God jul bloggen!

Skapat!

Jag brukar alltid säga att naglarna är mitt största kreativa utlopp, men frågan är om det verkligen stämmer just nu.

För ett antal veckor sedan köpte jag en ny vinterjacka eftersom min vanliga inte gick att stänga längre. Den var billig och tillräckligt snygg och funktionell för att jag skulle kunna ha överseende med att ärmarna är lite korta. Dessutom saknas mudd och eftersom ärmarna är ganska vida upptäckte jag rätt snabbt att det drar ganska mycket om mina underarmar.

Så kan vi ju inte ha det. Men eftersom jag är jag tar det emot att köpa något som jag faktiskt kan göra själv. Och ett par pulsvärmare ska ju inte vara alltför svårt att virka ihop? Men eftersom jag är jag så hittade jag ju såklart en jättefin variant online som var snäppet mer avancerad än jag hade tänkt från början. "Dragon scale mittens". Men att köpa färdigt handarbete? Det borde ju gå att göra själv? Och eftersom jag är jag tog det emot att köpa ett mönster för dyra pengar, så jag bestämde mig för att försöka freestyle:a ett par istället. Petitesser som att jag inte hållt i en virknål sedan mellanstadiet kan man ju inte hålla på att begränsa sig utifrån. ^^

Sagt och gjort. Jag ägnade en helg åt att virka provlappar med alla maskor jag skulle behöva och köpte ett härligt ullgarn och virknål i rätt storlek. Sen freestyle:ade jag loss. Första tog knappt två dagar. Sen drabbades jag av the second sock syndrome och den andra tog närmare två veckor. Men klara blev dom, nästan i tid för det första snöfallet! Note to self: gör anteckningar när du gör den första, så att du kan göra likadana ökningar/minskningar när du gör den andra.

Först tyckte jag att dom var lite för stora, men jag gjorde dom ju stora för att jag skulle kunna ha dom utanpå en tunn tröjärm. Dessutom kan jag faktiskt ha ett par tunna vantar under. Sen tyckte jag att krokodilmaskorna kanske borde ha gått längre ner på handleden, men då hade det inte blivit en lika snygg övergång mellan handrygg och handled. Sen tyckte jag att det var lite snabba övergångar mellan färgerna i garnet, men färgerna är väldigt bra och matchar mina andra vinteraccessoarer och jackan. Så ju mer tid som har gått, desto nöjdare har jag blivit! Dom funkar faktiskt jättebra, och jag är väldigt tillfreds med att färgen längst ner (eller upp?) mot fingrarna matchar mina älskade benvärmare.

Faktum är att jag fnular på att göra ett par till, tunnare och i ett garn med långsammare färgövergång... :) här kommer lite bilder på ett svårfotat motiv!

Jomensåatteh..

Det kanske är dags att ge någon slags förklaring till bloggfrekvensen, och samtidigt go official lite försiktigt. Anledningen till att jag skriver så lite här just nu, förutom det jag skrev i förra inlägget, är för att jag har startat en annan blogg - en gravidblogg. Hjärtat och jag ska få tillökning och jag har inte haft lust att slå på stora trumman på sociala medier men förhoppningsvis har jag redan lyckats berätta för de allra flesta av er som läser här. Om inte - sorry! Jag har verkligen velat berätta för folk ansikte mot ansikte och det har blivit av i många fall, men tyvärr inte alla. Ibland har det gjort att det har dröjt längre än jag egentligen har tänkt och velat.


Den som vill läsa min hemliga gravidblogg får höra av sig så skickar jag en inbjudan, den uppdateras varje vecka om stort och smått som hör till just magen men inte så mycket annat. Jag vet att långt ifrån alla är roade av den typen av läsning och det kommer säkert komma ett inlägg här då och då även i fortsättningen, men jag har inte riktigt ork att driva två lika aktiva bloggar samtidigt.


So now you know. :)

Okej, så oktober var en icke-månad bloggmässigt. Det beror troligen på att jag har haft mina tre mest intensiva jobbveckor sedan jag började på brandförsvaret för snart två år sedan, i kombination med vad vi först trodde skulle bli ett radhusköp men som verkar ha runnit ut i sanden pga knepig säljare, samt ett mindre renoveringsprojekt hemma i lägenheten. Fråga mig om det när vi ses nästa gång så ska jag berätta mer, det är helt enkelt för omständigt att ta här på bloggen.


Det jag tänkte dela med mig av idag är min nya vurm för virkning. Jag köpte ny jacka förra helgen och den var bra på alla sätt men lite vid i ärmarna och utan mudd, så att jag fryser om handlederna/underarmarna när det blåser ute. Och så kan vi ju inte ha det i vinter. Lösning: pulsvärmare. Men eftersom jag är jag tog det emot lite att köpa något jag rent tekniskt borde kunna göra själv. Jag har ju tänkt att jag ska ge mig på virkning, fick till och med en jättefin "virkning for dummies-bok" i födelsedagspresent av hjärtat! Sagt och gjort. Inlägg om detta kommer så fort jag är klar.


Som vanligt när man pysslar något på fikarasten har kollegorna varit nyfikna och det har resulterat i en del mycket trevliga samtal om handarbete i allmänhet och virkning i synnerhet. Idag fick jag en jättebra länk som jag härmed sparar i inspirationsskafferiet. BautaWitch! Det är mycket inspiration bara att bläddra runt bland bilderna, men hennes beskrivningar är gratis och dessutom enkla att följa. Solklar återvändandepotential!

Äntligen höst

Det har varit lite si och så med höstfeelingen den här månaden. Alla bara njuuuuter av värmen, men själv tycker jag inte riktigt om 19 grader i solen i september. Det ska vara svalt men soligt, jag ska kunna ha skinnjackan, och det ska börja komma gula och röda löv på träden. Så har det inte riktigt varit... Men nu, äntligen, verkar det vara dags för riktig höst. Faktum är att jag inviger skinnjackan idag! Yay!


Imorse vaknade jag vid 20 i 6 och kunde inte somna om. Jag var kissnödig och det riktigt ösregnade ute. Trots toabesök kunde jag inte somna om, men jag var inte rastlös utan låg kvar och myste och lyssnade på regnet. När klockan ringde gick jag upp, tog på mig pyjamasbrallorna och åt mysfrukost, så som mamma gjorde när jag var liten - i mörk lägenhet med tända ljus och en kopp te. Dricker aldrig te hemma på morgonen annars. Jobbade en timme medan jag åt och hade en väldigt lugn och harmonisk morgon. Jag som verkligen inte är någon morgonmänniska värderar dessa morgnar väldigt högt, de få gånger om året jag faktiskt vaknar och inte är en zombie fram till lunch...


Anledningen till att jag jobbade hemma på morgonen var att jag hade frisörtid hemma i sumpan vid kvart i nio. Har gått till samma ställe en tre-fyra gånger nu (vilket innebär typ 1,5-2 års tid) och varit väldigt nöjd varje gång trots olika frisörer! Jag har märkt att det finns ett slags mönster: ungefär varannan gång har jag en väldigt tydlig bild av vad jag vill ha och ungefär varannan gång är det lite mer öppet för frisören att komma med förslag och idéer. Idag var det så. Jag hade som önskemål att det skulle vara lättskött, gå att sätta upp och inte vara så kort att det behövde snaggas i nacken. I övrigt fick hon fria händer.


Man borde ge frisören fritt fram oftare tror jag. Det blev så himla bra! Jag har numera en (för mig) kort och ganska shape:ad page, en frisyr på riktigt men som inte behöver massa underhåll och fix. Mycket volym bak, lätt att busa/rufsa till, och mitt lilla självfall har fritt spelrum. Jag har en helt ny silhuett, ansiktet ser på något vis annorlunda ut, och jag är väldigt, väldigt, nöjd. :D Vi pratade om (och skrattade lite åt) att jag under hela min uppväxt gått runt och var rädd för att korta frisyrer skulle göra att mitt runda ansikte skulle se ännu rundare ut. Men enligt henne har jag inte alls ett runt ansikte, och hon trodde till och med att jag skulle passa bra i riktigt kort - typ pixie cut. Nu ligger det nog en bra bit fram i tiden i sådant fall, men det var roligt att spåna ändå. Även om jag definitift inte är och aldrig har varit någon hårrebell så tycker jag det är väldigt roligt med omväxling.


Apropå omväxling så pratade vi om eventuell framtida färg också. Jag har ju inte färgat hos frisör mer än typ två gånger i mitt liv. Dels inför studenten och dels när jag jobbade på Bolins för en massa år sedan. Jag färgade hemma själv under flera år från högstadiet och framåt, men tröttnade till slut. När jag frågade henne idag vad hon skulle kunna tänka att jag passade i föreslog hon en ganska mörk chokladbrun grundfärg och sedan lite rödare varmare nyanser i slingor. Det lät väldigt fint. Om jag hellre skulle ge mig på en lite mer naturlig variant var hon inne på en ombre istället - ljusare i topparna och gradvis övergång uppåt. Jag ska erkänna att jag är sugen. Mest på den brunare varianten. Måste bara fundera på om det är värt pengarna att göra om det var tredje månad.. :)


Men hur som helst: välkommen hösten! Vi får hoppas på lite kalla, klara dagar i oktober istället!

En gång för alla

Alltså, hur många gånger har jag letat efter den här sidan, hittat den och sedan tappat bort den igen?! Nu jävlar ska jag komma ihåg den: https://www.makeupgeek.com/content/idea-gallery/


Sminkinspiration delux är vad det är!

That time of year again

Det är september igen, vilket innebär slutspurt inför kulturnatten igen. Vi har de senaste åren haft svårare och svårare att hitta träningslokaler under sommaren (eller överlag, egentligen), dels på grund av att utbudet är litet och dels på grund av att dansgruppens ekonomi är tämligen begränsad. Det har liksom sugit musten lite ur mig, och det är så himla tråkigt när träningarna blir färre och färre och vi blir mindre och mindre samdansade. Vi har ju varit grymt tajta förr och det känns mindre kul att veta att vi skulle kunna vara bättre än vi är... Plus att jag är trött på att känna mig knappt uppträdandeklar inför varje gig. Så dansenergin har liksom inte riktigt varit på topp på ett tag.


Nu på kulturnatten har vi fått förstärkning på två av tre set och igår hade vi vår första och enda gemensamma träning. Vi har inte dansat ihop på ca ett år, men trots det kändes det så himla stabilt! Och det var så himla roligt, en riktig energikick. Verkligen precis vad jag behövde!


Ibland liknar man ATS vid ett språk. Ingen av oss har det som modersmål, utan vi har alla lärt oss det i vuxen ålder. Principerna kring formationer, hållning, performance angle, flock of birds, musiktolkning är som "grammatik". De olika rörelserna/stegen är "ord", de sammansatta stegelementen är "fraser" och när vi dansar med flöde bygger vi "meningar" och "pratar" faktiskt med varandra helt utan att använda rösten. På det viset kan vi improvisera synkroniserat i grupp. Gårdagens träning är ett jättebra exempel på hur det funkar när man dansar i en grupp där samtliga kan språket flytande. Dansar man ihop ofta, som vi gör i Tiktaalik, blir man väldigt duktig på att förstå varandra och det uppstår vanor, "dialekter" och gruppspecifika "uttryck". Det är då gruppmedlemmarna är riktigt riktigt samdansade. Men vi kan "samtala", dansa, med egentligen vem som helst som kan "språket". Och den sammansatta gruppen igår, som vi alltså ska dansa med på lördag, kan som sagt språket flytande. Och då förstår vi varandra i 99% av fallen, och kan dansa väldigt samspelt trots att det var längesen sist. Det är faktiskt lite magiskt... :)


Kulturnatten kommer bli skitbra. Jag längtar.

Vad händer egentligen?

Ja, förutom att jag har varit osedvanligt nöjd med mina naglar de senaste veckorna (även nu - höstlöv på vitt, oväntat bra!) så har lillasyster flyttat till Sverige och Stockholm på riktigt! Mamma och pappa kom och överaskade henne när hon kom hit, sista dagen på min och hjärtats semester, och vi hade en väldigt trevlig söndagkväll ihop alla fem.


Sedan dess har lillasystern flyttat till sitt egna andrahandsboende för ett år framåt, och i måndags började hon sitt nya jobb. Spenande!


För min egen del är det väldigt mycket dans och kulturnattsfokus just nu. Som alltid har det varit svårt att få ihop träningar under sommaren och som alltid känns det som att tiden är knapp när vi väl kommer igång igen. Men jag har en väldigt bra känsla inför årets upplaga, det finns potential att bli riktigt jävla bra faktikst. :)


I övrigt har min kreativitet slagit kullerbyttor och varit allmänt påstridig ända sedan semestern, och eftersom det blivit uppenbart att enbart naglar inte räcker som utlopp längre påbörjade jag igårkväll en ny choli inför kulturnatten. En vinröd, oerhört trevlig färg faktikst, i krossad sammet. Än så länge är den klippt. Ikväll ska jag nåla. Sen borde det räcka med en eller ett par kvällar vid symaskinen så ska det vara klart. Jag försöker att inte lägga precis all tid efter jobbet på samma sak just nu, det känns som att jag inte hinner något alls då. Så igår var det handla, laga middag ihop med hjärtat, umgås lite med kråkorna, klippa ut cholibitar och måla naglarna. Ganska produktivt ändå, if I may say so myself.


Idag efter jobbet ska jag till lillasysterkanin och vi ska starta vår promenadrutin. Ser fram emot det jättemycket!

Det kan eventuellt vara så att jag är fullständigt överjävlaförtjust i mina naglar just nu..!

Norrland (och lite Norge)

Vi är ute på semester! Bilsemester för att vara exakt. Under en vecka har vi arbetat oss norrut. Det har varit mycket skog, många små obskyra samhällen och ett flertal oväntat bra matpauser. Lite tält, lite vandrarhem, någon stuga. I förrgår kväll kom vi till Norge. Igår var vi på Unescos världsarv i Alta, och det var egentligen det jag ville notera.

Enligt min världsarvsapp har jag nu besökt 26 världsarv. Alla utom två (grand canyon och vulkanen på Hawaii) i Europa. Det är ganska många! Jag gillar världsarv :)

Alta var fantastiskt fint. Precis lika sevärt som Tanum skulle jag säga. Ska se om jag kan lägga till några bilder i den här appen, annars finns det lite på Instagram.

Nu är det Tromsø i några dagar!

Herregud jag tror jag DÖÖÖÖR va mycket jag vill vara ledig nu!! En ynka dag kvar, plus ett par timmar till idag. Försov mig ordentligt imorse men kunde inte förmå mig att skynda mig till jobbet. Har saker att göra men idds inte. Tar extralånga raster varje tillfälle som ges.


Ja. Jag sköter mitt jobb. Men mer är det fan inte. Det är dags att gå på semester nu.

en vecka kvar till semester

Det känns väldigt långt bort just nu, det där med semestern. Trots att det bara är en vecka kvar tills jag får tre hela veckor ledigt i sträck, så är det så vansinnigt segt att gå upp varje morgon. Tur att ingen kollar supernoga när jag dyker upp på jobbet, och tur att det inte är så stort inflöde heller. En ynka vecka kvar. Det känns som ett halvår typ..


Tittade klart på Continuum häromkvällen. På det stora hela tyckte jag den var riktigt bra, inte minst för att den har ett riktigt slut. Den är liksom färdig efter fyra säsonger, säcken hopknuten och storyn klar. Den tappar farten lite i första halvan av andra säsongen, men sen speedar den på bättre igen och det kom några extremt oväntade vändningar här och där. Mycket bra - åtminstone om man gillar sci-fi. Faktum är att jag bara kan komma på en serie till som jag sett, som verkligen hade ett slut: Battlestar Galactica. Skillnaden är att den, hur bra den än var, var lite för lång. Ja, den var pampigare, och mycket mer ödesmättad osv, men den hade mått bra av att kortas ner liiiite bara. Hur som helst - jag rekommenderar alla att se Continuum!


I övrigt måste jag idag skaffa ett bibliotekskort i Stockholm. Jag jobbar ju inte särskilt långt från stadsbiblioteket och tyvärr lämnar Sundbybergs bibliotek en hel del att önska på sci-fi- och fantasyhyllan. Just nu har jag läst första delen i inte mindre än två serier, och är i desperat behov av uppföljare - men eftersom jag lånat böckerna av E känns det rätt onödigt att köpa udda delar liksom. Bättre att ge stadsbiblioteket en chans. Det ska bli min fredagsutflykt!


Och apropå utflykter så blir det ganska många sådana just nu. På helger och kvällar. Eftersom vi helt plötsligt har bil och Hjärtat är fantastiskt säker på körningen redan så passar vi på att se nya delar av Stockholm, hälsa på folk i närliggande städer och är allmänt spontana oavsett om det gäller en liten kvällspromenad på djurgården, glass i solna, badutflykter eller en dag i Uppsala. Ja, jag tränar mig också. Jag kan nu köra till och från mataffären och Bromma Blocks. Det är faktiskt stort! Sen att jag är spänd som en stålfjäder hela vägen är en annan sak. Jag tänker att avslappning kommer med tiden.


Men nu är det dags för frukost (väldigt dags!).

nyheter i juli

Jahapp. Här sitter jag, snart färdig med första veckan av tre som ensam på kansliet. Försökte få med de få kollegor som är kvar i huset ut på lunch nu när det ändå är fredag, men det var ingen som ville. De allra flesta sa inte ens nej tack/andra planer/matlåta. Lite besviken är jag, men vafan. Vem bryr sig egentligen? Alla dom bästa är på semester ändå ;)


För en dryg vecka sen tog hjärtat äntligen sitt körkort! :* Vi försöker träna honom så mycket vi kan nu när bilen efter mycket om och men står häruppe, och mig med även om det går lite långsammare. :) Någon gång i det här livet ska jag fixa det där med att köra bil! Och om två veckor åker vi ut på bilsemester, då hoppas jag att jag ska våga tillräckligt för att kunna köra lite landsväg och sådär. Den som lever får se.


I lördags hände för övrigt något oväntat och jätteroligt! Det kom ett sms på morgonen/förmiddagen, från hjärtats moster som sa att hon skulle gifta sig på eftermiddagen samma dag, en borgerlig vigsel i stugan uppe i Värmland. Och vi kom ganska snabbt på att vi ju faktiskt hade en reell chans att vara med (bil+körkort+potentiell körtid osv) - om vi fick. Så vi ringde, och det fick vi! Så i lördags, en halvtimme innan utannonserad vigsel, rullade vi ner till stugan, bytte om lite geschwint och firade bröllop med övriga 10 bröllopsgäster! Vigseln var jättefin, maten var riktigt riktigt bra och sällskapet var fantastiskt. Behöver jag säga att det blev en tämligen blöt tillställning för min del? För allas del, utom hjärtats, om sanningen ska fram... ;) Han var nämligen ansvarstagande chaufför.


Det var längesen jag var så bakfull som jag var i söndags morse, men jag överlevde det med och jag är så himla glad att vi fick vara med och fira H och K! Kommer nog ta det lugnt med alkoholen ett tag framöver däremot... Men det är ju egentligen inte något fel i det.

Mvh bilägaren

Ibland får man höra oväntade saker. Idag, till exempel, blev jag uppringd av hjärtat som sa "älskling, jag tror att vi har köpt en bil". Till saken hör att han har uppkörning i slutet av månaden (och säg inget till honom innan så att han blir ännu mer nervös, har han inte nämnt det kommer du att få veta tids nog hur det gick), att jag fortfarande är väldigt rädd för att köra, och att vi har planerat bilsemester (med KBT-inslag) i slutet av sommaren. Bilen står för övrigt i Kungälv. Jomenvisst. Mycket logistik blir det.


Man skulle nog kunna säga att det här låg nästan längst upp på listan över saker jag inte förväntade mig av veckan när jag gick upp i måndags. Men onwards and upwards eller nåt...

Jag har lurat mig själv... (så många gånger nu)

Här går jag omkring i tron att jag ändå lyckas blogga någorlunda regelbundet även om det är lite längre mellan inläggen än när jag var som mest aktiv. Hah! Insåg alldeles nyss att jag inte skrev ett enda inlägg på hela maj. Fel hade jag :)


Men då kanske det är lika bra att göra något åt saken? Det stora som har hänt (förutom allt det vanliga och kulturernas karneval osv) är att Findus har varit hos veterinären. Stackars liten! Han har ju långsamt fått allt längre klor och dom har varit för långa alldeles för länge. Jag har satt upp strategier för att göra något åt det, och vi har tränat på diverse saker, men för att hoppa över den tråkiga uppräkningen av misslyckade träningssatsningar så kan man väl helt enkelt säga att jag väntade för länge.


På lillasysters födelsedag skulle vi gå på Håkankonsert. Bokat sedan typ i höstas. Och när jag kom hem från jobbet torsdagen innan vi skulle åka ner, så hittade jag Findus med vad som såg ut som en bruten tå. :( Vad jag själva tror har hänt är att han har fastnat med klon på något vis och sedan ryckt så häftigt för att komma loss att tån blivit skadad. Den såg bruten ut, med en knyck mitt på och klon pekade snett åt fel håll. Han åt, drack, gjorde ifrån sig, och klättrade till och med omkring, så det var inte supertydligt till en början. Jag ringde till veterinären på roslagstull (speciell fågelkompetens - viktigt!) som hade en tid på sagda födelsedag och sedan en tid på tisdagen efter, dvs han skulle få sitta tre hela dagar med ont i foten. Djursjukvårdaren var ganska skuldbeläggande men hur jag än vände och vred på det (tittade på andra tåg, flygbiljetter osv) så gick det bara inte att få ihop det så att jag kunde gå med honom på lördagen. Sjuk i hjärtat laddade jag efter råd från djurkliniken in kråkorna i sjukburen med extra mycket mat och vatten och så pass mycket pinnar och grejer att han inte kunde flaxa runt. Sen åkte jag till Göteborg och kände mig som världens sämsta fågelägare.


Och firade lillasyster, gick på konsert och hade det allmänt grymt!


När vi kom hem var det till min stora lättnad egentligen ingen förändring. Tån såg likadan ut och han var fortfarande inte mer påverkad än att han satt lite mer still och avlastade den foten. På tisdagen jobbade jag hemifrån och packade in kråkorna i transporten och for till veterinären. Där höll hon med om att det såg brutet ut, men hon ville ta en röntgenbild ändå för säkerhets skull och då fanns det faktiskt ingen fraktur. Stackaren protesterade och sprattlade så väldigt att dom till slut blev tvungen att söva honom för att kunna röntga :( jag blev orolig, vet ju att det kan vara vanskligt att söva fåglar, men vad gör man? Och det gick snabbt och bra, han kom tillbaka lite tilltuffsad och groggy efter bara några minuter. Dom passade på att klippa klorna på honom (som jag bett om) medan han sov, så det var ju bra ändå. Nu är dom korta och fina igen.


Hon trodde att han helt enkelt fastnat och ryckt så pass att kloanlaget tagit stryk. Vet inte hur man översätter "tear" i det här sammanhanget, men hon tyckte i alla fall att det inte var så mycket att göra. Han fick behålla tån, förhoppningsvis kommer den läka ihop rätt igen, annars dör han inte av att ha en tå som pekar lite snett. Han blev ordinerad smärtstillande morgon och kväll i en vecka och jag fick medicin och två plastsprutor med mig hem. Och nu nästan en vecka senare är han sitt vanliga jag igen. Med lite sned tå. Vi får se om den vrids rätt igen.


Och eftersom jag blev påmind om sånt som jag borde tagit tag i för längesen så satte jag i torsdags igång pelletstillvänjningsprocessen också. Det har varit fyra extremt skrikiga dagar, och två extremt kontaktsökande och matletande kråkor. Väldigt roligt, om än av en inte jätterolig anledning. Dom har ju varit vrålhungriga, dom små liven. Men igår kom genombrottet - uppblött pelletsröra med en nypa frön gick ner! Och i morse valde dom till min stora förvåning blöta pellets framför grönsakerna.


Nu måste jag bara se till att kolla upp hur mycket pellets dom ska ha varje dag. Jag vill inte övergöda dom, och inte heller gå ifrån grönsaker och lite frön. En blandad kost känns ändå som bättre och roligare än en liten mängd pellets varje dag. Zupreem fruitblend parakit. Dags att googla!

otippat

Jag råkade notera något extremt oväntat häromdagen. Blir fortfarande fnissig när jag tänker på det... :D


Jag har länge haft som princip att inte bli vän med kollegor på sociala medier, förrän vi inte längre är kollegor så att säga. Då behåller jag dom jag vill. Nu när jag för första gången på ungefär så länge jag kan minnas har ett jobb jag trivs med och inte vill bort ifrån, så har jag börjat rucka lite på den principen. Ett litet antal kollegor finns nu på både facebook och instagram, och det känns faktiskt helt okej! Däremot har jag inte bemödat mig med att leta rätt på folk. Förrän i måndags, när jag hade tråkigt på en rast.


Via min kollega registratorn (som är något av en personal-hub på sociala medier, hon känner fan alla överallt) hittade jag en av ingenjörerna som råkade ha öppet konto. På jobbet är han ganska tystlåten, försynt och tillbakadragen, proper och ordentlig, pratar bara med oss i kansliet om jobb och när det verkligen behövs. Duktig men gör absolut inget väsen av sig liksom, trots att vi sitter på samma våning ser vi extremt lite av honom. Men på instagram? Lord have mercy..! :D Den personen vi har här på jobbet och den personen som har det där instagramkontot är inte samma person. Jag tänker inte gå in på detaljer så här på internet, mer än att det var extremt mycket fler bar överkroppsbilder, selfies i balla vinklar än vad jag någonsin hade kunnat tro, och han "marknadsför" i största allmänhet en jäkligt utåtriktad, självsäker, snygg och "skön snubbe".


Jag blev tvungen att visa min andra närmaste kollega och vi fnissade väldigt gott åt kontrasterna (självklart så att ingen hörde), hon blev precis lika förvånad och full i skratt som jag. :) Sedan råkade jag hamna bredvid honom på fikat (ingenjörerna fikar i 99,99% av fallen inte med resten av oss dödliga utan på eget håll så detta är extremt ovanligt för att inte säga unikt) och kunde knappt titta på varesig honom eller min kollega av risk för akut fnitterattack. Hysteriskt roligt, tyckte både kollegan och jag efteråt!


Något man osökt kommer att tänka på i samband med detta är ju hur man presenterar/marknadsför sig själv på sociala medier. Jag har ju ett öppet instagramkonto till exempel, som jag själv anser är vansinnigt trivialt och ointressant för alla som inte känner mig - men tack vara kråkorna har jag ändå en del följare. Fågelfolk följer fågelfolk. Min facebook är jag väldigt restriktiv med, men inte instagramkontot. Det är säkerligen så att folk som bara känner mig på jobbet skulle tycka det var underhållande med kontrasterna som märks där. Och missförstå mig rätt, jag tycker det är underbart med folk som bryter normer och sätter fördomar på skam, och jag har absolut inget negativt att säga om den här ingenjören ifråga. Jag skulle heller aldrig någonsin komma på tanken att tracka honom eller någon annan för hur dom framställer sig på sociala medier eller i något annat sammanhang.


Det var helt enkelt bara lite otippat, och väckte en massa spännande tankar.. :)

Kloklipp nr 1

Igår gjorde vi det. Vi handdukade och kloklippte Douglas. Det kändes fruktansvärt trots att jag bara höll och inte behövde klippa, men det är verkligen inget jag tycker om att göra. En gång när jag jobbade på djuraffären råkade jag klippa lite lite för långt på en hund och även om det inte blödde alls utan den bara pep till och sen var glad igen så har det satt enormt djupa spår hos mig. :( vet faktiskt inte varför, men jag tycker det är riktigt obehagligt, typ kallsvettas och så. Men nöden har ingen lag. Det går för långsamt med klofilningsträningen och när Douglas nu själv kröp in självmant under handduken tänkte vi att det var lika bra att köra.


Stackars liten, han gjorde inte ett enda ljud ifrån sig även om han sprattlade en del och bet i handduken (och lite i mig - rätt åt mig) så det stod härliga till. Det var inte alla klorna som behövde klippas, av någon anledning har det löst sig själv ganska bra för honom, men en framklo har börjat vrida sig lite, en bakklo har kröker sig väldigt snabbt och ett par till var lite väl långa ändå, så vi tog allt som behövdes. Egentligen är det ju Findus som är mest akut, men nu sprang Douglas in under handduken först så då blev det så.


Findus var ganska upprörd och gjorde "hur gick det?"-ljudet under hela tiden, men Douglas var som sagt helt tyst. Det är svårt att klippa så små klor, särskilt när det sprattlas lite och pulpan inte är jättetydlig. Fick hålla upp den lilla foten mot uv-lampan för att se alls och hjärtat som höll i saxen tyckte också att det var knepigt. Bävar lite inför att ta Findus som ju har ännu mörkare klor, men dom är också längre och kanske att det blir lättare om man kan hålla i själva klon. Jag hoppas det. För det här vill jag helst inte behöva göra om.. :( Hur i hela fridens namn folk lyckas göra detta utan att vara två övergår mitt förstånd. Min förhoppning är att om vi klipper ordentligt en gång och sen ser till att det är mycket pinnar och sånt i buren som klorna kan slipas naturligt på, så kanske det ska räcka så.


Efteråt la jag ner fågel och handduk på soffan igen, på samma plats som när jag plockade upp honom, och när han hade tagit sig ut satt han och hässjade och såg allmänt medtagen ut en stund. Gud va ont i hjärtat jag får när dom har obehagliga upplevelser och ännu värre är det när det är mitt fel. Blev orolig att jag hade hållit för hårt. Men efter någon minut flög han och satte sig på golvlampan och putsade sig och sen flög han ut till köket. Jag fick till och med bjuda på lite hirs, även om han verkade lite frånvarande och behövde bli lite trugad. Och när han hade fått en stund för sig själv gick jag ut och tränade som vanligt och han var inte alls rädd för mig, så vi får nog kalla det för en framgångsrik manöver ändå. Olycklig matte men oskadat och icke-traumatiserat djur så att säga.


Puh.

Håhåjaja

Det där datorköpet gick inte riktigt som det var tänkt. HP skickade datorn i expressfart, så att den faktiskt var framme på utlämningsstället redan i fredags, dagen efter att jag hade lagt beställningen (!). Jag kunde hämta den först på lördagen dock. När vi hade öppnat den och ooh:at och aah:at en liten stund, visade det sig att en tangent hade något slags glapp. Majoriteten av knapptryckningarna reagerade den inte alls, men ibland tog den som vanligt och ibland tog den dubbelt istället. Det blev inte bättre under helgen, så i måndags ringde jag och reklamerade den.


Eftersom HP har väldigt varierade omdömen om sin kundtjänst var jag redo för fight, men tjejen jag pratade med sa bara "nä så ska det absolut inte vara, då ska du ju ha en ny" och skickade en retursedel till mailen samma dag. Jag skickade tillbaka den efter jobbet dagen efter (tisdag) och igår morse (torsdag) fick jag sms om att den nya låg och väntade på mig på postutlämningen. Kudos till HP kundtjänst för snabbt och enkelt förfarande och inte mindre än två blixtsnabba leveranser inom loppet av en vecka. Jag tog vägen förbi Tulegatan för tredje gången och hämtade ut den, och än så länge har vi inte hittat något fel på den (alla tangenterna funkar och hjärtat var nöjd med resultaten på 3D-maxtesterna eller vad det nu heter) så jag antar att jag vet vad jag ska göra i helgen


Men det är faktiskt marginellt, för imorgon kommer lillasysterkanin och hälsar på och vi ska på musikal! Något säger mig att det inte kommer bli jättemycket pillande med dator... :D


Någon gång snart ska jag skriva ett inlägg om hur det går med träningen av kråkorna. Vi har nämligen delvis gått över till gröna ärtor som träningsgodis och det är verkligen helt galet vad dom är villiga att slå knut på sig själva för just ärtor..! Min tanke var att vi skulle börja om med 'step up' och befästa det riktigt ordentligt, men utan att vi vet riktigt hur det gick till så har det utvecklats till en ganska långt gången inkallningsträning! Faktum är att om dom sitter uppe på gardinstången så kan jag sitta nere på golvet och dom flyger till mig ändå! Det är ganska stort faktiskt :) sen är det inte hundra befäst ännu, och vi jobbar parallellt vidare på fågeluppåner (som just nu har kommit till fågelraktner) på båda, och för findus del att han ska kunna göra snurra även när han står på platt yta. Igår lossnade det lite för honom och jag tror att det kommer komma snabbt nu när han väl har fattat grejen. Douglas har lärt sig vinka! Det är makalöst gulligt, och båda två använder nu sitt första regelrätta trick för att tigga. Det kan bli ganska kul när Douglas vinkar i tid och otid och Findus ibland börjar snurra som en besatt :)


Vi har övat extra inför lillasysterkanins besök till helgen, så imorgon är det upp till bevis. Nästa trick är tänkt att bli 'big eagle' (i längre förlängning ska det bli en big eagle även när dom hänger uppåner så att det blir en 'fladdermus' - men det lär dröja ett tag). Dock har det visat sig vara helt omöjligt att provocera fram en första antydan till vinglyft så det går extremt långsamt där. Men jag är som bekant vansinnigt envis på såna här saker, så det ska nog gå bra det med. Och vi har ju ingen brådska heller...

Köpa sig lite dator?

Min laptop är vad man skulle kunna kalla en trotjänare. Jag fick den ett halvår efter min 25:årsdag (bästa födelsedagspresenten ever - tack hjärtat!) och sju år senare funkar den fortfarande, till och med utan sladd i typ 45 minuter. Men. Den sjunger helt klart på sista versen. Den är inte så snabb, den fixar typ inte att spela något annat än Heartstone på, hårddisken är nästan full, nätverkskortet är inte så jättebra så jag har aldrig full mottagning på det trådlösa trots att routern står mitt i lägenheten, skärmen är lite sladdrig, det dröjer garanterat inte länge innan jag blir tvungen att alltid köra med sladd pga batteriets ålder, den blir väldigt varm (skulle säkert må bra av en städning på insidan) osv osv osv.

Dessutom är den typ 7 år gammal. Sa jag det?

Så vi kan väl säga att jag har gått i köpetankar ett tag, men har haft bättre saker att lägga pengar på. Dock fick jag veta att jag kommer få rejält tillbaka på skatten i juni (vore kanske bra att komma ihåg att skattejämka nån gång..). Och nu råkar hjärtat sitta hemma sjuk och har tråkigt, så igår gjorde han en laptop-research för min räkning.

Det jag vill ha ut av en ny laptop (stationär är inget alternativ) är dels att den inte är större och tyngre än den gamla, har bättre nätverk och batteri, och så vill jag gärna kunna spela nåt lite mer avancerat. Jag kommer fortfarande använda den mest för att surfa, skriva och kolla på film/serier på, så det är ingen regelrätt speldator jag är ute efter. Men en uppgradering, helt enkelt, som ändå går att spela på.

Hjärtat har rätt bra koll på datorer och jag har stort förtroende för hans åsikter i frågan. Det lutar åt en HP Envy 15-ae 102 no, där planen är att vi (hjärtat) petar in min SSD. Envyn har inga lysande recensioner men kallas allmänt för en jack-of-all-trades, det är förhållandevis mycket dator för pengarna och just nu är det dessutom påskrea med 2000 kr rabatt. Tills kl 17 idag.

VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT BARA TA ETT BESLUT?!

För mig som inte är särskilt teknikintresserad eller datorkunnig är det ganska korta för- och nackdelslistor.
Pro's:
-ganska snygg
-inom budget och dessutom rabatt
-onekligen en uppdatering
-väger bara 2,4 kg

Con's:
-1 tum större skärm, dvs snäppet större än min gamla
-de få recensioner jag hittat för specifikt den här modellen är inte imponerade av touchpaden
-onödigt med jättehögtalarsystem i en laptop?! (men det är ju inte valbart..)
-måste bestämma mig snabbt
-onlinebutiken har extremt varierande betyg och supporten verkar halvdan

Hjärtat, tekniknördskompisen, lillasyster och systemvetarstudenten säger go for it. Hur kommer det sig att det blir så mycket svårare bara för att man inte får lov att vela ett tag..? Suck!

Island i bilder (urval!)

Dag 1

 

Dag 2

Dag 3

Dag 4

Jag saknar Island. Mitt spirit home. Vill tillbaka. Vill rida mer. Vill se det på sommaren igen. Osv osv osv...