VALBORGsnostalgi!

Jag sitter hemma i Gröndal och filosoferar över Uppsalafenomenet Valborg. Jag tog studenten exakt denna dag för..en himla massa år sedan, orkar inte räkna efter. I Göteborg är det Cortége och allmän festivalstämning just denna dag, så jag är så att säga uppvuxen med valborgsfestligheter, men inte mycket håller samma nivå som en Uppsalavalborg.

De senaste åren har valborg utan undantag firats i Uppsala, dels för att vi bott där och dels för att vi liksom inte riktigt har kunnat tänka oss något annat. Den här gången blev det inte så. Vem vet vad som händer nästa år. Det jag vet just nu är att jag saknar delar av den där perfekta lediga dagen.

Till exempel grötfrukosten. Man pallrar sig upp mycket tidigare än man egentligen skulle vilja, för att gå hem till någon och äta frukost (gröt är ett måste, allt annat är bara bonus! Jordgubbar brukar ingå. Riktigt lyxigt är när det finns hembakat bröd.. vi har varit med om alla varianter och även själva varit dom som står för gröten!) tillsammans med andra trevliga människor och liksom grunda hela dagen med massa mat, alkohol och gott umgänge.

Sen saknar jag att gå ner på stan och titta på alla människor som är ute och rör på sig. Festivalstämningen intar staden flera dagar i förväg och det riktigt bubblar om centrala uppsala på själva valborg. De senaste åren har valborgsballong-traditionen vuxit sig stark. Ingen valborgsballong i år dock :/

Jag saknar de galna champagnegalopperna vi hade på göteborgs under mina första år. Vissa av dem stod jag i baren, vissa gick jag, men det spelar egentligen inte så stor roll - det var lika roligt oavsett. Stämningen på topp. Valborgsskumpa (synonymt med det billigaste mousserande som går att få för pengar) i håret, kläderna, skorna och ögonen. Och litegrann i magen också. Det är utan tvekan den svinigaste traditionen av alla jag känner till i Uppsala men jag saknar den likaväl!

Valborgskvällen firas bäst med hemmafest, enligt mig. Grillning är optimalt. Det har varit lite si och så med valborgskvällarna genom åren eftersom det inte är helt lätt att hålla en bra fylla i mer än 12 timmar. Jag har aldrig gillat att gå ut på valborgskvällen, det har jag nästan undantagslöst sparat till Räkan på första maj (Räkan HAR jag däremot vuxit ifrån även om jag länge länge hävdade att det var årets bästa fest. Den är säkert fortfarande lika bra, den är bara inte riktigt för mig längre. En Hemmaräka hade däremot inte nödvändigtvis varit fel..).

Jag saknar konstigt nog det här att gå runt utomhus halva dagen och småfrysa för att man har för lite kläder på sig, men samtidigt bränna sig lite i ansiktet av solen för första gången för året eftersom man glömde solskydd. Jag saknar att sitta uppe på taket och titta på när folket samlas på Snerkes. Jag saknar att springa på folk man känner i parti och minut så fort man går utanför dörren. Jag saknar känslan av att det inte spelar någon roll vad som händer för dagen kommer bli bra ändå. Och jag saknar att bo i en stad där jag känner jättemånga människor och ALLA tar valborg på största allvar och ALLA har liknande planer för dagen.

Naprapatbesök

Vårdutflykterna duggar tätt just nu känner jag.. Idag var det besök hos lilla lilla Josef på Naprapathögskolan (jag svär på att han inte är äldre än typ 17!). Han hade sällskap av en senior elev och tillsammans bände, tänjde, tryckte, knådade och drog dom i mig tills jag blev alldeles yr. Ont gjorde det också, vilket faktiskt var bra eftersom dom ju behöver veta vart och hur det gör ont för att kunna behandla. Förra gången jag var där hade vi jättesvårt att provocera fram smärtan dagtid fastän jag hade så ont att jag inte kunde sova på nätterna och det var mycket frustrerande.

Snuskiga associationer undanbedes. Det är gräsligt att ha ryggproblem och detta är ett sätt att förhoppningsvis komma tillrätta med dom. I morgon bitti får vi se om jag led i onödan eller ej.

Tydligen har jag bra rörlighet i ryggen och skuldrorna men behöver lite mer styrka. Vi har inte pratat så mycket om vad problemet beror på, mer om att jag ska ta pauser oftare och göra övningar både på jobbet och hemma. Dessutom ska jag på återbesök den 10:e.

Jaja.. vad gör man inte? Och jag har ju små drömmar om att kunna göra floor work någon gång i framtiden och då måste jag ändå träna upp bålen ordentligt. Lika bra att börja nu, om ryggen blir bättre är det ju bara ett plus.

Ultraljud

Jag inser att det finns en fruktansvärt stark koppling mellan ordet ultraljud och fenomenet att vänta barn, så bara för att undvika missförstånd: jag är inte gravid. Jag har tagit 'långlunch' och ultraljudat knutan under vänsterörat. Tänkte jag skulle skriva ner medan jag har det i färskt minne, glidklegg i örat (jag har torkat bort efter bästa förmåga men jag lovar att lite sitter kvar!) och andra fina minnesbilder får vänta till en annan gång.

"Den" eller "förändringen" är inte någon lymfknuta utan sitter i spottkörteln. Samma körtel man får påssjuka i, som lite kuriosa. Att jag haft den så länge utan att den förändrats eller gjort något väsen av sig talar mycket starkt för att "den" inte är elakartad. Det finns inget på andra sidan heller, vi kollade bara för säkerhets skull.

Nu ska jag ringa kirurgmottagningen jag var på i fredags och tjata på att jag ska få en telefontid när han tittat på ultraljudet, så får vi se vad han säger och tycker.

Hur man (inte) bokar ett naprapatbesök

Nu har jag börjat ha ont i ryggen även när jag sover utan kudde. Jag börjar bli mer än lovligt trött på detta och bestämde mig igår för att jag inte ska boka en massage utan ett naprapatbesök. Lönen kommer imorgon onsdag, ergo: jag försöker få en tid på onsdag. Så här kan jag ju inte gå runt och ha det!

Igår på morgonen försökte jag ringa naprapathögskolan (som jag varit mycket nöjd med förut). Det var väldigt många som ringde just då, så efter fem minuters telefonkö tog jag deras automatiskt upplästa råd och begärde uppringning under dagen. "Tryck 1, vänta på pipet och lägg på luren". Uppenbarligen var det inte rätt pip jag hörde för det var ingen som ringde upp.

Vid halv fem-snåret försökte jag igen. Ringde upp och satt i tio minuters telefonkö innan jag helt plötsligt blev automatiskt kopplad en person som inte kunde boka en tid åt mig. Hon kunde faktiskt inte göra något alls, visade det sig, utan bara hänvisa mig till att försöka igen - eller använda onlinebokningen.

Jag såg en ljusglimt! Glömde göra det igårkväll efter middagen men satte mig nu i morse och tänkte boka en tid online. Jag hittade en bra tid imorgon - efter jobbet men före dansen - och försökte registrera mig som 'ny användare' så att säga. Men det gick inte. Uppenbarligen ligger mitt personnummer redan i databasen, vilket ju egentligen inte är så konstigt eftersom jag varit där förut. Men jag kom ju inte ihåg min personliga kod. Så jag försökte återställa lösenord eller vad det nu heter, till alla mina mailadresser (!). Utan att lyckas. Frustration.

Försökte då förstås ringa igen. Bara för att återigen få sitta tio minuter i kö och sen hamna hos den trevliga tjejen som inte kunde hjälpa mig med något alls. Den här gången kunde hon dock skriva en lapp (!) att "dom" skulle ringa upp mig. Så det bad jag henne göra.

Trodde nog det skulle ta större delen av dagen innan jag hörde av dom, men en kvart senare ringde det och nu har jag bokat en tid imorgon kl 8.15 hos samma naprapatelev som förra gången. Dessutom fick jag en personlig kod och min mailadress kopplad till mitt personnummer så att jag nästa gång kan boka över internet istället.

Booyah, eller nåt.

Göteborgspåsk i bilder

Visserligen något försenat, men här kommer ett litet hop-plock från påsken i Göteborg. :)

Antiklimax

Jahaja. Här sitter jag hemma igen. Gick tidigare från jobbet och var på plats i mycket god tid hos kirurgmottagningen. Fick komma in tidigare och läkaren tittade och klämde lite och sa "Men du den här kommer vi inte att skära i idag". Jag måste ha sett ut som en fågelholk. Nä, innan vi skär i den måste vi ha en aning om vad det är för något förstår ni. Ergo: remiss till ultraljud. Ska ringa om en tid på måndag. När ultraljudet är klart kommer jag få en telefontid då jag och doktorn ska bestämma vad som ska göras med knölen. Att jag tycker att jag är assymetrisk är inte skäl nog att plocka bort den.

Klockan fyra (då min tid egentligen började) stod jag således utanför i regnet igen, exakt likadan som tidigare. Jag gick in närmaste mataffär, köpte enklast tänkbara middag och en stor godispåse och åkte hem. Nu tänker jag bädda ner mig och tycka synd om mig själv resten av kvällen. Hjärtat har klokt nog bokat in en after work.

Faktum är att det som är värst är att jag verkligen trodde att det skulle vara klart vid den här tiden idag. Ingen mer ångest över knölen. Guess I was wrong. Jag lovar att det kommer sluta med att dom visst vill ta bort den så att jag får gå igenom allt det här en gång till.

Wäh.

Sovit ännu en natt utan kudde med samma resultat. Stelhet och obehagskänsla i ryggen men inte ont. Måste nog börja träna Pilates på riktigt igen för att få ordning på ryggen. Och kanske investera i en ny kudde?

Ute regnar det småspik i sidled blandat med en och annan blötsnöflinga. Ruggigt. Och passande. Det är inte som det ska idag. Jag är på allmänt underligt humör, någon slags kombination av nedstämdhet och frustration sprinklat med orostoppar och nervositet. Jag var likadan igår kväll. Hoppades att jag skulle kunna sova bort det men uppenbarligen inte. Kanske blir det bättre om jag spaltar upp det här?

Igår när jag skulle gå från jobbet ringde proffice-konsultchefen och tog för givet att jag ville förlänga (såhär drygt en vecka innan kontraktsslut. Bra där!). När jag sa att det inte var aktuellt så blev hon nyfiken och eftersom jag fortfarande är supernojig över bestämmelserna runt övergång mellan bemanningsföretag försökte jag svara utan att säga något specifikt om ni förstår vad jag menar. Det var svårt och hon ska ringa min socialstyrelse-chef för att finalisera. Innan det är klart kan jag inte släppa detta.

Parantes: jag vet inte varför jag nojar så - jag har frågat både facket och poolia och dom kan inte se några konstigheter, det står inget uttalat förbud i anställningskontraktet eller på proffice's hemsida. Antar att det är för att jag inte litar två öre på Proffice. Jag är övertygad om att det kommer dyka upp någon regel eller något som jag har missat.. I alla fall. Stor undertryckt oro över detta sedan jag skrev på Pooliakontraktet för några veckor sedan. Nu något slags crescendo i och med det oväntade samtalet. Varför kan hon inte maila som vanligt?! Slut parantes.

Jag har dessutom i ett par veckors tid försökt förtränga att jag ska till läkaren idag. I eftermiddag. Jag ska operera (!) bort en liten knöl som sitter under vänster öra och eftersom jag är yrkesskadad (läser ju skräckhistorier om fel i vården varje dag) är det en grav underdrift att säga att jag är nervös och orolig. Skräckslagen är mer passande. Uppenbarligen är det så rutinmässigt ett ingrepp kan bli - läkartiden är hela 20 minuter lång - men har inte ens vågat söka på läkaren för att se om han har några anmälningar och då är det illa kan jag säga.

Som sirap på moset gjorde hjärtat väldigt klart att han inte hade lust och ork att lyssna på något av detta igår när jag ringde efter jobbet. Han var hungrig. Och då blev jag grinig och tänkte (trots att det vanligen är mycket terapeutiskt för mig att prata om sånt jag oroar mig för) att jag kanske inte alls behöver prata om detta. Jag kanske klarar av det alldeles själv. Utan ångestdämpande samtal. Jag kanske inte ens VILL prata om det. För helvete.

Typ.

Parantes. Hjärtat har varit väldigt orolig och stressad det senaste, över flera saker (jobb, cykelaffärer, mer jobb..), och jag har fått agera samtalsterapeut både en och tre gånger. Tycker gott han kan lyssna på mig ibland också då. Surpuppa som jag är. Men det har jag ingen lust att säga till honom för då kommer han bli sur och jag orkar inte ha bråk ovanpå det jag hittills räknat upp. Ibland är det bra med en pojkvän som inte läser bloggar eller använder facebook. Slut parantes.

Till detta kommer också att dansträningen igår inte alls gick särskilt bra. Det var trevligt och så, men det kändes mer som en bekräftelse på att det inte är så tajt just nu än som en givande och bra träning som gjorde att vi kom framåt. Dessutom glömde jag både min banan och min vattenflaska i lokalen så jag fick åka tåg hem utan mat. Inte för att jag brukar vara vrålhungrig annars men jag har nog aldrig varit med om att resan tillbaka till Stockholm har känts så långdragen. 1½ timma liksom.. Vafan håller jag på med egentligen?

Och här sitter jag nu. Hjärtat ringde nyss och var förbannad på att hans läkarundersökning uppenbarligen var felbokad och att han inte hade fått information om att han skulle ha fastat innan. Erbjöd mig att ta hem en blankett, så mycket orkade jag engagera mig. Både igårkväll och nu på morgonen har han varit jätterar och kramig och undrat varför jag är på så konstigt humör men jag orkar inte börja förklara. Vad ska jag säga? Jag har ryggproblem, proffice är dumma i huvudet, dansen går dåligt, du hjälper inte till direkt och jag vill inte gå till doktorn? Näeh..

Jag kanske inte alls behöver prata om detta. Jag kanske klarar av det alldeles själv. Utan ångestdämpande samtal. Jag kanske inte ens VILL prata om det. För helvete. Kanske ska göra ett beteendeexperiment i bästa KBT-anda av detta?

Jag borde jobba och inte skriva gnälliga blogginlägg men om inte det här humöret släpper lite snart så vet jag inte hur mycket jag kommer få gjort idag. Tur vi inte ligger efter efter påskveckan längre...

I morse när jag vaknade hade jag bara en lite allmän oros- och stelhetskänsla i ryggen, inte ont som vanligt alltså! Gissa hur jag sov?

Utan kudde. Wtf?

Min analys är följande: det är när jag sover på sidan (vilket jag nästan alltid gör) som problemet uppkommer, eftersom jag har antingen för hög eller för låg kudde. När jag sover utan kudde ligger jag nästan undantagslöst på rygg och då blir det bättre. Men är det lika bekvämt som att sova på sidan? Skullentetrode. Fortsättning följer.

Jag var så vimsig imorse att jag gick hemifrån utan min danspåse (ve och fasa!) och var tvungen att gå upp igen och hämta den. Det är ju torsdag - uppsaladans!

Här är också något jag har tänkt på under gårdagen och morgonen. Det är extremt mycket månad kvar i slutet av pengarna den här gången. Jag har kommit fram till att det dels inte blev så billigt som jag hade tänkt när vi var i Göteborg över påsken, dels så bokade vi Gibraltarbiljetterna på den här lönen och sen så är det en sån där månad när allt tar slut. UL-biljetthäftet till Uppsala. Ögonkrämen. Schampo och duschkräm. Bindorna. You name it. Och eftersom månadsmarginalen är rätt liten på min proffice-skitlön så märks detta ganska tydligt. Detta innebar att jag blev tvungen att hoppa över en massa grejer jag tänkt att jag ska göra och/eller köpa. Därför är det dags för en lista, som jag tänker uppdatera tills jag inte kommer på mer! Nästa gång jag får pengar (eller så fort jag kan) ska jag:

¤ klippa mig!

¤ köpa minst ett par byxor

¤ köpa strumpor

¤ köpa nya sulor till conversen

¤ boka ryggmassage

¤

To be continued...

Aj?

De senaste veckorna har jag upplevt ett mycket störande fenomen. Jag har vaknat med ont i ryggen varje morgon. Det känns muskulärt och gör inte handikappande ont, och det flyttar på sig från dag till dag, men jag har inte vaknat utan ont i ryggen på.. jättelänge.

Först trodde jag att det kunde bero på att jag sitter lite snett vid skrivbordet på jobbet (korta sladdar, vridet skrivbord, don't ask), men eftersom det under de första dagarna blev (och fortfarande blir) bättre så fort jag kom ur sängen och dessutom inte kom tillbaka under arbetsdagen så tror jag att vi kan utesluta det.

Alltså är det något som uppstår under natten.

Det senaste som hänt på nattsömnsfronten är att vi ju bytte säng när vi flyttade. En 1,60-säng säger man ju inte nej till om man kan få låna en liksom. Och det som var så himla bra var ju att den var hårdare än vår gamla. Vi har båda haft lite problem med ryggen (fast mest stelhet och nackorienterade problem) i vår gamla lite för mjuka säng. Så jag trodde det skulle bli bättre i den nya, och det blev det! Först. Men nu är det inte bra längre. Kan det vara att sängen är 'för hård'?! Jag trodde knappt det existerade.. och vi fixade ju att sova på liggunderlag i en vecka utan ryggproblem förra sommaren.

Ett annat alternativ som jag kan komma på är kuddarna. Jag har testat med både en jätteplatt sladdrig en och en högre och fastare i formskumgummi med luftspalter och hela baletten och det verkar inte spela någon roll vilken jag använder. Kan det då bero på sovställning? Jag har testat att somna på rygg istället för på sidan som jag alltid gör annars, men det har inte heller någon effekt (och hur jag ska ändra sovställning när jag sover vetefan. Om det nu är den).

Jag har fått börja ställa klockan tio minuter tidigare på morgnarna för att hinna göra lite uppmjuknings- och stretchövningar innan jag sätter igång med dagen. Med halvdant resultat, det verkar som om det generellt blir bättre bara jag kommer upp och börjar röra på mig.

Och för att göra det hela lite mer krångligt så följde åkomman med mig till göteborg över påsk. Helt annan (riktigt mjuk!) säng och andra (mycket fluffiga!) kuddar och ändå hade jag ont i ryggen varje morgon. Möjligen att det blev värre med för mjuk säng och för hög kudde (jag bytte till en lägre - bättre men långt ifrån bra)... Men wtf liksom!? Min rygg trivs varken med hård eller mjuk säng?!

Vafasen gör jag nu?! Köper ny kudde? Köper ny säng? Köper ny rygg? Det känns som om pilatesövningar innan sänggående vore en bra idé också.

Söndagspyssel

Lillebror med vän har varit här i helgen och vi har haft hemskt trevligt men i förmiddags åkte dom hem och jag passade på att åka med J till plantagen. 24 liter U-jord, 50-cm stödpinnar, två större krukor (med fat) i plast och en plastbalkonglåda med upphängningsanordning blev resultatet. Självklart blev jag tvungen att ge mig på det på en gång..

Stödpinnar till sockerärtorna som växer med rasande fart. Det nästan läskigt, lite så att man är rädd att dom ska komma och pilla en i nacken när man sitter vid skrivbordet... men nu ska det bli lite styrsel på dom, hoppas jag!

Balkonglådan satte jag luktärt i en rad och Lobelia i en rad. Vi får väl se hur det blir.
Jag är ju tämligen bekväm av mig och har kommit på den briljanta idén att kombinera försådd med direktsådd. Jag sår fröna redan nu, inomhus, och tänker sen ställa ut lådor och krukor när det blir frostfritt i slutet av maj. Vi får se om det får önskad effekt (dvs tidig blomning) eller bara blir pannkaka av det hela... :)

Lördagspyssel

Igår kom den hett efterlängtade svarta 16-yardskjolen - levererad till jobbet eftersom DHL är fullständigt hopplösa. Ikväll kunde jag inte hålla mig längre utan plockade fram den där rullen som legat och väntat sedan januari, och sydde på pyntband i guld och vinrött nederst. Et voilá! En stycken svart överkjol med bandkant. Bara sådär! Jag är nöjd.

Faktum är att jag blev så exalterad att jag blev tvungen att prova den i lunchrummet när den anlände, till J och J:s stora nöje. Tur jag äter sent. :) Nu har jag ont i ryggen efter vad som känns som flera kilometer raksöm vid symaskinen. Något är inte som det ska, tror att det kan vara stolen som är för låg. Dags för middag!

Projekt Balkong, igen

Nu är projekt balkong påbörjat på riktigt! I helgen satte jag sockerärter och två sorters körsbärstomater (gröna och röda!). Petade ner några frön extra också så att jag har något att byta med när vi, E och I och jag, har vår plantbytardag lite längre fram i vår!

Igår kom också min nya fantastiska bok Krukträdgården. Har knappt hunnit bläddra i den, men den verkar fullständigt fenomenal så jag ser fram emot att få försjunka på riktigt så fort tiden tillåter.

Imorgon har jag tagit ledigt och åker till Göteborg för att fira påsk. Har inte varit hemma sedan i somras så det är mer än på tiden. Jag längtar så!

Och nu måste jag jobba, som vanligt. Jag tror jag bloggar för mycket på jobbet...