Äntligen höst

Det har varit lite si och så med höstfeelingen den här månaden. Alla bara njuuuuter av värmen, men själv tycker jag inte riktigt om 19 grader i solen i september. Det ska vara svalt men soligt, jag ska kunna ha skinnjackan, och det ska börja komma gula och röda löv på träden. Så har det inte riktigt varit... Men nu, äntligen, verkar det vara dags för riktig höst. Faktum är att jag inviger skinnjackan idag! Yay!


Imorse vaknade jag vid 20 i 6 och kunde inte somna om. Jag var kissnödig och det riktigt ösregnade ute. Trots toabesök kunde jag inte somna om, men jag var inte rastlös utan låg kvar och myste och lyssnade på regnet. När klockan ringde gick jag upp, tog på mig pyjamasbrallorna och åt mysfrukost, så som mamma gjorde när jag var liten - i mörk lägenhet med tända ljus och en kopp te. Dricker aldrig te hemma på morgonen annars. Jobbade en timme medan jag åt och hade en väldigt lugn och harmonisk morgon. Jag som verkligen inte är någon morgonmänniska värderar dessa morgnar väldigt högt, de få gånger om året jag faktiskt vaknar och inte är en zombie fram till lunch...


Anledningen till att jag jobbade hemma på morgonen var att jag hade frisörtid hemma i sumpan vid kvart i nio. Har gått till samma ställe en tre-fyra gånger nu (vilket innebär typ 1,5-2 års tid) och varit väldigt nöjd varje gång trots olika frisörer! Jag har märkt att det finns ett slags mönster: ungefär varannan gång har jag en väldigt tydlig bild av vad jag vill ha och ungefär varannan gång är det lite mer öppet för frisören att komma med förslag och idéer. Idag var det så. Jag hade som önskemål att det skulle vara lättskött, gå att sätta upp och inte vara så kort att det behövde snaggas i nacken. I övrigt fick hon fria händer.


Man borde ge frisören fritt fram oftare tror jag. Det blev så himla bra! Jag har numera en (för mig) kort och ganska shape:ad page, en frisyr på riktigt men som inte behöver massa underhåll och fix. Mycket volym bak, lätt att busa/rufsa till, och mitt lilla självfall har fritt spelrum. Jag har en helt ny silhuett, ansiktet ser på något vis annorlunda ut, och jag är väldigt, väldigt, nöjd. :D Vi pratade om (och skrattade lite åt) att jag under hela min uppväxt gått runt och var rädd för att korta frisyrer skulle göra att mitt runda ansikte skulle se ännu rundare ut. Men enligt henne har jag inte alls ett runt ansikte, och hon trodde till och med att jag skulle passa bra i riktigt kort - typ pixie cut. Nu ligger det nog en bra bit fram i tiden i sådant fall, men det var roligt att spåna ändå. Även om jag definitift inte är och aldrig har varit någon hårrebell så tycker jag det är väldigt roligt med omväxling.


Apropå omväxling så pratade vi om eventuell framtida färg också. Jag har ju inte färgat hos frisör mer än typ två gånger i mitt liv. Dels inför studenten och dels när jag jobbade på Bolins för en massa år sedan. Jag färgade hemma själv under flera år från högstadiet och framåt, men tröttnade till slut. När jag frågade henne idag vad hon skulle kunna tänka att jag passade i föreslog hon en ganska mörk chokladbrun grundfärg och sedan lite rödare varmare nyanser i slingor. Det lät väldigt fint. Om jag hellre skulle ge mig på en lite mer naturlig variant var hon inne på en ombre istället - ljusare i topparna och gradvis övergång uppåt. Jag ska erkänna att jag är sugen. Mest på den brunare varianten. Måste bara fundera på om det är värt pengarna att göra om det var tredje månad.. :)


Men hur som helst: välkommen hösten! Vi får hoppas på lite kalla, klara dagar i oktober istället!

En gång för alla

Alltså, hur många gånger har jag letat efter den här sidan, hittat den och sedan tappat bort den igen?! Nu jävlar ska jag komma ihåg den: https://www.makeupgeek.com/content/idea-gallery/


Sminkinspiration delux är vad det är!

That time of year again

Det är september igen, vilket innebär slutspurt inför kulturnatten igen. Vi har de senaste åren haft svårare och svårare att hitta träningslokaler under sommaren (eller överlag, egentligen), dels på grund av att utbudet är litet och dels på grund av att dansgruppens ekonomi är tämligen begränsad. Det har liksom sugit musten lite ur mig, och det är så himla tråkigt när träningarna blir färre och färre och vi blir mindre och mindre samdansade. Vi har ju varit grymt tajta förr och det känns mindre kul att veta att vi skulle kunna vara bättre än vi är... Plus att jag är trött på att känna mig knappt uppträdandeklar inför varje gig. Så dansenergin har liksom inte riktigt varit på topp på ett tag.


Nu på kulturnatten har vi fått förstärkning på två av tre set och igår hade vi vår första och enda gemensamma träning. Vi har inte dansat ihop på ca ett år, men trots det kändes det så himla stabilt! Och det var så himla roligt, en riktig energikick. Verkligen precis vad jag behövde!


Ibland liknar man ATS vid ett språk. Ingen av oss har det som modersmål, utan vi har alla lärt oss det i vuxen ålder. Principerna kring formationer, hållning, performance angle, flock of birds, musiktolkning är som "grammatik". De olika rörelserna/stegen är "ord", de sammansatta stegelementen är "fraser" och när vi dansar med flöde bygger vi "meningar" och "pratar" faktiskt med varandra helt utan att använda rösten. På det viset kan vi improvisera synkroniserat i grupp. Gårdagens träning är ett jättebra exempel på hur det funkar när man dansar i en grupp där samtliga kan språket flytande. Dansar man ihop ofta, som vi gör i Tiktaalik, blir man väldigt duktig på att förstå varandra och det uppstår vanor, "dialekter" och gruppspecifika "uttryck". Det är då gruppmedlemmarna är riktigt riktigt samdansade. Men vi kan "samtala", dansa, med egentligen vem som helst som kan "språket". Och den sammansatta gruppen igår, som vi alltså ska dansa med på lördag, kan som sagt språket flytande. Och då förstår vi varandra i 99% av fallen, och kan dansa väldigt samspelt trots att det var längesen sist. Det är faktiskt lite magiskt... :)


Kulturnatten kommer bli skitbra. Jag längtar.