Note to self

Efter drygt 2,5 timmar på stan, 7 butiker (missade åtminstone 1 jag borde kolla extra i - orkade bara inte mer), samt x-tvåsiffrigt antal provade jeans kan jag bara konstatera följande:

1. Jag ska inte ha stuprör!
2. Det är deprimerande att prova byxor i allmänhet - jeans i synnerhet.
3. Börja med jc och h&m, det sparar tid. Varför? Det är ändå där du någonstans kommer hitta dom där paren som är BÅDE snygga (eller åtminstone godtagbara) och inom budget.
4. Skit i rea, alla normala storlekar försvinner ändå på en gång och man blir deprimerad av att gräva igenom berg efter berg med jeans bara för att inte hitta ett enda par i rätt storlek, bara några enstaka i något för liten storlek som man envist provar ändå för 'storlek kan ju skilja sig så mycket mellan modeller och märken'.
5. Köp fler kjolar.

Trångsynta bakåtsträvande människor finns uppenbarligen överallt!

Hade inte riktigt planerat att skriva såhär mycket idag, det bara blev så, men nu har jag råkat komma förbi en riktigt otrevlig dokumentär. Hittade den på ett vinthundsforum jag brukar läsa på och kände att jag liksom måste dela med mig lite av avsmaken och avskyn jag känner när jag ser detta..

En spännande detalj ur innehållet i dokumentären är att bland alla de tusentals Mopsar som finns registrerade i england finns genetisk variation till ungefär 50 individer. De brittiska mopsarna är med andra ord mer inavlade och mer utrotningshotade än Pandan. Något att fundera på kanske..

Vad glad jag är att jag bor i sverige och har fastnat för en så frisk ras! Jag kommer nog återkomma till detta framöver om jag känner mig själv rätt..

I längtans tider

Måste bara passa på att dela med mig av min senaste förtvivlan - att jag inte kan ta en valp ur Magic Colour's senaste kull som är 6 veckor nu. Det svider som fan, det finns valpar kvar och allt.. Jag gillar det mesta i deras uppfödarfilosofi och jag måste säga att vilken som helst av tikvalparna (färgmässigt är jag väl minst intresserad av "Ebba", tik nr 3, men en bra hund har ingen färg och hade det stått mellan henne och ingen hade valet varit helt givet förstås!) hade varit varmt välkommen i vårt hem. Om vi hade fått lov att ha hund här då vill säga. Särskilt brindlarna med bläs ligger både mig och hjärtat varmt om hjärtat... :) (Hjärtat sa för inte så längesen att 'dom där mörkrandiga tycker jag är finast, kan vi ha en sån?') Och båda föräldrarna är intressanta också. Airscots linjer har jag bara hört bra om och de är båda mångsidiga och väl fungerande familjehundar.

ÅÅh ge mig en valp! NU! Titta själv på bildspelet på Magic Colour's startsida så förstår du varför...

Så är ännu en helg till ända. Hjärtat har åkt till stockholm till praktiken och jag är ensam hemma. Han bor ju mest i sthlm nu för tiden. Jag är mest ensam nu för tiden. Jag tänker alltid att jag borde lära mig att vara ensam (fan, jag har varit singel i totalt fyra månader de senaste drygt 9 åren - jag har missat det där som alla normala människor lär sig när dom flyttar hemifrån på egen hand) men shit va svårt det är. Särskilt när man är så mörkrädd som jag är. Och särskilt också när man har fyra schemalagda timmar i veckan och csn inte har kommit ännu. That's right: min ansökan för de sista åtta veckorna med studiepengar har legat på csn's kontor i tio dagar (enligt hemsidan) och fortfarande har inget hänt. Jag är registrerad på mina kurser men kan inte lämna studieförsäkran. Dessutom har jag haft en slösarhelg utan dess like med sex&thecity-lunch för att fira att jag hade en sån fantastiskt bra fredag, Knutsgasque och påföljande utgång. Full blev jag också men det är ju en annan historia. Jag har insett att jag måste köpa nya jeans, mina två par jag äger håller på att ramla sönder. Det är lite pinsamt faktikst. Men dom är ju så sköna!! Jag måste skaffa ett par till, helst två. Men hur göra det utan pengar?!

Förra veckan ägnades till att avsluta höstterminen. Saker lämnades in (Kulturmiljövårdsartikeln till exempel. Klar med kursen! yay!), jag gjorde den där sista pytteopponeringen i agrarhistorian (klar med kursen! yay!) och så fick jag reda på att jag klarade min hemtenta på filosofikursen! Jo det är sant!! XD Lättnaden är obeskrivlig. Ingen mer filosofi för mig! Hela min hösttermin är därmed avslutad. Det är lite svårt att greppa faktikst.. men jag tror att jag överlever =D

I fredags började även min masterkurs Den fysiska miljöns förändring. Den inledande föreläsningen handlade om Göteborg, mitt hjärtas stad, och det var helt fantastiskt spännande! Jag satt som ett ljus hela två timmar, utan att gå och köpa te eller nåt sockeraktigt i pausen till och med. Frågor dök upp hela tiden också. Det var lätt en av de bästa föreläsningar jag haft på riktigt riktigt länge. Det bådar mycket gott för kursen i fråga! Jag längtar redan till nästa föreläsning!!

Jag har tänkt att dagen ska ägnas åt min artikel till Changing Pictures (den där konferensen i kalmar jag pratade om i höstas ni vet). Jag har fått försynta påminnelsemail av J om att det börjar bli dags att bli klar. Faktum är också att jag har blivit lite taggad att forska igen, blev det förra veckan på institutionens mingelkväll tro det eller ej. Klangstenarna är liksom min stolthet, min egen grundforskning som är så bra att den ledde till en personlig inbjudan till konferens bland vad man nog skulle kunna kalla eliten bland nordens bronsåldersforskare. Stora delar av den i alla fall. Det är stort! Och det kommer nog att bli bra. Jag tror mest det handlar om att inse att det inte nödvändigtvis måste bli den bästa artikeln i mannaminne, det räcker med att den är helt ok språkmässigt och innehållsmässigt.

Men hur nöja sig med något som inte är det bästa man kan prestera? Det är frågan.. :) Aja, det löser sig nog!

Temperamentet väcks..

Ja jo, det är väl knappast någon som har missat att jag har lite temperament som kommer och går. Idag eller snarare just nu är det två saker som har väckt min frustration.

1. jag har grannar som efterfestar till kl halv fem en tisdagnatt utan någon som helst tanke på resten i huset. Pratade dessutom med två andra som hade störts och fick det bestämda intrycket att det här med grannsämja inte är något som är eftertraktat i det här huset. Den ena gjorde som jag, tog till öronpropparna och tänkte att när jag verkligen måste upp eller har en tid att passa så kommer jag att säga till men eftersom jag inte har det nu så låter jag det vara även om jag tycker det är dålig stil. Den andra förklarade att hon inte vågade säga till för då får inte hon ha fest nästa gång. HALLÅ?! Nu sitter jag och tänker i mitt stilla sinne att någon här i huset måste ha seriösa hörselproblem med tanke på att jag skulle kunna ha fest i mitt rum till hans/hennes musik. Så högt är det.
Min filosofi är denna: om ingen säger till så får folk liksom skylla sig själva - fulla människor tänker som bekant inte logiskt och man kan inte räkna med att dom förstår hur mycket dom stör. Men om grannarna ber om sänkning så måste det hända något. Bara för att man är student betyder det inte att man inte har saker att göra, att man inte behöver sin nattsömn. Bara för att man bor i studentboende så ska man väl inte behöva stå ut med precis vad som helst?! Jag kommer fortsätta ha fest med den volymen jag tycker är lagom och kommer det ett klagomål så sänker jag. Men om ingen bryter trenden av det tysta lidandet här i huset så... ja då vet jag inte vad jag gör. Jag får väl bli gnällkärringen på tredje våningen istället för första. Och jag som trodde att det skulle bli lugnare här uppe. Jesus effing christ säger jag!

2. Jag tänker inte nämna några namn men det finns personer i min bekantskapskrets som har skaffat katt och som försummar den något bedrövligt. Om det är något jag tycker illa om att se här i världen så är det när djur far illa, oavsett om det är av okunskap eller rent och skärt ointresse. Det spelar ingen roll! Jag ser en katt som inte blir borstad eller kloklippt tillräckligt ofta (upptäckte senast en klo som nästan vuxit hela varvet runt), som inte får gå i avel på grund av kroksvans och löper något förskräckligt så att hela hushållet störs men som ändå inte bokas tid hos veterinären för kastrering, som inte har blivit avmaskad sedan sin tid hos uppfödaren, som fortfarande går på kitten-foder trots att hon är över året. Varför? Jo för att hon blev dålig i magen när dom bytte tvärt till något annat. Huset är fullt av farligheter i form av blommor, julgranstingeltangel osv... Katten har inga gränser över huvud taget utan springer gladeligen runt på bord osv. En vacker dag hoppar hon upp på spisen och bränner sig illa, det säger jag bara. Det finns inga gränser för hur frustrerande det är för mig att se allt detta! Jag har försökt att prata med personerna i fråga, påpekat tovorna och de för långa klorna, de giftiga blommorna, avmaskningen, fodervalet, det uppenbara behovet av kastrering... men händer det något?
AAAAAAAAAAAAAAAAARGHH!! Make no mistake folks, man kan mycket väl älska ihjäl sitt husdjur! Bara kärlek och god vilja räcker inte. Man måste läsa på och tillämpa sunt förnuft också!! Annars ska man inte ha djur. Min dom som diplomerad djurvårdare att den där katten snart behöver omplacering om det inte händer något drastiskt. Frågan är hur man säger det till hjärtats mor och syster...

Äntligen börjar saker och ting falla på plats!

Både vad gäller innevarande termin (höstterminen är ju lite förskjuten som bekant) och den kommande. Jag har skickat in hemtentan i filosofikursen (om jag inte får godkännt på den så skjuter jag mig!) och uppgiften i kulturmiljövårdskursen. Den blev till och med ganska bra, kanske lägger upp den här på bloggen någon gång framöver. Jag har bara en komplettering kvar i agrarhistorian, tänkte sätta mig med den nu efter att jag skrivit klart här. En sida ungefär skulle det vara om jag inte minns fel. Jag har lämnat tillbaka och lånat om en hel del böcker från studentbiblioteken i staden, det låg en ganska många meddelanden om krav i mailinboxen kan jag säga.. Jag har även fixat så att jag inte läser en poäng mer än nödvändigt nu i vår, närmare bestämt 27,5 hp kommer det att bli. Har kollat av detta med stipendiekansliet så att jag inte förlorar stipendiet ifall jag inte är registrerad på exakt 30 hp eller mer, men det skulle inte vara något problem sa dom. Skönt! Så i nästa vecka börjar Paleografi och Den fysiska miljöns förändring. De båda pågår på halvfart under första halvan av terminen. Mitt i terminen kommer fyra veckor av religionshistoria som släpar från förra terminen. Sen andra halvan läser jag Academic writing in english på halvfart. Och så kommer jag skriva klart uppsatsen i vår också. Sen kommer jag nog att ha total overload på poäng i min master men det gör ju inte så mycket egentligen :)

Det enda som hänger över mig just nu är egentligen att jag måste skriva klart min artikel från konferensen i höstas. Det är snart slutinlämning på den och jag måste få den så bra som möjligt, jag menar det handlar ändå om min första publikation! Jag kan inte lämna ifrån mig något som inte är exakt så bra som det rimligen kan vara. Och så måste jag skicka in csn, fattar inte varför jag alltid väntar till sista sekund med det.

En annan grej som händer är att institutionen har presentationsdag för de nya mastrarna i nästa vecka. Initiativet är jättebra, men framförhållningen desto sämre. Vi fick ut en Inbjudan till presentationsdag för ett par dagar sedan och i den stod det att de 'gamla' mastrarna ska presentera sig och sin forskning på ca fem minuter. Liksom "Hej, välkommen på den här mingeldagen, förresten så ska du hålla en presentation oxå, osa senast den 18:e". Hallå? Inte för att jag behöver förbereda mig särskilt mycket för en 5-min presentation men jag tycker det är lite respektlöst att vi får reda på det genom själva inbjudan och inte innan dess. Institutionen är konstig, hälften av gångerna gör de såna här 'respektlösa' grejer och andra hälften så tvår de sina händer och ingen vet något om någonting... suck.

Ridningen har dragit igång igen också, och L som jag delar lektionsplats med red första lektionen. Jag hakade på och tittade, grymt lärorikt. Jag saknar att titta på lektioner, förr i världen gjorde jag ju det varje vecka.. L ska hur som helst ta de två kommande gångerna också och sen kör jag fyra gånger. Det kommer bli aslajbans!

So much to do... Och jag som skulle vara ledig den här veckan. Men jag känner mig ändå förvånansvärt on top of things faktikst. Det är fantastiskt skönt att äntligen känna lite kontroll efter den här galna hösten. Värsta terminen jag någonsin haft, utan överdrift. Men nu är det snart vårtermin och då kommer allt bli prima! Det vet jag :D

En sida kvar.

En ynka sida som just nu lika gärna skulle kunna ligga på månens baksida med tanke på hur hårt jag har kört fast. Kan någon hjälpa mig att hitta influenser från Kants aprioriska kunskapsteori hos Popper, Kuhn, Rorty, Husserl, Freud, Marx, Skinner, Heidegger, Gadamer, Taylor, Barthes, Foucault, Derrida och Mohanty? Förresten, jag glömde nämna att jag måste hitta det i just de texter och utdrag som ingår i min kurslitteratur. Om du känner dig filosofisk och i hjälpande anda så vore jag evigt tacksam ifall du ville komma hit imorron. Jag kan baka en kaka.

Bara för att jag inte ska behöva sitta helt själv i detta överflöd av pretentiösa, opedagogiska, nedlåtande, navelskådande och rent av absurda GUBBERIER (nej, inte grubblerier) så tänkte jag börja med en ny vana. Dagens visdomsord från majas kurslitteratur inom humanistisk vetenskapsfilosofi. Det är inte mer än rättvist att någon annan också får lida och skratta lyckligt förbluffat över all denna rappakalja som med gemensamt ord kallas filosofi, och som jag förväntas förstå.

Vi börjar med Heidegger.

Nog behövs det besinning, men inte för att häva någon tillfällig rådlöshet eller för att bryta människornas motvilja mot att tänka. Besinningen behövs som ett motsvarande, ett motsvarande som glömmer sig självt för klarheten i det oavlåtliga spörjande som riktas mot det outsinliga i det som är värt att fråga om, detta inför vilket, i det härför egnade ögonblicket, motsvarandet mister sin karaktär av spörjande och blir till ett enkelt sägande.

Om det är någon som mot all förmodan vill veta vart citatet kommer ifrån så är det bara att fråga. Det är lite som när jag läste absurdistisk poesi i litt-veten för hundra år sedan. Det är liksom så konstigt att man när man läst det ett par gånger nästan börjat tycka det är bra, bara för att det är så fantastiskt otillgängligt. Det ligger konst även i detta kulturuttryck. Tror jag. Konst är konstigt. Nu måste jag nog sova om jag inte ska bryta ihop fullständigt.

Vet ni, det mest påtagliga den här kursen har gjort för mig är att skapa en helt ny fantastiskt stark motvilja mot filosofi. Undrar om det var det som var meningen...

på andra sidan hemtentan hägrar ledigheten..

Ja, jag är tillbaka i lärdomsstaden igen. Anledningen till att ingen vet om det är att jag har vänt på dygnet ungefär ett kvarts varv och skriver hemtenta halva nätterna. Den ska vara klar den 10:e. Jag har inget liv utöver detta. Det är fina mål som hägrar på andra sidan hemtentan vill jag lova. När hemtentan är klar så är den värsta kurs jag någonsin läst avklarad. Och så får jag vara ledig. Det är ju inte särskilt roligt att skriva hemtenta som går ut på att visa att man har förstått en massa texter som man redan vet att man inte har förstått men ett ynka litet godkänt måste jag ju bara kunna skrapa ihop. Igår lossnade det dessutom och nu känns det som om jag ligger lite i fas igen. Jag började ju egentligen alldeles för sent, har blivit sjukt bra på att skjuta upp saker. Att lämna tillbaka böcker till studentbiblioteken i staden till exempel. Därför måste jag ut på en återlämnings- och omlåningsrunda idag. Det känns som ett störningsmoment. Jag vill ju bara bli klar så fort som möjligt och så måste jag ut i vädret och traska till hälften av biblioteken i stan... onödigt! Men ack så nödvändigt om jag ska ducka de två 250 kr-böterna jag är hotad med.

Jag har ju varit på möhippa i göteborg för kusinN i helgen, otroligt intensivt men roligt också, inte minst eftersom jag har haft tid att återbonda lite med kusinS som jag åkte bil ner och upp igen med. Vi har upptäckt att vi har ett stort intresse gemensamt. KusinS är nämligen också i köpa-hund-tankar. Hon vill visserligen ha en boxer men det är så vidunderligt roligt att ha någon att dela tankar med. Vi gick lite impulsivt på My Dog i göteborg i söndags. Det var inte lika roligt som i sthlm i december men det var ändå najs att få se lite hundar. Jag har ju glömt bort det men KusinS's (det var ju otympligt :D) födde ju faktiskt upp Berner Sennen för en massa år sedan. Det finns en bild på mig i något album hemma i göteborg där jag sitter i solskenet med en sjuveckors bernersennenvalp i famnen och fullkomligt strålar. Majas Tingeling hette hon minns jag. Hur som helst så har ju KusinS ställt hundar och sånt i sin ungdom vilket är jätteballt för jag känner att jag skulle vilja pröva på den världen. En annan grymt rolig tanke är ju att ta en helg och åka och hälsa på uppfödare för både boxer och whippet runt omkring stockholmsområdet. Plus att jag måste ta med mig hjärtat hem till dem i sollentuna så att han får umgås lite med deras hund (hovavart/schäfer) så att han förstår att det är dags snart ;)

Aja, oavsett alla mina sidospår så är jag stolt över att jag har skrivit fem av åtta sidor på hemtentan. Måste bara få ner de tre sista också (minst 8 sidor ska det vara) och det får jag inte av att sitta här och skriva nonsens. Så, tillbaka till verkligheten än en gång. Men first things first: frukost!