Välkommen till vuxenlivet...?

Den här veckan är något alldeles extra. Det är min första vecka som arbetslös på riktigt. I fredags jobbade jag min sista dag på Gilltunaprojektet på sau och det var väl lite vemodigt men det var ju inte så att jag inte visste att det skulle ske.

Jag känner mig ledig.

Igår gjorde jag därför något väldigt vuxet. Jag gick till arbetsförmedlingen. Jag har visserligen varit arbetssökande förut, i Göteborg efter studenten, men jag hann liksom aldrig in i systemet riktigt och jag var dessutom för ung för att riktigt förstå vad alltihop innebar. Jag gick dit några gånger, sökte lite jobb på platsbanken och sen fick jag anställning. Via kontakter.

Det sägs ju att det är otroligt viktigt att vara på plats och anmäla sig som arbetslös redan första arbetslösa dagen (det kan jag inte minnas att jag gjorde när jag var 19) och eftersom jag visste att jag behövde träffa en handläggare, så att säga 'irl', och skriva in mig 'för första gången', så var det ingen idé att gå dit innan 10. Jag var där strax efter 11 och fick stå i kö en stund. Inte helt oväntat och inte så fasligt länge heller. Sen fick jag prata med en vänliga och lite stressad dam som förklarade att 'nästa inskrivning är idag kl 14'. 'Jaha', sa jag, 'ska jag komma tillbaka då?'.

'Ja gör det', sa hon, 'men du kan förbereda redan nu så att inskrivningen går fortare - fylla i en del grunduppgifter och så vidare. Du kan låna en dator här!'

Sagt och gjort, jag satt en dryg halvtimme framför en dator och fyllde i extremt viktiga uppgifter som födelsenummer, när jag kan börja jobba och vilka yrken jag i första, andra och tredje hand vill jobba inom. Sen tog jag lunch i en och en halv timme, under vilken jag under mitt halvtrasiga paraply strosade genom ösregnet till Kafferummet Storken och där läste igenom en illorange informationsmapp som en annan vänlig men lite stressad dam givit mig när jag var klar med registreringen.

"Vad gör du imorgon?" stod det på den. Det låter roligare om man läser det högt och på bred göteborgska.. [va'göDUemårrånn?] Den innehöll inte särskilt mycket som jag inte läst förut vid ett eller annat tillfälle, men jag lade den i min tygpåse tillsammans med min jobbsökarpärm, studieintyget och det utskrivna cv:t. Det står på hemsidan att man ska ha med sig allt sånt där när man skriver in sig nämligen.

Väl tillbaka på arbetsförmedlingen vid 14-tiden blev jag tillsammans med en mindre hord av människor i blandade åldrar inslussad i en något för liten föreläsningssal. Där fick vi en kort föreläsning om vad det innebär att vara inskriven vid arbetsförmedlingen (det är DU som måste söka jobben, DU måste vara aktiv hela tiden, det är viktigt att komma på alla avtalade möten och att läsa alla brev som kommer från oss, osv..) och sen fick vi fylla i en större blankettsamling, varav de flesta skulle stanna kvar där men en skulle vi ta med hem och vakta med våra liv: intyget på att vi skrevs in och dagens (eller ja, gårdagens då) datum.

Sen avslutade dom med att förmana oss att hålla koll på posten framöver eftersom att den handläggare som kommer bli tilldelad vårt case inom kort kommer att höra av sig med en kallelse, så att vi kan träffas, lägga upp en handlingsplan och få svar på våra frågor. Sen fick vi gå hem.

..........

Snacka antiklimax.

Jag hade ju med mig alla mina papper, alla intyg och avtal och avier, och jag hade (har) frågor jag vill ha svar på..! Jag var fullt beredd att sitta där och vänta större delen av dagen, men att inte ens få träffa en handläggare fanns liksom inte på kartan. Nu går jag i väntans tider, och under tiden uppdaterar jag mina profiler på diverse jobbsökarsajter, redigerar småsaker i cv:t, och äter lunch med potentiella blivande kollegor och ögnar igenom jobbannonser som inte riktigt passar in på mig.

Är det så här det är att vara vuxen och inte ha fast anställning? Är det så här det kommer fortsätta att vara..?

ooops... my bad. again.

Har inte suttit på ebay en enda gång under hela sommaren, kom jag på i veckan, och loggade in. Hittade raskt två pussel att bjuda på och i morse inlemmades Garden Birds i samlingen! Ytterligare ett av RSPB specialbeställda motiv alltså. Såhär ser det ut:


Fiint är det! :)

Det märks att folk börjar komma tillbaka efter semestern och sommaren... nio besökare idag!

Jag tänkte ju lägga ut lite bilder från semestern som förstås tog slut alldeles för snabbt, men jag hade en massa andra grejer som behövdes göras här hemma först.. det kommer :)

Igår var det en fin dag.

På nästan alla sätt som tänkas kan, faktiskt..

Jag blev påknackad vid halvsju av K som gav mig en kladdkaka med ett ljus i och sjöng jättefint!



Sen åkte jag till jobbet, och det var jättebra väder hela dagen. Mulet och svalt! Det trillade in flera sms med gratulationer :) Och jag gjorde en kreativ uppfinning av fiberduk och silvertejp för att överlista leran som kloggar igen hjulet på skottkärran. Voilá!



Jag bjöd på kaka också, men den har jag inget kort på. Tigerkaka går för övrigt hem hos arkeologer :)

När jag kom hem låg det flera kort och ett paket i brevlådan! :) Och det hade kommit massa mail och facebookhälsningar. Från hjärtat kom det två vykort och ett grattiskort, de finaste vykorten och grattiskortet han kunde hitta mitt ute i ingenstans. Det där med 'mitt ute i ingenstans' återspeglades rätt bra i motiven och det skrattade vi gott åt på kvällen sen!

Klockan sju hade jag bokat bord på Villa Romana på Gamla Torget, och där satt vi nio personer vid långbord på uteserveringen ända till klockan tio. Det var extremt mysigt! Det blev så himla lagom, med massor av skratt, god mat och efterrätt, ett glas vin och lite dessertvin, och hemma igen kl 22 i tid för nedvarvning :) Däremot blev alla bilderna helt hopplöst dåliga >_< så jag låter bli att utsätta de medverkande för dem.

Jag fick faktiskt lite presenter också, trots att jag tyckte att det var nog att folk höll mig sällskap på kvällen :) Detta blev skörden, fast då är inte mammas och pappas presenter med, inte lillasysters, och inte hjärtats. Hjärtat gav mig 'en överraskning' med lite ledtrådar till. Jag har fortfarande inte kommit på vad det är..!

Presentskörd

Vem skulle kunna klaga på en dag som detta? Jag kan det då inte. Betänk att det var en vanlig jobbdag också! Det blev helt enkelt en suverän födelsedag på alla sätt som tänkas kan förutom att hjärtat återigen inte var hemma... :) Vad åldern beträffar kunde jag inte bry mig mindre. Om något är det faktiskt skönt att veta hur gammal jag är, det senaste halvåret har jag upprepade gånger blandat ihop ifall jag ÄR 27 eller FYLLER 27. Nu vet jag!

Näe, nu får det räcka med duktigheter. Jag har plockat undan i hela lägenheten, dammsugit, städat badrummet, sorterat glaset som ska slängas så att det blir lättare när man väl kommer ner till glasinsamlingen, ställt panten utanför dörren så att jag ser den nästa gång jag går till affären, samt gått igenom alla viktiga papper och kvitton som lagts på hög sedan jag började jobba i början av juni.

Det var på tiden, men enough is enough for one day. Vad ska man hitta på nu då?

uppdatering på cykelfronten

Hjärtat och F har bestämt sig för att lägga in en högre växel (haha) så att dom förhoppningsvis hinner ner till helsingborg tills jag ska dit (F börjar jobba igen där i krokarna också nämligen) så igår cyklade dom en dagsetapp på 12,5 mil. Helt sjukt. Men jag har, trots mobilbrist söndag em - tisdag kväll, lyckats uppdatera min karta. Här är den:

Klicka på den så ser ni bättre. Den är lite för stor för bloggen egentligen.

Idag har folk börjat komma tillbaka till uppis igen, så idag ska jag gå på stan och försöka vara lite social! Tjing tjing!

Fredagshumor

Ja, jag är lite trött.

Kommer ni ihåg att jag i början av sommaren berättade att tv4 västmanland hade varit på besök? Här är reportaget! Det är jag som sitter och skrapar alldeles suddig i bakgrunden, med blå kläder och ljus keps :) Lagom mycket exponering tycker jag..

Idag var både tv och lokaltidning ute igen. Förhoppningsvis är jag inte med allt för mycket den här gången heller :)

Minisemester med knorr

Trots att jag bara varit hemifrån i kanske ett och ett halvt dygn så känns det som om jag varit på semester, det är helt fantastiskt! Kalaset hos kusinbarnet blev lite hastigt om än hemskt trevligt, och sedan efter lite krångel med tågen så kom jag tillslut till Tierp - samhället som gud glömde.

Födelsedagsbarn!
Vi käkade middag på den lokala grillen och fnissade oss igenom den flottiga maten eftersom så otroligt många fördomar om småsamhällen uppfylldes på stället. Men sen, sen, åkte vi ut till huset där M bor, som ligger några kilometer utanför Tierp. Huset med stort H som är anledningen till att M flyttade ut på landet. Jag blev... ja kanske inte kär, men åtminstone väldigt berörd.

Det hitersta huset bor M i med sitt svarta lilla yrväder och det bakom är hyresvärdens.

Ett svart litet yrväder vid namn Riley
Renoveringsbehov fanns, men hon har trots allt bara bott där i tre månader och inte hunnit göra så mycket. Det gjorde liksom ingenting. Man såg potentialen bakom de gräsliga tapeterna och den förra hyresgästens hemska färgval. Och vilken känsla det fanns i kåken! Två sovrum med snedtak på övervåningen, med varsin trappa - en i varje ände av huset. På nedervåningen ett stoooort kök med den gamla vedspisen kvar jämte en mer modern el-dito, ett nuvarande datarum/blivande gästrum+tvättstuga, hall, badrum och ett vardagsrum med vedkamin. Och omgivningarna...

Hästhagar direkt utanför huset i två riktningar, trädgård och en liten grusväg. Promenadvägar i överflöd, massor med hästgårdar, ett litet gårdsmejeri med fjällkor osv osv osv. Och tystnaden.. Helt vansinnigt idylliskt var det. Jag slappnade av som jag inte gjort på jag vet inte hur länge!

Igårkväll dansade vi i trädgården och funderade på danskläder och koreografier. Idag har vi freestylat ihop lite scones till frukost, promenerat med yrvädret Riley och hyresvärdarnas/grannarnas lufsiga Malte, vi har pratat mer dans och danskläder och så har vi tagit det allmänt lugnt.

Hästar utanför köksfönstret
Landsbygdssommaridyll

M plockar hallon längs med grusvägen...

Riley och Malte
Kort sagt: jag känner mig utvilad. Och dum. Som avslutning på min minisemester glömde jag nämligen mobilen hos M. Det är ju också en jävla knorr. Så nu är jag mobillös tills på tisdag kväll. Typiskt. Och sjukt jävla irriterande!