Första Advent

Jag brukar inte julpynta särskilt här hemma i Uppsala eftersom det blir total overload av sånt hemma i Göteborg i alla fall och jag åker ju ändå härifrån över själva julhelgen. Således inga gardinbyten, inga adventsljusstakar, inga adventsstjärnor, inga julkrubbor, inga juldukar osv osv osv. Det enda jag unnar mig är ett datumljus för att kunna räkna ner till jul på sedvanligt vis. Och bara för det finns det inte ett endaste datumljus till salu i hela stan. Om någon ser ett så säg till mig på en gång! Det är inte riktig december utan det! Substitutet ser ni här ovan (obekymrat snott från N som skriver på bloggen Livet i Lyse här i vänsterkolumnen).

Helgen har varit bra. Fredag bjöd på stockholmsbesök och hästfest. Resten av helgen har bestått av kvalitetstid med hjärtat varvat med födelsedagsefterskottskafferep, högtidsdamsittning (med kapp-invigning!), blöt-om-fötterna-och-klänningsfållen-regn, uppsalajulmarknad, adventsglöggmys, corgi-och-tax-hundkel och det närmaste vinterkyla vi har kommit hittills i år.

Idag infann sig för övrigt julkänslan för andra gången i år. Det var trevligt. Plötsligt har nedräkningen börjat! Så många man vill träffa innan jul, så många julklappar som ska införskaffas, så många föreläsningar att gå på och så mycket att hinna göra innan den 17:e. Hoppas det kommer snö snart!

övertrött?

Läst på forumet:

Vad får du om du korsar en boxer med en whippet?
En boppet!

XD

Gonatt!

Löst och ledigt

Dagens föreläsning var inställd, således har dagen spenderats i såkallat 'ledigt' tillstånd. Detta innefattar att sova länge, duscha länge, betala räkningar, impulshopping nere på stan, måttagning, och lite kompishäng på kvällskvisten. Mycket behagligt!

Igår dansade jag sista lektionen för terminen och jag inser gång på gång att jag roar mig kungligt varje vecka! Lätt att jag ska gå om kursen i vår, funderar att komplettera med lite pilates men vi får se hur det blir med det. Vi hade lite avslutningsfika igår också, som resulterade i att jag inte var hemma förrän tolvtiden. Himla trevligt även om det känns som om hjärtat och jag knappt ses på veckorna längre när han måste gå och lägga sig så tidigt. Jag kände av höften litelite i vissa av rörelserna, särskilt i den grävande taxim, men jag försökte att låta bli att pressa för mycket. Var ganska orolig ändå, och tänkte att det kanske skulle ha blossat upp igen under natten, men icke! Idag har jag inte kännt någonting alls! Så det är ju positivt i allafall. Bara därför har jag börjat känna av en visdomstand istället.

'Är det inte det ena så är det det andra' sa flickan som blödde näsblod.

Jag gick som sagt ner en sväng på stan i eftermiddags också, gick i affärer för att det är roligt att fönstershoppa lite och köpte grejer jag behövt förnya ett tag, torrschampo (värsta grymma prylen!), ansiktsrengöring osv. Och så kikade jag in på HM och tänkte att jag kunde kolla lite på deras kappor. Har ju länge tänkt att det vore roligt att ha en finare kappa att använda när man är uppklädd. Skinnjacka i all ära, det är det mest praktiska plagg jag någonsin ägt, men till högtidsdräkt känns det lite malplacerat. Jag föll pladask för en mycket o-typisk majakreation, en lång svart kappa med skärp och massa tyg baktill. Tillråga på allt så fick jag 300spänn rabatt av en massa olika anledningar (medlemsdagar, extrapris på jackor/kappor osv) så den blev inte ens svindyr i slutändan. Jag kan knappt vänta tills jag får se hjärtats reaktion :D Den är verkligen mycket otypisk mig! Och jag ska inviga den redan på lördag! :D

Imorgon ska jag hänga i Sthlm med L och lite annat gott folk, en eftermiddag på stan följt av Globen Horse Show på kvällen! Har faktiskt aldrig varit inne på globen så det ska bli ballt, och hästsport tittar man ju överlag på alltför sällan. Ska bli hemskt roligt att träffa L och J också. Men först förmiddagsföreläsning.

Vilket påminner mig om att jag borde gå och lägga mig. Det har helt enkelt inte varit så avancerat sedan i tisdags...

Äntligen

Och plötsligt är det över. Helvetesmånaden är förbi och jag kommer ha tid att träffa folk igen, ha tid att göra smycken och läsa skönlitteratur och vara ledig! Redovisningen idag gick okej, jag fick inte medhåll från läraren men han verkade uppskatta diskussionen och det var flera andra som uttryckte uppskattning över min text. Känns bra. Det kanske är nyttigt att lämna ifrån sig saker som inte är 'färdiga' ibland, erkänna att man inte löste problemet men man har åtminstone tänkt jävligt mycket. Det sköna är att jag vet att om jag inte får godkänt på grejerna (vi kan som bekant bara få G) så är det något seriöst fel på bedömningen. Potentiellt VG-material har jag troligen inte fått ihop, men det spelar liksom ingen roll. Nu är det klart. Orka bry sig mer.

Slemsäcken mår för övrigt bättre, idag var första dagen utan recepttabletterna och jag har inte känt något fastän jag promenerat lika fort som vanligt och har gått normalt i trappor osv. Peppar peppar. Imorgon ska jag försöka dansa lite försiktigt. Terminsavslutning.

I helgen hände förresten något fint. Hjärtat och jag var ute på promenad för att få lite sol (!) och helt plötsligt när vi står kisar i en solfläck säger hjärtat "kolla, är inte det där en sån där?". Jag vänder mig om och mitt över gatan går en man med sin whippet! :D Det må vara ett litet steg för mänskligheten, men det är ett gigantiskt kliv för hjärtat. Och jag blev alldeles till mig, första whippeten jag sett i uppsala! Såna små stunder värdesätter jag mycket :)

HUND2009 here I come!

Dilemma. Eller inte.

Hmm....

Sitta hemma och skriva klart dokumentbegreppstexten eller gå till dansstudion och titta på tribal/ATS?

What to do? =D

I did it (!)

Har precis skickat in hemtentan med hela fem minuter till godo. Känns mindre stort än jag trodde, men det är nästan overkligt att kunna stryka näst sista punkten på att-göra-listan för den senaste månaden (eller helvetesmånaden som jag ibland har kallat den). Nu är det bara en sista grej kvar. Som jag måste göra klart imorgon och redovisa på tisdag förmiddag. Det jobbiga är att jag skulle vilja gå på terminsavslutning för fortsättningsgrupperna (bara titta på förstås, går fortfarande på anti-inflammatoriska/smärtstillande. suck.) som börjar redan halv sju, och jag är schemalagd både för- och eftermiddag. Men på något sätt löser det sig säkert...

Annars har helgen gått i det sociala tecknet och det har varit hemskt trevligt! Mer sånt framöver hoppas jag. Nu ett sista avsnitt innan sängdags. Man kan ju inte gå och lägga sig före kl 1 när man sovit till 11. Eller..? :)

Vill inte mer!

Nä, nu vill jag inte mer. Det är bara några små tomtesteg kvar av den här extremt jobbiga pluggperioden med alla inlämningar, grupparbeten och hemtentor. Tisdag lunch är allt färdigt! Det borde bara vara att köra på, få klart sista frågan till hemtentan (deadline imorron) och sen skriva det sista på dokumenttexten (deadline måndag kväll).. men av någon anledning är det inte det, jag har tappat farten alldeles. Jag vill verkligen inte mer nu. Jag kan inte förmå mig att börja läsa ännu en artikel och öppna ännu ett word-dokument, och så har det varit i flera dagar. Hur i hela fridens namn ska jag övervinna den här pluggapatin?

the Vampire Diaries

Jag måste erkänna att the Vampire Diaries växer på mig lite mer för varje avsnitt. I början tyckte jag att det var lite enkel story och ganska så förutsägbart, men vafan vampyrbröderna är trevligt ögongodis och jag gillar ju high school/collegemiljön och kärlekshistorier i största allmänhet (hence min fascination av Twiligt för övrigt - mycket kan sägas om serien men som kärlekshistoria är den närmast episk). Men faktum är att för varje avsnitt blir the Vampire Diaries lite mer komplicerad (förstås) och lite mer oförutsägbar (uppfriskande!). Det finns potential för riktigt djup. I like!

Boken (böckerna, faktiskt) av L J Smith finns på Bokus och hade det inte varit för att jag efter lite snokande inser att jag kommer att spoila serieupplevelsen ifall jag läser dem, så hade jag köpt dom här och nu. However, det står helt klart att jag kommer att införskaffa böckerna och läsa dem så fort serien har täckt böckernas story och kommit vidare. Det är min erfarenhet att en bra film/serie blir ännu bättre om man läser boken som ligger bakom, så länge man inte läser boken innan man tittar. Har man läst boken först är filmen/serien oftast döfödd.

Undantag: Stardust: the fairytale that won't behave som blev till filmen Stardust. Enda gången jag blivit riktigt besviken på boken bakom en bra film!

Dansförbud och fårflocken

Idag har jag haft fullt upp, verkligen hela dagen. Men det har faktiskt inte gjort nåt, har egentligen bara varit skönt att tänka på annat än ont. Dels för att höften mår finemang med receptbelagda anti-inflammatoriska smärtstillande (jag känner mig mer eller mindre som ny - men det är fan svårt att komma ihåg att ta det lugnt så att man inte överbelastar igen. Gissa vad my biggest fear is!). Men det har som sagt varit en produktiv dag också. Dels för att ett av grupparbetena redovisades idag (nämnde nog det i förra inlägget) och dels för att jag fick sitta några timmar på arkeologiskt seminarium. Det piggar alltid upp, även om jag inte förstår varför det ska vara så svårt att avsluta i tid. Akademikerarkeologer är väldigt glada i att avsluta med en paneldiskussion eller liknande och det tar alltid för lång tid. Man har hört alla föredragen, frågor har ställts och svarats på. Man är trött i huvudet och stolen börjar bli riktigt obekväm. Tillslut sitter man bara där och väääääntar på att det ska ta slut. Är inte det en trist inställning att skapa hos sina åhörare det sista man gör? Varför inte säga att resten av diskussionen får bli på postseminariet, punkt? Beats me... Men det var gott med postseminarium-middag.

Jag har också varit på dansen ikväll. Jag har visserligen totalt dansförbud medan jag går på tabletterna men jag hade ingen lust att sitta hemma. Man är ju ridskoleskadad också så mitt bakhuvud säger mer eller mindre undermedvetet att man lär sig en massa av att titta också. Vilket förmodligen är sant även utanför ridsporten. Idag fick jag titta på när dom andra dansade, och så fick jag öva på att spela fingercymbaler! Blev också tvungen att berätta för tjejerna i gruppen att jag inte kommer gå vidare till fortsättningsgrupp med dom i vår.. :/ jag känner att jag inte vill riskera att dra upp inflammationen igen och att jag inte vill gå på fortsättningskurs och hålla igen för höftens skull. Bättre då att ta en till nybörjarkurs och se det som försiktig upptrappning. Sluta tänker jag verkligen inte göra! Men jag tänker se till att bli riktigt frisk - har ingen lust att gå med detta i många månader.

Tänkte förresten också att jag skulle återkomma lite till det här grupparbetet som jag nu kan stryka helt från min to-do-list (!). Den listan är det inte mycket kvar på btw: bara hemtentan (som jag har skrivit mer än halva) och EDH-uppgiften, sen är det klart!

Ordnings- och förteckningsgrupp 6 har varit min andra grupptillhörighet den senaste månaden. Vi har varit ute på ordnings- och förteckningsövning på Uppsala Stadsarkiv och tagit hand om två små företagsarkiv från stora Uppsala-Ekeby. Det har varit riktigt roligt och faktiskt gått riktigt bra, men jag har varit mycket frustrerad på min grupp. Jag kallade den förut för fårflocken. Det är nog lite elakt, men det är så det känns. Ni vet kanske att jag lovat mig själv att inte utöva någon slags självcensur här på bloggen eftersom den är förhållandevis svår att hitta och jag endast ger adressen till vettiga människor som känner mig. Något litet har den spritt sig via djungeltrumman men det är verkligen inte mycket. Enda sättet att få upp den i sökmotorn på G är att söka på mitt namn, eftersom jag inte skriver ut andras namn.. osv. Jag har helt enkelt gjort allt i min makt för att inte 'fel' personer ska hitta den av en slump, av den enkla anledningen att jag måste få ventilera någonstans. Nå.

En av personerna i gruppen har utövat något slags inflytande på resten av gruppmedlemmarna (som verkligen är trevliga! Men...) vilket har resulterat i att jag har fått en ledarroll som inte är av denna världen. Nu har jag inget större problem med att ta ledarrollen om det visar sig att ingen annan vill ha den, jag vet att det brukar bli rätt bra när jag drar i trådarna vid såna här uppgifter. Det är inte heller så att jag har fått göra allt jobb själv. Nej, det som irriterar mig är att gruppen inte har kunnat göra en enda liten pryl utan att jag bokstavligen är där. På plats. Om inte jag säger 'nähä hörrni, ska vi sätta igång?' så sätter inte gruppen igång. Om inte jag har ett förslag på hur redovisningen ska delas upp eller hur handlingarna kan förtecknas, så har ingen annan det heller. Men alla håller med om mina förslag. Första gången jag försov mig så skickade jag sms och berättade att jag skulle bli sen. När jag kom dit 25 minuter efter utsatt tid så fann jag gruppen sovandes eller läsandes morgontidning. Detta trots att vi dagen innan bestämt precis vad vi skulle börja med nästa dag. När jag protesterade lite milt fick jag ett glatt 'nemen det är klart att vi väntar på dig!' till svar. Jag sa att dom verkligen inte behöver vänta på mig, särskilt inte när jag är sen, att jag får skylla mig själv liksom. Ingen reaktion på det.

Och en annan sak som irriterar mig ännu mer: När vi går på stan (till lunchstället till exempel) så går allihop två steg bakom mig. Oavsett hur snabbt eller långsamt jag går. Om jag så stannar för att knäppa jackan så stannar dom - två steg bakom. Fatta hur irriterande det är?! För att inte tala om hur jävla dumt det måste se ut. Särskilt som jag experimenterat lite med takten också bara för att se hur väl dom följer. Det här med att jag försovit mig har förresten hänt en gång till. Då sms:ade jag också och sa att jag skulle bli sen, men inte hur länge. När jag kom upp till engelska parken hittade jag dem tre meter innanför ingången. Jag frågade lite perplex ifall det inte fanns någonstans att sitta. Jag fick glatt svaret 'ingen aning, vi tänkte att vi skulle vänta på dig'.

HALLÅÅÅÅ!?

Vi har läst exakt lika länge, har exakt lika lite erfarenhet av arkiv, är exakt lika duktiga. Det är fan intelligenta människor till och med. Men av någon anledning så kan denna gruppen inte göra något alls, inte ta ett enda beslut, inte ens börja diskutera ifall ett beslut ska tas - om inte jag är där och så att säga trycker på startknappen. Och inte blir det någon diskussion över mina förslag heller, inte ens när jag själv kommer på bättre tankar en halv minut senare och inser att vi måste tänka om för mitt första förslag var helt uppåt väggarna. Till och med när vi inte hade bestämt någon plats att mötas, bara en tid uppe på engelska parken, så hör hela gruppen av sig till mig i tur och ordning och frågar vart vi skulle ses.

Hjärtat skrattar gott åt mig och tycker att jag ska se det som en övning i gruppledarskap, en erfarenhet helt enkelt. K skrattar åt mig och gissar att jag i mina desperata försök att få med någon annans åsikt i diskussionen har blivit den perfekta gruppledaren som aldrig tar vad gruppmedlemmarna ser som ett enväldigt beslut. Fan vet. Känns som om jag skulle kunna få den där gruppen att göra vad som helst, som ett socialt experiment, utan att dom ens skulle märka det.

Det enda jag vet är att jag är hemskt glad åt att den här gruppuppgiften är slut, även om det är trevligt att veta namnen på några fler i klassen. Och om en vecka saktar allt ner till normaltakt igen! Can't wait.

Tack för det!

När jag kollade mailen idag så hade Professor JG från Kalmar mailat ett youtube-klipp till mig som verkligen piggade upp min förmiddag. Det tackar vi för! :)

Jag tänkte jag skulle dela med mig:



Bara för att ge ett litet smakprov på hur dom kan låta, dom dära ljudande stenarna jag har skrivit både en och två uppsatser om. Och för att illustrera den vanligaste reaktionen man får när man visar en för någon som aldrig har sett eller hört en förut, haha :D

Arkivvetenskap i all ära, men arkeologi är ändå roligast! :)

Nu ska jag förbereda dagens redovisning tillsammans med fårflocken. Har jag inte berättat om fårflocken? Oh, well, det kommer snart. Idag är åtminstone sista gången jag har med fåren att göra i grupparbete. Det tackar vi också för!

ett akutbesök senare

Natten till idag kunde jag inte sova pga molande värk i höften och efter fyra timmar av sömnlöshet, att vända sig från rygg till mage eller motsatt gjorde så fruktansvärt ont att jag tillslut lät bli (trots att hela kroppen sa att jag inte låg bra), gick jag upp. Då var klockan 4. För att ha något att göra så försökte jag ringa sjukvårdsrådgivningen och lyckades äntligen få tag på dom. Hela kvällen hade hade det varit omöjligt, man hamnade inte ens i kö utan fick lägga på för att de var belastade med 'väldigt många samtal'. Jävla hypokondriska svenssons som tror att dom kommer dö knall och fall om dom inte får influensavaccin imorgon dag!

Hon tyckte först att jag skulle gå till vårdcentralen men ändrade sig sen till att jag skulle åka in till akuten direkt - eftersom jag inte kunde sova av smärtorna. Jag försökte få liv i hjärtat men blev tvungen att skriva en lapp också så att han förstod vad som hänt ifall jag inte var tillbaka när han vaknade. Det var tur, för han mindes ingenting i morse.. :)

När jag kom till akuten kl 04.45 blev jag intervjuad av en tillsynes trött och ganska otrevlig sjuksköterska. Blev upplyst om att ortopedläkare inte skulle komma in förrän till dagskiftet som började kl 8. Fine, tyckte jag. Då väntar jag, hemma gör jag ingen nytta. Och det gjorde jag. Ganska snart fick jag ett eget rum där jag fick ligga tills doktorn kom och medan jag väntade på provsvar osv. Och vänta fick jag göra. Eftersom jag typ inte blödde någonstans så var jag inte direkt högprio. Vid sju-halvåtta tog jag två alvedon för jag var så trött att jag tittade i kors, men ändå inte kunde sova. Sen vid halv nio tackade jag ja till frukosterbjudandet och åt litegrann. Sen vid nio kom doktorn.

Diagnosen ÄR slemsäcksinflammation (eeuh!) på typ lårbenskammen, på grund av överansträngning på grund av ovana nya rörelsemönster när jag dansar. Det är tydligen ganska vanligt. Jag fick lämna fyra rör blod för infektionstest och hade tydligen lite högre värden än normalt men det kan lika gärna bero på att jag vaccinerade mig för en vecka sen. Jag är ordinerad ett par dagars vila och sedan försiktig träning av musklerna, promenader, stretching osv. 'Låt kroppen själv säga stopp' är mottot. Jag ska också äta antiinflammatoriska och smärtstillande tabletter ett litet tag för att försöka hjälpa kroppen att häva skiten och för att jag ska få sova ordentligt. Träning med tablett i kroppen är mer eller mindre förbjuden eftersom jag kan överanstränga mig igen då, utan att märka något.

Strax innan 12 var jag utanför nationshuset igen. Ett halvt dygn på akuten.. wee. Då var alvedonen fortfarande igång och jag gick hem och sov i fyra timmar. Bästa tuppluren på en vecka minst. Nu har jag varit på apoteket och i affären och laddat upp med mat och medicin. Detta är inte ett sätt att spendera en måndag som jag rekommenderar. Tydligen kan det ta ett tag att bli helt frisk ifrån också, det vore inte konstigt om jag fortfarande känner av det vid jul... :(

Why me?

Höfthelvete. Hjälp?!

Jag vet inte om jag har nämnt att jag har haft problem med höften i några dar? Jag kände det första gången i torsdags och har försökt hålla mig så stilla som möjligt sen dess men fan vet om det verkligen blir bättre. Igår trodde jag att det kändes lite bättre men idag är det värre än någonsin. Är det någon som haft problem med höften och kan dela med sig? Borde jag uppsöka typ naprapat eller kiropraktor eller nåt? Bör man träna bort det onda eller gör det saken värre? Kan man vila bort skiten?

I onsdags kväll dansade jag. Det är inte särskilt muskelansträngande även om konditionen ock koordinationen tränas. Vi övade en del nya steg som inbegrep lite höftvridning men jag kände inget där och då och inte heller på vägen hem eller senare på kvällen.

Smärtan är värst när jag går upp för trappor då jag nästan får hoppa på ett ben, kan knappt lägga tyngd på alls. När jag sitter still en stund verkar det som att leden 'stelnar' eftersom det gör ont de första stegen (metrarna) jag går när jag ställer mig upp sen. När jag gått ett tiotal meter på slät mark brukar det ge med sig och bara kännas litelitegrann. Backar har jag inte testat, har mest varit inne hela helgen. Gå nerför trappor är inga problem alls. Inatt och i morse upplevde jag att jag bara kunde ligga slätt på mage eller rygg, eftersom det gjorde ont eller var obehagligt att ligga på båda sidorna. När jag idag testade att sitta skräddare så gjorde det ondare att lägga benet i rätt position än det gjorde att faktiskt sitta, men det var tillräckligt obehagligt/smärtsamt för att inte vilja sitta skräddare.

Smärtan sitter liksom på utsidan av höger höft ner mot leden till, alltså ungefär där höft och lår möts - inte upp mot midjan, inte bak mot rumpan och inte in mot ljumsken.

Det är inte svullet. Det känns absolut inte som träningsvärk. Det strålar inte åt något håll utan sitter på en viss punkt.

Efter lite internetefterforskningar verkar det som att det kan bero på inflammationer i diverse slemsäckar (Eeuh!) högt upp på lårbenet, alternativt inflammation i muskelfästen (dessa inflammationer verkar dock vanligast hos äldre och hos personer som tränar intensivt. Eh?). Dessvärre beskrivs symptomen som lite olika beroende på vart man läser och det förekommer en hel del olika rekommendationer för behandlig. Det krångliga är att det ju precis lika gärna kan vara så enkelt att jag har överansträngt eller träckt mig lite? Och ännu mer fiffigt är att smärtor i höften överlag kan bero på en hel massa grejer. Hur ska man veta? Någon som har nån idé? OM vila hjälper, hur lång tid krävs innan det förväntas ha skett en förbättring? Imorgon är det jag som ringer sjukvårdsupplysningen! Såhär kan jag inte ha det.

Mina pärlor

Idag har jag inte gjort ett skapandes grand förutom att prata med mamma på telefon. Det är rätt skönt faktiskt. Fast jag ska sätta igång med dagen nu tänkte jag. Ville bara lägga upp en bild på ett av mina senaste smyckeprojekt: mitt pärlhalsband!

Jag har länge gått och tänkt att det är trist att jag inte har några äkta pärlor. Så, jag köpte en sträng med sötvattenspärlor på pärlaffären, hittade tråd i rätt färg och ett bra lås på en annan affär och satte igång. Det är dubbel tråd genom hela halsbandet eftersom jag ville ha en liten knut mellan varje pärla (klicka på bilden så ser du - anledningen till knutarna är att pärlorna kommer en liten bit ifrån varandra och syns bättre) och det var stört omöjligt att få till med bara en tråd, så det är ett gediget halsband som förhoppningsvis inte går sönder i första taget. Själva trädandet var ett pilligt och tidskrävande jobb som tog mer än en nålpåträdare i anspråk. Ska sätta en limklutt för att låsa tråden också innan jag klipper av de långa ändarna bara, men sen är det klart och jag är sjukt nöjd med allt utom sista knuten vid ringen (men den får bli som den blir, jag har försökt allt)! Vi får väl se hur det blir med matchande örhängen. Jag har inte kommit så långt i planeringen än. :)

It's all part of their evil plan.

Jag har kommit på något i dagarna, något jag tänkt fram och tillbaka på lite från och till under alla mina år i Uppsala. Det är egentligen inte så storslaget (hjärtat ställde sig lätt frågande) men jag känner mig nästan revolutionär. Missförstå mig rätt, jag är inte ute för att uppvigla de stora massorna här, jag måste bara sätta ord på nåt som är känns rätt viktigt. För mig.

Ni som läser här mer eller mindre regelbundet vet att jag lite då och då klagar på att jag är kvällspigg och morgontrött, kronisk dygnsvändare om jag är ledig mer än en dag i sträck osv.. Well, I've been thinking. Idag är det inget konstigt med att prata med personer från hela världen över internet, oavsett vad klockan är så att säga 'lokalt'. Ingen höjer på ögonbrynen åt dygnetruntöppna kvartersbutiker, eller åt att jobba nattskift. Men om man inte jobbar nattskift så finns det vissa oskrivna regler som ska följas.

Världen är ordnad efter de morgonpigga och vi morgontrötta kan inte göra mycket åt saken, förutom att propsa på flextider eller hoppas på att hamna i den sena seminariegruppen. Tider som skall passas skall förstås passas, är det tidig föreläsning så pallrar man sig upp ur sängvärmen - oftast lätt försoven så att man inte hinner äta frukost. Men de där dagarna som, åtminstone om man är humaniststudent, tar upp ganska stor del av ens övriga tid: de där 'lediga' dagarna när man inte är schemalagd... Varför ska man ta sig upp 'i tid' då? Nu är det självklart så att människor är olika, men om man ändå inte får något gjort på morgonen/förmiddagen för att man är för trött för att koncentrationen ska infinna sig, varför ska man då upp i ottan bara för sakens skull? Det enda som händer är ju att jag sitter och stirrar in i väggen ett par timmar och sen sover middag en stund för att piggna till.

Denna från bondesamhället förlegade indoktrinering att man måste vara uppe med tuppen för att få någonting gjort, den funkar inte på mig och den börjar i ärlighetens namn gå mig på nerverna. Jag får då och då sneda blickar för att jag 'sover bort hela dagarna' när jag inte är schemalagd, och jag blir regelbundet matad med uttryck som 'jag kan inte ligga i sängen längre än till åtta för jag blir så rastlös, det är inte produktivt'. Och det är liksom inte riktigt rumsrent att vara morgontrött heller, det är något man till evig förbannelse försöker förändra. Jag får till och med dåligt samvete när jag sover längre än tio på morgnarna, trots att jag vet att jag inte får gjort nåt vettigt ifall jag går upp riktigt tidigt. För man kan ju inte sova bort hela dagen, det är inte produktivt.

Den senaste veckan har fått mig att tänka om vad gäller både produktivitet och effektivitet. Jag har under årens alla inlämningsuppgifter, pm, hemtentor och uppsatser märkt att jag oftast får som allra mest gjort på kvällar och nätter. Hela dagarna sitter jag och försöker värka ut ett par ord i taget, som sällan är tillfredsställaande ändå i slutändan. För om jag inte sitter vid datorn och försöker, så får jag dåligt samvete och känner mig oproduktiv. Begreppet o-plugga är ett välkänt fenomen bland studenter, ni vet det där stadiet när man gör vad som helst bara man slipper sätta sig med studierna (spelar datorspel, tvättar, planterar om blommorna, städar, fikar, stickar, kollar på film, slösurfar... osv i evinnerlighet). Min stora uppenbarelse är denna:

Eftersom jag ändå inte får något gjort dagtid så ska jag ägna dagarna åt att göra roliga och nödvändiga grejer utanför studierna, och så ska jag ägna några timmar efter 11 åt skolarbete varje kväll. Jag har redan tjuvstartat i veckan och det har fungerat över all förväntan. Inte bara är jag produktiv, jag är riktigt effektiv också, och kan utan vidare göra en hel dags arbete på ett par timmar på natten. Och texterna blir bra! Jag har tillochmed tyckt att det har varit spännande att diskutera dokumentbegreppet när jag suttit med det nattetid, trots att jag under dagarna avskyr uppgiften. Så, från och med nu är det ändring!

Inget mer ursäktande för morgontrötthet. Inget mer dåligt samvete för att jag inte kan plugga på dagarna och inte får något gjort då jag försöker. Inget mer dåligt samvete för att jag sover bort förmiddagarna och slöar (eller o-pluggar) bort dagsljuset. Nej, från och med nu ska jag fullt medvetet och utan att skämmas låta bli att ens försöka studera på dagarna (om inte andan mot all förmodan faller på av sig självt). Jag ska sitta på nätterna istället och måste därför sova lite längre på morgnarna/förmiddagarna. Och det är helt okej! För stunden i alla fall!

När man börjar jobba blir det nog annorlunda. Mer rutiner. Det är med skräckblandad fascination jag ser fram emot inträdet i yrkeslivet. Förresten, apropå det så har jag garanterad plats på min andravalspraktikplats i vår, och väntar fortfarande svar från mitt förstahandsval. Det borde komma i veckan.

Första snön

Idag låg snön vit, om än tunn, utanför fönstret när jag vaknade. Det är något särskilt att vakna när det är ny snö ute. Särskilt när man inte måste gå upp på en gång utan kan ligga kvar och dra sig ett tag. Jag upplever det nästan som en slags stillhet i luften. Ljudet är lite dämpat, det är inte riktigt lika snorkallt ute som innan snön bestämde sig för att singla neråt. Ja, det är något alldeles särskilt. Julkänslorna är inte långt borta.

Idag var det sagt att hemtentan skulle mailas ut kl 12. Jag hade laddat upp med lite lånefilm från C som jag tänkte se nu på förmiddagen just därför. Så upptäckte jag att tentan redan hade gått ut, vid niotiden i morse. Hallå?! Det stod ju på schemat att den inte skulle komma förrän 12! Jag har planerat efter den vetskapen.

Sen upptäckte jag att vi helt oförhappandes hade fått två extra dagar på oss att bli klara med den också.


Således: frukost och filmtajm. Och ingen hemtenta i världen kan störa mig.

Humor, bland annat..

Jag tillhör den stora del av befolkningen som har facebook. Jag höll ut länge, inte fullt lika länge som lillasysterkanin men ändå, men insåg tillslut det tragiska faktum att om man inte finns på facebook så finns man inte. Alltså kröp jag till facebook-korset. Den där inledande hypen ("det-är-så-roligt-med-facebook-att-jag-måste-vara-inne-varje-sekund-och-göra-alla-test-och-skaffa-alla-apps") höll väl i sig en vecka ungefär, sedan dess är det bara ett sätt att hålla kontakt med människor. Jag förstår helt enkelt inte dom som liksom lever genom facebook, som lägger ut varenda bild som tas med kameran, som uppdaterar sin status femtio gånger om dagen, som är med i minst hundra grupper, fan av tusen sidor eller fenomen... MEN jag har insett att facebook, eller snarare människor som har facebook, ibland bjuder på humor mitt i vardagen. Det hände senast igår och jag blev helt enkelt tvungen att ta en screen:

Lillasyster förstår!

I övrigt börjar det bli lite styrsel på sakerna igen. Inte för att allt är klart eller så, men jag har kunnat bocka av en hel del från min plugglista.

¤ recensionsuppgiften är klar och inskickad (före slutdatum!)
¤ alla artiklar och böcker för moment 3 är införskaffade
¤ ordnings- och förteckningsgrupparbetet är klart och inskickat (före slutdatum!), ska bara redovisas på onsdag också
¤ basgruppsarbetet i EDH-kursen, eller mitt bidrag till det arbetet, är mer än påbörjat - jag har kommit en bra bit på min kritiska diskussion av dokumentbegreppet

Så det börjar som sagt bli lite ordning i kaoset. Idag ska jag läsa ett par artiklar och titta mer på dokumentbegreppstexten, imorgon skickas hemtentan ut (vi har en vecka på oss). Litegrann i helgen men framförallt nästa vecka är hemtenta förstaprio och basgrupparbete andraprio. Veckan efter det skall basgruppsarbetet avslutas och redovisas. Sen är den här pärsen äntligen över! Vilket påminner mig om att jag borde boka hembiljetter.

Apropå något helt annat så var jag och dansade igår, eller dansade så gott jag kunde med den onda armen jag har. För husfridens och hjärtats oroliga sinnes skull har jag nämligen vaccinerat mig. Det är aldrig dumt att gardera sig antar jag, när möjligheten finns och är gratis. Uppenbarligen hade jag tur, 45 minuter kö utanför Engelska Parken i måndags morse - jag fick den åtråvärda nummerlappen, sen var jag tvungen att gå på föreläsning. När jag kom tillbaka vid halvtvåtiden var det ingen kö alls. Jag trodde att vaccinet hade tagit slut och blev raskt mycket upprörd, ända tills jag insåg att vaccinatörerna faktiskt var kvar och att det inte alls var hopplöst.

Eftersom det ingår i namnet och identitieten Maja att få alla möjliga tänkbara biverkningar på allt som kan ge biverkningar, så har jag haft jätteont i armen och inte kunnat höja den över axelhöjd utan stor ansträngning och smärta (vilket gör det svårt att dansa: varje steg har en tillhörande armrörelse, som lägst i axelhöjd). I tisdagskväll fick jag tokflimmer för ena ögat, huvudvärk och var allmänt hängig. Idag är armen faktiskt bättre otroligt nog. Och än så länge ingen feber! Men jag tror att det är lugnet före stormen. Om en vecka har det säkert vuxit ut en extra arm eller så har jag blivit polkagrisrandig.

Men jag ville i alla fall dansa igår, jag var ju inte där förra gången (jag hade ingen lust, var mitt uppe i ett episkt bråk med hjärtat). Tydligen hade dom gått igenom en massa nya grejer bara för det. Typiskt min tur. Så jag fick vara nybörjaren på grejerna de andra två tjejerna (man kan säga att vi är tre stycken som utgör stommen i gruppen) hade nött en massa förra gången. Det är aldrig roligt. Men det var skönt att jag slapp leda på grund av armen.. då fick jag nöta lite utan att behöva tänka alltför mycket. Jag kan däremot inte låta bli att tycka att stegen heter knäppa roliga saker :D Egyptian basic, Egyptian full turn, Waterpot, Arabic, Hip bump, Shimmi, Taxim, Sit and reach, Sho-sho, Chicko four corners... och jag glömmer ju bort hälften av namnen från gång till gång, så jag är inte helt hundra på att jag kommer ihåg rätt på dom här heller. Men jag har fortfarande lika roligt när jag dansar och det gör mig fortfarande på lika bra humör varje gång. B säger att hon börjar känna sig som en repig skiva, men vi har lärt oss så mycket och är så hemskt duktiga. :) Det är ju alltid roligt att höra!

Däremot är jag fortfarande osäker på om jag vågar ta fortsättningskursen i vår. Då har man uppvisning och grejer... och dansar i samma grupp som de avancerade. Å andra sidan innebär ju uppvisning att man får ha såna där balla kläder på sig. Stora kjolar, sjalar, fransar, tingeltangel som rasslar i takt med dansen..

Decisions decisions.

Jag borde verkligen börja läsa artiklar nu. :)

Här är förresten en bild på mammas och pappas orkidé-fönster.

Återigen mindre roligt ljus ute, och ibland är det ännu mer översållat med blommor, men ni får en idé i alla fall..!

Födelsedagsblommor!

Ni som känner mig vet att det var ett tag sedan jag fyllde år. I augusti närmare bestämt. Då fick jag en väldigt liten, söt och väldigt lättskött blomma av hjärtat - 'ett presentkort på något mer avancerat' som han uttryckte det. Nu är vi kanske inte snabbast i sverige med att ta tag i såna saker så det dröjde ända tills i söndags innan vi tog oss ut till plantagen för att shoppa födelsedagsblommor.

Jag har länge tänkt att det vore trevligt med lite färg i köksfönstret, inte bara grönt. Och jag har länge beundrat orkidéerna hemma i gbg (mamma har ett helt fönster med dom och jag har lyckats synka så att jag nästan alltid är hemma när alla blommar... helt fantastiskt!). Mamma har delat med sig av hemligheten bakom succén ('dom vill lida. ett snapsglas vatten i veckan - inte mer!') och nu kände jag mig redo att försöka, så att säga testa mina gröna fingrar. Jag är nämligen övertygad om att det mesta av de där gröna fingrarna sitter i fönstret i sig och dess fantastiska läge.

Här nedan ser ni resultatet! Det är tråkigt ljus ute och det ser inte lika hemtrevligt ut på bilden som på riktigt men man ser i alla fall mina två nya orkidéer! Den ena är så röd jag kunde hitta och den andra är lila-tigrerad med lite gult. :D Mellan dem står den spinkiga körsbärstomaten. Längst till höger i fönstret är den lite rangliga chilin och längst till vänster står fikusen som är på tillväxt efter ett halvår inne i sovrummet. I lådan på bordet står tre basilikaplantor, varav två mycket entusiastiska - de blommade halva sommaren och nu har vi frökapslar över hela fönstret, samt en extremt välmående citronmeliss som jag klipper ner med jämna mellanrum eftersom den växer så fort att den hotar att ta över helt. Längst ner på bordet (till höger) står den lilla original-födelsedagsblomman som precis fått ny kruka. Tänk va bra man mår av att få pilla med blommorna litegrann ibland och ha ett sånt trevligt köksfönster!


"Röd"
Lila-tigrerad och gult
Nu när jag har fått kommentera detta känner jag att jag kanske kan sätta igång med dagens plugg. Det är en del aktiviteter ikväll så jag måste få gjort allt på dagen. Suck. Alla skoltrötta, räck upp en hand. First things first though. Frukost!

Födelsedag!

Ja, inte min eller hjärtats alltså, utan vår goda vän I har födelsedag idag! Vi bjöd hit henne på te och nybakta scones, kryddat med lite bröllopsbilder från i somras och allmänt småprat. Det var så himla längesen vi sågs, alldeles för länge sedan.

Har jag nämnt att det är viktigt med födelsedagar i min familj? :)

Födelsedagspresent.
Sötvattenspärlor, snäckskal och plast och fejksilver!

Grattis igen I, hoppas resten av dagen blir fantastisk!

En liten insikt såhär på fredagen

Satt precis och tittade på massa bilder och filmer från valborg och inser att jag nog egentligen hade velat gå på fredamiddagen ikväll, det är ju ändå valborgstema... det finns inga omfester, det är så sant som det är sagt.

Skapat och så.

Jag la ju upp en bild på ett par örhängen jag gjort för någon månad sen som ni kanske minns? Här kommer ett par alster till. Det är knäppt hur kul det är att sitta och pilla med sånt här! Som en vän sa för inte så längesedan: "kreativt pyssel är bra för själen". Jag kan bara hålla med.

Det här halsbandet fick E på sin avskedsfest. En bild till finns på hennes facebook om någon vill se hur det ser ut på. Det är svårt att fota snyggt om man så att säga brer ut hela.. Och faktum är att det är lagom långt att vira två varv runt handleden och ha som armband också. Materialen är plast och oäkta silver med magnetlås och jag är jättenöjd! (och E blev glad också!)

Det här är örhängen som mamma fick i försenad födelsedagspresent när jag var hemma nu senast. Materialen är ametist och oäkta silver :) Ev blir jag tvungen att göra dom på ett par krokar istället men jag tyckte droppformen på de här pinnarna var så himla fina så det fick bli dom ändå, även om det är lite ömtåligt.

För övrigt har vår ordnings- och förteckningsgrupp varit mycket effektiv i veckan och är helt klar med uppgifterna för moment 3. Vi har ordnat och förtecknat två små företagsarkiv och det har varit skitkul. Jag har dessutom hunnit skriva klart recensionsuppgiften och haft värsta bråket sedan vi flyttade till Uppsala med hjärtat. Det sistnämnda är löst och så nu, men det var ett par riktigt jobbiga dagar där. Imorgon är jag 'ledig' vilket betyder att jag måste titta på det andra grupparbetet plus läsa lite kurslitteratur till föreläsningen på måndag. Om jag har riktigt flyt (man kan ju åtminstone hoppas) så behöver jag inte plugga i helgen. Wohoo! :) Idag snöade det i Uppsala och fastän inget lade sig så pratade vi om julen på lunchen och jag fick massa julkänslor. Det är dags snart! Inte ens två månader kvar till julfrossa! I år ska jag stanna länge i göteborg på jul!!

En samlares bekännelser :)

Detta är dels för min egen skull - bra med vissa listor lättillgängligt på internet - och dels för att folk brukar fråga då och då. Here it goes! Varning för ingående nörderi!

Min samling av runda 500-bitarspussel med djurmotiv växer sakta men säkert. Med den senaste födelsedagspresenten inräknad har jag fler än jag någonsin trodde att jag skulle få tag på, nämligen:

¤ Tropical birds (Waddingtons: John Francis. Ligger i Göteborg)
¤ Endangered wildlife (Waddingtons: John Francis. Ligger i Göteborg)
¤ Woodland wildlife (Waddingtons: John Francis. Ligger i Göteborg)
¤ Nordic animals (Waddingtons: Stefan Hansson. Ligger i Uppsala)
¤ Safari (Waddingtons: John Francis. Ligger i Uppsala)
¤ Apes and monkeys (Waddingtons: John Francis. Ligger i Uppsala)

och så har jag ett annat som passade in så bra i samlingen att jag köpte det trots att det inte var Waddingtons:

¤ Birds of lake forest and field (James Hamilton: Robert Norton. Ligger i Uppsala)


Klicka på bilderna så ser du dom i fullstorlek och kan se hur motiven ser ut!

På önskelistan står bland annat Garden Birds, Birds of prey, Gamebirds, Mammals, Woodland wildlife no2 och framför allt Birds and butterflies... Det är lite krångligt att tillföra objekt till samlingen eftersom Waddingtons inte gör pussel längre och dessutom har gjort hur många pussel och spel som helst medan företaget fortfarande levde. Många jag känner har ett eller kanske två stycken hemma från när dom var små och Pandaklubben hade waddingtonspussel i sin postorderbutik lagom till jul. Jag fick mitt första (Tropical birds) på det viset. Numera är det svårare.. Ibland har man tur på e-bay, ibland på tradera.se och ibland på vanliga loppisar och second-handbutiker.

Det roliga med runda pussel är att alla bitarna ser olika ut. Det måste inte vara Waddingtons, det är bara så att just Waddingtons har gett ut många riktigt fina. James Hamilton har mer eller mindre tagit över genren efter att Waddingtons slutade tillverka så det är där man hittar nya oanvända pussel till samlingen. Den uppmärksamme har dock noterat den andra generella trenden: John Francis är en fantastisk konstnär, man ser direkt på detalj- och färgrikedomen när han har målat. Fast jag trodde ju att det var han som målat Birds of lake forest and field när jag först såg det, så han är uppenbarligen inte helt unik i den aspekten. Och uppenbarligen är han inte helt jämn i sitt skapande eftersom en del av de pussel som omnämns nedan faktiskt är av honom också och ändå inte hamnar direkt på önskelistan.

Det är helt klart i detaljrikedomen jag är som allra petigast! Det finns till exempel en del runda 500-bitarsdjurpussel hos James Hamilton och en annan tillverkare som heter JR Puzzles som är otroligt fult ritade: dom vill jag inte ha (ssk British freshwater fish, Dawn chorus, Good morning och liknande från JRP, men även exempelvis Wild cats, Mongolian wildlife, Endangered nordic wildlife från JH. Från Waddingtons finns ett i samma trista stil med polardjur som jag inte vet vad det heter.)

Ytterligare så har James Hamilton, Trefl och även Falcon/Jumbo serier med runda 500-bitarsdjurpussel som 'har ett upp', dvs kanten är inte neråt hela vägen runt. Dom tycker jag inte heller är lika fina: dom ingår inte i mitt samlande!

Det finns också några stycken hos James Hamilton som är konstnärligt fina men mycket färre detaljer på, såsom Bear Cubs, Spots and stripes exotic babies, Scandinavian Forest Wildlife, Black and white babies, Big cats och Sporting dogs. Från Springbok finns också Horses i samma stil. Mitt eget Nordic animals faller egentligen också in under den kategorin, vilket betyder att de övriga förmodligen kommer att inlemmas i samlingen när jag inte hittar fler av John Francis när han är som bäst. Men dom flesta av dessa tillverkas ju fortfarande så det känns liksom inte som någon brådska riktigt än.

Det är uppenbarligen inte helt lätt som sagt, men är man samlare så är man och det är roligt att samla på pussel!! :D

Långhelg på västkusten

I torsdags åkte jag som bekant ner till min kära västkust. Det var alldeles för länge sedan sist (juli)! Eller ja, det är väl egentligen alltid för länge sedan sist... :) Och så är det ju min favoritårstid nu. Slottskogen är så fin i höstfärger!

Jag tillbringade drygt en dag med mamma/pappa och kvällen med lillebror. Fick försenade födelsedagspaket (!), gav mamma hennes försenade födelsedagspresent (örhängen jag gjort själv), lyssnade på musik, gick ut och tog en öl på linnégatan (samtidigt som, och inte många hundra meter från, det där bombhotet på spårvagnen ni kanske har hört talas om. creepy.) och hängde på speditörs-branchfest på Trädgården. På det hela taget ett fantastiskt trevligt dygn som trots sin korthet laddade upp göteborgsbatterierna såpass att jag tror jag står mig till jul.

Ytterligare ett pussel till samlingen! :D Jag fick också en bok
om släktforskning som jag redan har läst ut!
Fredamorgonen gick jag upp tidigt och tillbringade morgonen med mamma och pappa, innan jag åkte in till stan och mötte upp hjärtat. Vi tog bussen till Lysekil och det som från början var anledningen till att åka neråt landet den här helgen: LAN hos P och N! Det blev inte så välbesökt som vi alla hade anledning att tro att det skulle bli, vilket resulterade i att vi satt hemma i huset i Lyse istället för på kontoret inne i samhället. Sammantaget kan man säga att det har varit en helg av slappande, onyttighetsätande, dataspelsnörderier, barn, umgänge och frisk luft. Det känns som om vi har varit borta en vecka på semester, inte ett par dagar nere på västkusten. :) Det har varit hur trevligt som helst! Nu väntar åter vardagen. En och en halv månad till, sen är det typ slut för året och dags att åka hem på riktigt... tills dess får jag bita ihop med plugg och allt.

Vill bara avsluta med ett par bilder på hjärtat och lille A. Jag blir alltid rörd av att se hjärtat med små barn (vet inte om han har förstått det, men så är det i alla fall).
Erkänn att det nyper lite i hjärterötterna på dig med :)