Alltså.

Mitt liv hade varit så oerhört mycket enklare och trevligare om jag inte hade varit tvungen att skriva doktorandansökan för glatta livet i två dagar till. Känns som att min idé är halvdan och flummig, mina ord svaga och ostrukturerade, mina chanser hastigt minskande.

Wäh.

Sitter och väntar på blåa mot Solna, där jag ska på "ledarskapsutveckling" för Sfr hela dagen. Hade något av en motvillig apiffany imorse. Mitt hår är typ för uppklippt för att det ska gå att göra en glamorös 50-talsfrisyr. Det finns för lite att ta av där fram helt enkelt. Känns inge schysst att begära att förfestfolket ska utföra mirakel och känns inge kul att satsa på en kostym som inte går att få till hela vägen. Håret känns som en oerhört vital del i looken och om det inte går att få till så byter jag look. Uteslutningsmetoden får styra: det blir flower power ikväll!

Men naturligt smink känns ju helt klart mindre lockande, så jag fnular på att satsa allt på ögonen a'la 60-tal istället. Hippie med twiggyögon kanske? :) neutrala läppar och på med lösfransarna! Det kommer bli så jäkla kul!

Men jag hade helt klart föredragit att inte ha ledarskapsutvecklingskursen just idag. Jag vet att jag har alla vitala delar i hippieutstyrseln i utklädningslådan men den står fortfarande nere i källaren och jag kommer inte kunna komplettera något innan jag går till förfesten. Deg var några år sedan jag var på hippiefest senast, så jag hoppas att minnet inte sviker mig helt!

Och nu är jag framme i Solna.

all in?

Eftersom jag i alla händelser ska gå som amerikasympatisör imorgon kväll, så köpte jag en flaska amerikanskt bubbel på systemet idag på vägen hem. Visste inte att det existerade men det kändes ju väldigt passande. Ingen kan beskylla mig för att inte ta temat på allvar i alla fall!

ångest är min arvedel?

Det känns som om ångestarna avbyter varandra just nu, stora som små. Har tackat nej till gymnasieåterträffseventet och danslektionen gick mer eller mindre jättebra, men doktorandansökan är en ständigt återkommande mara just nu och som om inte det vore nog kan jag inte bestämma mig för vad jag ska ha på mig på Berliner Nacht imorgon.

Beskrivningen ser ut såhär:

Det råder ett kallt kallt krig mellan öst och väst, och i stormens nålöga: Berlin. Och där någonstans finns en fristad i en hemlig bunker där dissidenter, rebeller, artister och musiker kan tala fritt och festa tillsammans med agenter från öst och väst. Välkomna ner till Berliner Nacht's tillflykt undan det KALLA KRIGET.

Och jag formligen älskar ju temafester och maskerader. Men vafan ska jag ha på mig den här gången?Amerikanskt 50-tal vs hippie? Vilket är mest kalla kriget, berlin, dissident? Om jag går som 50-talsamerikan, borde jag skaffa typ en basker då? Om jag går som hippie, har jag någon bra tröja?

Decisions, decisions... troligen kommer det i slutändan bli en fråga om hår. Mitt spikraka (helvetesuppklippta) hår är knappast 50-talsaktigt i sig själv.

vardagsnervositet

Idag ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Inte i sin helhet iaf. Jag ska hålla mitt livs första danslektion. Jag är jättenervös, men eftersom det är tråkigt att vara förutsägbar är det såklart inte på grund av sakerna jag ska lära ut - det är uppvärmningen... Hålla 15 minuter uppvärmning. Det skrämmer mig! Liksom stretchen, litegrann.

För att dra ett favoritcitat: I'm complicated.

I övrigt väntar jag fortfarande på kjolen (en månad snart) och jag har levt extremt mycket över mina tillgångar den här månaden så jag är skyldig hjärtat pengar och är typ luspank. Tur det är lön imorgon, men jag spår en skral månad i maj.

Förra helgen var supersocial, spontan och oväntat fantastisk - även om det tagit tills typ nu att sova ikapp igen. Seriöst, hur pallar folk att gå ut varje helg? Man är inte 25 längre, that's for sure. ;) Jag hade typ vårens bästa dansträning igårkväll och ser väldigt mycket fram emot alla uppträdanden (2 - 3 med terminsavslutningen) i slutet av maj. Mitt enda problem är egentligen hur jag ska hinna träffa alla jag vill träffa innan sommaren och semestrarna tar vid. Fram med kalendern!

gymnasieångest

Jag vet inte varför jag får sån ångest varje gång det dyker upp en inbjudan till återträff med gymnasieklassen. Egentligen har jag väldigt mycket fina minnen från de åren och av många jag umgicks med då och träffade där. Kanske beror det på att jag aldrig riktigt blev en i gänget med någon av klickarna, även om jag var välkommen överallt..? Kanske är det för att jag upplever en liten avundsjuka över att många av de där klickarna fortfarande har kontakt såhär 11 år efter studenten, men inte har visat något som helst intresse av att träffa mig? Kanske är det för att jag inte känner att jag har något gemensamt med någon av dem längre, och att de som grupp skrämmer mig lite: majoriteten bor kvar inom en förhållandevis snäv omkrets kring skolan, ytterst få studerade vidare efter studenten, många gifte sig med varandra (!) och mer eller mindre allihop har fått minst ett barn. Kanske är det en rädsla för att alla - mig själv inkluderad, trots att jag utvecklats som person något oerhört sedan dess - ska hamna i samma gamla roller och inte kunna bryta sig loss. Tanken på att återigen bli den tysta, introverta, konflikträdda, självkritiska, hyperkänsliga, blyga Majan från den tiden, om så bara för en eftermiddag, känns lätt motbjudande. Kanske är det bara mina fördomar och farhågor som får fritt spelrum.

Men varje gång den där inbjudan kommer i brevlådan så får jag i vilket fall som helst hjärtsnörp. Döm min lättnad när jag insåg att återträffen infaller samma helg som Kulturernas Karneval och terminsavslutningen på Sfr. Jag har giltig frånvaro!

Och sen när det raskt bildades grupp på facebook insåg jag att det kanske trots allt vore lite roligt att träffa några av dem.

Motsägelse, ditt namn är Maja.

tomgång

Det blev rätt deppigt efter att vi inte fick lägenheten i Sumpan. Vi vet liksom rent logiskt att man aldrig kan räkna med nåt, att människor är fullständigt galna i de här sammanhangen, och den slutade en bra bit över vår förutbestämda stoppsumma, men det kändes förjävla trist ändå. Som J sa en gång, "man lägger ju inte ett bud utan att man liksom redan har flyttat in i huvudet". Mycket sant oavsett hur mycket man försöker vara rationell och hålla känslorna utanför. Sen var det ju det stora beslutet om lägenheten i Riksby istället. Men efter allmän värk och tandagnisslan (och lite sömnbrist) så kom vi fram till att det är Sumpan vi vill bo i. Sjukt egentligen, för två veckor sedan - innan vi såg sundbyberg - var vi helt övertygade om att vi skulle bo i Riksby. Sedan under förra helgen svängde det fullständigt. Aja. Nya visningar i helgen, ingen drömträff bland annonserna än men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan något intressant dyker upp igen.

Annars hade jag egentligen tänkt berätta om mina hudproblem under armhålorna och recencera min nya deodorant, men det får vänta av den enkla anledningen att min kära kollega sitter bakom mig och kollar om jag jobbar eller inte. Ganska provocerande eftersom han själv inte lyfter på röven en cm mer än nödvändigt, men vad gör man. Han slutar i slutet på maj. Bara att hålla ut och välja minsta motståndets väg.

Och idag ska jag efter jobbet på sedvanlig Bolinsvisning med E. Får tänka på det istället!

Idag har vi budat på lägenheten i Sundbyberg. Flera gånger. Vuxenpoängen haglar. Men nu har priset ökat för mycket så vi kan inte gå med längre. Så vansinnigt trist och synd. :( Wäh.

Igår var det svärdsworkshop med lärare från Göteborg. Mycket bra lärare, dessvärre lite för avancerad workshop för mig. Jag har egentligen bara övat hemma till Belladonnas Sword stylization tidigare och posat lite framför spegeln (som man blir rekommenderad att göra på dvdn), så själva svärdsrörelserna fixade jag okej, men sen var det fusion så det bara stänkte av det - med layerings och diverse teknikaliteter som var fullständigt beyond me. Dessutom var koreografin som var basen för lektionen väldigt snabb och jag hade liksom inte en chans att hinna med mer än små passager här och där. Vilket kändes synd. Låten var rolig och koreografin var svinball, men jag tror bara ett fåtal av workshopdeltagarna skulle klarat av den utöver läraren. Hon gjorde den grymt bra dock.

Men själva försnacket om att dansa med svärd var väldigt bra och jag fick ju lämnat tillbaka mitt lånesvärd Celéste och hämtat upp mitt nya egna - som än så länge inte talat om för mig vad det heter. Det kommer väl. :) Jag verkar ha någorlunda okej med muskler kvar i armarna och ryggen också, eftersom det egentligen bara är i låren jag har träningsvärk idag. Om jag hade varit icke-nyopererad och vanligt fit for fight, så hade jag gått den andra workshopen också och då hade jag förmodligen inte kunnat gå idag. Men det var lika bra att jag inte gjorde det, jag var öm i ärret igår på kvällen trots att jag stod över.

Idag har vi varit ute på visningar som vanligt. Det är ett regelbundet "söndagsnöje" nu för tiden. Jag orkar inte längre hålla bloggen exakt uppdaterad vad gäller bostadsletandet och därför blir det lite glapp mellan rapporteringarna, men idag såg vi två mycket likvärdiga lägenheter som vi väldigt mycket kan tänka oss att bo i. En i Riksby och en i Sundbyberg centrum. Jag kan inte avgöra vilken som känns bäst. Lägenheten i riksby kändes mer spontant hemma, men kommunikationsläget (och balkongen!) i sundbyberg var faktiskt bättre. Båda är treor och kommer troligen hamna ungefär på samma slutpris. De ligger på tre respektive fyra trappors höjd. Hiss saknas på båda och det är väl den största nackdelen egentligen. Båda har balkong. Den i Sundbyberg har ett kommande stambyte men det ligger troligen typ fem år framåt i tiden och stammarna spolades senast 2012. Riksbyföreningen är stor medan sumpanföreningen är liten. Båda föreningarna är relativt gamla och har bra ekonomi. Riksby har 'landet' närmare med koloniområde utanför dörren men sumpan har som ett eget småstadscentrum som är jättecharmigt.

Asch, det är jättesvårt! X(
Det här med att (försöka) köpa lägenhet är typ något av det värsta jag gjort i hela mitt liv!

Semesterdag mitt i veckan

Det hade jag igår. Faktiskt med anledning av en viss föreläsning om ett visst projekt som utlyst en viss doktorandtjänst. Det gick liksom inte att få ihop med flex och sådär, så jag sov i Uppsala efter tisdagsträningen med dansgruppen och fick både sovmorgon och frukostsällskap innan jag begav mig till mina gamla hemtrakter: Engelska Parken (eller Humanistcentrum som jag tror det kallas ibland nu för tiden). Upp på arkeologen, hälsa på massa bekanta folk, lyssna på föreläsning, lunchmöte med doktorandansökningsbollande, hälsa på fler bekanta folk, och sedan fika följt av inledande skrivkramper och en påbörjad ansökan. Det var en helt underbar dag! :) Till och med trots att jag liksom hade tänkt att jag skulle komma tillbaka med en ganska klar idé som bara behövde skrivas ner. Nu funkar inte verkligheten riktigt så, och riktigt så enkelt ska det väl rimligen inte vara heller... Så jag har att göra fram till den sista april då ansökan ska vara inne. Känns som en utmaning. En bra.

Sen åkte jag hem till stockholm och dansade, och sen gick jag hem och la mig. Idag har jag träningsvärk. Blev himla trött på träningen igår så jag är inte förvånad, bara irriterad över att tre veckors dansuppehåll ska ha så stor inverkan.

Menmen. På lördag ska jag få träffa mitt nya svärd för första gången, och gå på workshop för en av Sveriges bästa svärdsdansare. Coolt, tycker jag! :)

No more shopping for me, I tell you!

Eh... såatte.. jag råkade precis impulsköpa ett svärd.

Ett sånt man dansar med, av modellen Balady Scimitar. Leverans på lördagens workshop. Det var inte riktigt meningen men jag råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle så att säga, och insåg att jag kommer ångra mig om jag inte tar det. Det kostade inga astronomiska summor heller, även om helgen nog allt gjorde ett lite större avtryck i plånboken än vad jag hade tänkt.

Men det var den sista dansshoppingen för mig för några månader framåt kan jag säga. Choker, finkjol och svärd på mindre än två månader gubevars.

FVT

Alltså, det här med betald friskvårdstimme varje vecka är rätt fantastiskt. Jobba statligt has its perks..! Idag slutar jag 15.50 och ingen kontrollerar om den där timmen går till motion eller inte. Nu har jag visserligen tagit en tredje tränings- och dansfri vecka efter operationen för säkerhets skull (blir man yr av att gå upp för en trappa ska man inte träna imho) och i vanliga fall går timmen verkligen till träning (fast då oftast på arbetstid mitt på dagen), så jag tycker att jag kan få lite dispens! :) Ska roa mig själv med att gå på stan - särskilt Mattssons band ska besökas, jag behöver bältesbas och knytband om jag någonsin ska komma igång med pysslandet igen! - och invänta aw-vinglas med J som i sin tur blir i väntan på lillebror med vän som kommer hit ikväll. Helgen kommer att bli späckad, men social och rolig! Kanske är det därför jag känner mig ovanligt uppåt idag? :)

Kanske det. Och kanske är det för att jag tvättade håret igår  - andra gången sedan operationen - och därför känner mig ren och fräsch, vilket jag inte varit bortskämd med de senaste veckorna. :)

Dessvärre är min mobil av någon anledning nästan helt urladdad idag, trots att den satt i laddaren hela natten så något är vajsing. Om jag inte nås på mobilen så är det för att jag har den avstängd och försöker spara batteri till i eftermiddag/kväll. Fyi.