Det blev en konstig dag idag. På sätt och vis den första "riktiga" sommarlovsdagen.
Morgonen började med att jag försov mig. Jag hann få med mig lunchen, göra i ordning lite sista-sekunden-frukost som jag åt på bussen och faktiskt hinna med bussen. Det jag inte fick med mig var regnkläderna. Vad hände? Jo, givetvis började det ösregna lagom tills vi skulle gå av bussen och eftersom jag inte hade några regnkläder med mig så var det bara att ta på alla kläder som fanns i ryggsäcken (en tjocktröja) och ge sig ut i ovädret. Vägen till skolan där vi har fyndcentral och tak över huvudet tar ungefär tre minuter att gå och under den tiden hann jag bli helt genomblöt. Nästa buss in till stan igen gick inte förrän typ två timmar senare, så det enda som fanns att göra var att vänta. Sjukt långtråkigt... När det var dags att börja dra sig till bussen så började det givetvis klarna upp men jag kände att jag fortfarande var så blöt att det inte var värt att stanna kvar eftersom jag förmodligen hade blivit förkyld på kuppen. Alla kläder jag hade med var blöta och det blåste en massa och solen värmde inte alls. Förkylning har jag inte tid med! Det hela slutade med att trots att alla hade pratat högljutt om att dom skulle åka hem med nästa buss så var det i slutändan bara jag och två till som tog den. Ett par till hade tagit bilen hem oxå. Lite irriterande var att grävledaren inte förstod varför vi åkte hem (för givetvis var vi duktiga flickor och sa till att vi åkte). Kommentarerna lät ungefär så här: "men det klarnar ju upp nu" på vilket vi svarade att vi var jätteblöta och inte ville bli förkylda. Kommentaren till det var ett helt oförstående "men ni har ju suttit i skolan hela morgonen". Jag blev lite frustrerad. Men han får faktikst säga och tycka vad han vill, jag tänker inte riskera att bli sjuk, jag har inte missat mer än 1½ timme av grävningen hittills och jag tycker faktiskt att jag visade min goda vilja bara genom att ta mig dit. Så det så!
Ni ska veta att det var frestande att stanna kvar i sängen i morse och sanning att säga så ångrade jag rätt rejält att jag inte gjorde det just idag. Menmen.
Så min dag idag har sedan bestått av ett varmt bad (underbara badkar!) och ett flertal filmer från vardagsrumssoffan. Jag har inte tagit ett steg utanför dörren sedan jag kom hem igen. Och det har varit såååå skönt!
Igår var jag i Hoburgen, den södraste platsen på Gotland. Jag utnyttjade mitt svindyra busskort som gäller över hela ön och tog mig en utflykt. På det stora hela har det med andra ord varit mycket bussresande de senaste dagarna. Men trevligt också! Nu är det sängdags igen. Kvällarna går så fort nu för tiden...
måndag, juni 30, 2008
lördag, juni 28, 2008
"Self-censorship no more" | Visby del 6
Tiden går fort och helt plötsligt har tredje veckan i visby nästan gått. Saker händer allt eftersom och jag har varit dålig på att uppdatera här. Något jag definitift har gått och tänkt på är att jag av någon anledning har börjat censurera mig själv här i bloggen. "Tänk om personen läser det" och så vidare har farit genom huvudet på mig och därför har jag låtit bli att skriva rätt mycket vilket på senaste tiden har börjat kännas störande. Varför ska jag inte skriva det jag vill egentligen? Jag sprider inte den här adressen till vem som helst och om någon lyckas luska rätt på den utan min hjälp så får dom väl helt enkelt skylla sig själva om dom inte gillar det som står här. Nä, dom dagarna är förbi som dom sa i Disneys Micke och Molle. Från och med nu ska jag skriva precis vad jag tycker.
I måndags hade vi fått ofrivillig tillökning i schaktet. Två "vuxna" (dvs dom är i medelåldern eller äldre) personer som tydligen skulle ta igen eftersom dom missat på Ajvide (Gotlands B-kurs gräver tydligen där). En respektive två veckor är vad jag har hört. Jag vet precis vem jag hoppas inte kommer dit på måndag. Personligen anser jag att man får gå in i en ny situation med ett öppet sinne och ta det som det kommer, men det är uppenbarligen inte en självklarhet. Ett par dagar i början av veckan fick jag och dom tre tjejerna som jag arbetat i schaktet med sedan dag 1 uppleva så otroligt mycket lillagummanattityd att jag nästan har sprängts av irritation! Särskilt en av dom är sjukt irriterande. Bara för att hon är 10-15 år äldre än oss så tror hon att hon kan valsa in och dels säga åt oss hur vi ska sköta vårt schakt, dels att hennes tolkningsmodell är den mest självklara (vi fnissar lite bakom hennes rygg - det är definitift inte en stensträng vi har i schaktet), dels att hon bäst vet hur man ska göra precis varje uppgift vi får av grävledarna. Hon utstrålar liksom en slags tyst 'jaja, gör ni så om ni vill men jag vet ett mycket bättre sätt'-känsla precis hela tiden. Typisk förstå-sig-på:are! Dessutom är hon totalt misslyckad som lagspelare och emellanåt väldigt arbetsskygg och duckar de tyngsta sysslorna om hon kan. Detta skapar en hel del tandagnisslan hos oss fyra 'ordinarie', särskilt med tanke på att det var rätt trångt om plats med 6 personer i vår lilla Ruta 3.
Efter att vi hade avslutat alla våra tidigare rutor, utvidgat och lyft all sten i vår nya ruta tre så fick vi gräva ner till blåleran en gång till bara för att vara säkra på att konstruktionen inte var en grav. Det var den inte. Så det var bara att sortera fynden, skjuta in dom med totalstationen och lägga igen. Det ryms många många många skottkärror jord i ett sånt där schakt, tro mig. Det tog oss 6 i runda slängar en och en halv dag att lägga igen och torva på alltihopa igen. Men det blev ju rätt snyggt tillslut. Däremot är det ingen som kan bli klok på vad det var för konstruktioner vi egentligen hittade...
Under den här veckan har även vår ovälkomna besökare från grannschaktet varit hos oss en hel del, mer än de första två veckorna. Kan ni föreställa er hur jobbigt (stressande, störande, irriterande och frustrerande i någon slags konstig kombination) det är att ha någon hängandes vid schaktkanten eller bakom ryggen hela tiden? Våra nytillskott var dessutom trevliga och väluppfostrade mot personen i fråga så att hon hängde kvar ännu längre än hon brukat göra tidigare. Ovälkomna, irrelevanta, i ärlighetens namn helt ovidkommande kommentarer om våra fynd, om grannschaktets fynd, om grävledarna och så vidare har haglat. Need I say more? Mitt förra inlägg kom till efter den värsta dagen...
Eftersom vi blev helt klara med vårt stackars schakt 33 så har vi i slutet av veckan blivit omplacerade till ett av dom andra schakten, nr 29 för att vara exakt. Med andra ord är det nu vi som är dom till viss del ovälkomna nytillskotten. Det är inte konstigt att man blir irriterade på varandra när det ska vara så många på samma lilla yta och alla dessutom ska ha något vettigt att göra. 15 personer är vi nu. Inser ni hur mycket det är?
Men schaktet i sig är coolt! Dom har hittat ett flertal ugnskonstruktioner och stampad lerpackning (golv?) och en himla massa häftiga fynd, kammar och knivar och pärlor och så vidare... Jag trodde att jag kanske skulle få hitta nåt fint äntligen, men såhär efter arbetsveckans slut kan jag säga att så inte är fallet. Däremot har ALLA ANDRA hittat saker! Häftiga saker! E hittade till exempel ett järnskrin, A en jättefin dubbelkam och C en helt enorm bärnsten.
M stod för finfynden redan i schakt 33. Men jag hittar plankor. Plankor, nitar och ben. Suck. Visar lite blandade fynd från schakt 33 oxå. Nätsänke med bronspedutt på, blytyngd och en hästkäke.
Man kan säga att det har utkristalliserat sig en skala gällande hur fina grejerna man hittar är. Längst ner kommer ben, sedan plankor och sen järnskrot (spik och nit) och keramik. Kammar kommer någonstans i mitten och pärlor, bärnsten, vapen, mynt osv ligger högt i kurs. Allt lite flytande beroende på bevaringsgrad och storlek och sånt förstås.. Jag börjar tro att jag är dömd att inte hitta nåt. Vi får väl se nästa vecka, sista fältveckan. Stört att mer än halva kursen har gått.
Hjärtat och jag har börjat göra upp planer för resten av sommaren, det är spännande och dyra planer och jag ska återkomma till dom någon gång snart, men nu måste jag äta upp min middag så att jag kan ta mig bort till festen jag är bjuden på. Jag är redan sen. Måste bara visa fynden jag gjorde nere på stan idag, ett armband och en ring i brons för 129 kr (50% på allt i hela affären). Me likes! ;)
Nu orkar jag inte sitta och pilla mer med bilder och shit. Jag har en fest att attendera. Tjingeling.
I måndags hade vi fått ofrivillig tillökning i schaktet. Två "vuxna" (dvs dom är i medelåldern eller äldre) personer som tydligen skulle ta igen eftersom dom missat på Ajvide (Gotlands B-kurs gräver tydligen där). En respektive två veckor är vad jag har hört. Jag vet precis vem jag hoppas inte kommer dit på måndag. Personligen anser jag att man får gå in i en ny situation med ett öppet sinne och ta det som det kommer, men det är uppenbarligen inte en självklarhet. Ett par dagar i början av veckan fick jag och dom tre tjejerna som jag arbetat i schaktet med sedan dag 1 uppleva så otroligt mycket lillagummanattityd att jag nästan har sprängts av irritation! Särskilt en av dom är sjukt irriterande. Bara för att hon är 10-15 år äldre än oss så tror hon att hon kan valsa in och dels säga åt oss hur vi ska sköta vårt schakt, dels att hennes tolkningsmodell är den mest självklara (vi fnissar lite bakom hennes rygg - det är definitift inte en stensträng vi har i schaktet), dels att hon bäst vet hur man ska göra precis varje uppgift vi får av grävledarna. Hon utstrålar liksom en slags tyst 'jaja, gör ni så om ni vill men jag vet ett mycket bättre sätt'-känsla precis hela tiden. Typisk förstå-sig-på:are! Dessutom är hon totalt misslyckad som lagspelare och emellanåt väldigt arbetsskygg och duckar de tyngsta sysslorna om hon kan. Detta skapar en hel del tandagnisslan hos oss fyra 'ordinarie', särskilt med tanke på att det var rätt trångt om plats med 6 personer i vår lilla Ruta 3.
Efter att vi hade avslutat alla våra tidigare rutor, utvidgat och lyft all sten i vår nya ruta tre så fick vi gräva ner till blåleran en gång till bara för att vara säkra på att konstruktionen inte var en grav. Det var den inte. Så det var bara att sortera fynden, skjuta in dom med totalstationen och lägga igen. Det ryms många många många skottkärror jord i ett sånt där schakt, tro mig. Det tog oss 6 i runda slängar en och en halv dag att lägga igen och torva på alltihopa igen. Men det blev ju rätt snyggt tillslut. Däremot är det ingen som kan bli klok på vad det var för konstruktioner vi egentligen hittade...
Under den här veckan har även vår ovälkomna besökare från grannschaktet varit hos oss en hel del, mer än de första två veckorna. Kan ni föreställa er hur jobbigt (stressande, störande, irriterande och frustrerande i någon slags konstig kombination) det är att ha någon hängandes vid schaktkanten eller bakom ryggen hela tiden? Våra nytillskott var dessutom trevliga och väluppfostrade mot personen i fråga så att hon hängde kvar ännu längre än hon brukat göra tidigare. Ovälkomna, irrelevanta, i ärlighetens namn helt ovidkommande kommentarer om våra fynd, om grannschaktets fynd, om grävledarna och så vidare har haglat. Need I say more? Mitt förra inlägg kom till efter den värsta dagen...
Eftersom vi blev helt klara med vårt stackars schakt 33 så har vi i slutet av veckan blivit omplacerade till ett av dom andra schakten, nr 29 för att vara exakt. Med andra ord är det nu vi som är dom till viss del ovälkomna nytillskotten. Det är inte konstigt att man blir irriterade på varandra när det ska vara så många på samma lilla yta och alla dessutom ska ha något vettigt att göra. 15 personer är vi nu. Inser ni hur mycket det är?
Men schaktet i sig är coolt! Dom har hittat ett flertal ugnskonstruktioner och stampad lerpackning (golv?) och en himla massa häftiga fynd, kammar och knivar och pärlor och så vidare... Jag trodde att jag kanske skulle få hitta nåt fint äntligen, men såhär efter arbetsveckans slut kan jag säga att så inte är fallet. Däremot har ALLA ANDRA hittat saker! Häftiga saker! E hittade till exempel ett järnskrin, A en jättefin dubbelkam och C en helt enorm bärnsten.
M stod för finfynden redan i schakt 33. Men jag hittar plankor. Plankor, nitar och ben. Suck. Visar lite blandade fynd från schakt 33 oxå. Nätsänke med bronspedutt på, blytyngd och en hästkäke. 
Man kan säga att det har utkristalliserat sig en skala gällande hur fina grejerna man hittar är. Längst ner kommer ben, sedan plankor och sen järnskrot (spik och nit) och keramik. Kammar kommer någonstans i mitten och pärlor, bärnsten, vapen, mynt osv ligger högt i kurs. Allt lite flytande beroende på bevaringsgrad och storlek och sånt förstås.. Jag börjar tro att jag är dömd att inte hitta nåt. Vi får väl se nästa vecka, sista fältveckan. Stört att mer än halva kursen har gått.Hjärtat och jag har börjat göra upp planer för resten av sommaren, det är spännande och dyra planer och jag ska återkomma till dom någon gång snart, men nu måste jag äta upp min middag så att jag kan ta mig bort till festen jag är bjuden på. Jag är redan sen. Måste bara visa fynden jag gjorde nere på stan idag, ett armband och en ring i brons för 129 kr (50% på allt i hela affären). Me likes! ;)
Nu orkar jag inte sitta och pilla mer med bilder och shit. Jag har en fest att attendera. Tjingeling.
måndag, juni 23, 2008
(Parantes | Visby del 5)
När jag har såna dagar som jag haft idag, när jag av olika anledningar (läs personer) i min omgivning upplever frustration intill gråtfärdighet, då är jag så innerligt glad att jag har mitt hjärta som orkar lyssna på mig tills jag har avreagerat mig hjälpligt och kan gå vidare med min dag.
Tack för att du lyssnade idag älskling!
Förresten förövrigt så har min tröja och min jacka från i fredags kommit till rätta. Najs :)
Tack för att du lyssnade idag älskling!
Förresten förövrigt så har min tröja och min jacka från i fredags kommit till rätta. Najs :)
söndag, juni 22, 2008
Midsommar | Visby del 4
Igår var det midsommar. Större delen av dagen har gått åt till återhämtningsfasen... Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig men jag visste att det skulle bli grillning med ett gäng kursare från grävningen och att allt var möjligt - utgång osv...
Och det blev faktiskt en sjukt bra kväll (som jag har fått betala dyrt för idag kan jag säga). Jag tänker låta bli fjortisleken med att räkna upp allt jag drack (jag borde gissat vart det skulle leda när någon helt plötsligt började bjuda på snaps). Men kvällen gick helt enkelt till på följande vis: vid halv sjutiden så tände vi grillarna och en stund senare var vi i full gång med att bränna våran mat. Det blev ätligt, riktigt gott till och med, men lite svarta kanter och sådär. Jag grillade dessutom säkert fem marchmallows. Varför köper man alltid en hel påse? :) Den svenska midsommaren var i sitt esse med ett tungt molntäcke, lite små regnstänk och en kall snålblåst. Det var lite kallt men man förväntar ju sig att frysa på midsommar eller hur?
Hur som helst så drog festen vidare in i allrummet i studentboendet vi suttit utanför tidigare. Det var skitnajs, riktig studentfest med dator kopplad till ljudanläggning, ett gäng med udda soffor och två bord med en massa stolar runt. Mycket folk var det oxå och även om jag inte pratade med så jättemånga så känns det i alla fall som om jag har bondat med lite fler nu.
Sedan var det någon som kläckte den intressanta idén att dra ut och full och glad hängde jag på. Jag tog glatt körkort och visakort i bakfickan och lämnade alla grejer, exklusive ytterkläder som jag helt smart lät ligga kvar i allrummet, i J's lägenhet. Sen vinglade vi ner på stan och gick in på gutekällar'n. Tror jag. Det fanns i alla fall dansgolv och stället var packat med folk. Hur som helst så dansade vi tills tio minuter innan stängningsdags och sen vinglade vi hem igen. Det tog oss i runda slängar en timme att gå en väg som borde tagit en kvart på sin höjd. Inga ytterkläder hade jag på mig heller. Oh the joy of being drunk. Så jag plockade upp mina prylar, glömde bort ytterkläderna, och vinglade sista biten hem. Inte en själ mötte jag men jag har hört att allt stänger vid två i visby och alltså borde klockan varit runt tre någonstans.. Ljust var det i alla fall. Sen kom äventyret att smyga in i lägenheten. Jag har inte träffat min hyresvärd idag så jag har inte kunnat fråga om jag väckte henne. Hoppas verkligen inte det. Jag försökte mitt allra bästa men vi vet ju hur det brukar vara. Ju mer man anstränger sig för att vara tyst desto mer väsen för man. Jag var hur som helst jätteduktig och tog av mig sminket, borstade tänderna och allt, och sen slocknade jag. Egentligen är det helt fantastiskt att jag lyckades få med mig allt hem. Ja förutom mina ytterkläder då.
Idag har jag tillbringat större delen av dagen i horisontellt läge. Jag har inte ens orkat kolla bilderna i kameran. Fy satan säger jag bara. Vid femtiden i eftermiddags kunde jag äntligen få ner lite mat. En sak är säker, det dröjer ett tag innan jag går ut såhär hårt igen. Men kul var det :) Ikväll har jag varit tillbaka på studenthemmet och ätit lite middag och kollat på film med fyra andra slagna hjältar från gårdagen. Jag formligen dyrkar Ratatoille. På det stora hela blev dagen inte så dålig ändå till slut, fast mina ytterkläder var inte kvar i allrummet så jag måste förhöra mig om dom på måndag och se om någon möjligen förbarmade sig över dom igårkväll när festen var slut. Oavsett vilket: Nu är det big time sängdags. Kläderna får jag oroa mig för på måndag.
Och det blev faktiskt en sjukt bra kväll (som jag har fått betala dyrt för idag kan jag säga). Jag tänker låta bli fjortisleken med att räkna upp allt jag drack (jag borde gissat vart det skulle leda när någon helt plötsligt började bjuda på snaps). Men kvällen gick helt enkelt till på följande vis: vid halv sjutiden så tände vi grillarna och en stund senare var vi i full gång med att bränna våran mat. Det blev ätligt, riktigt gott till och med, men lite svarta kanter och sådär. Jag grillade dessutom säkert fem marchmallows. Varför köper man alltid en hel påse? :) Den svenska midsommaren var i sitt esse med ett tungt molntäcke, lite små regnstänk och en kall snålblåst. Det var lite kallt men man förväntar ju sig att frysa på midsommar eller hur?
Hur som helst så drog festen vidare in i allrummet i studentboendet vi suttit utanför tidigare. Det var skitnajs, riktig studentfest med dator kopplad till ljudanläggning, ett gäng med udda soffor och två bord med en massa stolar runt. Mycket folk var det oxå och även om jag inte pratade med så jättemånga så känns det i alla fall som om jag har bondat med lite fler nu.
Sedan var det någon som kläckte den intressanta idén att dra ut och full och glad hängde jag på. Jag tog glatt körkort och visakort i bakfickan och lämnade alla grejer, exklusive ytterkläder som jag helt smart lät ligga kvar i allrummet, i J's lägenhet. Sen vinglade vi ner på stan och gick in på gutekällar'n. Tror jag. Det fanns i alla fall dansgolv och stället var packat med folk. Hur som helst så dansade vi tills tio minuter innan stängningsdags och sen vinglade vi hem igen. Det tog oss i runda slängar en timme att gå en väg som borde tagit en kvart på sin höjd. Inga ytterkläder hade jag på mig heller. Oh the joy of being drunk. Så jag plockade upp mina prylar, glömde bort ytterkläderna, och vinglade sista biten hem. Inte en själ mötte jag men jag har hört att allt stänger vid två i visby och alltså borde klockan varit runt tre någonstans.. Ljust var det i alla fall. Sen kom äventyret att smyga in i lägenheten. Jag har inte träffat min hyresvärd idag så jag har inte kunnat fråga om jag väckte henne. Hoppas verkligen inte det. Jag försökte mitt allra bästa men vi vet ju hur det brukar vara. Ju mer man anstränger sig för att vara tyst desto mer väsen för man. Jag var hur som helst jätteduktig och tog av mig sminket, borstade tänderna och allt, och sen slocknade jag. Egentligen är det helt fantastiskt att jag lyckades få med mig allt hem. Ja förutom mina ytterkläder då.
Idag har jag tillbringat större delen av dagen i horisontellt läge. Jag har inte ens orkat kolla bilderna i kameran. Fy satan säger jag bara. Vid femtiden i eftermiddags kunde jag äntligen få ner lite mat. En sak är säker, det dröjer ett tag innan jag går ut såhär hårt igen. Men kul var det :) Ikväll har jag varit tillbaka på studenthemmet och ätit lite middag och kollat på film med fyra andra slagna hjältar från gårdagen. Jag formligen dyrkar Ratatoille. På det stora hela blev dagen inte så dålig ändå till slut, fast mina ytterkläder var inte kvar i allrummet så jag måste förhöra mig om dom på måndag och se om någon möjligen förbarmade sig över dom igårkväll när festen var slut. Oavsett vilket: Nu är det big time sängdags. Kläderna får jag oroa mig för på måndag.
tisdag, juni 17, 2008
"Ruinernas och rosornas stad" | Visby del 3
Hela förra veckan slitit och släpat med att få ordning på hur allt funkar här i Visby, från bussar till grävledare till mataffärer till vart man slänger sopor. Nu är äldsta dottern i huset hemma från hultsfred igen så nu finns det åtminstone någon att fråga när oklarheter dyker upp. Resten av familjen jag bor hos är fortfarande på semestern, alla utom hunden. Helt plötsligt har han adopterat mig och går mig i hälarna så fort vi råkar vara hemma samtidigt. Det är nästan störande med tanke på att han luktar blöt hund hela tiden. Jag ska ha en korthårig en när jag skaffar egen hund!
MEN det jag tänkte skriva lite om nu är det faktum att hjärtat kom och hälsade på mig i helgen! I fredags eftermiddag dök han upp och i morse åkte han hem. Vi har tillbringat helgen i sann turistanda.. Promenerat runt Visby i två dagars tid, ätit på restaurang, tagit bilder, ätit glass och så vidare. Det har varit helt underbart! Igår fick hjärtat vara arkeolog för en förmiddag och lånade grävkläder av mig och följde med ut till grävningen också. =D Här nedanför kommer lite bilder från helgen!
Vårt trista schakt har äntligen börjat lämna ifrån sig liite mer än bara sten och ben, ja förutom ben från en katt då (och fågel, skrev jag det förra gången?) - utöver allt annat. Vi har snart allt utom hund och igelkott, och så människa då. Vi har lyft på en lätt tveksam anläggning i ruta 1 och mätt in alla större stenar i hela schaktet, även ena "väggen" av stenpackning i konstruktionen som emellanåt inte verkar existera. En halv glaspärla, en till bit bärnsten som är lite större än de tidigare, en möjlig islägg (föregångare till skridsko), en bit mycket bearbetat ben (fast vi vet inte riktigt vad det är för något), och det häftigaste av allt: en TÄRNING! Jo det är säkert! :D Scrolla nedåt nu och titta på bilderna!
Hittills, så att säga! Jag avslutar med en bild på Lukas.
Gonatt!
MEN det jag tänkte skriva lite om nu är det faktum att hjärtat kom och hälsade på mig i helgen! I fredags eftermiddag dök han upp och i morse åkte han hem. Vi har tillbringat helgen i sann turistanda.. Promenerat runt Visby i två dagars tid, ätit på restaurang, tagit bilder, ätit glass och så vidare. Det har varit helt underbart! Igår fick hjärtat vara arkeolog för en förmiddag och lånade grävkläder av mig och följde med ut till grävningen också. =D Här nedanför kommer lite bilder från helgen!
Vårt trista schakt har äntligen börjat lämna ifrån sig liite mer än bara sten och ben, ja förutom ben från en katt då (och fågel, skrev jag det förra gången?) - utöver allt annat. Vi har snart allt utom hund och igelkott, och så människa då. Vi har lyft på en lätt tveksam anläggning i ruta 1 och mätt in alla större stenar i hela schaktet, även ena "väggen" av stenpackning i konstruktionen som emellanåt inte verkar existera. En halv glaspärla, en till bit bärnsten som är lite större än de tidigare, en möjlig islägg (föregångare till skridsko), en bit mycket bearbetat ben (fast vi vet inte riktigt vad det är för något), och det häftigaste av allt: en TÄRNING! Jo det är säkert! :D Scrolla nedåt nu och titta på bilderna!
Hittills, så att säga! Jag avslutar med en bild på Lukas. 
Gonatt!
torsdag, juni 12, 2008
"Stones and bones" | Visby del 2
Nästan en vecka har gått och jag kan med stolthet säga att jag nu är ägare till ett busskort. Det är ingen liten bedrift kan jag säga, det tog mig drygt två dar och en himla massa springande, frågande, svärande och mer springande. Dyrt var det oxå.
Såhär långt kan jag sammanfatta vårt schakt med två ord: Sten och Ben. Tanken var att vi skulle följa en förmodad vägg som upptäcktes på förra årets grävning för att lokalisera hela byggnaden. Hittills har vi öppnat upp nytt i fyra omgångar. Mycket avtorvning blir det, jag börjar nästan få in tekniken nu. Och vad hittar vi? Sten. Inga fina väggar inte utan bara ett gytter av stenar, emellanåt i form av en "packning" men inte i någon rät linje. Mellan dessa stenar hittar vi djurben. Obrända. Det är allt mellan himmel och jord, allt från tänder och käkben, till revben, till under- och överarmsben, till höftben, till kotor, till falanger osv. Vi är uppe i många arter oxå (nämnde jag att jag delar schakt med två osteologer?). Än så länge har vi gris, får/get, nöt, häst, säl, stoooor fisk och mindre fisk, råtta/mus... Vi har även några nitar i järn, ett par dito spikar, en halv hästsko, en liten kvadratisk glasbit och så det stora genombrottet som kom i eftermiddags: en mikroskopisk bärnstensbit. Alla dom andra schakten hittar armborst, beslag, skridskor, kammar, rakknivar osv, men inte vi inte. Typiskt min tur... vi får väl hoppas att det vänder eller att det kommer nåt häftigare när vi lyfter på stenarna. Eller i nästa schakt.
Något annat som fyller mina dagar är smuts. Jag har sällan varit så smutsig som jag är om dagarna nu för tiden. Det är raka vägen in i duschen så fort man kommer hem och se till att inte gå på mattorna på vägen dit. Jorden är jättesandig (och yr därmed omkring en massa och lägger sig överallt) och alldeles svart vilket resulterar i att alla får en falsk solbränna framåt eftermiddagen. Den enda fördelen jäntemot den uppländska leran är att den inte är lika tung. Vilket inte betyder att en full hink är lätt. Tur att vi har en gentlemanna-ukrainare i schaktet bredvid som hjälper till ibland :) Först trodde vi att han bara var dryg och tyckte vi var patetiska i våra försök att torva av och inte kunde med att stå och titta på, men vi har insett att det handlar om kulturkrock. I Ukraina (och i tjeckien och ryssland har jag hört ryktas) så gör tjejerna aldrig något tyngre kroppsarbete - inte ens arkeologtjejerna. Han är bara artig och väluppfostrad. Och om han är i närheten när det är dags att sålla så hjälper han oss tjejer med dom tunga hinkarna :)
Är det tragiskt att man är så ovan vid att bli bemött på det viset att man automatiskt misstar artighet med dryghet? Svar JA.
Så bara för att byta tråd, imorron är sista tidiga dagen (vi börjar lite senare nästa vecka eftersom bussarna börjar gå efter sommartidtabell då) och imorron kommer hjärtat och hälsar på! I helgen ska vi göra Visby! Jag längtar. Och jag måste sova.
Nattinatti.
Såhär långt kan jag sammanfatta vårt schakt med två ord: Sten och Ben. Tanken var att vi skulle följa en förmodad vägg som upptäcktes på förra årets grävning för att lokalisera hela byggnaden. Hittills har vi öppnat upp nytt i fyra omgångar. Mycket avtorvning blir det, jag börjar nästan få in tekniken nu. Och vad hittar vi? Sten. Inga fina väggar inte utan bara ett gytter av stenar, emellanåt i form av en "packning" men inte i någon rät linje. Mellan dessa stenar hittar vi djurben. Obrända. Det är allt mellan himmel och jord, allt från tänder och käkben, till revben, till under- och överarmsben, till höftben, till kotor, till falanger osv. Vi är uppe i många arter oxå (nämnde jag att jag delar schakt med två osteologer?). Än så länge har vi gris, får/get, nöt, häst, säl, stoooor fisk och mindre fisk, råtta/mus... Vi har även några nitar i järn, ett par dito spikar, en halv hästsko, en liten kvadratisk glasbit och så det stora genombrottet som kom i eftermiddags: en mikroskopisk bärnstensbit. Alla dom andra schakten hittar armborst, beslag, skridskor, kammar, rakknivar osv, men inte vi inte. Typiskt min tur... vi får väl hoppas att det vänder eller att det kommer nåt häftigare när vi lyfter på stenarna. Eller i nästa schakt.
Något annat som fyller mina dagar är smuts. Jag har sällan varit så smutsig som jag är om dagarna nu för tiden. Det är raka vägen in i duschen så fort man kommer hem och se till att inte gå på mattorna på vägen dit. Jorden är jättesandig (och yr därmed omkring en massa och lägger sig överallt) och alldeles svart vilket resulterar i att alla får en falsk solbränna framåt eftermiddagen. Den enda fördelen jäntemot den uppländska leran är att den inte är lika tung. Vilket inte betyder att en full hink är lätt. Tur att vi har en gentlemanna-ukrainare i schaktet bredvid som hjälper till ibland :) Först trodde vi att han bara var dryg och tyckte vi var patetiska i våra försök att torva av och inte kunde med att stå och titta på, men vi har insett att det handlar om kulturkrock. I Ukraina (och i tjeckien och ryssland har jag hört ryktas) så gör tjejerna aldrig något tyngre kroppsarbete - inte ens arkeologtjejerna. Han är bara artig och väluppfostrad. Och om han är i närheten när det är dags att sålla så hjälper han oss tjejer med dom tunga hinkarna :)
Är det tragiskt att man är så ovan vid att bli bemött på det viset att man automatiskt misstar artighet med dryghet? Svar JA.
Så bara för att byta tråd, imorron är sista tidiga dagen (vi börjar lite senare nästa vecka eftersom bussarna börjar gå efter sommartidtabell då) och imorron kommer hjärtat och hälsar på! I helgen ska vi göra Visby! Jag längtar. Och jag måste sova.
Nattinatti.
måndag, juni 09, 2008
"Men dom sa ju..." | Visby del 1.
Jag har nu varit i Visby i två dar. Igår morse tog jag bussen, båtbussen och båten från Uppsala (via stockholm och nynäshamn) till visby. Det lilla jag har sett av den sedan dess tyder på en charmig stad men faktum är att jag verkligen inte har sett särskilt mycket. Igår var det inkvartering och uppackning och lite umgänge med mina nya sambos. Jag var oxå och handlade på närmaste mataffär och gick vilse på vägen tillbaka. Numera har jag rivit ut kartorna i Gotlandsguiden och har dom alltid med mig. Och jag hittar faktiskt till och från affären! Jag bor hos en liten familj med en ensamstående mamma i 40-årsåldern och hennes två tonårsdöttrar som bor där på halvtid, plus en snart ettårig liten cavalier king charles spaniel vid namn lucas. Jag har eget rum med tv, stor säng med sänghimmel och en byrå helt till mitt förfogande - jag använder ungefär hälften av lådorna. Lägenheten är välsignat sval (!) och jag trivs faktiskt redan jättebra även om det är väldigt mycket vitt för min smak. Från och med imorron kommer jag dessutom vara 'ensam hemma' och blomvakt i en dryg vecka eftersom dom åker på semester. Ska bli spännande!
Idag var det registrering och sånt där. Jag mötte min gamla kursare och kompis C vid söderport (jag gick nästan rätt redan på första försöket!) tillsammans med hennes pojkvän och två kompisar som oxå skulle gå kursen. Så jag har redan skaffat mig lite bekanta! Dagen har karaktäriserats av två saker. Dels den tropiska värmen (jag har brännt mig lite grann trots idogt smörjande) och dels en himla massa felinformation. Det känns som om all info vi fick inför kursstarten i det där mailet som kom ut för någon vecka sen var felaktig. Heh, först så tog dom för givet att alla som var där hade pluggat på gotland tidigare. Bara en sån sak. Sen så fick vi ungefär ingen information alls förutom när bussen går på morgonen och så blev vi uppropade (jag som maja-kristina - kan ni tänka er?! jag höll på att missa mig själv och fick be dom att stryka mitt andranamn). Sen skickade dom mig och samtliga utländska studenter (som kom lite sent) till registreringen vilket var fel fick vi veta när vi väl var där, vi skulle nämligen till kåren och betala avgiften först och sen till registreringen. Jag som hade tolkat dagens excursion till exkursion och inte utgrävning (how stupid of me) hade helt fel kläder på mig och behövde hinna springa hem och byta packning och utstyrsel innan bussen ner till västergarn gick fick ju lite bråttom kan vi väl säga. Men jag hann. Väl på busstationen (med tio minuter till godo!) frågade jag en uniformsklädd dam som stod och samspråkade med två herrar i liknande uniformer vart man köpte biljetter. Hon svarade "på bussen". Jag sa att jag behövde köpa ett månadskort och hon sa att även såna köpte man på bussen. Jag satte mig och väntade och fick av en obekant kursare veta att hon hade köpt sitt kort inne i terminalen precis innan jag kom alldeles lagom tills att bussen rullade in (full med barn). Så jag har fått åka dyrt idag tack vare nån himla idiot till uniformsklädd dam som antingen jävlades med mig eller inte hade någon aning om vad hon pratade om. Frustrerande.
Hur som helst så fick vi verkligen en exkursion av området och blev sedan indelade i schaktgrupper. Jag delar schakt med tre tjejer som är trevliga men lite speciella. Jag lovar att berätta närmare när jag inte måste sova så snart. Vi har till uppgift att se hur en vägg till en förmodad byggnad för järnhantering har sträckt sig - dvs vi ska jaga "stenrader". Hittills har jag hittat ett gäng med små benfragment och ett par större prylar oxå, plus en kotand. Vi är inte ens nere på tio cm än så det kan tänkas bli spännande. Enda nackdelen är att det är mitt ute på en äng och solen står på hela hela dagen. Vi får väl se hur det går med solbrännan... Jorden är sandig, svart och otroligt flygig när man väl sätter skärsleven eller spaden i den och resultatet är att man är täckt av en hinna av svart smuts blandat med solkräm efter bara en timme därute. Jag har sällan varit så smutsig som jag var när jag kom hem och detta var inte ens en heldag. Badkaret inne i badrummet blir nog svårt att hålla sig ifrån någon längre stund tror jag =D
Nu borde jag sluta ockupera internetsladden och framförallt måste jag sova. Imorron börjar vi tidigt. Over and out och jag uppdaterar snart igen, förhoppningsvis med lite bilder oxå!
Dagens citat kommer från ena grävledaren: "osteologi är inte en utbildning, det är en sjukdom" xD
Idag var det registrering och sånt där. Jag mötte min gamla kursare och kompis C vid söderport (jag gick nästan rätt redan på första försöket!) tillsammans med hennes pojkvän och två kompisar som oxå skulle gå kursen. Så jag har redan skaffat mig lite bekanta! Dagen har karaktäriserats av två saker. Dels den tropiska värmen (jag har brännt mig lite grann trots idogt smörjande) och dels en himla massa felinformation. Det känns som om all info vi fick inför kursstarten i det där mailet som kom ut för någon vecka sen var felaktig. Heh, först så tog dom för givet att alla som var där hade pluggat på gotland tidigare. Bara en sån sak. Sen så fick vi ungefär ingen information alls förutom när bussen går på morgonen och så blev vi uppropade (jag som maja-kristina - kan ni tänka er?! jag höll på att missa mig själv och fick be dom att stryka mitt andranamn). Sen skickade dom mig och samtliga utländska studenter (som kom lite sent) till registreringen vilket var fel fick vi veta när vi väl var där, vi skulle nämligen till kåren och betala avgiften först och sen till registreringen. Jag som hade tolkat dagens excursion till exkursion och inte utgrävning (how stupid of me) hade helt fel kläder på mig och behövde hinna springa hem och byta packning och utstyrsel innan bussen ner till västergarn gick fick ju lite bråttom kan vi väl säga. Men jag hann. Väl på busstationen (med tio minuter till godo!) frågade jag en uniformsklädd dam som stod och samspråkade med två herrar i liknande uniformer vart man köpte biljetter. Hon svarade "på bussen". Jag sa att jag behövde köpa ett månadskort och hon sa att även såna köpte man på bussen. Jag satte mig och väntade och fick av en obekant kursare veta att hon hade köpt sitt kort inne i terminalen precis innan jag kom alldeles lagom tills att bussen rullade in (full med barn). Så jag har fått åka dyrt idag tack vare nån himla idiot till uniformsklädd dam som antingen jävlades med mig eller inte hade någon aning om vad hon pratade om. Frustrerande.
Hur som helst så fick vi verkligen en exkursion av området och blev sedan indelade i schaktgrupper. Jag delar schakt med tre tjejer som är trevliga men lite speciella. Jag lovar att berätta närmare när jag inte måste sova så snart. Vi har till uppgift att se hur en vägg till en förmodad byggnad för järnhantering har sträckt sig - dvs vi ska jaga "stenrader". Hittills har jag hittat ett gäng med små benfragment och ett par större prylar oxå, plus en kotand. Vi är inte ens nere på tio cm än så det kan tänkas bli spännande. Enda nackdelen är att det är mitt ute på en äng och solen står på hela hela dagen. Vi får väl se hur det går med solbrännan... Jorden är sandig, svart och otroligt flygig när man väl sätter skärsleven eller spaden i den och resultatet är att man är täckt av en hinna av svart smuts blandat med solkräm efter bara en timme därute. Jag har sällan varit så smutsig som jag var när jag kom hem och detta var inte ens en heldag. Badkaret inne i badrummet blir nog svårt att hålla sig ifrån någon längre stund tror jag =D
Nu borde jag sluta ockupera internetsladden och framförallt måste jag sova. Imorron börjar vi tidigt. Over and out och jag uppdaterar snart igen, förhoppningsvis med lite bilder oxå!
Dagens citat kommer från ena grävledaren: "osteologi är inte en utbildning, det är en sjukdom" xD
söndag, juni 08, 2008
Destination Visby
..eller "hur mycket ryms i en tågluffarryggsäck?". Imorron börjar nästa äventyr. Sommarkurs på Gotlands Högskola. Nu har jag packat. Strax ska jag sova ett par timmar innan det är dags att bege sig. Ha det så himla fint medan jag är borta, och kom ihåg att läsa här lite då och då - jag har lovat folk att blogga om mina eskapader.
torsdag, juni 05, 2008
Jag ber att få protestera
Jag har återigen gjort misstaget att googla mig själv. Den här gången hittade jag följande text (vet inte riktigt varför jag missade den förra gången eller ens om jag gjorde det - kanske inte reagerade bara men hur som helst):
UPPSATS OM KLANGSTENAR (21 juli 2007)
Har upptäckt att redan 2005 skrev Maja Hultman en c-uppsats om: "Utan Sammanhang? En kontextualisering av bronsålderns klangstenar i Mellansverige" på Uppsala universitet. Hon skriver bland annat om Nibblestenen som i uppsatsen går under namnet Enköpingsstenen och om Sangelstain på Gotland. De fem klangstenarna som hon behandlar har alla skålgropar på stenen. Hon vet inte varför de är klangstenar. Hon nämner inte att de är uppallade. För att det ska bilda resonans måste stenen vara uppallad eller ligga direkt mot berg. Annars kan man inte får det här klangljudet. Till exempel har klangstenen vid Nibble tystnat. Den var uppallad av två stenar. Vid ett besök sommaren 2007 hade den glidit ned på berget och klangen hade försvunnit. Det är därför klangstenar är uppallad med minst tre mindre stenar. http://www.arkeologi.uu.se/ark/education/CD/Cuppsats/Hultman.pdf
Jag kännde lite spontant att jag ville kommentera det här. Anledningen till att jag inte nämner att de är uppallade är för att inte alla är det. Det är inte något som är genomgående kännetäcknande för klangstenar, åtminstone inte bland dem som har ingått i mina forskningsinsatser. Så. Det var bara det jag ville säga.
UPPSATS OM KLANGSTENAR (21 juli 2007)
Har upptäckt att redan 2005 skrev Maja Hultman en c-uppsats om: "Utan Sammanhang? En kontextualisering av bronsålderns klangstenar i Mellansverige" på Uppsala universitet. Hon skriver bland annat om Nibblestenen som i uppsatsen går under namnet Enköpingsstenen och om Sangelstain på Gotland. De fem klangstenarna som hon behandlar har alla skålgropar på stenen. Hon vet inte varför de är klangstenar. Hon nämner inte att de är uppallade. För att det ska bilda resonans måste stenen vara uppallad eller ligga direkt mot berg. Annars kan man inte får det här klangljudet. Till exempel har klangstenen vid Nibble tystnat. Den var uppallad av två stenar. Vid ett besök sommaren 2007 hade den glidit ned på berget och klangen hade försvunnit. Det är därför klangstenar är uppallad med minst tre mindre stenar. http://www.arkeologi.uu.se/ark/education/CD/Cuppsats/Hultman.pdf
Jag kännde lite spontant att jag ville kommentera det här. Anledningen till att jag inte nämner att de är uppallade är för att inte alla är det. Det är inte något som är genomgående kännetäcknande för klangstenar, åtminstone inte bland dem som har ingått i mina forskningsinsatser. Så. Det var bara det jag ville säga.
Jag är besviken
..ja det räcker liksom inte, jag är innerligt besviken på mig själv. Jag som hade gjort upp så mycket planer! Hur i hela fridens namn kunde jag glömma bort the International Towel Day den 25:e maj?!
Jag skäms.
Jag skäms.
onsdag, juni 04, 2008
tisdag, juni 03, 2008
Ännu ett projekt kan bockas av från listan...
Det har hänt en del sen sist faktiskt. Jag har avslutat det tredje projektet, Landskapsarkeologikursen, och så har jag skjutit upp uppsatsinlämnandet. Jag har till och med börjat skaka liv i det sociala igen, samtidigt som jag försöker få ordning på uppsatsen så gott det bara går nu innan jag åker iväg till min sommarkurs i visby. Den börjar för övrigt på måndag och jag har inte ens börjat skriva packlista. Knäppt.
Egentligen tänkte jag bara dela med mig av en dialog som utspelade sig i eftermiddags. Mitt GIS:ande går lite sisådär och frustrationskurvan svajar kraftigt från timme till timme. Det är meningsutbyten som detta som gör att det blir roligt igen:
Jag fick besök av A för en stund sen och vi tog ett spontant glas vin som resulterade i en lätt huvudvärk. Suck. Nu ska jag sätta mig och GIS:a lite mer. Jag är ju trots allt bara en tredjedels kompletterande masteruppsats ifrån min masters degree. Imorron ska jag fira lillasyster som fyller stort, gå upp och lämna tillbaka ett gäng lånade böcker och så måste jag börja skriva en planerings- och packlista! Ingen rast... jag börjar bli hemskt trött nu.
Egentligen tänkte jag bara dela med mig av en dialog som utspelade sig i eftermiddags. Mitt GIS:ande går lite sisådär och frustrationskurvan svajar kraftigt från timme till timme. Det är meningsutbyten som detta som gör att det blir roligt igen:
- Jag förstår mig inte på datorer. Jag lät min ena jättestora shapefil stå över natten med en pågående "Feature to raster" och i morse så var den klar, det stod att den tog drygt tre timmar på sig. Så jag tänkte att jag ser till att få den andra gjord under dagen oxå och gissa hur lång tid den tog på sig?! 35 minuter. Efter att större delen av dagen igår gick åt till att vänta ut beräkningar som hängde sig. Var finns logiken i det här? Sensmoralen är i alla fall följande: datorer är inte logiska och ingen gis-beräkning blir färdig medans man tittar på den. Har för övrigt en fråga oxå: är reclassify en stor/tung beräkning?
- Även datorer kan väl vakna på fel sida...? Tycker att det är sympatiskt att de har formsvackor ibland, det ger dem personlighet... Reclassify borde vara betydligt lättare att göra - således kommer det säkert gå åt skogen om du försöker!
- Jag hade föredragit en mer simpel personlighet faktikst och du har förmodligen rätt eftersom min dator uppenbarligen har ett konstigt sinne för humor.
- humor är väl en god indikation för intelligens... snart har vi en terminator-situation på halsen...
- Hah! Jag hävdar bestämt att dålig humor tyder på låg intelligens!
Jag fick besök av A för en stund sen och vi tog ett spontant glas vin som resulterade i en lätt huvudvärk. Suck. Nu ska jag sätta mig och GIS:a lite mer. Jag är ju trots allt bara en tredjedels kompletterande masteruppsats ifrån min masters degree. Imorron ska jag fira lillasyster som fyller stort, gå upp och lämna tillbaka ett gäng lånade böcker och så måste jag börja skriva en planerings- och packlista! Ingen rast... jag börjar bli hemskt trött nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)