Sakta men säkert - målsättningar 2019

Sakta men säkert håller jag på att se över mitt digitala självförsvar efter kursen i teknisk informationssäkerhet. Jag har låst adressändring på både skatteverket och adressandring.se, jag har installerat och börjat använda en lösenordshanterare (men det är helt ärligt inte riktigt hemma ännu), jag använder lås på både privat mobil och hemdator, och jag har precis aktiverat min digitala brevlåda för myndighetspost.

Jag har inte krypterat min hårddisk, jag har inte någon VPN-lösning och jag är inte jätteduktig på det här med back-up. Men det tar sig!

Sakta men säkert närmar sig en danstermin igen. Vår barnvakt Lova ska hämta Emil på tisdagar och jag har fått tillåtelse att hänga på Helens kurs. Lyckades dessutom övertala Fia om att anmäla sig också! Pröva-på är det på tisdag och sen kursstart tisdagen efter det! Det var en av mina målsättningar inför 2019 och jag har väl egentligen inte spaltat upp dom riktigt bra hittills, så here goes:

Inför 2019 har jag några målsättningar som jag har tänkt att jag ska jobba aktivt för att uppnå.

• kom igång med träning (check!) och fortsätt träna
• ta upp 5:2 igen (check!) och gå ner lite i vikt
• ta upp dansen igen (jobbar på det, förutsättningarna är på plats) och uppträda minst en gång innan året är slut

Jag har också en förhoppning om att 2019 ska bli året då jag slutade prata om att färga håret hos frisör och faktiskt får det gjort, och att det ska bli året då Johannes får sin njure och den här jävla resan kan landa i nästa fas och livet kan komma åter. Det kommer inte att vara "som vanligt" förrän tidigast till sommaren, men hey - a girl can wait. A girl har inget jävla val. Ytterligare en förhoppning är att jag genom förebyggande samtal ska kunna slippa gå in i väggen, som ju är så väldigt vanligt efter en sån här livsomvälvande process. Time will tell.


Sakta men säkert håller jag också på att bli dunderförkyld. Yay..

10-minutersbloggpost

Det kanske ska bli min nya grej. Korta inlägg oftare? :)

Idag åkte mamma hem, hon har varit här sedan i lördags. Så fantastiskt skönt varenda gång! I söndags tog vi en utflykt till Bergianska allihopa, i måndags gick jag och johannes på 16,5-årsdejt med middag på Himlen och bio (Bohemian Rhapsody - såå bra!) och fick pratat om en massa bra grejer. Igår hämtade hon Emil och fixade sina grymma morots- och halloumibiffar och idag åkte hon hem. Emil kommer vara halft otröstlig, stackarn, när hon inte går att hitta.

5:2-an och träningen fortsätter. Det är inte roligt, men det blir av. Idag ställde jag mig på vågen för första gången sedan innan jul och vi kan väl utan att gå in på detaljer säga att jag låg lite över 80-strecket innan jul och idag låg jag under! Det känns som en för tidig effekt av 5:2-an ännu, men det känns bra ändå. Härmed uttalar jag min målvikt: 70 kg. Vi får se om vi kommer dit :)

Och nu ska vi ha läskigt kanslimöte.

Fyraminutersbloggpost

Jag har varit i Göteborg med Emil och haft fullständig avkoppling i några dagar, samt återknutit vänskaper (Rebecka - var väl aldrig något problem, bara längesen vi sågs, och så Aron och Kicki - som varken ses eller hörs av särskilt mycket). Mysdag med mamma ute på Gunnebo och eget biobesök because barnvakt.

Jag har börjat jobba igen och det känns bra. Kommer sitta en dag i veckan i FA (första igår) och det kommer bli grymt.

Jag har börjat med 5:2 igen, som jag hade tänkt. Det är jobbigt. Det kommer bli bättre.

Jag har dragit igång friskvårdsträningen på jobbet igen efter ledigheten. Duktigt av mig.

Jag har haft tre samtal i Psykologappen. Första samtalet lite trevande, andra tyckte jag att hon fokuserade på helt fel grejer och tredje kändes helt okej igen så jag kommer fortsätta med henne lite till. Har fått i läxa att tänka snällare om mig och försöka kartlägga vad som tar onödig känslomässig energi - tjafs med andra ord.

Nu ska jag äta lunch!

Julfirande tre dagar i rad - litet bildurval

Som ett komplement till den avbrutna redogörelsen av julhelgen i det förra inlägget tänkte jag göra en kortfattad version med bilder. Jag vet att jag inte har gjort ett bildinlägg på ungefär evigheter, lovar att skaffa en app som kan lägga till bilder när man bloggar från mobilen! Jag har också, min vana trogen, varit jättedålig på att ta bilder. Men här kommer i alla fall ett litet urval nu när jag sitter på datorn för en gångs skull. 

23 dec - jullunch hos Jukka

24 dec - julfirande med mamma, pappa, Sebbe och Frida

 25 dec - julafton nr 2 med Hultmanska kollektivet

Jag tror ändå att jag lyckades lägga ribban någorlunda pragmatiskt den här gången, och det har inte varit särskilt stressigt eftersom alla inte kom till oss samtidigt den här gången. Det var en fin jul och Emil fick så himla fina julklappar! Men det är typ tredje året i rad som jag inte har möjlighet att gå all in och jag saknar det. Hoppas det blir bättre nästa gång! :)

Stödsamtal #3 och julafton

Det här inlägget påbörjades någon dag efter julafton men lev aldrig klart. Väljer att publicera det ändå.
--------------------------------------------------------------------------------------

Jag tänkte jag skulle summera det tredje stödsamtalet litegrann, innan jag helt glömmer bort vad som sades. Vi kom egentligen inte fram till några nya klarheter, mest att jag borde boka in det där Mindler-samtalet efter helgerna även om det inte känns just nu som att det kommer behövas. Det kände jag ju inte när jag bokade första tiden på företagshälsan heller, men det var väldigt vältajmat när det väl var dags att gå dit. Den 28:e mitt på dagen ska det ske. Svårt att välja behandlare helt på random, men det är ju bara att byta om det inte känns bra. Frikortet gäller, så inte kostar det något heller.

Jag och Frida köpte mat inför jul på mathem.se så nu är jag igång! Har en inloggning och allt!

Jag ska också försöka få träffa någon som kan förklara för mig vad jag kan förvänta mig av tiden efter transplantationen. För några veckor sedan fick johannes hem en broschyr som heter "Information till patienter och anhöriga om njurtransplantation". Den fick mig att inse att det kommer bli värre igen, innan det blir bättre. Johannes kommer att ligga inne på sjukhuset i upp till två veckor och sedan är han sjukskriven i tre månader, varav två då han inte får lov att bära tungt på grund av operationssåret. Jag bävar. Om johannes inte får lov att bära tungt kan han knappast lyfta en 13-kilos tvååring och då kan han helt enkelt inte ta Emil själv, eftersom det inte går att komma ifrån en del lyft (i och ur vagnen, i och ur badkaret, upp och ner från stolen för att säga några). Jag kommer med andra ord att bli "ensamstående" igen... Det känns för jävligt faktiskt. Försöker trösta mig med att det åtminstone ska vara för en begränsad tid. Två månader, sen ska det gå bra igen liksom. Om man nu kan lita på det..

Jag tror att jag måste fortsätta den här posten vid senare tillfälle, nu ska vi titta på Love Actually.
--------------------------------------------------------------------------------------