Jag tyckte låten var bra redan innan jag såg videon. Första gången jag såg videon blev jag tyst. Andra gången, en dag senare, så rann en tår ner för min kind. Det är som om han har tagit alla mina platser och lagt dem på en och samma soliga varma försommareftermiddag. Allén, Oskar-Fredrikskyrkan, långgatorna, hagaparken, brunnsparken, barnens zoo, kungsportsplatsen, masthuggskyrkan... Jag är berörd på riktigt. Det är magiskt. Jävla stad som alltid kommer att vara mest hemma. Jävla håkan för att han fångar den perfekt.
lördag, januari 29, 2011
söndag, januari 23, 2011
Imorgon börjar dansen igen. Faktum är att hela veckan är 'prova-på-vecka' på studiefrämjandets dansstudio i uppsala. Så om du har lust att testa lite ATS eller någon annan dans du funderat på, ta chansen! För att fira vill jag dela med mig av en video som visar hur duktig jag hoppas att jag blir någon gång långt i framtiden. Det är moderskeppet själv med Fat Chance Bellydance från 2010 och dom är fantastiska! Så mycket färg och fart och exakthet att man nästan mår illa :) Vad är ATS? Detta är ATS!
onsdag, januari 12, 2011
onsdag, januari 05, 2011
Konsten att vara ledig
Jag har haft det rätt motigt under november och december. Ingen inspiration, ingen motivation, ingen ork. Vissa dagar, rätt många faktiskt, har det varit en kraftansträngning bara att komma upp ur sängen och ta sig till jobbet. Vilket resulterat i att jag tagit senare tåg, vilket betytt att jag måste gå hem senare vilket inneburit än mindre egentid. Total frånvaro av förutsägbarhet vad gäller tågtrafiken har inte direkt underlättat heller..
Till slut kände jag mig så less och hängig att jag skickade ett mail till min akademiska handledare på exjobbet. Hon kände igen sig, jättemycket, och gav en himla massa bra tankar och tips. Det handlar liksom om en kombination av sluta-plugga-börja-jobba-syndromet och vad M kallar för personlighetstyp. Jag tror jag håller med. Teorin går ut på att man tvingas igenom en helt enorm omställning när man slutar plugga och träder in i arbetslivet. Mindre flexibilitet i vardagen, mindre fritid, kanske inte fler men åtminstone nya krav på att prestera (kanske mest från eget håll men ändå), mer tider att passa och så vidare. Man blir trött. Jättetrött. Sen har vi det här med personlighetstypen. Jag har inget namn på oss, men vi är ambitiösa till tusen. Både på jobbet och fritiden. Vi planerar och genomför, vi träffar vänner och bekanta, vi gör fotoalbum, handlar och lagar mat, och har hela tiden projekt igång, små som stora. Kombinationen blir i enkelhet alltså jättetrött+ständiga projekt. Lägg sedan till att jag inte varit riktigt ledig mer än ungefär fyra dagar i sträck sedan mellandagarna förra året. Då blir man liksom less på riktigt, på vardagen och allt som ska göras hela tiden. Inte för att det egentligen är något fel på jobbet eller för att det känns jobbigt att träffa vänner och hitta på saker, man bara orkar inte!
Och detta försöker man sedan inte låtsas om, utan man kör på tills det knappt går längre. Då behöver man vara ledig, verkligen ledig på riktigt, så att man tröttnar på det!
Och ledig har jag varit. 23-27 dec och sedan 31 dec-9 jan. Jobbdagarna emellan var inte jättekul men det gick, för att nedräkningen var påbörjad. Nyår var en riktig pangfest och dagen efter gick åt för tillbörlig återhämtning. Sedan har jag varit ledig. Sådär ledig som man var om sommarloven när man var liten, när man inte behövde jobba och ingen annan var hemma, så det enda man kunde göra var att läsa böcker och hasa runt i mjukisbyxorna och låta tiden gå. Jag har läst (ut) min nya fantasyserie (Lynn Flewelling är ett namn att lägga på minnet!), träffat ett fåtal personer förutom hjärtat, sovit, tittat lite på film och bara varit. Knappt gått utanför dörren ens faktiskt. Dygnsvändandet har kommit som ett brev på posten, inatt gick jag och lade mig klockan tre.
Idag har jag gått en sväng på stan, träffat K som hastigast, packat, varit en vända på institutionen och hämtat mitt bokpaket, och tittat på Jamie Oliver does Stockholm. Jamie-avsnittet var hemskt bra, varning för sommarnostalgi bara. Imorgon åker vi till Ramundberget med lite folk och åker skidor över helgen. Jag ska iofs inte åka varje dag hade jag tänkt, mest förlägga ledigheten på annan plats. Bada bastu, elda brasa, läsa bok, promenera i fjällen... vi får se om jag orkar lägga upp lite bilder sen, annars är det bara att höra av sig när ni är i krokarna om ni vill kika ;)
Det är min förhoppning att jag efter detta ska kunna gå tillbaks till Bolins och jobba på utan problem fram till sista april. Jag har nämligen fått förlängt, med liten löneförhöjning och mindre förändring i arbetsuppgifterna. Timanställning har bytts ut mot tillfällig anställning, och jag har gått ner till 80%. Det känns bra faktiskt. Dels för att jag ska hinna söka jobb, men också för att jag ska hinna ha något liv utanför jobbet. Det är svårt nog att få det att gå ihop när tågen går som dom ska. Som det är nu är det nästan omöjligt. På egen begäran har jag alltså gått ner i tid. Jag ser fram emot det! Och det är ju tillfälligt och tidsbegränsat.
Bra känns det också att jag idag för första gången kunde hålla min artikel i publicerad form i handen! Drygt 2 år efter Workshopen/konferensen i Kalmar är jag äntligen publicerad! Bekräftelse i alla former är positivt sägs det. :) Jag är ball!
Till slut kände jag mig så less och hängig att jag skickade ett mail till min akademiska handledare på exjobbet. Hon kände igen sig, jättemycket, och gav en himla massa bra tankar och tips. Det handlar liksom om en kombination av sluta-plugga-börja-jobba-syndromet och vad M kallar för personlighetstyp. Jag tror jag håller med. Teorin går ut på att man tvingas igenom en helt enorm omställning när man slutar plugga och träder in i arbetslivet. Mindre flexibilitet i vardagen, mindre fritid, kanske inte fler men åtminstone nya krav på att prestera (kanske mest från eget håll men ändå), mer tider att passa och så vidare. Man blir trött. Jättetrött. Sen har vi det här med personlighetstypen. Jag har inget namn på oss, men vi är ambitiösa till tusen. Både på jobbet och fritiden. Vi planerar och genomför, vi träffar vänner och bekanta, vi gör fotoalbum, handlar och lagar mat, och har hela tiden projekt igång, små som stora. Kombinationen blir i enkelhet alltså jättetrött+ständiga projekt. Lägg sedan till att jag inte varit riktigt ledig mer än ungefär fyra dagar i sträck sedan mellandagarna förra året. Då blir man liksom less på riktigt, på vardagen och allt som ska göras hela tiden. Inte för att det egentligen är något fel på jobbet eller för att det känns jobbigt att träffa vänner och hitta på saker, man bara orkar inte!
Och detta försöker man sedan inte låtsas om, utan man kör på tills det knappt går längre. Då behöver man vara ledig, verkligen ledig på riktigt, så att man tröttnar på det!
Och ledig har jag varit. 23-27 dec och sedan 31 dec-9 jan. Jobbdagarna emellan var inte jättekul men det gick, för att nedräkningen var påbörjad. Nyår var en riktig pangfest och dagen efter gick åt för tillbörlig återhämtning. Sedan har jag varit ledig. Sådär ledig som man var om sommarloven när man var liten, när man inte behövde jobba och ingen annan var hemma, så det enda man kunde göra var att läsa böcker och hasa runt i mjukisbyxorna och låta tiden gå. Jag har läst (ut) min nya fantasyserie (Lynn Flewelling är ett namn att lägga på minnet!), träffat ett fåtal personer förutom hjärtat, sovit, tittat lite på film och bara varit. Knappt gått utanför dörren ens faktiskt. Dygnsvändandet har kommit som ett brev på posten, inatt gick jag och lade mig klockan tre.
Idag har jag gått en sväng på stan, träffat K som hastigast, packat, varit en vända på institutionen och hämtat mitt bokpaket, och tittat på Jamie Oliver does Stockholm. Jamie-avsnittet var hemskt bra, varning för sommarnostalgi bara. Imorgon åker vi till Ramundberget med lite folk och åker skidor över helgen. Jag ska iofs inte åka varje dag hade jag tänkt, mest förlägga ledigheten på annan plats. Bada bastu, elda brasa, läsa bok, promenera i fjällen... vi får se om jag orkar lägga upp lite bilder sen, annars är det bara att höra av sig när ni är i krokarna om ni vill kika ;)
Det är min förhoppning att jag efter detta ska kunna gå tillbaks till Bolins och jobba på utan problem fram till sista april. Jag har nämligen fått förlängt, med liten löneförhöjning och mindre förändring i arbetsuppgifterna. Timanställning har bytts ut mot tillfällig anställning, och jag har gått ner till 80%. Det känns bra faktiskt. Dels för att jag ska hinna söka jobb, men också för att jag ska hinna ha något liv utanför jobbet. Det är svårt nog att få det att gå ihop när tågen går som dom ska. Som det är nu är det nästan omöjligt. På egen begäran har jag alltså gått ner i tid. Jag ser fram emot det! Och det är ju tillfälligt och tidsbegränsat.
Bra känns det också att jag idag för första gången kunde hålla min artikel i publicerad form i handen! Drygt 2 år efter Workshopen/konferensen i Kalmar är jag äntligen publicerad! Bekräftelse i alla former är positivt sägs det. :) Jag är ball!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)