sig också att vi hade en brunn på området. Från början trodde vi att det var ett kulturlager men det visade sig annorlunda när vi väl tittade närmare. Den var förstås för stor för att gräva för hand så vi (egentligen framförallt min kollega E som är på bilden) fick hjälp av maskinen. I brunnen hittade E obrända ben från ko.

..och den blev ganska djup också. Med ganska många lager i.

Bredvid profilen av brunnen fick jag också det finaste exemplet jag sett på glacial varvig lera. Tidigare har jag inte fattat alls vad folk menar med att den är 'randig'. Nu förstår jag bättre som ni kanske kan gissa. Det är som årsringar faktikst, som kom till under den senaste istiden. Fråga mig någon gång så ska jag berätta mer, det lilla jag kan alltså :)

Min allra sista dag i Ultuna kom det välsignade regnet, och bara så mycket att det blev lite lättare att arbeta. Inte något skyfall som gjorde hela ytan till en lergrop utan bara lite sommarregn. Temperaturen gick ned och jag njöt! Men sen så kom det världens minsta åskknall så vi fick gå in i boden. Därifrån tog jag den här sista bilden, och med den avslutar jag den lilla bildserien från min Ultunagrävning. Jag återkommer i augusti med bilder från nästa grävning.