Citat ur mailväxling med syskonen..
"tänkte precis säga det, kalle du boorde läsa hennes blogg, allting
finns där. ALLTING I HELA VÄRLDEN!"
mihihi :)
onsdag, januari 30, 2013
tisdag, januari 29, 2013
Getting there..
2013-01-29
Tre veckor och fem dagar tills vi ska vara ute ur Gröndal.
Andra dagen tillbaka på jobbet och bitarna börjar falla på plats. Jag börjar förlika mig med tanken på att flytta till Hägerstensåsen (!) och lite av logistiken är påbörjad. Som det ser ut nu blir det flytt efter lunch lördagen den 23:e februari. Om någon som läser detta kan tänka sig att komma och hjälpa till att bära blir vi... ja, jag kan nog inte uttrycka hur tacksamma vi skulle bli! Vi bjuder på mat förstås, och har stora planer på inflyttningsfest, men med tanke på hur lång tid det tog innan vi kom till skott med den saken förra gången så vill jag inte ange gratis öl på inflyttningsfesten som morot. Även om det såklart ingår gratis öl på inflyttningsfesten som tack för hjälpen. :)
Måste konfirmera med de som ska flytta ut, och boka flyttbil, hitta chaufför, och kolla på städfirma. Är mycket inne på att ta in städfirma till Gröndalslägenheten faktikst. Sen är det lite kontraktsskrivning, nyckelfix och sånt förstås, förutom det evinnerliga packandet. Men det känns lite som att jag trots allt kanske inte kommer avlida på kuppen. Kanske. Hyresvärden ska förresten försöka forsla bort sina möbler innan vi flyttar in, så det ser ut som att vi kan behålla min älskade soffa.
Hjärtat och jag fortsätter att dividera. Köpa eller inte köpa? Tack vare bland annat den här utredningen (jo, jag har faktiskt läst ganska stora delar av den OCH tittat på PP-presentationen!) har vi för stunden landat i övertygelsen att vi trots allt vill köpa nu men att vi inte vill skynda oss utan titta på fler områden (hjärtat har spetsat in sig på Riksby och Hägerstensåsen/Västertorp medan jag fortfarande tycker att Minneberg är fint och att Kärrtorp verkar intressant), spara lite mer pengar och ge oss själva chansen att satsa på något vi kan bo i en längre period - alltså en trea. Samtidigt intresseanmäler vi på alla förstahandskontrakt som dyker upp (allt utom ettor, egentligen) - men än så länge inget napp där.
2013 kanske blir året vi flyttar två gånger, men om det betyder att vi blir permanenta sen - so be it.
Tre veckor och fem dagar tills vi ska vara ute ur Gröndal.
Andra dagen tillbaka på jobbet och bitarna börjar falla på plats. Jag börjar förlika mig med tanken på att flytta till Hägerstensåsen (!) och lite av logistiken är påbörjad. Som det ser ut nu blir det flytt efter lunch lördagen den 23:e februari. Om någon som läser detta kan tänka sig att komma och hjälpa till att bära blir vi... ja, jag kan nog inte uttrycka hur tacksamma vi skulle bli! Vi bjuder på mat förstås, och har stora planer på inflyttningsfest, men med tanke på hur lång tid det tog innan vi kom till skott med den saken förra gången så vill jag inte ange gratis öl på inflyttningsfesten som morot. Även om det såklart ingår gratis öl på inflyttningsfesten som tack för hjälpen. :)
Måste konfirmera med de som ska flytta ut, och boka flyttbil, hitta chaufför, och kolla på städfirma. Är mycket inne på att ta in städfirma till Gröndalslägenheten faktikst. Sen är det lite kontraktsskrivning, nyckelfix och sånt förstås, förutom det evinnerliga packandet. Men det känns lite som att jag trots allt kanske inte kommer avlida på kuppen. Kanske. Hyresvärden ska förresten försöka forsla bort sina möbler innan vi flyttar in, så det ser ut som att vi kan behålla min älskade soffa.
Hjärtat och jag fortsätter att dividera. Köpa eller inte köpa? Tack vare bland annat den här utredningen (jo, jag har faktiskt läst ganska stora delar av den OCH tittat på PP-presentationen!) har vi för stunden landat i övertygelsen att vi trots allt vill köpa nu men att vi inte vill skynda oss utan titta på fler områden (hjärtat har spetsat in sig på Riksby och Hägerstensåsen/Västertorp medan jag fortfarande tycker att Minneberg är fint och att Kärrtorp verkar intressant), spara lite mer pengar och ge oss själva chansen att satsa på något vi kan bo i en längre period - alltså en trea. Samtidigt intresseanmäler vi på alla förstahandskontrakt som dyker upp (allt utom ettor, egentligen) - men än så länge inget napp där.
2013 kanske blir året vi flyttar två gånger, men om det betyder att vi blir permanenta sen - so be it.
måndag, januari 28, 2013
Brushes
Jag måste bara göra en kort liten rekommendation. Det gäller sminkverktyg av märket Bdellium Tools. Jag fick ju Smoky Eyes Set (Green Bambu Line) av lillasyster i julklapp precis som jag önskade mig och jag har invigt dem med riktigt bra resultat. Gillar skarpt! Lillasyster rekommenderar att man köper dem på Amazon - det är mycket billigare, men för den som inte har något konto där kan man även skaffa dem på Eleven.se.
Är väldigt sugen på att utöka samlingen med åtminstone nr 776 Blending brush (MAC 217 är helt enkelt lite för dyr, faktiskt, även om alla pratar om den), nr 936B Concealer brush och eventuellt också nr 948B Foundation brush - fast jag har ju hört att Kicks egna foundationborste ska vara satans bra också så jag kanske testar den först. B efter numret betyder att det är bambuborstar, medan blending-borsten är från Travel-serien. Hade det funnits någon motsvarighet bland de gröna hade jag valt den, men det finns bara tapered blending brushes i olika storlekar. Tror dock att jag överlever att ha en sminkborste med naturligt hår.
Det blir faktiskt vansinnigt mycket roligare med smink om man har bra verktyg, och jag är helt enkelt oerhört nöjd med mina Bdellium-borstar!
Edit: Inte helt lätt att få ordning på informationen här men jag har nu lyckats luska ut vad som är skillnaden mellan bambuserierna och de andra tre (Maestro, Travel, Studio Line). De båda bambuserierna är inte bara ekologiska utan även veganvänliga, vilket innebär att de har både bambuskaft och syntetiskt hår. Gul bambuserie kan typ bara köpas i set, vad jag förstår, medan grön bambuserie även säljs om enstaka borstar och det finns riktigt många gröna borstar. De andra tre serierna har naturligt hår från ponny eller get. Alla Bdelliums borstar är enligt uppgift 100% cruelty free när det gäller hår, de innehåller garanterat inte hår från "exotiska" djurarter (här exemplifierar de visserligen med mink, ekorre, vessla och grävling, men ja.. ^^), och alla deras bambuskaft är ekologiskt framtagna. Dessutom är samtliga borstar utom bambuserierna antibakteriellt behandlade. Som en liten avslutande trivia kan jag också meddela att B:et i början av namnet är stumt och det uttalas alltså [del-ee-uhm]. :)
Är väldigt sugen på att utöka samlingen med åtminstone nr 776 Blending brush (MAC 217 är helt enkelt lite för dyr, faktiskt, även om alla pratar om den), nr 936B Concealer brush och eventuellt också nr 948B Foundation brush - fast jag har ju hört att Kicks egna foundationborste ska vara satans bra också så jag kanske testar den först. B efter numret betyder att det är bambuborstar, medan blending-borsten är från Travel-serien. Hade det funnits någon motsvarighet bland de gröna hade jag valt den, men det finns bara tapered blending brushes i olika storlekar. Tror dock att jag överlever att ha en sminkborste med naturligt hår.
Det blir faktiskt vansinnigt mycket roligare med smink om man har bra verktyg, och jag är helt enkelt oerhört nöjd med mina Bdellium-borstar!
Edit: Inte helt lätt att få ordning på informationen här men jag har nu lyckats luska ut vad som är skillnaden mellan bambuserierna och de andra tre (Maestro, Travel, Studio Line). De båda bambuserierna är inte bara ekologiska utan även veganvänliga, vilket innebär att de har både bambuskaft och syntetiskt hår. Gul bambuserie kan typ bara köpas i set, vad jag förstår, medan grön bambuserie även säljs om enstaka borstar och det finns riktigt många gröna borstar. De andra tre serierna har naturligt hår från ponny eller get. Alla Bdelliums borstar är enligt uppgift 100% cruelty free när det gäller hår, de innehåller garanterat inte hår från "exotiska" djurarter (här exemplifierar de visserligen med mink, ekorre, vessla och grävling, men ja.. ^^), och alla deras bambuskaft är ekologiskt framtagna. Dessutom är samtliga borstar utom bambuserierna antibakteriellt behandlade. Som en liten avslutande trivia kan jag också meddela att B:et i början av namnet är stumt och det uttalas alltså [del-ee-uhm]. :)
söndag, januari 27, 2013
Och så går vi varvet runt en gång till..
2013-01-27
Fyra veckor tills vi ska vara ute ur Gröndal.
Gissa vad som hände? Mäklaren ringde och sa att säljaren var mån om en snabb affär och därför gärna tog emot fler bud, även under acceptpriset. Ärligt, tala om för mig varför någon lägger acceptpriset i bud på en lägenhet som varit ute på hemnet i nästan 50 dagar..? Anyhew, vi tittade på det hela igen (!) och insåg att lägenheten ligger mer eller mindre rakt i norrläge vilket ju inte kändes så himla roligt hur fin den än är i övrigt, ligger mitt under inflygningen till Bromma flygplats - vilket ju inte märks så mycket av när man bara är där en halvtimme i taget - och dessutom tror vi inte att vårt skambud skulle leda någonstans när dom fått ett ordentligt bud redan, så vi backade ur. Igen. Vafasen är det med den här lägenheten egentligen?! Varför kan den inte bara gå ur världen och sluta jaga oss när vi redan bestämt oss?!
I övrigt har jag varit sjuk. Fjärde dagen hemma idag, det suger verkligen att vara sjuk på helgen. Jag vet inte ens vad det är för sjukdom jag har, den beter sig inte som någon annan jag haft. Det är som att jag är tjock och svullen i gommen och svalget och runt halsmandlarna, jag hostar men inte jättemycket, har ont i halsen men inte jättemycket, har inte haft någon feber alls, men däremot ont i lederna - särskilt höfterna. Och i torsdags hade jag ont i huvudet på kvällen också, men som sagt - ingen feber. Jätteskumt. Fast idag är det såpass mycket bättre att det börjar kännas som att det är dags att gå tillbaka till jobbet imorgon. Får ta det lite lugnt med träningen några dagar till bara, för säkerhets skull.
Det är faktiskt sjukt så snabbt det känns som om kroppen börjar degenerera när man sitter still hopkrupen i soffan några dagar i rad. Jag är bokstavligt talat stel som en planka, ryggen har börjat säga ifrån igen och jag är lite rädd att konditionen har gått stora steg bakåt också. Det vore så himla typiskt mig. Jobba på den i ett halvårs tid och sen blir jag sjuk och backar halva den tiden... :/ jag avskyr att känna mig som en gammal tant!
Fast faktum är att det trots allt varit ganska skönt att få vara hemma utan dåligt samvete. Igår hade jag en stillsam röjardag. Det enda jag har kvar som 'borde göras' är egentligen att städa akvariet och betala räkningar. Något av de två ska jag göra idag. Får se vilken. Sen borde jag försöka kanalisera lite kreativitet också, tror det lutar åt att måla lite. We shall see.
Fyra veckor tills vi ska vara ute ur Gröndal.
Gissa vad som hände? Mäklaren ringde och sa att säljaren var mån om en snabb affär och därför gärna tog emot fler bud, även under acceptpriset. Ärligt, tala om för mig varför någon lägger acceptpriset i bud på en lägenhet som varit ute på hemnet i nästan 50 dagar..? Anyhew, vi tittade på det hela igen (!) och insåg att lägenheten ligger mer eller mindre rakt i norrläge vilket ju inte kändes så himla roligt hur fin den än är i övrigt, ligger mitt under inflygningen till Bromma flygplats - vilket ju inte märks så mycket av när man bara är där en halvtimme i taget - och dessutom tror vi inte att vårt skambud skulle leda någonstans när dom fått ett ordentligt bud redan, så vi backade ur. Igen. Vafasen är det med den här lägenheten egentligen?! Varför kan den inte bara gå ur världen och sluta jaga oss när vi redan bestämt oss?!
I övrigt har jag varit sjuk. Fjärde dagen hemma idag, det suger verkligen att vara sjuk på helgen. Jag vet inte ens vad det är för sjukdom jag har, den beter sig inte som någon annan jag haft. Det är som att jag är tjock och svullen i gommen och svalget och runt halsmandlarna, jag hostar men inte jättemycket, har ont i halsen men inte jättemycket, har inte haft någon feber alls, men däremot ont i lederna - särskilt höfterna. Och i torsdags hade jag ont i huvudet på kvällen också, men som sagt - ingen feber. Jätteskumt. Fast idag är det såpass mycket bättre att det börjar kännas som att det är dags att gå tillbaka till jobbet imorgon. Får ta det lite lugnt med träningen några dagar till bara, för säkerhets skull.
Det är faktiskt sjukt så snabbt det känns som om kroppen börjar degenerera när man sitter still hopkrupen i soffan några dagar i rad. Jag är bokstavligt talat stel som en planka, ryggen har börjat säga ifrån igen och jag är lite rädd att konditionen har gått stora steg bakåt också. Det vore så himla typiskt mig. Jobba på den i ett halvårs tid och sen blir jag sjuk och backar halva den tiden... :/ jag avskyr att känna mig som en gammal tant!
Fast faktum är att det trots allt varit ganska skönt att få vara hemma utan dåligt samvete. Igår hade jag en stillsam röjardag. Det enda jag har kvar som 'borde göras' är egentligen att städa akvariet och betala räkningar. Något av de två ska jag göra idag. Får se vilken. Sen borde jag försöka kanalisera lite kreativitet också, tror det lutar åt att måla lite. We shall see.
onsdag, januari 23, 2013
Resignation
2013-01-23
Fyra veckor och fyra dagar tills vi ska vara ute ur Gröndal.
Igår på dagen bestämde vi oss för en plan på hur vi ska gå vidare med bostadsrätten. Börja med att titta på den igen i dagsljus, sedan prata med bank och föreningsordförande, sen lägga ett bud som känns okej för oss. Det kändes sjukt bra att faktiskt bestämma något och lite av misären lyfte därmed. Och sen föll allt som ett korthus igen, eftersom det under eftermiddagen kom ett bud som vi inte kan (vill) matcha. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Så nu är det alternativet ute ur leken.
Märkligt dubbla känslor inför detta faktiskt. Det är synd att vi inte bestämde oss tidigare, men nu är det som det är. Det kunde ha blivit något, men det kan vi inte veta och med skambud är ju inget säkert. Dessutom finns det många lägenheter i Minneberg och det skadar ju inte att ha hittat ett intressant område. På sätt och vis är jag också lite lättad. Ett av alternativen är oåterkalleligt borta och det gör avgörandet så mycket enklare.
Igår på väg till Uppsala ringde dessutom hyresvärden för den där andrahandslägenheten. Just då visste jag inte om budet på bostadsrätten så jag hade ingen aning om hur lägligt det faktiskt var. Vi pratade en stund medan jag satt på pendeln, förhörde oss om sakernas natur och kom fram till något slags muntligt avtal att vi vill flytta in och hon vill hyra ut till oss. Skriftligt blir det inte förrän den 16/2 då hon kommer till Stockholm (hon bor i Göteborg) nästa gång.
Hon verkar bra. Korrekt och noggrann. Hon vill se anställningsbevis när vi träffas för kontraktsskrivning, och ska se om hon kan ta med sig lite av sina möbler då den 16:e, och i sådant fall räkna om hyran så att den stämmer med lägre möbleringsgrad. Sen testbor vi i 6 månader, och om vi och hon är nöjda då så förlänger vi med 6 eller 12 månader. Det är alltså inte tillsvidare. Men jag tänker ju att vi ska fortsätta jaga förstahandskontrakt under den här tiden. Jag ska få ett permanent boende, goddamnit.
Fyra veckor och fyra dagar tills vi ska vara ute ur Gröndal.
Igår på dagen bestämde vi oss för en plan på hur vi ska gå vidare med bostadsrätten. Börja med att titta på den igen i dagsljus, sedan prata med bank och föreningsordförande, sen lägga ett bud som känns okej för oss. Det kändes sjukt bra att faktiskt bestämma något och lite av misären lyfte därmed. Och sen föll allt som ett korthus igen, eftersom det under eftermiddagen kom ett bud som vi inte kan (vill) matcha. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Så nu är det alternativet ute ur leken.
Märkligt dubbla känslor inför detta faktiskt. Det är synd att vi inte bestämde oss tidigare, men nu är det som det är. Det kunde ha blivit något, men det kan vi inte veta och med skambud är ju inget säkert. Dessutom finns det många lägenheter i Minneberg och det skadar ju inte att ha hittat ett intressant område. På sätt och vis är jag också lite lättad. Ett av alternativen är oåterkalleligt borta och det gör avgörandet så mycket enklare.
Igår på väg till Uppsala ringde dessutom hyresvärden för den där andrahandslägenheten. Just då visste jag inte om budet på bostadsrätten så jag hade ingen aning om hur lägligt det faktiskt var. Vi pratade en stund medan jag satt på pendeln, förhörde oss om sakernas natur och kom fram till något slags muntligt avtal att vi vill flytta in och hon vill hyra ut till oss. Skriftligt blir det inte förrän den 16/2 då hon kommer till Stockholm (hon bor i Göteborg) nästa gång.
Hon verkar bra. Korrekt och noggrann. Hon vill se anställningsbevis när vi träffas för kontraktsskrivning, och ska se om hon kan ta med sig lite av sina möbler då den 16:e, och i sådant fall räkna om hyran så att den stämmer med lägre möbleringsgrad. Sen testbor vi i 6 månader, och om vi och hon är nöjda då så förlänger vi med 6 eller 12 månader. Det är alltså inte tillsvidare. Men jag tänker ju att vi ska fortsätta jaga förstahandskontrakt under den här tiden. Jag ska få ett permanent boende, goddamnit.
tisdag, januari 22, 2013
Men det känns ju så HOPPLÖST...!
2013-01-22
Fyra veckor och fem dagar kvar tills vi måste vara ute ur Gröndal.
Det har varit tyst på bloggen ett tag nu och det beror på att det pågår en massa andra grejer som helt enkelt får gå före. Energin räcker helt enkelt inte till allt. Om vi ska lista några av de där andra grejerna som är roliga och bra, så har både Tiktaalikträningarna på tisdagarna och onsdagsdansen på Sfr börjat igen till exempel. Jag har blivit upptagen i det mycket fashionabla "Söder om Söders Mahjongsällskap" och för första gången spelat Mah Jong med avancerade regler. Jag har utnyttjat mitt livs första friskvårdstimme med cirkelträning i jobbets motionsrum (fortfarande rester av träningsvärk kvar idag, fyra dagar senare). Jag har varit på fotosession med Tiktaalik och fått en massa egoboost-bilder av typ proffskvalitet. Jag har målat warhammerfigur igen för första gången på säkert 13 år. Har även träffat en massa fina människor.
Men allt det där faller liksom lite i skymundan i skuggan av min egen högst privata bostadskris. Det positiva uppräknandet nyss till trots, så är detta egentligen ett mycket deprimerat och bittert inlägg. Det är nämligen så att världen, makterna och ödet är emot mig. Jag ska uppenbarligen inte bo permanent.
Om man ska se det lite mer övergripande, så kan man säga att det är en stor och vacker ödets ironi att vi under flera år har lagt undan ganska mycket pengar för att få ihop till en handpenning på en bostadsrätt, och liksom bara gått och väntat på att jag ska få min fasta anställning så att vi kan få ta ett banklån - och sen när alla bitarna äntligen faller på plats, då är läget på bostadsmarknaden så osäkert att vi motvilligt bestämmer oss för att det inte är läge att köpa nu. Sug på den.
Om man sedan ska vara lite mer specifik, så kan man tycka att det är nästan lika fin ironi att när vi väl hittar en lägenhet vi kan se oss bo i i framtiden, och sedan efter stor ångest kommer fram till att vi trots allt inte ska köpa nu för att prognosen ser för dålig ut - då blir inte den lägenheten såld (för då hade det inte varit mer med det - vi hade inte börjat leta efter en ny) utan går upp på visning igen - så att vi måste ta om beslutet ännu en gång. Lägga skambud? Inte lägga skambud? Den lägenheten är fortfarande osåld till dags dato och vi har så vansinnigt svårt att släppa den, har det visat sig. Beslutet fortsätter att hänga i luften och lägenheten förblir osåld. Just to taunt us, I'm sure.
Som alternativ har vi då sedan strax efter jul varit medlem i en slags betaltjänst som sms:ar och/eller mailar oss varje gång en ny hyresrätt kommer ut på marknaden - där det handlar om först till kvarn och inte om antal hopsparade ködagar. Men där har vi ännu inte fått något napp, trots att vi då och då lyckas tajma perfekt och anmäler intresse med ljusets hastighet mer eller mindre. Förstahandskontrakt, som kändes som ett sämre men ändå godtagbart alternativ, verkar inte vara något alternativ i verkligheten...
Och tiden börjar ta slut. Det är inte lång tid kvar innan vi måste ut ur Gröndalslägenheten, och min egen stora ångest över själva flytten börjar vakna till liv igen. Jag formligen hatar att flytta. Logistiken, att packa ner hela sitt liv i lådor, skruva isär alla möbler, bärandet och släpandet, osv... hatar det. Blotta tanken får mig att börja implodera.
Så i helgen dök det tredje 'alternativet' upp. En kompis har en annan kompis som söker hyresgäst (eller rättare sagt, kompisens kompis ska flytta och hjälper sin hyresvärd att lokalisera ny hyresgäst). Lägenheten är dyr, men blir trots allt billigare i månaden än vi har haft det i Gröndal, och andrahandshyrorna har verkligen skjutit i höjden det senaste året. Vi tittade på den igår. Och egentligen var det inget fel på den alls. Den är lite mindre men bättre planerad än den vi bor i nu. Bevarad charm. Potentiellt ljusa rum (fönster åt många håll) och dessutom inte på nedersta våningen. Mitt emellan Hägerstensåsen och Västertorp (gångavstånd till båda). Ingen insyn att tala om. Sparsamt möblerad (hyresvärdens grejer, vi skulle få sälja vår soffa men i övrigt inga större problem) men med tillhörande källarförråd. Dessutom någotsånär flexibel med inflyttningen, om det nu går ända dit.
När vi kom hem bröt jag ihop. Inte andrahand en gång till! Det skulle ju bli annorlunda den här gången..! Jag blev nog lika förvånad som hjärtat över hur stark reaktionen var.
Kanske har jag hängt upp mig för mycket på att allt ska ordna sig så fort jag får min fasta anställning. Kanske har jag hoppats för mycket på fixakontraktet. Kanske överdriver jag allt det negativa med att bo i andrahand - det skulle trots allt ge oss lite andrum och tiden har väl mer eller mindre runnit ut för de båda andra alternativen om man ser till utflyttningskravet. Kanske känns allt extra mörkt för att jag har mensvärk. Men faktum kvarstår att jag har halkat ner i en så nattsvart förtvivlan att det inte kan kallas något annat än en personlig bostadskris. Jag vill inte mer nu.
Fyra veckor och fem dagar kvar tills vi måste vara ute ur Gröndal.
Det har varit tyst på bloggen ett tag nu och det beror på att det pågår en massa andra grejer som helt enkelt får gå före. Energin räcker helt enkelt inte till allt. Om vi ska lista några av de där andra grejerna som är roliga och bra, så har både Tiktaalikträningarna på tisdagarna och onsdagsdansen på Sfr börjat igen till exempel. Jag har blivit upptagen i det mycket fashionabla "Söder om Söders Mahjongsällskap" och för första gången spelat Mah Jong med avancerade regler. Jag har utnyttjat mitt livs första friskvårdstimme med cirkelträning i jobbets motionsrum (fortfarande rester av träningsvärk kvar idag, fyra dagar senare). Jag har varit på fotosession med Tiktaalik och fått en massa egoboost-bilder av typ proffskvalitet. Jag har målat warhammerfigur igen för första gången på säkert 13 år. Har även träffat en massa fina människor.
Men allt det där faller liksom lite i skymundan i skuggan av min egen högst privata bostadskris. Det positiva uppräknandet nyss till trots, så är detta egentligen ett mycket deprimerat och bittert inlägg. Det är nämligen så att världen, makterna och ödet är emot mig. Jag ska uppenbarligen inte bo permanent.
Om man ska se det lite mer övergripande, så kan man säga att det är en stor och vacker ödets ironi att vi under flera år har lagt undan ganska mycket pengar för att få ihop till en handpenning på en bostadsrätt, och liksom bara gått och väntat på att jag ska få min fasta anställning så att vi kan få ta ett banklån - och sen när alla bitarna äntligen faller på plats, då är läget på bostadsmarknaden så osäkert att vi motvilligt bestämmer oss för att det inte är läge att köpa nu. Sug på den.
Om man sedan ska vara lite mer specifik, så kan man tycka att det är nästan lika fin ironi att när vi väl hittar en lägenhet vi kan se oss bo i i framtiden, och sedan efter stor ångest kommer fram till att vi trots allt inte ska köpa nu för att prognosen ser för dålig ut - då blir inte den lägenheten såld (för då hade det inte varit mer med det - vi hade inte börjat leta efter en ny) utan går upp på visning igen - så att vi måste ta om beslutet ännu en gång. Lägga skambud? Inte lägga skambud? Den lägenheten är fortfarande osåld till dags dato och vi har så vansinnigt svårt att släppa den, har det visat sig. Beslutet fortsätter att hänga i luften och lägenheten förblir osåld. Just to taunt us, I'm sure.
Som alternativ har vi då sedan strax efter jul varit medlem i en slags betaltjänst som sms:ar och/eller mailar oss varje gång en ny hyresrätt kommer ut på marknaden - där det handlar om först till kvarn och inte om antal hopsparade ködagar. Men där har vi ännu inte fått något napp, trots att vi då och då lyckas tajma perfekt och anmäler intresse med ljusets hastighet mer eller mindre. Förstahandskontrakt, som kändes som ett sämre men ändå godtagbart alternativ, verkar inte vara något alternativ i verkligheten...
Och tiden börjar ta slut. Det är inte lång tid kvar innan vi måste ut ur Gröndalslägenheten, och min egen stora ångest över själva flytten börjar vakna till liv igen. Jag formligen hatar att flytta. Logistiken, att packa ner hela sitt liv i lådor, skruva isär alla möbler, bärandet och släpandet, osv... hatar det. Blotta tanken får mig att börja implodera.
Så i helgen dök det tredje 'alternativet' upp. En kompis har en annan kompis som söker hyresgäst (eller rättare sagt, kompisens kompis ska flytta och hjälper sin hyresvärd att lokalisera ny hyresgäst). Lägenheten är dyr, men blir trots allt billigare i månaden än vi har haft det i Gröndal, och andrahandshyrorna har verkligen skjutit i höjden det senaste året. Vi tittade på den igår. Och egentligen var det inget fel på den alls. Den är lite mindre men bättre planerad än den vi bor i nu. Bevarad charm. Potentiellt ljusa rum (fönster åt många håll) och dessutom inte på nedersta våningen. Mitt emellan Hägerstensåsen och Västertorp (gångavstånd till båda). Ingen insyn att tala om. Sparsamt möblerad (hyresvärdens grejer, vi skulle få sälja vår soffa men i övrigt inga större problem) men med tillhörande källarförråd. Dessutom någotsånär flexibel med inflyttningen, om det nu går ända dit.
När vi kom hem bröt jag ihop. Inte andrahand en gång till! Det skulle ju bli annorlunda den här gången..! Jag blev nog lika förvånad som hjärtat över hur stark reaktionen var.
Kanske har jag hängt upp mig för mycket på att allt ska ordna sig så fort jag får min fasta anställning. Kanske har jag hoppats för mycket på fixakontraktet. Kanske överdriver jag allt det negativa med att bo i andrahand - det skulle trots allt ge oss lite andrum och tiden har väl mer eller mindre runnit ut för de båda andra alternativen om man ser till utflyttningskravet. Kanske känns allt extra mörkt för att jag har mensvärk. Men faktum kvarstår att jag har halkat ner i en så nattsvart förtvivlan att det inte kan kallas något annat än en personlig bostadskris. Jag vill inte mer nu.
tisdag, januari 15, 2013
Pysselåret 2013
Jag har antagit en pysselutmaning från H som, utan att gå in på detaljer, innebär att jag ska skapa något att ge till följande personer:
-Pernilla
-Lotta
Och av följande personer ska jag få något:
-Helena
-Lina
-Lotta
Kul! Man kan behöva lite kreativ inspiration ibland och gudarna ska veta att det varit för länge mellan gångerna! Senaste, typ, året eller så...
Meningen var ju att det skulle vara fem personer att skapa saker till men det verkar som att bekantskapskretsen är mindre benägen att vara med på en sån här grej just nu. Oh well. Mer tid att lägga på skapande till dom två som faktiskt nappade!
-Pernilla
-Lotta
Och av följande personer ska jag få något:
-Helena
-Lina
-Lotta
Kul! Man kan behöva lite kreativ inspiration ibland och gudarna ska veta att det varit för länge mellan gångerna! Senaste, typ, året eller så...
Meningen var ju att det skulle vara fem personer att skapa saker till men det verkar som att bekantskapskretsen är mindre benägen att vara med på en sån här grej just nu. Oh well. Mer tid att lägga på skapande till dom två som faktiskt nappade!
fredag, januari 11, 2013
Another week goes by...
Ännu en arbetsvecka av 2013 är avklarad. Jag känner mig mer hemma på FST nu, även om det såklart är mycket som behöver nötas. Inte minst rutinsvar på frågor och hur man använder och läser av systemet på bästa sätt. Jaja, det kommer det med. Fan, efter två månader på SoS var jag fortfarande lätt gråtfärdig när jag kom hem varje kväll och ville helst slippa gå tillbaka, och det blev ju bra ändå tillslut så jag tror nog jag kommer landa här också. Är liksom lugnare i mig själv den här gången, och så kommer jag från enorm stress och press, så det mesta borde vara piece of cake i jämförelse. Till exempel var vi en man kort på grund av sjukdom i hela tre av denna veckans dagar och jag har inga stressymptom alls!
Ikväll har jag traskat runt på stan (längtade faktiskt efter lite fönstershopping och slutreaspaning, vilket är väldigt ovanligt nu för tiden!), köpt hem thaimat och tittat på På spåret och Lunds humorfestival med hjärtat. Perfekt fredagkväll, och btw - kolla upp the guy with tape on his face och the men in pyjamas. Låter skumt, jag vet, men vi skrattade gott! Finns på svtplay tror jag.
Avslutningsvis har jag för första gången på riktigt riktigt länge lekt med smink igen. Ett öga blått och ett öga lila blev det.. och övningsapplicering av lösögonfransar! Nu sitter jag här i soffan och undrar varför det alltid blir sotningar av'et när jag sätter igång med skuggor numera. Verkar som att jag bara har en sträng på min lyra. Visserligen en användbar sådan, men det vore ju kul att kunna variera sig lite också. Måste alltså börja öva med skuggor igen. Så fort min julklapp från lillasyster kommer! :D
Imorgon ska jag till Games Workshop med H för att köpa modellfärg så att jag kan pimpa mitt nya halsband som jag köpte för en billig penning i december. Det är en jättefin och faktiskt väldigt bekväm choker, som har små fåniga skrammelmynt på som jag ska byta ut, och så är den i lysande vitsilvermetall med ljusblå emaljinlägg. Billigt chram - men jag gillar det! Det är bara det där med vitsilverfärgen som är lite fel. Därav modellfärgsbehovet. Oxiderat silver, here I come. Måste korta kedjan också så att det blir lagom långt, men det ser jag som minsta och enklaste bekymret. Fasen, jag har inte pysslat med sånt här på så himla länge, men helt plötsligt härom dagen kom lusten över mig igen och då är det bara att passa på har jag lärt mig. Allt går ju i perioder nu mera. Utom dansen kanske.
Ja, dansen får man nog kalla en konstant. :)
Ikväll har jag traskat runt på stan (längtade faktiskt efter lite fönstershopping och slutreaspaning, vilket är väldigt ovanligt nu för tiden!), köpt hem thaimat och tittat på På spåret och Lunds humorfestival med hjärtat. Perfekt fredagkväll, och btw - kolla upp the guy with tape on his face och the men in pyjamas. Låter skumt, jag vet, men vi skrattade gott! Finns på svtplay tror jag.
Avslutningsvis har jag för första gången på riktigt riktigt länge lekt med smink igen. Ett öga blått och ett öga lila blev det.. och övningsapplicering av lösögonfransar! Nu sitter jag här i soffan och undrar varför det alltid blir sotningar av'et när jag sätter igång med skuggor numera. Verkar som att jag bara har en sträng på min lyra. Visserligen en användbar sådan, men det vore ju kul att kunna variera sig lite också. Måste alltså börja öva med skuggor igen. Så fort min julklapp från lillasyster kommer! :D
Imorgon ska jag till Games Workshop med H för att köpa modellfärg så att jag kan pimpa mitt nya halsband som jag köpte för en billig penning i december. Det är en jättefin och faktiskt väldigt bekväm choker, som har små fåniga skrammelmynt på som jag ska byta ut, och så är den i lysande vitsilvermetall med ljusblå emaljinlägg. Billigt chram - men jag gillar det! Det är bara det där med vitsilverfärgen som är lite fel. Därav modellfärgsbehovet. Oxiderat silver, here I come. Måste korta kedjan också så att det blir lagom långt, men det ser jag som minsta och enklaste bekymret. Fasen, jag har inte pysslat med sånt här på så himla länge, men helt plötsligt härom dagen kom lusten över mig igen och då är det bara att passa på har jag lärt mig. Allt går ju i perioder nu mera. Utom dansen kanske.
Ja, dansen får man nog kalla en konstant. :)
onsdag, januari 09, 2013
Hallåå...?
Sitter på jobbet. Nya jobbet. Själv. Av någon anledning är det ingen annan här trots att vi börjar kl 8 (och nu är hon faktiskt kvart över!) och åtminstone två personer till ska passa den tiden. Börjar undra om jag har missat något, men det är inga möten i outlook-kalendern och inget annat på väggtavlorna heller så wtf? Kollektiv försovning? Konstigare saker har ju hänt, men hör man inte av sig då? Typiskt att det ska hända just den dagen då chefen jobbar hemifrån, det känns lite läskigt att vara alldeles själv. Aja...
Jag tar tillfället i akt att surfa lite (men inte så mycket).
Nya jobbet då. Skillnader mot SoS helt klart. Både till det bättre och till det sämre. Det tar längre tid att åka till jobbet nu, vilket fuckar upp min dygnsrytm en massa eftersom jag måste gå upp tidigare men har lika svårt som vanligt att gå och lägga mig. Man får inte lov att äta eller dricka något (alls) vid arbetsplatsen eftersom den ligger i anslutning till arkivet. Jag saluterar principfastheten men saknar min termosmugg med te, och har blivit tvungen att revidera mina frukostvanor. Arbetsuppgiftsmässigt är det *enklare* men också välsignat mycket lugnare och jag kan berätta att jag redan gör 'allt' de andra arkivassistenterna gör, hanterar post och tar emot samtal och så vidare. Jag har gått från eget kontor till delat/kontorslandskap, vilket också är en omställning helt klart, men det är ju smidigt när man behöver mycket hjälp så här i början.
Jag lär utveckla det här med skillnaderna framöver, men nu känner jag att jag inte riktigt kan sitta här längre med gott samvete. Dags att jobba lite!
Jag tar tillfället i akt att surfa lite (men inte så mycket).
Nya jobbet då. Skillnader mot SoS helt klart. Både till det bättre och till det sämre. Det tar längre tid att åka till jobbet nu, vilket fuckar upp min dygnsrytm en massa eftersom jag måste gå upp tidigare men har lika svårt som vanligt att gå och lägga mig. Man får inte lov att äta eller dricka något (alls) vid arbetsplatsen eftersom den ligger i anslutning till arkivet. Jag saluterar principfastheten men saknar min termosmugg med te, och har blivit tvungen att revidera mina frukostvanor. Arbetsuppgiftsmässigt är det *enklare* men också välsignat mycket lugnare och jag kan berätta att jag redan gör 'allt' de andra arkivassistenterna gör, hanterar post och tar emot samtal och så vidare. Jag har gått från eget kontor till delat/kontorslandskap, vilket också är en omställning helt klart, men det är ju smidigt när man behöver mycket hjälp så här i början.
Jag lär utveckla det här med skillnaderna framöver, men nu känner jag att jag inte riktigt kan sitta här längre med gott samvete. Dags att jobba lite!
lördag, januari 05, 2013
Min nya favoritlåt
Jag skojar inte när jag säger att jag kan höra den hur många gånger som helst... Har velat se om filmen sedan dagen efter jag såg den. Pity att det är så dyrt med bio. Jag får helt enkelt vänta på dvd:n. A girl can wait.
2012 - året då jag....ja?
Läser med stort nöje alla häftiga sammanfattningsinlägg på bloggarna jag följer. Mycket avancerat och väldigt kul för mig som läsare, men samtidigt (litelite) ångestframkallande med tanke på att jag själv inte kommer orka skriva och klippa ihop något liknande. Den som verkligen vill veta kan ju titta i bloggarkivet till vänster... Men man borde väl försöka sammanfatta lite kort i alla fall. För min egen skull, om inte annat, så som det mesta här på bloggen nu för tiden. På nyårsmiddagen vi var på kom den oundvikliga frågan om att sammanfatta året som gått, och jag valde att kalla 2012 ett mellanår - då det egentligen inte hände så mycket. Vi får väl se om jag fortfarande tycker det när jag är klar med det här inlägget.
2012: året då jag....
...dansade mer än jag gjort hittills i mitt liv. Regelbundet pendlande till Uppsala, massor med uppträdanden, nya dansvänner, General Skills i Göteborg för the mothership, Tribal Camp Oslo, och mycket mycket mer.
...gjorde en hemlig kupp mot Proffice och bytte bemanningsföretag men inte arbetsplats. Fick också utmattningssymptom under sommaren på grund av arbetsbelastningen och personalbristen. Jobbet har definitivt tagit för mycket energi under 2012.
...skaffade smartphone, bakåtsträvare till trots. Har instagrammat flitigt sedan dess, och facebook och ljudböcker i mobilen har varit en räddare i nöden under uppsalapendlandet.
 |
...gick på Gröna Lund för första gången i mitt liv, när vi firade 10 år tillsammans hjärtat och jag! Vi åt pizza, tittade på Stockholm över vattnet, åkte berg- och dalbana och körde sjukamp - jag vann! :)
...tog tag i det där med knölen under örat. Åkte på remissrunda runt halva Stockholms läns sjukvårdsområde och blev tillslut lovad operation i Huddinge - som fortfarande inte blivit av eftersom jag uppenbarligen inte är högprioriterad i kön.
...fick rutin på att söka jobb. Har sökt så oerhört många jobb nästan i förbifarten, varit på enormt många intervjuer, och fått så otroligt många 'tyvärr, vi har tillsatt tjänsten med en annan sökande men din intervju var jättebra!'-samtal att jag nästan kräkts. Ända tills det gick vägen.
...fick jobb! Äntligen, äntligen, äntligen! I skrivande stund har jag jobbat mina tre första dagar på Förvaltningsrätten i Stockholm, och det kommer jag återkomma till i ett alldeles eget inlägg.
...började springa. "A small step for mankind..", osv. Tack vare kollegorna på SoS, appen C25K och en födelsedagspresent i form av en löparsko är jag nu mer vältränad än en amerikansk soffpotatis, och har lyckats hålla igång löpandet i regn och rusk och snö - även under långhelgerna. Faktiskt.
Och det är nog det hela.
Fast det bör nog också sägas att om 2010 var bröllopsåret, så var 2012 barnfödaråret. Så väldigt många vänner och bekanta har fått tillökning att det är svårt att räkna så här på rak arm. En hel del bebishäng har det blivit (detta är bara tre av bebisarna som har råkat fastna på bild) :)
God fortsättning på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)