Man får väl drömma?

Håll i er. Detta blir långt.

Jo det är ju så att jag är mycket fascinerad av djur. De allra flesta typer av djur faktiskt, med praktikplaterna på gymnasiet i färskt minne (Borås djurpark i flera omgångar, likaså EBM och Slottskogens Tropikhus mm).. Det är egentligen nästan knäppt hur random-fakta om diverse olika djurarter liksom sugs in i minnet på mig. Det är som hjärtat säger, "nämn ett djur, vilket som helst, och Maja har antingen någon knäpp anekdot eller kuriosafakta om det". Inte kommer jag ihåg normalvärdena på häst/hund/katt/kanin/råtta från djursjukvården men jag minns minsann att elefanter bara har en tand på varje sida i över- och underkäken och att tapirer, hästar och noshörningar är närmare släkt med varandra än med älgar, kor och grisar.

Under större delen av min uppväxt har min familj dels haft ett enormt (300 l) akvarium med Malawiciklider samt minst en undulat i lägenheten. Lillasysterkanin och kallebror hade förstås någon hamster och/eller gerbil emellanåt men det var liksom efter att min utflyttning hade börjat - internattider och sånt där.. Och smågnagare ligger lite längre ner på min önskelista vad gäller husdjur.

De flesta som känner mig vet att jag sedan jag flyttade till uppsala har jag haft konstant husdjursabstinens. Jo det låter lustigt men jag har verkligen inget annat ord för att beskriva min längtan efter husdjur. Den gör ont i mig. Jag rider ju förstås en gång i veckan men det kan aldrig bli detsamma som att ha en djurkompis hemma att dela vardagen med. Jag har haft två fiskar också men jag vill ju ha något man kan interagera lite mer med än att bara mata och städa efter.

Det finns ju vissa hinder förstås i vägen för mitt husdjursägande. Hjärtat tycker inte om fåglar så det är därför uteslutet (även om jag bestämt hävdar att han skulle ändra uppfattning om han fick uppleva en tam undulat). Hjärtat är även allergisk mot katt. I flera år letade jag febrilt efter fina rex-katter innan jag liksom fick erkänna för mig själv att jag inte tycker att de är fina. Jag skulle aldrig kunna ha en katt som jag inte finner estetiskt tilltalande (Fotnot: rexarna är de enda katterna som är mindre allergena, vilket inte betyder att man inte kan vara allergisk emot dem. Den som hävdar att skogskatt eller andra raser är 'allergivänliga' borde läsa på bättre). Även katt är alltså uteslutet. Det enda kvarstående alternativet är således hund. Vilket hjärtat åtminstone inte motsätter sig principiellt. Operation övertalning är igång, fast lite sneaky sådär. Om han tror att jag ska klara mig utan djur så tror han fel!

Nämnde jag förresten att vi inte får ha pälsdjur i lägenheten vi bor i? Alla känner dessutom alla i huset så det är inget man kan mörka riktigt..

Förutom att vi måste flytta då, så är det enda som krävs för att vi ska kunna skaffa hund: 1. att vi har tid och 2. att vi har råd. Båda dessa förutsättningar har vi haft de senaste åren som studenter men boendet har alltså satt stopp. Vi kommer inte flytta innan vi är färdiga med studierna, så enkelt är det. Vilket betyder att när tiden blir mindre så funkar det på alla andra sätt. Det gör att jag känner mig nedstämd ibland, men drömma går ju eller hur? Jag ska ha hund!

Jag ser framför mig att jag, när (inte om!) jag jobbar säsong som arkeolog, har relativt bra möjlighet att ha med mig hunden till jobbet. Annars så vet jag att det finns vänner både i göteborgsområdet och här i uppsala som skulle kunna ställa upp när tiden tryter. Mot att vi skulle göra det samma givetvis.

Ååååh, lycka den dagen när allt stämmer och vi kan ställa oss i kö på valp! Nu när jag har så mycket stress och för mycket att göra hela tiden har jag lite spontant skaffat mig en ny hobby. Jag hundras-researchar. I brist på äkta vara så att säga. Det skadar ju inte att vara förberedd eller hur? När allt faller på plats vill jag åtminstone vara säker på vilken ras jag vill ha, i bästa fall även vilka föräldradjur jag vill ha valp efter eller vilken uppfödare jag tänker ställa mig i kö hos.

Steg 1 är då rasresearchen. Internet är fantastiskt.. jag ska även ta med mig lillasysterkanin till HUND2008 i sthlm den 6:e december för att besöka rasmontrar där och förhoppningsvis kunna ställa lite frågor och klämma lite på rasrepresentanter (hundar alltså ;) ). Märker ni hur målmedveten jag är? Jag har även hört mig för om att eventuellt träffa uppfödare i göteborg över jul men det är inga konkreta planer ännu.

Det finns inga gränser för hur länge jag kan sitta och surfa kennelhemsidor, rasforum och så vidare... Man försöker vara öppen för det mesta men det är helt klart en viss typ av hundar som intresserar mig mer än andra. Faktum är att det egentligen var så att jag hade tänkt sätta ord på lite tankar om olika raser jag funderat på när jag satte mig och började skriva nu men förhistorian blev så lång att jag nog tar det nästa gång. Får se om någon orkar läsa det.. Oavsett vilket, this is where my mind is at för tillfället. En vacker dag säger jag bara. En vacker dag! Då får vi fyrbent familjetillökning!

I väntan på den dagen får jag helt enkelt fortsätta fantisera om vilken sorts hund jag ska ha när jag inte kan somna på kvällarna..

Det snöar i uppsala

Igår upptäckte vi att vintern är här på riktigt. På morgonen tog jag mig ut till stallet i sol och gnistrande snö, säkert hela fem cm! Och på kvällen promenerade vi till A och K's inflyttningsfest (som för övrigt blev jättetrevlig!) i det mest aggressiva snöfall jag har varit med om på många år. Motvind var det, sminket rann och håret blev alldeles blött.. men jag kan inte låta bli att känna någon slags inre harmoni varje gång jag tittar ut genom fönstret och ser ett snötäckt uppsala! Ända tills det blir glashalt och slask då. En sak är säker, uppsala stad har inte den blekaste aning om hur man snöröjer för människor. Dom tror att det räcker att ploga och så är det inte mer med det. Dom fattar inte att det bara blir halt och sen fryser på med ännu värre halka som resultat. Here's a message for you, city of uppsala: MER GRUS!

Idag var jag och lillasyster kanin så exalterade över snön och snöfallet att vi bestämde oss för att ta en promenad =D Jag tog med kameran. Faktum är att jag hade med mig den hela dagen. Behold the uppsala i snö... (och ja, bilderna hade nog varit bättre efter lite redigering - det var till exempel mycket ljusare ute än man får intrycket av - men jag har inte PS på nya datorn ännu)

mitt liv är ett pärlband av icke-existerande veckor och dagar

Jag är rätt konstig. Har gått nu i flera veckors tid och hängt läpp för att jag inte orkar ta tag i agrarhistorian samtidigt som vetenskapsteorikursen är jättetung (not to mention att uppsatsen kunde behöva avslutas - men det pratar vi inte högt om).

Egentligen handlar det ju bara om att sätta sig och jobba undan men det är det jag inte kännt att jag har tid till, jag läser ju bara en massa förbannade filosofiska texter och har ångest inför torsdagsseminarierna hela veckorna. Fredagar är liksom dagen av lättnad och då har jag en tendens att ta ledigt. Så även idag. Jag har ju dessutom slutat med det här med dygnsrytm och veckorytm i form av helg-vardag. Ordning är för idioter, genier behärskar även kaos eller nåt (sa pedanten, hahahah..)

Idag sov jag till halv tolv, gick upp och peppade hjärtat om praktikplatsandet, åt frukost under fortsatt peppande, satte mig och slösurfade tills hjärtat hade tid att gå ut på promenad med mig. Tillbringade sen en helt underbar timmes promenad i vinteruppsala (fast halva tiden var på Lutis). Sen satte jag mig och började plugga, dvs ungefär när alla andra brukar bli färdiga med sina fredagar och tar ledigt.

Jag har även framställt och petat i mig middag samt spelat mah jong en timme nere på musikpuben. Imorron ska jag rida igen och sen är det inflyttningsfest hos A & K som jag har sett fram emot länge!

Men vad har jag då åstadkommit idag undrar ni? Jo, jag har jobbat undan mer än hälften av den släpande agrarhistorian. Nu ligger jag helt plötsligt nästan i fas, har bara en endaste försenad inlämningsuppgift kvar!! Och så måste jag komma på ett ämne och börja skriva på pm:et också men det kan vi ju ta imorron eller på söndag. Jag har ju hela helgen på mig...

Gud va det är skönt att faktiskt ha uträttat något! Dagen blir så mycket mera värd då. Till våren, då ska jag minsann inte läsa mer än jag absolut måste, jag ska få ordning på mitt sovande och mitt ätande och mitt promenerande, jag ska se till att vara ledig när man ska göra det och arbeta/plugga när man ska göra det. Men tills dess så får man vara glad för det lilla och det är jag nu =D

Godnatt vänner och ovänner!

Fem sanningar är fler än fyra undanflykter?

Jag borde läsa Freud och Marx just nu men det gör jag inte. Jag slösurfar istället, detta fantastiska alternativ till det uttjatade tv-zappandet. Läste en blogg och blev lite inspirerad. Här kommer fem fatalt ärliga sanningar om mig (utan inbördes rangordning). Feel free to be inspired.

1. jag är hysteriskt mörkrädd och kan om jag är ensam hemma inte sova med en endaste kroppsdel förutom huvudet utanför täcket av rädsla för att 'något' ska komma och ta mig.

2. om arkeologin skiter sig är min plan B att bli make-up-artist.

3. när jag inte kan sova brukar jag fantisera om vilken sorts hund jag ska ha när jag blir stor.

4. under hela min uppväxt har jag lidit av enorma komplex för mitt skratt och mina utstående öron.

5. jag har inget som helst tålamod med människor som inte förstår ironi.


Vilka är dina fem sanningar?

Thank you, please!

Mot alla odds fick jag idag reda på att jag klarade religionstentan! Happee! Ingen omtenta!! Vilket betyder att jag också har bokat hembiljett och kommer kunna vara hemma en hel vecka vid jul!

The things I do to avoid the studies...

You are The Lovers

Motive, power, and action, arising from Inspiration and Impulse.

The Lovers represents intuition and inspiration. Very often a choice needs to be made.

Originally, this card was called just LOVE. And that's actually more apt than "Lovers." Love follows in this sequence of growth and maturity. And, coming after the Emperor, who is about control, it is a radical change in perspective. LOVE is a force that makes you choose and decide for reasons you often can't understand; it makes you surrender control to a higher power. And that is what this card is all about. Finding something or someone who is so much a part of yourself, so perfectly attuned to you and you to them, that you cannot, dare not resist. This card indicates that the you have or will come across a person, career, challenge or thing that you will fall in love with. You will know instinctively that you must have this, even if it means diverging from your chosen path. No matter the difficulties, without it you will never be complete.

What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Sympatinervositet.

Jag har suttit hela förmiddagen och ego- och självförtroendeboostat hjärtat idag. Han gick precis iväg till en intervju med en potentiell praktikplats inför våren och han är jättenervös. Jag tycker så synd om honom, det är helt omöjligt att se sin egen potential och våga vara självsäker i såna situationer. Stackars. Så jag har varit helt lugn och försäkrat honom om hur bra det kommer att gå, hjälpt honom att förbereda sig mentalt så noga det bara går.

Så fort han gick ut genom dörren kunde jag tillåta mig själv att bli nervös på riktigt. Det pirrar nog lika mycket i min mage som i hans vågar jag påstå. Åh, jag hoppas verkligen att det går bra! Han så värd det!

Well, what do you know?

Det kanske finns hopp för världen och mänskligheten ändå?

LÄNK

Jag tappade precis matlusten.

Det är sällan jag orkar jaga upp mig för dagstidningarnas sensationslöpsedlar. Det är sällan jag faktikst orkar ens orkar ta mig igenom en dagstidning (okejokej jag vet att det finns många som inte förstår hur man kan låta bli att hålla sig uppdaterad - svaret är att jag har bättre saker för mig). Men idag när jag satt och morgonsurfade i godan ro dök följande länk upp och matlusten försvann ögonblickligen.

Människor är sjuka. Jag menar riktigt sjuka. Om det fanns någon rättvisa i världen så borde de tvångsomhändertas hela bunten och gå en avancerad avprogrammering innan de släpps ut på gatorna igen. De borde sedan förbjudas djur-äganderätt under resten av livet. I mina ögon är zoofili att jämföra rakt av med pedofili. Det är oförlåtligt. Djuren har inte en millimeter större chans att påverka situationen än vad barn har. Varför är det inte olagligt?

Jag vill uppmana er alla att höja rösten om det så bara innebär att skicka ett mail till jordbruksministern, som jag gjorde nyss. Om djurskyddsmyndigheten, djurrättsorganisationerna och medlemmar av Sveriges veterinärförbund anser att lagstiftningen måste ändras för att skydda djuren, varför kommer det då ingen lagändring?

Det är så man mår illa...

på kant med Kant och lite till...

Det är ju så att man har en tendens att komma ihåg det som är bra och liksom 'glömma bort' det som är dåligt. Jag har till exempel sedan mitt första år i uppsala glorifierat just mitt första år i uppsala när jag sprang uppe på slottet två gånger i veckan (därav 'prinsessan i tornet' btw om någon har missat det. även 'som gör processen kort' kommer från den perioden då jag med största avsky tog mig igenom Kafkas Processen och efteråt hade stora planer på någon slags förnedringsceremoni med mitt stackars pocketex), läste ca 800 sidor skönlitteratur per vecka och lärde mig mycket om vad jag inte gillar när det kommer till litterära klassiker. Vilka tider det var! Och vilka seminarier! Jag minns det som helt fantastiskt. Mina kursare och jag hade till varje seminarium läst minst ett verk och seminariet gick oftast ut på att diskutera det verket. Vad tyckte vi? Varför? Vad var tidstypiskt? vilka grepp hade författaren använt? osv... Det fanns liksom inget rätt och fel, man fick tycka som man ville. Jag blommade upp på dom seminarierna. Från att under hela högstadiet och gymnasiet avskytt (i sådan grad att det blev lätt ångestframkallande bara att sitta för långt fram i klassrummet) att ens öppna munnen på föreläsningar (eller lektioner hette det väl på den tiden) och undvikit det i absolut längsta möjliga mån började jag se fram emot seminarierna. Utan att behöva tvinga mig själv så ville jag helt plötsligt dela med mig av mina åsikter och bidra litegrann till diskussionerna. Jag har väl aldrig varit någon som har lätt för att hålla låda sådär men jag inbillar mig att jag verkligen växte under mitt år som litt-vetare.

Anledningen till att jag har reflekterat över detta nu i veckan är att jag ju som jag nämnde i förra inlägget börjat en ny kurs i teoretisk filosofi: Humanistisk Vetenskapsteori. Inför varje träff så ska vi läsa tre filosofiska texter. Jag började med veckans text nummer 1 i söndags kväll. Det tog mig ungefär två timmar att läsa tre sidor. Ur vadå undrar ni? Jo, Immanuel Kants förord A och B i Kritik av det rena förnuftet från 1780-talet.

On the record kan jag säga att jag har nog aldrig tidigare läst något som fått mig att känna mig så korkad och skapat så mycket frustration. Jag läste klart den igår och mitt omdöme är följande:

Kant är ett förbannat seriöst jävla bokstavsbarn, vars text någon har roat sig med att stava rätt och sedan slumpa ut kommateringar i. Kant är ett dåligt skämt. Hur någon människa i modern tid kan anse hans dravel som stort tänkande är för mig en gåta. Exempel:

Om åskådningen måste rätta sig efter föremålens beskaffenhet, så inser inte jag hur man skulle kunna veta något om dem a priori. Om däremot föremålet (som sinnesobjekt) rättar sig efter vår åskådningsförmågas beskaffenhet, kan jag mycket väl föreställa mig denna möjlighet. Då jag emellertid inte kan stanna vid dessa åskådningar, om de ska bli till kunskap, utan måste relatera dem som föreställningar till ett föremål och ge detta en bestämning genom dem, så kan jag antingen anta att de begrepp som jag använder när jag gör denna bestämning rättar sig efter föremålet, och då hamnar jag åter i samma villrådighet över hur jag kan veta något om detta a priori, eller så antar jag att föremålen eller, vilket innebär detsamma, den erfarenhet i vilken vi först vinner kunskap om dem (som givna föremål) rättar sig efter dessa begrepp, och då ser jag genast ett enklare svar.

Försök läsa 30 sidor sånt här och se hur långt ni hänger med. Jag avskyr det passionerat och har varit fantastiskt frustrerad varje gång jag måste läsa lite mer.. som tur är så var andra texten lite mer lättillgänglig. Ska ge mig på tredje idag. Men jag kan säga att jag inte ser fram emot seminariet på torsdag. Hur kan någon människa vaska ut en vettig mening och sedan tycka något om den ur sådan text? Det är nog bara att inse: jag är inte teoretiker och definitift ingen filosof.

Suck. Typiskt mig att ge mig på en jättekrävande kurs när jag precis börjat inse hur 'skoltrött' jag verkligen är...

Igår gjorde jag för övrigt något jag så vitt jag kan komma ihåg aldrig har gjort förut. Jag avbröt min ridlektion. Hoppade av och ställde in hästen i stallet igen. Anledningen var vädret. Jo det är säkert! Det blåste extremt mycket igår och hela ridhuset ven, pep, knakade, visslade och lät i största allmänhet. Självklart ska maja hamna på den mest ljudkänsliga hästen i hela stallet. Rasmus. Det ironiska var att jag tänkte att jag tog det säkra före det osäkra, det var markarbete och det har jag haft rasmus på förut i lördagsgruppen. Hah. För det första så var skynket vid kortsidan ännu jobbigare än vanligt för honom. För det andra så kunde han inte gå förbi läktaren utan att få tuppjuck på ett ställe (det droppade vatten någonstans däruppe tror jag). Varje gång vinden gick emot en vägg så stack han. Varje gång vi gick förbi läktaren stack han. Varje gång vi skulle förbi skynket så skyggade han en massa. Efter 15 minuter av detta, han stack alltså med mig minst en gång per varv och var helt uppspelt resten av tiden, så bestämde jag mig för att det fick vara nog. Det gick liksom inte att få honom att koncentrera sig på annat. Bättre att ha gjort sitt bästa (jag åkte inte av och jag fick ner honom varje gång han stack - det är bara det att man spänner sig lite mer för varje gång och växelverkan mellan dig och hästen blir bara värre och värre) och sluta innan det händer något anser jag. Jag blev tillfrågad om jag ville sätta mig på Gina istället men jag kände att jag var så spänd att det inte var någon idé ändå. Sagt och gjort, jag hoppade av (snacka spagettiben) och ställde in rasmus och gick upp på läktaren och tittade på resten av lektionen. Jag tror att det var tur. Vinden blev faktikst värre allt eftersom och om inte jag själv hade åkt av så hade förmodligen någon annan gjort det med tanke på att rasmus upptåg hetsade upp alla dom andra hästarna också. Varje gång han stack så stack minst ett par andra också. Usch säger jag. Man känner sig så sjukt hjälplös när ett såpass stort och tungt djur vägrar lyssna. Inte blev det hela bättre av att det satt ett litet unghelvete uppe på läktaren och bankade med hälarna i träet. Seriöst, kan man inte ha kontroll på ungen och man märker att hästarna far runt som vettvillingar nere i manegen varje gång ljudet börjar igen så får man ta sitt ansvar och gå ut!!

Jag sitter för övrigt och fnular på en idé när det gäller nästa termins ridning... ska fundera på den lite mer bara innan jag presenterar den här. Nu är det Husserl som ska få min fulla uppmärksamhet och ikväll ska jag rida igen igen, men det är dressyrlektion tack och lov. Efter igår dröjer det nog lite innan det känns helt roligt med markarbete igen.

Det händer saker..

...lite hela tiden händer saker som jag reflekterar över och som jag tycker är roliga, tråkiga, svåra osv. Men jag skriver aldrig om dom här längre. Mer och mer börjar det kännas som en plikt, något att bocka av från att göra-listan. Fast när jag väl sätter mig och knapprar på tangentbordet så är det liksom som om jag bara behöver öppna inom mig så kommer det ut i text, känslor, tankar.. till och med humor ibland. Texten är ett av mina främsta uttrycksmedel, det är bara att inse det.

Jag har ju varit med om fantastiska saker (och även mindre fantastiska iofs) på sistone. Jag var i kalmar på workshop till exempel. Vet inte om jag nämnde det i något av mina få inlägg den senaste tiden men det är en sån där grej som jag inväntat med skräckblandad förtjusning. Personlig inbjudan för över ett halvår sedan. Doktorander och post-docforskare och så jag. Skriva artikel och hålla föredrag. På engelska. Alla andra känner i viss mån varandra eller åtminstone någon utom jag.
Jag måste faktikst erkänna att det var precis lika läskigt som jag hade föreställt mig. Och tusen gånger roligare, intressantare, mer utvecklande. Om det fanns någon rättvisa i världen så finge alla studenter åka iväg på en sån här grej under sin studietid. Jag kan utan att överdriva säga att jag tror att jag har sett det bästa av den akademiska världen. Det blir inte bättre. Nivån, engagemanget, diskussionerna, feedbacken, utflykterna, ambitionerna... jag har aldrig tidigare upplevt något som ens kommer i närhet av en sådan välvillig, diskussionsglad, konstruktivt inspirerande atmosfär. Jag höll mitt lilla föredrag på tisdagen vilket var sjukt skönt eftersom jag då kunde slappna av resten av veckan. Jag som har gått omkring och tänkt att mitt ämne, min akustikarkeologi och mina klangstenar, mest är en liten femkrona i den stora arkeologiska forskningen, mitt eget lilla navelskåderi och därmed mest av intresse för mig själv.. Liksom inget som någon egentligen har särskilt stor nytta av. Det börjar bli dags att tänka om.
Jag fick otroligt mycket konstruktiv kritik både på artikeln, som är en sammanfattning av min C- och Magisteruppsats, och på det kommande fortsättande arbetet. Det var liksom inget tvivel om att jag borde fortsätta med detta upp på forskarnivå, det var redan underförstått. Hade jag fått bestämma alldeles själv så hade jag när jag kom hem från kalmar med många A4-sidor med anteckningar och idéer och tankar om vad som ju faktiskt är det ämne som ligger mitt hjärta närmast satt mig på en gång, bara tagit en vecka eller så och strukturerat om, brainstormat, skrivit. Tyvärr blev det ju inte så eftersom det var tentaplugg och INGET annat som gällde fram tills igår. Men det gör kanske att ni förstår lite lite hur inspirerad jag var när jag kom hem. Det handlar alltså om ett ämne jag inte har tittat på på 1,5 år.

Men det var ju som sagt tentaplugg som gällde. Jag tog en mer eller mindre ledig helg först men sedan har jag faktikst pluggat i genomsnitt åtta timmar per dag i tio dagars tid inför tentan jag hade igår. Det var fruktansvärt. För varje dag som gick så kändes det som att jag kunde mindre och mindre, eller kanske snarare att jag insåg hur mycket mer och mer och mer det var jag borde kunna... Seriöst, jag har aldrig varit med om sådana krav på kunskaper inför en 5 hp-tenta på en B-kurs. Och missförstå mig rätt, jag apploderar lärare som vågar kräva något av sina studenter. Men det var liksom inte det att det var för mycket litteratur som var problemet, utan detaljrikedomen i det vi skulle lära oss. 4 religioner. Inte bara grunderna utan ingående. Upp emot 50-talet uttryck på sanskrit, som liksom inte är ett språk för mig utan bara bokstäver... och frågorna på den bunt med tidigare tentor vi fick att plugga på var inte direkt av grundläggande karaktär heller. Nä.. När 5,5 års studieteknik fallerar så är det något som inte står riktigt rätt till. Men jag skrev tentan åtminstone. Jag satt och räknade på det och kom fram till att jag rimligen borde ha kunnat skrapa ihop ett godkänt. Vi får väl se. Omtentan ligger den 18:e dec. Det är konstigt egentligen att jag alltid väljer att läsa religion för att göra något roligt och det alltid slutar med att jag knappt eller precis får godkänt...

Nu i veckan har jag också startat två nya kurser. Eftersom geovetenskapen sket sig (på två veckor skulle jag missa 9 föreläsningar och 3 obligatoriska moment som inte kunde kompletteras förrän nästa gång kursen ges. Eh, tror inte det.) så blev det en något impulsartad plan B för andra halvan av terminen. Kulturmiljövård på arkeologen är en av de två kurserna på halvfart jag ska läsa nu fram till januari. Hade första föreläsningen i måndags och blev otroligt positivt överaskad över hur genomtänkt och fräsch den känns. Den andra kursen hade jag min första föreläsning med idag. Humanistisk vetenskapsteori. Som lite bakgrundsfakta kan jag nämna att den teori och metod som har ingått i min utbildning hittills är mer eller mindre obefintlig. Någon pliktskyldig liten fempoängare på B-kursen i arkeologi och det är liksom det.. Inget på C-, Magister- eller Masternivå. Och dessutom var en av kommentarerna till min doktorandansökan att jag måste jobba lite mer på teori och metod. Jag vill fylla igen de mest uppenbara luckorna i min utbildning helt enkelt.
Efter föreläsningen idag kände jag mig mest som...ja. typ som efter att jag såg Fight Club eller kanske Lock, Stock and two Smoking Barrels första gången. Man tror att man har ordning på grejerna, kämpar för att hänga med. Och när slutklämmen kommer så faller alltihopa och man står kvar med något slags eh..va?. Det är inget tvivel om att det är en krävande kurs. Jag är nästan lite nervös för den. Men jag tror också att det är en sådan kurs som bara blir bättre ju mer man själv investerar i den. Ju bättre man förbereder sig för varje träff, desto mer kan man bidra med i diskussionerna och desto mer får man ut av den. Jag tror att den kan bli riktigt riktigt bra.

I övrigt var ju jag och hjärtat på halloweenfest hos E i fredags. Stor förfest med påföljande utgång var utlovad och seriös utklädnad var ett krav. Hjärtat och jag funderade mycket, raidade teaterförrådet och gick som pirater. Och vilka pirater sedan... Flickorna föll som furor när hjärtat gick förbi. Jag bara myste =D Kanske är jag konstig men jag blir liksom mest stolt när tjejerna flockas runt honom för jag vet ju att han är min bara min! Det finns en fantastisk massa bilder på internet från festen och med tanke på dels hur många som faktiskt var där och dels att folk inte har något liv utanför facebook och lägger upp precis varenda bild från varenda tillställning oavsett dess art som de attenderar. Hur som helst var det en pangkväll och jag tänkte bidra med den absolut bästa bilden, den som fångar kvällen helt klockrent. Håll till godo! Och ha i åtanke att jag var bakfull till långt in på kvällen på lördagen sen ;)

Borde nog lägga till en bild på värdparet och F också bara för att dom var så fina allihop!

För er som inte ser det så är det vigseln mellan Corpse Bride och Vincent Price performed by Crazy Dead Priest. Eller var det frikyrkopastorn? Jag minns inte så noga.... ;)

Ja nog händer det grejer alltid. Imorron är det fredamiddag. Jag ska gå men får lov att ta det lugnt eftersom jag har en massa att göra på lördag. Ikväll har jag spelat Mah Jong med K, E och C nere i puben tills vi blev mer eller mindre bortkörda av ljudvolymen (det kom en pubrunda som önskade dålig musik och bara skrek HÖJ! HÖJ! Vi gick och bad om lägre volym lika många gånger men det hände inget). När man liksom känner bröstbenet vibrera och inte har en tanke på att försöka överösta musiken så är det för högt.
Det är trist.. Vi funderade på det på vägen upp till tredje våningen, E och jag, att det på något vis ofta är göteborgarna som kommer i kläm. Vi var säkert väldigt orättvisa och behövde ventilera vår frustration men vi enades om att det är tråkigt att göteborgarna alltid är utfyllnad på bordskanterna på sittningarna, att 'stammisarna' som kommer ner i puben oavsett om där är mycket folk eller inte blir bortkörda för en pubrundas skull. Det borde inte vara så att göteborgarna kommer i andra hand på sin egen nation. Jag hade lätt kunnat tänka mig att sitta kvar en stund, ta en kopp te och snackat lite efter mahjonget om det inte hade blivit som det blev.

Jag tror jag ska sätta mig och titta på min fina bokhylla (fick med mig säkert tio kilo böcker hem från kalmar. Vissa av dem signerade till och med!) och försöka bli lite harmonisk igen. Imorgon måste jag upp till engelska parken igen och köpa ett massivt kompendium till Vetenskapsteorikursen... Men sovmorgon först!

När är det semester?