Jag vill bara börja med att säga det.
Sen kan vi fortsätta med att det ändå har hjälpt en del, de där inköpen jag gjorde - både kläder och skor. Om jag får ta ett (ibland två) dopp i poolen varje dag så håller jag mig nästan på mänsklig nivå. Oftast i alla fall.
I och med detta inlägg bryter jag rekord för året, med 6 blogginlägg på samma månad. Jag tror att det hör ihop med att det är förhållandevis lugnt på jobbet. Lugnt, men varmt, så man orkar inte vara högpresterande hela dagen.
Idag har Emil och Johannes varit här och ätit lunch med mig, sedan lämnade vi tillbaka provplankan på golvet vi har funderat på, och jag gick tillbaka och jobbade medan dom åkte till Historiska. Tydligen en massiv hit hos lillabjörn. Länsstyrelsen har utökat eldningsförbudet och nu är det inte ens tillåtet att grilla på egen tomt. Lika bra säger jag, folk har ställt tusen konstiga frågor de senaste veckorna på grund av inbillade eller faktiska gråzoner i eldningsförbudet. Nu är det bara nej. Lättare så.
Har för övrigt bestämt mig för att jag ska ha en inflyttningsfest/födelsedagsfirande/poolparty den 11 augusti och måste börja bjuda in folk. Det har ju inte varit den mest sociala av somrar så jag hoppas att så många som möjligt ska kunna komma! :D
onsdag, juli 25, 2018
onsdag, juli 18, 2018
Att tackla en värmebölja
Jag har svårt med värme. Värmeböljan som härjar nu är en plåga av snart bibliska mått, i min bok. I helgen kände jag en massa grejer som i mångt och mycket hänger ihop med just värmen. Dels har jag väldigt få klädesplagg som jag kan använda och känna mig bekväm i i det här vädret. Lårskavet är en ständig källa till lager-på-lager och även i kortärmat och barbent kokar fötterna i mina skinnsneakers, av förklarlig anledning. När jag blir för varm blir jag klaustrofobisk och då blir jag fem år gammal och gråtfärdig. Från noll till hundra på ungefär tre sekunder. Funkar inte jättebra ihop med trött sambo och 16-månaders son kan jag meddela. Enligt alla väderprognoser är det ingen lindring i sikte. It goes on and on and on. Och jag lider.
Dessutom börjar det till slut synas på mig att jag levt oerhört onyttigt sen jag började jobba. Jag har mer eller mindre gått på socker för att orka med. Dessutom ändrar sig kroppen i och med graviditet och amning också. Jag ser helt enkelt inte likadan ut som jag gjorde innan. Jag vet att jag väger i runda slängar 3-4 kg mer än när jag skrev in mig hos barnmorskan men det är inget som stressar mig sådär jättemycket. Jag jobbar på en positivistisk kroppsbild och försöker vara nöjd med mig själv ändå. Det jobbiga är att kläderna inte sitter som dom ska längre.
Och vad kan man göra åt det? Jo, man kan köpa nya kläder. Jag gick på sommarrean igår och hittade en luftig topp och tre t-shirtar (skitfina faktiskt) för totalt 300 spänn. Jag ska klippa lite i t-shirtarna - det kommer bli grymt! Därmed är antalet plagg innan alternativen är slut/det är dags att tvätta typ mångdubblerat. Dessutom var det ju det här med lårskavet. The curse of chubbyness. Leggings är för varmt. Ullmamelucker är för varmt. Utan är typ omöjligt. Så nu har jag äntligen gjort slag i saken och skickat efter ett par bandalettes. Hoppas dom lever upp till hypen för det skulle göra så enorm skillnad för mig!
Vi har också problemet med kokande fötter. Det är enklast avhjälpt med luftigare skor, så idag har jag köpt mig ett par fotriktiga sandaler från Ecco. Sprang ut på lunchen och gick i ett par butiker (hade givetvis scoutat online i förväg, men det blev ändå lite dyrare än jag hade tänkt) och testgår dom för fullt i korridoren nu under eftermiddagen. So far so good.
Det är egentligen lite skrämmande hur skönt det är att konsumera ibland. Särskilt när det är saker man verkligen behöver. Jag har några grejer till som ligger på vänt, mest tills jag har ett mobilt bank-id igen. En nattkräm. En mobil (fortfarande inte bestämt mig där). Kanske en till kjol eller någon slags kortare linnebyxa.
Jag har fått värmeutslag på brösten och kunde inte sova inatt, så nu är det frysflaska som gäller från och med ikväll. Och idag får vi badvänligt besök så det ser jag också fram emot!
Om vi ska avsluta med något bra, så har Johannes haft Emil själv sedan han vaknade imorse. Dom kom hit och hälsade på en stund, hängde på stan och är nu och åker båt med Söderberg. Och Johannes säger att det känns jättebra! Jag är så glad!
Dessutom börjar det till slut synas på mig att jag levt oerhört onyttigt sen jag började jobba. Jag har mer eller mindre gått på socker för att orka med. Dessutom ändrar sig kroppen i och med graviditet och amning också. Jag ser helt enkelt inte likadan ut som jag gjorde innan. Jag vet att jag väger i runda slängar 3-4 kg mer än när jag skrev in mig hos barnmorskan men det är inget som stressar mig sådär jättemycket. Jag jobbar på en positivistisk kroppsbild och försöker vara nöjd med mig själv ändå. Det jobbiga är att kläderna inte sitter som dom ska längre.
Och vad kan man göra åt det? Jo, man kan köpa nya kläder. Jag gick på sommarrean igår och hittade en luftig topp och tre t-shirtar (skitfina faktiskt) för totalt 300 spänn. Jag ska klippa lite i t-shirtarna - det kommer bli grymt! Därmed är antalet plagg innan alternativen är slut/det är dags att tvätta typ mångdubblerat. Dessutom var det ju det här med lårskavet. The curse of chubbyness. Leggings är för varmt. Ullmamelucker är för varmt. Utan är typ omöjligt. Så nu har jag äntligen gjort slag i saken och skickat efter ett par bandalettes. Hoppas dom lever upp till hypen för det skulle göra så enorm skillnad för mig!
Vi har också problemet med kokande fötter. Det är enklast avhjälpt med luftigare skor, så idag har jag köpt mig ett par fotriktiga sandaler från Ecco. Sprang ut på lunchen och gick i ett par butiker (hade givetvis scoutat online i förväg, men det blev ändå lite dyrare än jag hade tänkt) och testgår dom för fullt i korridoren nu under eftermiddagen. So far so good.
Det är egentligen lite skrämmande hur skönt det är att konsumera ibland. Särskilt när det är saker man verkligen behöver. Jag har några grejer till som ligger på vänt, mest tills jag har ett mobilt bank-id igen. En nattkräm. En mobil (fortfarande inte bestämt mig där). Kanske en till kjol eller någon slags kortare linnebyxa.
Jag har fått värmeutslag på brösten och kunde inte sova inatt, så nu är det frysflaska som gäller från och med ikväll. Och idag får vi badvänligt besök så det ser jag också fram emot!
Om vi ska avsluta med något bra, så har Johannes haft Emil själv sedan han vaknade imorse. Dom kom hit och hälsade på en stund, hängde på stan och är nu och åker båt med Söderberg. Och Johannes säger att det känns jättebra! Jag är så glad!
måndag, juli 16, 2018
Det är svårt...
...att dela vardag med någon som är sjuk på ett "osynligt" sätt. Där det allra största symptomet är trötthet. Trötthet syns liksom inte på utsidan. Det är ganska självklart hur man kan underlätta och vad man kan förvänta sig av någon som brutit ett ben eller liknande, men trötthet är annorlunda. För mig innebär det just nu väldigt mycket frustration.
Har jag en bra dag är det helt okej. Jag fattar att jag får ta det tunga lasset hemma just nu. Jag diskar och tvättar och håller en någorlunda hög lägstanivå på mittenplanet. Dessutom tar jag det mesta med Emil - byter blöjor, underhåller, fixar mat och nattar flera kvällar i rad om det behövs osv. Johannes gör så mycket han kan, när han orkar, oftast med fokus på Emil av förklarliga skäl. När jag kommer hem från jobbet blir det inte mycket tid över till annat.
Men just nu är det mest dåliga dagar. Det beror framförallt på värmen, men också på att jag börjar bli trött på att inte märka lika stor effekt av dialysen som jag hade hoppats på. Om jag ska vara ärlig. Jag vet att han fortfarande håller på att trappa upp och att det ändå är motsvarande ca 20% kapacitet som det borde landa på. Men jag är trött på att städa! Trött på att diska! Trött på att plocka ihop grejer kväll efter kväll! Trött på att behöva deala om att Johannes ska ta minsta lilla ansvar här hemma.
"Om en slänger soporna så packar den andra en maskin disk, pick your choice"
Och som idag. När Eva har haft Emil precis hela dagen, och dom dessutom inte har varit hemma utan han har varit själv. En hel dag. Som jag drömmer om att få vara för mig själv en hel dag. Och det enda som har hänt hemma när jag går in genom dörren efter att ha jobbat och plockat upp Emil på vägen, är att det tillkommit lite disk. Inte en enda jävla pryl har flyttat sig i övrigt. Tvätthögar överallt, disk överallt, Emils leksaker överallt. Ytterkläder, handdukar.. Jag vet att jag har del i röran eftersom vi var ute större delen av dagen igår och sedan hade middagsgäst, så jag hade inte tid att greja hemma som jag brukar. Men det är det som är grejen!
Han skulle kunna lägga tvätten på ett ställe. Han skulle kunna återanvända några glas under dagen, eller till och med köra en diskmaskin. Lägga Emils leksaker i sina två hörn/lådor. Fälla upp soffan så att vardagsrummet för en gångs skull inte ser ut som en provisoriskt sovrum. Slänga soporna. NÅGOT! Det finns så många små saker man kan göra som hade gjort skillnad.
Men nej.
Och sen när jag kommer hem och är på väg att gå i småbitar över hundra små saker och hade blivit tacksam till tårarnas gräns om bara något hade sett annorlunda ut än när jag gick hemifrån, och jag tänker att han ju har vilat hela dagen och att vi därför borde kunna göra gemensam kvällsansträngning med Emil. Då kan han inte hjälpa till med middagen för han är trött och behöver sova en stund. Ställer han en klocka? Nej. Förväntas jag väcka honom? Ja. Vill han vakna? Nej. Förväntas jag väcka honom lite senare, men inte för mycket senare? Ja.
Jag får seriöst fullständig spunk på det här. Och sen kommer en bra dag igen och jag får dåligt samvete.
Har jag en bra dag är det helt okej. Jag fattar att jag får ta det tunga lasset hemma just nu. Jag diskar och tvättar och håller en någorlunda hög lägstanivå på mittenplanet. Dessutom tar jag det mesta med Emil - byter blöjor, underhåller, fixar mat och nattar flera kvällar i rad om det behövs osv. Johannes gör så mycket han kan, när han orkar, oftast med fokus på Emil av förklarliga skäl. När jag kommer hem från jobbet blir det inte mycket tid över till annat.
Men just nu är det mest dåliga dagar. Det beror framförallt på värmen, men också på att jag börjar bli trött på att inte märka lika stor effekt av dialysen som jag hade hoppats på. Om jag ska vara ärlig. Jag vet att han fortfarande håller på att trappa upp och att det ändå är motsvarande ca 20% kapacitet som det borde landa på. Men jag är trött på att städa! Trött på att diska! Trött på att plocka ihop grejer kväll efter kväll! Trött på att behöva deala om att Johannes ska ta minsta lilla ansvar här hemma.
"Om en slänger soporna så packar den andra en maskin disk, pick your choice"
Och som idag. När Eva har haft Emil precis hela dagen, och dom dessutom inte har varit hemma utan han har varit själv. En hel dag. Som jag drömmer om att få vara för mig själv en hel dag. Och det enda som har hänt hemma när jag går in genom dörren efter att ha jobbat och plockat upp Emil på vägen, är att det tillkommit lite disk. Inte en enda jävla pryl har flyttat sig i övrigt. Tvätthögar överallt, disk överallt, Emils leksaker överallt. Ytterkläder, handdukar.. Jag vet att jag har del i röran eftersom vi var ute större delen av dagen igår och sedan hade middagsgäst, så jag hade inte tid att greja hemma som jag brukar. Men det är det som är grejen!
Han skulle kunna lägga tvätten på ett ställe. Han skulle kunna återanvända några glas under dagen, eller till och med köra en diskmaskin. Lägga Emils leksaker i sina två hörn/lådor. Fälla upp soffan så att vardagsrummet för en gångs skull inte ser ut som en provisoriskt sovrum. Slänga soporna. NÅGOT! Det finns så många små saker man kan göra som hade gjort skillnad.
Men nej.
Och sen när jag kommer hem och är på väg att gå i småbitar över hundra små saker och hade blivit tacksam till tårarnas gräns om bara något hade sett annorlunda ut än när jag gick hemifrån, och jag tänker att han ju har vilat hela dagen och att vi därför borde kunna göra gemensam kvällsansträngning med Emil. Då kan han inte hjälpa till med middagen för han är trött och behöver sova en stund. Ställer han en klocka? Nej. Förväntas jag väcka honom? Ja. Vill han vakna? Nej. Förväntas jag väcka honom lite senare, men inte för mycket senare? Ja.
Jag får seriöst fullständig spunk på det här. Och sen kommer en bra dag igen och jag får dåligt samvete.
Mobillös i värmeböljan
Jag tror att det vore missvisande att blogga den här sommaren utan att över huvud taget kommentera värmen. Det är varmt. Nåt så in i norden ohemult varmt är vad det är. Senast det regnade något så när var på midsommarafton (!) och innan dess var det förutom någon enstaka pytteskur knappt värd namnet typ högsommar från ca mitten av maj. Det var trevligt i början, men nu är det bara plågsamt. Ventilationen i radhuset är nästintill obefintlig och pga mygg vill jag inte öppna alla fönster på vid gavel på kvällarna. Vi har ytterdörren öppen så mycket vi kan, svettas i köket, sover utan täcken och i minimal beklädnad. Emil brände fötterna i helgen när han gick ut barfota på trappen på eftermiddagen. Gräsmattan är genomgul (jag kan inte med att vattna den när det är uttalad vattenbrist i länet) och rabatterna hängiga på gränsen till nedvissnade. Vi har förlorat timjanplantan bland kryddorna (men rosmarin mår prima, thanks for asking) och både mynta, koriander och basilika mår tämligen sådär. Persiljan har vissnat ner men kommit tillbaka. Håller tummarna att min sparsamma vattning räcker hela vägen tills det regnar nästa gång. Majoriteten av frågorna från allmänheten på jobbet handlar om eldningsförbudet som kom, gick och kom igen. Media rapporterar om att bönderna tvingas nödslakta djur för att det inte kommer finnas foder till besättningarna i vinter, pga sommartorkan... Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har varit med om något liknande (fast det var ju finare somrar när man var liten, som man minns det...).
Jag hanterar som bekant inte värme så bra. Jag får klaustrofobi av att svetten rinner och ingen svalka går att få, blir grinig intill gråtfärdighet och får ännu kortare stubin än vanligt. Det finns en ljuspunkt: poolen. Den är numera invigd och använd med regelbundenhet. Eftersom värmeaggregatet har visat sig opålitligt (det blev så varmt att etiketten krullade sig när vi testade första gången, och dessutom måste den köra typ 4 timmar för att komma upp en grad) kör vi ouppvärmd pool. Av någon outgrundlig anledning stannar den på cirkus 20 grader. Det är badbart, men kallt. Första gången var det lite lätt plågsamt, nu doppar jag mig på rekordtid och ligger gärna i en stund eftersom det är det enda sättet att bli genomsval.... Så ohyggligt obeskrivligt skönt och enda sättet för mig att bli människa igen under eller efter en varm dag! Meckigt att ha med Emil dock, helt omöjligt när man är själv. Tur att Hökarängsbadet finns också. Lite mer barnvänligt :)
Men det var ju det här med "mobillös" också. I fredags lyfte jag för dåligt på fötterna och dråsade i backen över en trottoarkant. Väldigt beskedligt när det gäller mig själv - har ett blåmärke på knät, ett slitet jeansknä och mikroskopiskt skrapsår på handflatan - men mobilen blev helkvaddad. Den går igång som den ska, men displayen har fått dåndimpen med färgerna och reagerar inte alls på touch så det går varken att logga in eller svara på samtal (om man inte har handsfree:n ikopplad). Jag klarade mig riktigt bra utan mobil hela helgen, men inför vardag och jobb var det bara att inse att det inte går att vara utan. Jag kunde inte ens ställa en väckarklocka liksom. Så det blev mobilsemester i två dagar och imorse fick jag låna Johannes gamla LG-mobil. Den är alldeles för stor, har dålig kamera och det är förvånansvärt irriterande att behöva installera appar och grejer lite tillfälligt - jag måste ju köpa ny mobil, så är det bara. Och det är ju bara i väntan på den som jag måste använda den här. Alltså ett minimum av anpassning, allt annat är slöseri med tid. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade OneDrive installerad och uppdaterad på gamla telefonen. Det innebär att det enda jag förlorar som inte är ersättningsbart (typ som kontakter) är mina små anteckningar. Alla bilder och filmer ligger redan "i molnet".
Jag har bestämt mig för att slå på stort som omväxling. Jag har ju varit avundsjuk på Johannes mobilkamera ända sedan han skaffade sin nya iPhone X och vill jag ha sån kaliber (lika bra, om det nu ändå måste till att skaffa nytt) så blir det dyrare än jag är van vid att lägga på teknik. I kombination med ett nytt Comviq-abonnemang står det egentligen mellan tre, möjligen fyra, alternativ:
-Sony Xperia XZ2 compact. Fördel är storleken och priset. Nackdelen är dels kameran generellt men framförallt selfiekameran som får bottenbetyg i recensionerna.
-Huawei P20. Nackdel är främst säkerhet men också lite pris. Pro-varianten är månadens mobil på Comviqs hemsida men den är så stor att jag inte når back-knappen och så kan vi bara inte ha det. P20 är dyrare trots att Pro är en större men framförallt bättre mobil. Fördel är kameran dock. Stor fördel.
-Eventuellt någon Galaxy, om jag kan hitta nån med dubbla frontkameror som inte är plus-size.
Jag tycker det är svårt. Dels för att det börjar bli svårt att hitta en mobil för oss med lite mindre händer och dels för att jag tycker det är förjävla dyrt med 600 kr i månaden för ett abonnemang med avbetalning. Särskilt när man kommer från 250 kr/månad.
Suck och pust. Måste nog jobba lite också...
torsdag, juli 12, 2018
16 år
Lika många år som jag hade levt när jag blev tillsammans med någon första gången, lika länge har nu jag och Johannes varit ihop. Det känns oväntat, hemtamt, konstigt, självklart och liksom lite imponerande på en och samma gång :) Eftersom vi hade dejt i förra veckan blir det nog inget större firande men jag tänkte jag ska köpa en blomma till honom efter jobbet i alla fall. Man behöver lite vardagsromantik under alla omständigheter och kanske i synnerhet när allt inte är på topp.
Igår var det varmt och jag var jätteemlig. Eva hade Emil på Skansen hela dagen så jag hade tänkt ta mig ett dopp i poolen innan dom kom hem, men det hann jag inte och duschen jag tog sen gav inte lika stor effekt även om det var skönt att få raka benen. Emligheten hade en given anledning (inledande mens) och det slutade med att jag röjde köket (HALLELUJA för vår nya lilla bänkdiskmaskin!) och plockade undan och sen smörjde in hela mig med myggmedel och gick ut och umgicks med vinbärsbusken en stund. Makalöst mycket bär har den och även om mitt försök till svartvinbärsgelé i förra veckan blev totalt misslyckat så blev röda vinbärscurden jag gav mig på häromdagen riktigt bra. Nästa gång ska jag testa ett recept utan maizena. Igår bakade jag en vinbärskaka som ska in i frysen. Fyra till ska det bli har jag tänkt, det är inte så dumt att ha hembakt i frysen faktiskt. Och det går fort som attan med ett fyra-ingrediensers-recept!
Idag har jag varit hos sjukgymnasten också. Nu tar vi omtag på rehabiliteringen som ju av förklarliga skäl (bland annat dålig självdisciplin) har slutat existera sedan maj. Ledordet är ENKELT och temat "träningen som räknas är den som blir av". Med andra ord enkla övningar som jag kan göra utan massa redskap, som är lätt att göra exempelvis på jobbet och som ska stärka upp och förebygga problem i såväl rygg som fotleder/knän. Tanken är just att jag ska göra majoriteten av dom på jobbet på veckorna och sen vila på helgerna. Jag tror att det blir bra. Hon är väldigt förstående, ibland kanske lite väl mycket, för att livet liksom kommer emellan och allt inte alltid blir som man planerar. Men det är iofs skönt att komma dit och få beröm för det man har gjort istället för bannor för det man inte gjort.
Igår och idag har jag även tagit tag i det här med fakturan från elektrikern. Vi var missnöjda för att det blev nästan dubbelt så mycket som det överenskomna takpriset, och för att vi tyckte att antalet uttag på fakturan inte stämde med det som faktiskt sitter på plats i väggen osv. Jag tycker ju att det är enormt obehagligt med potentiella konfliktsamtal på telefon så jag har dragit på det, men han var trevlig och tog på stort allvar att fakturan inte stämde. Vi skulle höras igen idag när han hade kollat upp det hela lite mer och snackat med sin kille osv. Imorse gjorde jag min läxa och kom fram till att fakturan visst stämde. Pinsamt. Så det var bara att ringa upp och be om ursäkt och säga att vi betalar under dagen. Han blev positivt överaskad och vi pratade lite om hur det kom sig att det blev så felberäknat. I slutändan kom vi skrattande fram till att jag kanske ska spela lite dummare och inte lika påläst nästa gång, så att det blir ett platsbesök. Sedan strök han 850 kr från fakturan "så har vi båda lärt oss något av det här" :) Det är service mind, det.
Igår var det varmt och jag var jätteemlig. Eva hade Emil på Skansen hela dagen så jag hade tänkt ta mig ett dopp i poolen innan dom kom hem, men det hann jag inte och duschen jag tog sen gav inte lika stor effekt även om det var skönt att få raka benen. Emligheten hade en given anledning (inledande mens) och det slutade med att jag röjde köket (HALLELUJA för vår nya lilla bänkdiskmaskin!) och plockade undan och sen smörjde in hela mig med myggmedel och gick ut och umgicks med vinbärsbusken en stund. Makalöst mycket bär har den och även om mitt försök till svartvinbärsgelé i förra veckan blev totalt misslyckat så blev röda vinbärscurden jag gav mig på häromdagen riktigt bra. Nästa gång ska jag testa ett recept utan maizena. Igår bakade jag en vinbärskaka som ska in i frysen. Fyra till ska det bli har jag tänkt, det är inte så dumt att ha hembakt i frysen faktiskt. Och det går fort som attan med ett fyra-ingrediensers-recept!
Idag har jag varit hos sjukgymnasten också. Nu tar vi omtag på rehabiliteringen som ju av förklarliga skäl (bland annat dålig självdisciplin) har slutat existera sedan maj. Ledordet är ENKELT och temat "träningen som räknas är den som blir av". Med andra ord enkla övningar som jag kan göra utan massa redskap, som är lätt att göra exempelvis på jobbet och som ska stärka upp och förebygga problem i såväl rygg som fotleder/knän. Tanken är just att jag ska göra majoriteten av dom på jobbet på veckorna och sen vila på helgerna. Jag tror att det blir bra. Hon är väldigt förstående, ibland kanske lite väl mycket, för att livet liksom kommer emellan och allt inte alltid blir som man planerar. Men det är iofs skönt att komma dit och få beröm för det man har gjort istället för bannor för det man inte gjort.
Igår och idag har jag även tagit tag i det här med fakturan från elektrikern. Vi var missnöjda för att det blev nästan dubbelt så mycket som det överenskomna takpriset, och för att vi tyckte att antalet uttag på fakturan inte stämde med det som faktiskt sitter på plats i väggen osv. Jag tycker ju att det är enormt obehagligt med potentiella konfliktsamtal på telefon så jag har dragit på det, men han var trevlig och tog på stort allvar att fakturan inte stämde. Vi skulle höras igen idag när han hade kollat upp det hela lite mer och snackat med sin kille osv. Imorse gjorde jag min läxa och kom fram till att fakturan visst stämde. Pinsamt. Så det var bara att ringa upp och be om ursäkt och säga att vi betalar under dagen. Han blev positivt överaskad och vi pratade lite om hur det kom sig att det blev så felberäknat. I slutändan kom vi skrattande fram till att jag kanske ska spela lite dummare och inte lika påläst nästa gång, så att det blir ett platsbesök. Sedan strök han 850 kr från fakturan "så har vi båda lärt oss något av det här" :) Det är service mind, det.
torsdag, juli 05, 2018
Åter
Jag är tillbaka på jobbet. Det känns inte som att jag har varit ledig i 3½ vecka utan snarare som att det blir lite semester att inte behöva vara hemma hela tiden.
Den här veckan och halva nästa har jag Ulrika och diverse andra personer med mig, sen blir jag nästintill ensam juli ut. Vi processkartlägger, stångas med envisa registratorer med attitydproblem, gör jobbiga utlämnanden och börjar få ordning på vårt nya kontor. Jag har ju nämligen flyttat bort mitt fina jättekontor med det fantastiska fönstret, till det stora rummet längst ner i korridoren på samma plan. Två fönster åt samma håll som tidigare men lite längre bort från den struliga registraturen, och så har vi flyttat ihop - Ulrika och jag. Planeringen har pågått länge men själva flytten gick när jag hade gått på semester så det är fortfarande ganska nytt för mig. Det börjar bli riktigt riktigt bra! Och bättre kommer det bli. Imorgon kommer våra garderober och så ska vi få hjälp att sätta upp whiteboardtavlan som vi har norpat. Då kan vi packa upp sista flyttkartongen och sen är det bara pyttepill kvar. Typ ta ned gardinen, plantera om gullrankan, hitta en rejäl tavla till ena väggen och montera upp kabelrännor och skärmar/anslagstavlor bak på skrivborden. Vi hittade fyra stycken jättefina bortglömda inramade fåglar uppe på vinden som vi norpade och satte upp. Kontorsdjungeln är på plats. All is well and almost done :)
Jag ser inte fram emot att vara registrator i typ en månad, men jag har intressanta saker att fundera på. Jag har fått frågan om jag skulle kunna tänka mig att ta över arbetsledaransvaret för kansliet i höst. Kanslichefen har för mycket på sitt bord och även om hon behåller personalansvaret, budgetarbetet och det tråkiga administrativa så skulle jag i sånt fall arbetsleda det dagliga arbetet, med henne som stöd då, och med en höjd lön. Jag kan inte säga att jag trivs med ledarskap direkt, men det känns som att den här chansen (och även ökad inkomst) är lite för bra för att tacka nej till. Om jag någonsin skulle vilja testa chefskapet så kan jag knappast få en bättre övningsarena än här. Jag har väl mer eller mindre bestämt mig för att tacka ja, men träffar inte chefen förrän efter semestrarna så det är varken officiellt eller bestämt ännu.
Igår var Johannes, mamma och Emil ute på Tyresta slott på eftermiddagen. Jag fick nöja mig med jättefina bilder. Sen drack vi bubbel efter att Emil hade somnat, och firade att Johannes kommit igång med dialysen och dessutom lyckats landa ett nytt jobb på Riksrevisionen med start i September, samt att jag typ har fått löfte om befordran. Så mitt i allt det träliga och jobbiga finns det ändå ljuspunkter!
Ikväll har jag fått permission, jag ska på aw med jobbet och sen gå på bio med min före detta kollega som bor i samma samfällighet som vi gör nu. Innan dess, om knappt en timme, är det tårta för en kollega som ska sluta. Trist anledning men tårta piggar alltid upp! Och imorgon ska Johannes och jag gå på dejt, äta middag efter jobbet och gå på bio (!) medan mamma och Frida tar hand om Emil. Eftersom vi firar 12 juli och årsdag nästa vecka tänker jag att det är jubileumsdejt. Mysigt ska det bli!
Den här veckan och halva nästa har jag Ulrika och diverse andra personer med mig, sen blir jag nästintill ensam juli ut. Vi processkartlägger, stångas med envisa registratorer med attitydproblem, gör jobbiga utlämnanden och börjar få ordning på vårt nya kontor. Jag har ju nämligen flyttat bort mitt fina jättekontor med det fantastiska fönstret, till det stora rummet längst ner i korridoren på samma plan. Två fönster åt samma håll som tidigare men lite längre bort från den struliga registraturen, och så har vi flyttat ihop - Ulrika och jag. Planeringen har pågått länge men själva flytten gick när jag hade gått på semester så det är fortfarande ganska nytt för mig. Det börjar bli riktigt riktigt bra! Och bättre kommer det bli. Imorgon kommer våra garderober och så ska vi få hjälp att sätta upp whiteboardtavlan som vi har norpat. Då kan vi packa upp sista flyttkartongen och sen är det bara pyttepill kvar. Typ ta ned gardinen, plantera om gullrankan, hitta en rejäl tavla till ena väggen och montera upp kabelrännor och skärmar/anslagstavlor bak på skrivborden. Vi hittade fyra stycken jättefina bortglömda inramade fåglar uppe på vinden som vi norpade och satte upp. Kontorsdjungeln är på plats. All is well and almost done :)
Jag ser inte fram emot att vara registrator i typ en månad, men jag har intressanta saker att fundera på. Jag har fått frågan om jag skulle kunna tänka mig att ta över arbetsledaransvaret för kansliet i höst. Kanslichefen har för mycket på sitt bord och även om hon behåller personalansvaret, budgetarbetet och det tråkiga administrativa så skulle jag i sånt fall arbetsleda det dagliga arbetet, med henne som stöd då, och med en höjd lön. Jag kan inte säga att jag trivs med ledarskap direkt, men det känns som att den här chansen (och även ökad inkomst) är lite för bra för att tacka nej till. Om jag någonsin skulle vilja testa chefskapet så kan jag knappast få en bättre övningsarena än här. Jag har väl mer eller mindre bestämt mig för att tacka ja, men träffar inte chefen förrän efter semestrarna så det är varken officiellt eller bestämt ännu.
Igår var Johannes, mamma och Emil ute på Tyresta slott på eftermiddagen. Jag fick nöja mig med jättefina bilder. Sen drack vi bubbel efter att Emil hade somnat, och firade att Johannes kommit igång med dialysen och dessutom lyckats landa ett nytt jobb på Riksrevisionen med start i September, samt att jag typ har fått löfte om befordran. Så mitt i allt det träliga och jobbiga finns det ändå ljuspunkter!
Ikväll har jag fått permission, jag ska på aw med jobbet och sen gå på bio med min före detta kollega som bor i samma samfällighet som vi gör nu. Innan dess, om knappt en timme, är det tårta för en kollega som ska sluta. Trist anledning men tårta piggar alltid upp! Och imorgon ska Johannes och jag gå på dejt, äta middag efter jobbet och gå på bio (!) medan mamma och Frida tar hand om Emil. Eftersom vi firar 12 juli och årsdag nästa vecka tänker jag att det är jubileumsdejt. Mysigt ska det bli!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)